Tre år senare

Idag är det tre år sedan Ebba blev en del av familjen och nu känns det märkligt att hon inte alltid har varit här. Numera är det konstigt att tänka att Ida länge var ensam hund i familjen. När Ebba kom tvivlade jag på om hon skulle kunna stanna. Hon hade bott i flera hem tidigare och var rädd för precis allt. Trots att hon var nästan två år var hon inte helt rumsren och hon skällde konstant. Att någon reste sig upp ur soffan var tillräckligt för att hon skulle skälla besinningslöst i någon timme. Hon har ett gällt skall som skär i huvudet och situationen var ohållbar. I mötet med andra människor blev hon så rädd att hon bara skakade. Helt ärligt var jag beredd att ge upp och tänkte att det bästa för henne kanske inte var att fortsätta försöka. Så en dag när jag satt och tittade på TV då hoppade hon upp i mitt knä och kröp nära intill mig. I den stunden kände jag att den rädda lilla hunden litade på mig och kände att jag ville henne väl. En tid senare började hon för första gången att vifta på svansen och var en allt gladare hund.

Solälskande vovven Ebba

Idag är Ebba en trygg, men bestämd liten dam. Om hon vill bli klappad då duger det inte att greja med datorn eller att göra något annat eftersom hon helt enkelt lägger sig på tangentbordet. Hon sover helst under täcket nära de människor hon älskar. När hon blir rädd då kryper hon upp i famnen och litar på att vi ska ta hand om henne.

Ebba vill gärna sova nära och hålla tass

När det kommer besök då skäller hon fortfarande och jag inser att det där lyckas jag nog aldrig få henne att sluta med helt. Däremot så finner hon sig efter någon minut och när hon fått hälsa brukar hon vara nöjd och accepterar att det kommer in gäster i hennes hem. Det har varit ett hårt arbete att få henne att bli en trygg och glad hund men det är verkligen värt varje möda. Hon är en ljuvlig liten varelse som jag är innerligt tacksam över att ha i mitt liv. Hon är smart, rolig, söt och även lite knäpp. Om en hund kan sägas ha humor då passar det in på Ebba!

Trygg tillsammans med storasyster Ida

Hunden Ida var inte helt förtjust över att behöva dela sin familj med en jobbig liten hund. Ebba dyrkade genast sin storasyster medan Ida länge var avvaktande mot den nya familjemedlemmen. Ida är fortfarande noga med att markera att hon är den som bestämmer av de båda. Hon skulle aldrig acceptera att Ebba hälsar först när jag kommer hem. Ebba har till sist lärt sig och väntar snällt på sin tur numera. Så fint att se dessa båda tillsammans när de är ute på promenad eller ligger och sover. Ida hade blivit en ganska bekväm vovve innan Ebba men den lilla sätter fart på henne. Ida är till skillnad från Ebba en hund som alltid varit trygg och alltid varit omgiven av människor som älskar henne. Hon är lugnet och Ebba är kaos och tillsammans är de båda helt underbara!