Längtan och förväntan

Luften är ljum och mättad med doft av syren och av salt. Havet ligger helt stilla framför mig medan syrenens doft tycks komma från ingenstans. Dess blommor är inte synliga men påtagligt närvarande trots allt. Omsluts av den milda luften, blir en del av salt och syren. Sitter stilla, så stilla med vattnet intill. Ett stilla hav i ett försiktigt vågspel. Saltsmak på tungan och väderbitet bryggträ under min bara fot. En förväntan inför att nudda vattenytan. Kallt, eller isande kallt vatten? En skräckblandad förtjusning inför det oväntade. Till sist två motsägelsefulla känslor, isande kallt vatten och behagligt mild luft. En sol som går ner vid horisonten och bäddar in världen i ett mjukt gyllene ljus.

Följande morgon är himlen grå och mättad med regn. Isande vind och kyla med jackan ordentligt knäppt och dess huva noga uppdragen. Kalla händer nerstoppade i jackans fickor, genomfrusen men ändå helt uppfylld av känslan av att vara omsluten av salt och syren. Fylld av längtan och förväntan inför det som komma skall. Inför kväll efter kväll med ljumma vindar och stilla hav. Längtan gör kylan inte bara uthärdlig utan också njutbar. Snart, snart byts det gråkalla mot det solvarma och genom att längta tillåts jag njuta av det som kommer redan nu!