Tillfälligheter

När jag var barn började min mormor att samla en servis till mig. Vid jul och födelsedagar fick jag en kopp eller en assiett. Servisen heter Linnéa och är av märket Hackefors. Redan ganska tidigt lyckades jag övertyga min mormor om att det var en synnerligen tråkig present att få och att jag önskade mig helt andra saker. Som barn förstod jag ju givetvis inte att kopparna jag tyckte var fåniga i själva verket var dyra och kostade mycket för min mormor. Som vuxen uppskattar jag verkligen hennes tanke att vilja ge mig något som skulle vara livet ut. Något som alltid skulle ge mig glädje och vara till nytta för mig i mitt liv.

Koppen Linnéa

Att prata och vara övertygande lärde jag mig som sagt tidigt vilket gjorde att jag tidigt övertygade mormor om att sluta ge mig dem. Det gjorde att jag bara hann få sex koppar och tre assietter. Fram tills för några år sedan stod de oanvända i ett av mina skåp. Dels för att de var för dyrbara att använda men också för att servisen inte var komplett. Tittade på dem ibland men aldrig mer än så. En dag konstaterade jag att det var dags att jag började tänka på mina fina koppar på samma sätt som mina finkläder. Att livet är alldeles för kort för att låta saker stå oanvända i ett skåp och att varje dag är en anledning till att använda det som är fint.

Jag har i flera år tittat efter min servis på olika loppisar men aldrig hittat några delar till den. Det irriterade mig att bara ha tre assietter när jag hade dubbelt så många koppar och hoppades verkligen på att hitta fler. När anrika affären Hanssons i Munkedal stängde ner hade jag inte tid att gå på deras utförsäljning. Regina skulle dit och eftersom jag visste att de verkligen hade allt möjligt i sina gömmor bad jag henne titta efter assietter till mig. Av en tillfällighet hade de precis tre assietter till försäljning.

Koppen Kaprifol

Till jul fick jag dessutom ännu fler koppar och assietter i julklapp av Sophie. Kaprifol som också kommer från Hackefors. Lite annorlunda i modellen än Linnea men de matchar varandra fint. Dessutom är ju kaprifolen Bohusläns landskapsblomma.

Allt fint samlat i samma skåp

Nu står alla koppar, fat och assietter i skänken i matrummet där jag kan se dem varje dag. Även den nya servisen har hunnit vara med på både kafferep och kalas. Min mormors tanke om att jag skulle få något som gav mig glädje under lång tid framöver har blivit verklighet. Si så där trettio år senare är mormor och jag av samma uppfattning, nämligen den att kaffe smakar bäst när det dricks ur en kopp.