Sidor

torsdag 27 juni 2013

Före och efter i Hult

När man håller på och jobbar och sliter med hus och trädgård är det lätt att glömma allt arbete som faktiskt har gjorts. Jag har en tid känt av en del misströstan och känner det som att arbetet här i Hult står helt still och att det aldrig händer något. Vi köpte huset i Hult i augusti 2004 vilket innebär att vi har kämpat på i nästan nio år samtidigt  som vi är långt ifrån klara. Då är det bra att vi var flitiga i att dokumentera hur här såg ut när huset köptes. När vi tillträdde hade huset i Hult stått tomt i dryga femton år. De sista åren helt utan värme efter att samtliga element i huset frostsprängt. Som sagt hade vi kunnat det vi kan idag hade vi aldrig köpt det här huset. Tur att man inte vet allting i förväg!


Till vänster syns vår trädgård i september 2004. Det skall dock tilläggas att då har vi hunnit röja rätt rejält. All mark som syns på kortet var täckt av rönnspirea som var nästan två meter hög och ogenomtränglig! Första gången vi tittade på huset kunde vi faktiskt inte lägga ner en filt någonstans i trädgården för att dricka kaffe. Vi har genom åren fått frågan vad som gjorde att vi köpte huset i Hult med tanke på hur här såg ut och svaret är enkelt, jag kände att jag hade kommit hem. Har aldrig känt den känslan på samma sätt någon annanstans.


Lägg märke till det rostiga flaggstångsfästet som finns på båda bilder. När skillnaden är så stor är det nästan lite svårt att orientera sig. Har faktiskt haft svårt att ta nya bilder ur samma vinklar just på grund av detta. När vi hittade fästet till flaggstången kände vi oss lite som arkeologer som jobbade oss fram genom djungeln. Barnen lekte att vi var med i Indiana Jones och trots att arbetet var hårt hade vi fantastiskt roligt. Något som också gör det svårt att orientera sig mellan bilderna är att vi fyllt ut marken. På bilden från 2004 sluttar det ganska brant precis efter flagstångsfästet. Något år efter att bilden togs fyllde vi ut med en grannes gamla tegeltak och fick genom det mer symmetri i trädgården. Bakom trädäcket skymtar rosenträdgården som påbörjades förra året. Efter alla turer med vår snickare fanns det inte någon kraft kvar så den skall färdigställas i nästa vecka istället.


Den nedre gräsmattan var inte lika täckt med spirea men nog fanns där att röja även där. Lägg märke till den lilla björken i högra hörnet på bilden från 2004. Den har onekligen växt till sig på de nio år som gått!


När vi började röja i trädgården hittade vi lämningar av det som en gång varit rabatter. Stenar grävdes fram och bergenia och astillbe hittades bland allt ogräs. Idag växer dessa båda växter och frodas och ogräset har nästan inte en chans!

10 kommentarer:

  1. Ja, nog är det tur att man har före-och-efter-bilder att titta på, för visst blir man lite hemmablind efter ett tag och glömmer hur mycket man faktiskt har åstadkommit. Det är precis likadant här hemma.
    Roligt att du bjuder på din dokumentation, - ni har ju gjort massor!
    Må så gott!
    /Anna-Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag blev lite förvånad själv när jag såg bilderna. Här har onekligen hänt en del. Kan tänka mig att du har en hel del spännande före-bilder att jämföra med. Liza

      Radera
  2. Det här tycker jag är både roligt och intressant med jämförelser vad som hänt, och det har det verkligen gjort. Det lilla huset har också fått sin omvårdnad och kommer nu mer till sin rätt.
    Jag håller med, hade jag vetat vilket arbete det skulle medföra skulle jag inte köpt mitt hus idag. Nu hade jag aldrig orkat det jag då tyckte var en liten sak att fixa.
    Huset i Hult ät säkert ett glatt hus nu sedan ni fixat så mycket!

    Kramar
    Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog så att det är tur att man inte vet vad ens livsbeslut verkligen kommer att innebära. Huset i Hult kändes helt dött när vi såg det första gången. Det gick liksom inte att ens föreställa sig att det hade levt människor här. Nu är det dock ett hus som fullkomligt sjuder av liv! Kramar Liza

      Radera
  3. Men herrejäklar vilket jobb ni gjort!!
    Alltså det är ju sånt där som gör att ni kan andas ut lite och få känna att det har hänt massor, även om det inte känns så ibland.
    Förstår den där känslan" att komma hem", då är det värt att slita.

    Hoppas att du har en härlig helg framför dig/Hannis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har helt klart en härlig helg som väntar, men jag börjar allt mer längta efter några dagar då ingenting händer!
      Helt klart värt att slita för platsen som är ens hem. Hade vi inte älskat platsen så hade vi nog gett upp för många år sedan tror jag!

      Radera
  4. Men shit! Vilken skillnad! Jag kommer ihåg de första bilderna av "trädgården" som inte var annat än buskar och sly. Helt ofattbart att det gått att göra någonting så vettigt av det. Och skogen bakom vägen liksom till vänster om den lilla stugan som de röjde, vad den vuxit till sig igen. Det ser inte längre ut som ett kalhygge. Vad roligt att se före och efter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja skogen den har verkligen kommit tillbaka, känner lite oro för det eftersom jag älskar ljuset i trädgården. Kul att du ser skillnaden, du har ju verkligen något att jämföra med :)

      Radera
  5. Oj vad ni har vart duktiga och lyckats fixa så bra. Visst, det är mycket jobb med att renovera upp en stuga sådär, men känner du dig hemma så gör du:)

    sv: Lacket är verkligen superfint, så gillar din dotter att måla naglarna så är det en perfekt present. Finns ju andra färger också, om nu inte rosa skulle locka;).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla :) Skulle tro att rosa är mycket lockande för en tjej som skall fylla 10 :D

      Radera