Stadens ogräs

På våren känns allt som grönskar vackert tycker jag. Det känns som ett löfte om sommaren att se hur något åter kan gro och spira. Även i stadens larm finns utrymme att växa även om det som växer råkar vara ogräs. Idag var jag på promenad i Gamlestaden i Göteborg och mot en vägg fick jag se årets första maskrosor. Maskrosor är faktiskt ett ogräs jag kan stå ut med. Vi har inte särskilt mycket av det i trädgården och det lilla vi har ser barnen till att ge till kaninerna och marsvinen. Jag gillar maskrosor av flera skäl, de har en fantastisk förmåga att växa på de mest omöjliga platser, deras solgula färg piggar upp och de blir onekligen vackra när de blommat över. Vore jag kanin skulle jag säkerligen gilla hur de smakar också. För något år sedan testade jag ett recept på pesto med maskrosblad, men helt ärligt var det inte någon höjdare. Nåväl jag får helt enkelt nöja mig med att titta på ogräset istället för att äta det.