En tillvaro utan nyanser

 Numera ser dagarna tämligen lika ut. Jag vaknar, klär på mig och går sedan ut på dagens första promenad med mina hundar. Väl hemma igen dricker jag kaffe och äter frukost. Sen sätts datorn igång i arbetsrummet och med det en ändlös räcka av digitala möten. Vissa dagar kanske bara två medan andra dagar kan innehålla upp till sju eller åtta digitala möten. När det är dags för lunch tar jag åter en promenad med hundarna, äter lunch och går sedan tillbaka in till arbetsrummet. Ibland finns det lite tid mellan de olika mötena så jag hinner läsa några handlingar eller svara på ett mail eller två. Någon gång efter fyra brukar jag åter ta en promenad med hundarna och ta en stunds paus innan det är dags för kvällens möte eller utbildning. Vid nio på kvällen tittar vi på Aktuellt och sedan på ett avsnitt av en serie innan det är dags för dagens sista promenad med hundarna och läggdags. Nästa morgon börjar allt om igen och dagarna är svåra att skilja från varandra. Inte ens helgerna blir helt annorlunda! Dels för att jag har en del arbete och förtroendeuppdrag som tar helgen i anspråk men också för att helgen tillbringas även den hemma i mitt hem. Jag tänker att jag är duktig i alla fall! Jag åker inte någonstans, jag träffar bara den jag lever tillsammans med och jag besöker varken gym eller bibliotek. Jag går visserligen och handlar i affären några hundra meter från hemmet, men även det försöker jag begränsa och går helst på tider då få andra människor är i butiken. På mina promenader med hundarna träffar jag så klart på människor jag känner och vi stannar upp och pratar en stund. De där pratstunderna blir till en färgklick i en annars tämligen novembergrå dag. 

I mars när jag mer eller mindre uteslutande började jobba hemma så kändes det faktiskt ganska skönt. Jag var utarbetad och trött och i behov av ett lägre tempo och vila. När våren stod inför dörren var det faktiskt en skön och välbehövd paus att inte längre behöva fara och flyga över halva landet varje vecka. Då njöt jag av att se våren väcka världen till liv igen och kände en tacksamhet över att det inträffat om våren och inte i november när allt även i vanliga fall är grått och trist och mörkt. Så plötsligt är det november och jag konstaterar att jag saknar livets alla nyanser! Jag saknar att ha tempo i tillvaron och att träffa alla de där fantastiska människorna som jag har förmånen att möta både i arbetslivet och i vardagen. Jag saknar de där konferenserna med middag med töntig underhållning på kvällen, jag saknar att dricka bubbel på lokal med fina vänner, jag saknar att kunna bjuda hem min mamma och jag saknar definitivt att jag inte har kunnat åka och hälsa på min nyfödde systerson. Jag saknar alla de där mötena och tillställningarna som gjorde att jag fick användning för alla fina kläder i min garderob, jag saknar att krama om någon som jag inte träffat på ett tag, eller för den delen att kramas alls. Märkligt nog saknar jag också all den där tiden som jag brukar spendera på tåg, bussar eller i bil för att ta mig från en plats till en annan. Först nu inser jag hur värdefull den tiden var, tiden som var bara min och då jag hade tid för eftertanke och reflektion innan jag skulle ge mig i kast med nästa möte på dagen.

Som det är nu är tillvaron novembergrå rakt igenom! De där nyanserna i tillvaron är något jag verkligen saknar. Det där tempot i arbetsdagen som gör att jag i hela kroppen kan känna en skillnad när jag satt punkt för arbetsdagen. Helger med loppisturer och fika som markerar en skillnad mellan vardag och helg. Jag behöver verkligen tillvarons alla nyanser för att må gott. Det tråkigt och jobbiga och tidvis ganska stressiga behövs för att en helt ska kunna uppskatta det lediga, lugna och härliga. Jag trodde nog att jag mest skulle sörja alla inställda tillställningar och kalas men jag konstaterar att jag saknar allt! Jag saknar helheten och nyanserna i tillvaron! När livet åter är mer normalt då ska jag verkligen njuta av en tågresa med flera byten som tar orimligt lång tid!

Tjusigt uppklädd för middag i solnedgången på Bommersvik