Ett decennium senare

Den här morgonen har jag landat i ett soligt Windhoek och är tämligen trött efter en lång flygresa för att komma hit. Precis idag för tio år sedan vaknade jag i en egen liten studentlägenhet i på University of Namibia. Jag hade landat på eftermiddagen dagen tidigare och var nu helt ensam. Förvisso inte i en främmande stad eftersom jag varit där tidigare. Men jag var ensam på ett av mina största äventyr i livet. Hemma i Sverige var det snö och kallt men jag vaknade till strålande sol från en klarblå himmel. Hörde svalorna på universitetsområdet och visste för en stund inte vart jag var någonstans. Precis där och då överväldigades jag av ensamheten och de många månader jag skulle vistas borta från mitt liv. Förvisso hade jag vänner i Namibia men flera av dem var inte längre kvar i staden och jag hade inte hunnit lokalisera dem den där första kvällen. Då hade jag handlat lite mat, köpt ett simkort till min telefon, burit hem maten och packat upp den i mitt lilla kök. Konstaterade att jag på något sätt lyckats tappa simkortet jag köpt. Affären stängde precis när jag var där och det var därför inte möjligt för mig att gå tillbaka och köpa ett nytt simkort. Istället satt jag där helt ensam i min lägenhet utan möjlighet att kontakta någon. Inte så konstigt att den där ensamheten överväldigade mig tänker jag så här i efterhand.

För länge sedan var det här min dagliga promenadväg

Nu när jag är här igen tio år senare och denna första dag är jag fylld av förväntan. Nu väntar några spännande dagar tillsammans med Unga Örnars samarbetspartner i vårt internationella projekt. Som alltid är det så många minnen som kommer tillbaka. Särskilt den här gången när jag åter bor på Roof of Africa, alltså samma plats där jag bodde under de två månader 2005 som jag arbetade med min kandidatuppsats. Förmiddagens promenad till affären för att köpa vatten blev därför så mycket mer än en promenad. Det blev en tur längs minnenas allé, en väg som jag gått. Märkligt det där när en plats en känner väl förändras och verkligheten inte helt stämmer överens med verkligheten.

Christina och jag på promenad i Windhoek