Rengbågens alla färger i Hult

Vad göra när man känner sig trött och hängig och inte riktigt har lust med något alls? Jo då är det helt rätt att plocka fram penslar, dukar och alla sorters nyanser av färg som man kan hitta. Svårt att inte bli inspirerad och känna sig kreativ när allt plockats fram. För barnens del var det första gången de målade "riktiga" tavlor och de kände att det onekligen var lite spännande. Märkligt nog lyckades vi till och med locka tonårsdottern och maken till att vara med och måla. Nu torkar första lagret färg på tavlorna och imorgon blir det att fortsätta igen. Skall bli riktigt spännande att se hur barnens visioner ser ut när de är färdiga. Redan nu ser det riktigt spännande ut. Själv plockade jag fram en tavla jag målat på i omgångar men aldrig blivit riktigt nöjd med. Vet inte riktigt hur jag känner nu heller men nu är den i vart fall färdig och inte längre ett icke avslutat projekt. Känns bra att kunna avsluta saker. Nu avslutar jag den här veckan och blickar mot en ny. På lördag arrangerar Regina och jag vår inspirationsdag i Munkedal och det skall bli riktigt intressant och roligt. Ser fram emot att höra våra inspiratörer.

Ett av barnens alster på torkning i väntan på nästa lager färg

Maken kunde inte heller låta bli att inspireras och måla lite

Anna tar varje tillfälle att vara politisk

Äntligen färdig, vad blir nästa projekt att göra klart?

Så många önskningar och så lite tid

Höstrusket gör att jag vill ge mig iväg och resa. Frågan är dock vart? Det finns så många platser jag vill åka till men så lite tid den här hösten att kunna resa. Dels vill jag åka till Dublin och hälsa på lillsyster, börjar ju få lite systerabstinens så det känns viktigt att prioritera. Samtidigt längtar jag efter solen och tänker att Korfu var helt underbart i maj så varför inte igen i oktober? Kan låta som ett lyxproblem att inte veta vart man vill resa men att resa är viktigt för oss. Med tre hemmaboende barn och ett liv på hög hastighet behövs resorna för att koppla av och för att ladda batterierna. Att vara förälder är helt fantastiskt men för att orka vara en bra förälder hela tiden krävs att man ibland har möjlighet att vara vuxen utan barn. Alltså fortsätter jag att klura på vart vi ska åka och när det möjligen kan finnas tid att ge sig av.

Agios Gordis på Korfu i maj i år

Låt dig inspireras!

Katastrof!!!

Det regnar in i vår farstu på grund av strul med vårt bygge och jag är förtvivlad. Det var sådant här vi skulle slippa när vi lejde bort arbetet med att lägga om taket. Inte nog med att det regnar in vi hade en pol på golvet när vi kom hem och mitt älskade nya klädskåp är förstört. Dessutom har det idag regnat på mina vintagehandväskor!!! Jag är förtvivlad, det finns inte något annat sätt att beskriva de känslor som det här väcker. I normala fall försöker jag låta VisaLiza vara en källa till positiv energi men just nu är den helt slut, jag är just nu helt slut!

Mina handväskor är nu ställda på tork och jag hoppas att de inte fått bestående skador!

Betongplattor

Arbetet med vår rosenträdgård har pågått på lediga stunder under hela sommaren. Nu är plattsättningen nästan klar och det är dags att börja bygga pergolan. Plattsättningen är gjord av en salig blandning av plattor och även natursten. Charmigast är dock de plattor som vi gjort själva. Givetvis är det Magda som står för idén även där.

Här blandas det betong som skall bli plattor. Bra att välja en dag med dåligt väder så regnklädsel var givet.

Formarna som används är helt vanliga ugnsformar i aluminium vilket ger en lagom storlek på plattorna

För att se hur plattorna ser ut när de är färdiga kan du klicka HÄR!

När det inte regnar...

De dagar när regnet inte besöker Hult får man verkligen passa på att bege sig ut i skogen. Har varit lite låg en tid på grund av att jag inte mått riktigt bra och att ta sig i kragen och gå ut i skogen var inte det enklaste. Däremot var det nog gårdagens klokaste beslut! Att komma ut i skogen i någon timme och plocka lite svamp, andas in luft som doftar mossa och jord är onekligen en lisa för själen. Vi har dessutom förmånen att ha fina promenadstråk nästan utanför dörren. Det ena är lite längre och dit är det också lite längre att gå. Det andra är kortare och börjar nästan där vår tomt slutar. Sen finns det faktiskt ett tredje promenadstråk som jag gick ofta förr men som är riktigt, riktigt långt. Har tänkt länge att jag borde börja gå där igen så stråket inte växer igen. Det är ju inte så många som bor här i Hult och då gäller det att fortsätta vandra längs gamla stigar så de inte växer igen och glöms bort. Upptrampade stigar är onekligen trevligt när man beger sig ut i skog och mark.

 Katten Elvis följer som vanligt med på våra promenader. Tycker han att vi går lite för fort då börjar han jama och vi måste stanna och vänta in honom.

Skogen här i Hult känns lite som en sagoskog. Jag skulle nästan inte bli förvånad om något sagoväsen plötsligt tittade fram bakom en sten eller en stubbe!

Här och var finns lämningar från att människor tidigare har brukat skogen. Jag undrar lite om det var en slump att alla dessa meter taggtråd lämnades kvar eller om personen som ägde den helt enkelt tänkte att den försvinner nog! Rostig är den förvisso men den visar inte några tecken på att bli ett med naturen än på länge!

  

 Även vår grusväg här i Hult är vacker där den slingrar sig fram genom skogen.

Promenadens belöning blev lite blandade kantareller. Det finns fortfarande en del gula kvar och trattkantarellerna är på gång. Verkar som om det kommer vara mycket av den varan i år.

Butternut i kanel

Något som jag åt nästan varje dag när jag bodde i Namibia var butternut. Det är en fantastiskt praktisk grönsak som går att varieras i det oändliga. Ett sätt som Maggy lärt mig är busenkelt att göra och går dessutom fort. Rätten passar bra att ha till mycket, gör sig särskilt bra tillsammans med potjie. Magda menar att det skulle vara spännande att äta den som efterrätt tillsammans med glass!

Till det här receptet finns det inte riktigt några måttenheter utan man får pröva sig fram lite. Skala en butternut och dela den sedan på längden. Gröp ur fröna och skär butternuten i bitar. Lägg i en kastrull tillsammans med smör, lite vatten, kanel och socker. Låt koka tills butternuten blivit mjuk och servera sedan varm. Smaklig måltid!

Vrakved

Förra sommaren var jag med Magda och Sophie och plockade vrakved på en strand i närheten. Jag kom hem med brädor och pinnar i spännande former men sedan tog fantasin slut. Mina brädor och pinnar har blivit liggandes i mitt arbetsrum och hur jag än har tänkt så har inspirationen inte velat infinna sig. Fast för att få inspiration är det bra att läsa andras bloggar. Så en dag i somras fick jag plötsligt syn på en bräda med knoppar och insåg vad jag skulle använda en av mina vrakbitar till. Alltså inhandlades fina knoppar i porslin som sattes fast på brädan. Från att ha varit en bräda på en strand är det nu en upphängning för mina halsband.

 Här hänger de nu på parad. Loppisfynd blandat med nytt. Äkta blandat med oäkta och även några egna kreationer.

 Tunnare halsband gör sig dock inte riktigt på väggen utan får istället ligga i en vacker trälåda med glaslock. Halsbandet med stora pärlor är alldeles oäkta och inhandlades till en dammiddag med tema film. Jag var Audrey Hepburn och kände mig mycket glamourös. Halsbandet med röda plastpärlor är ett loppisfynd från en synnerligen trevlig loppisdag med Magda och Sophie.

Här ser ni vart jag hittade min inspiration. Tänker att vårt sovrum skulle göra sig bättre i vitt än i grönt. Den tjusiga bilden kommer från Annie på Huset nummer 10. Länk till hennes fina blogg hittas HÄR!

Chicken potjie

När Maggy var här hade vi en middag för familj och vänner där vi åt namibisk mat. Potjie blev en favorit här hemma med en gång och idag var det dags igen. Känns som om det är en passande rätt en söndag eftersom den skall koka långsamt i en och en halv timme.

Alla ingredienser på plats. Nu ska min potjie koka i en och en halv timme

Färdig Potjie med kyckling. Luktar helt fantastiskt!

Enda nackdelen med denna rätt är att den inte riktigt gör sig på bild! Potjie med butternut i kanel

Chicken potjie
För 6 personer
4 kycklingfiléer
2 dl Chutney (vi använde mango- och ingefärschutney
3 morötter
6 potatisar av fast sort
8 färska champinjoner
3 dl vatten
1 buljongtärning (kyckling eller grönsak)

1 tsk torkad timjan
4 lagerblad
Rosépeppar
Salt
Svartpeppar

Gör så här:
Värm olja i en stor gryta (den behöver vara riktigt stor för att allt ska få plats). Skär kycklingen i mindre skivor och stek dem gyllenbruna. Tillsätt sedan lagerblad, timjan och chutney. Skala och skiva potatis och morötter samt champinjonerna och lägg dem sedan i grytan. Häll på vatten, lägg till buljong och rosépeppar. Salta och peppra efter behag. Sänk ner värmen, vänd runt ingredienserna så allt blandas. Låt koka långsamt på svag värme i en och en halv timme. Kontrollera att din potjie inte blir för torr och tillsätt mer vatten om det behövs. Servera gärna med bröd, butternut i kanel och vitt sydafrikanskt vin. Smaklig måltid!

Bakom kulisserna

Tilsammans med Regina driver jag företaget MakeMyDay Event vilket är fantastiskt roligt. Det är något otroligt spännande att vi är de som själva bestämmer riktningen för företagets verksamhet. Igår påbörjade vi vårt senaste projekt som än så länge är lite hemligt. Fast det blir ju så mycket roligare att dela med sig av bilder från ett hemligt projekt. Fast lite kan vi avslöja utan att berätta för mycket. Vi hade nämligen fotografering i Hult igår. Jag höll tummarna för vackert väder eller i alla fall ett trovärdigt uppehåll så vi skulle kunna bege oss iväg till de destinationer vi bestämt i skogarna i Hult. Vädret ville dock inte riktigt vara med oss och vi fick planera om. Tur att hela Hult är fullt av spännande miljöer att fotografera. Våra fotomodeller för dagen börjar bli riktigt rutinerade nu. Fast tidigare har de ju varit mannekänger på våra modevisningar. Idag var det alltså istället modell som gällde. Den största skillnaden är att man inte har någon tidspress mellan bytena.

Här fixas det innan det skall fotograferas. Tjusigt skall det ju givetvis vara. Både Magda och Alexandra ser djupt koncentrerade ut.

Gummistövlar var inte de snyggaste skodonet till kappa. Anna hade dock använt mina vinterkängor så jag fick lite snabbt och lätt byta ute. Tur att Regina var med och assisterade.

  

Liten paus och överläggning innan vi fortsätter dagens arbete. Den stora frågan var hur mycket vi skulle hinna innan regnet kom.

Magda i storskogen! Det skulle man av bilden att döma kunna tro. I själva verket står hon precis vid vägkanten i Hult. Tur att vi inte behövde gå långt för att hitta fina kulisser att fotografera mot.

Till slut kom regnet och vi fick fortsätta våra fotografering inomhus vilket inte var helt enkelt. Hur göra för att få tillräckligt bra belysning och allt annat som skall till för att korten skall bli fina? Tänker så mycket enklare det här hade varit om jag utbildat mig till fotograf istället för etnolog. Men nåväl man tager vad man haver. Barnens sänglampor hämtades ner och placerades strategiskt i hallen där vi dessutom har spotlights i taket som kunde riktas om för ett bra ljus. Nästa steg, till nästa gång blir att komma på hur hantera de skarpa skuggor som uppstår.

Matrummet visade sig vara ett bra rum att fotografera i. Bra med dagsljus från fönstret och även bra takbelysning. Däremot gällde det att tänka till så att matrumsbordet inte kom med i bild, att inte heller strykbrädan eller skarven i golvmattan kom med. Annars var det lätt som en plätt!

Manda tyckte att mormor var mycket tråkig som bara ville fotografera hela tiden istället för att leka med henne. Då fick vi helt enkelt passa på att ta en liten bebispaus.

Katten Elvis ville även han gärna vara med på kort. Han skrämde nästan slag på Alexandra genom att hoppa ut genom fönstret på det närliggande skjulet när vi fotograferade där.

Klart att Ida skulle vara med på kort också. Fördelen med att vara hund är att hon varken behöver smink eller annat fix för att vara tjusig. Vad är det då för projekt vi fotograferar till? Det kommer avslöjas lite längre fram i höst. Tills dess får ni fortsätta vara nyfikna!

En regnig dag

En höstdag som denna som inleds med regn och rusk då är det lätt att drömma sig tillbaka till sommaren. Inte till alla de där dagarna i somras då det också regnade utan till de där mycket få härliga och perfekta dagarna. När vi besökte Värmland i somras hade vi några helt perfekta dagar. Sådana dagar som gör höstrusket lite mindre ruskigt. För visst är det så att ju mer man fyller på med sol och positiva upplevelser desto lättare är det att klara vintermörker och kyla. De fina dagarna i sommar då passade vi verkligen på att njuta av livet. Allt tråkigt fick helt enkelt vänta till en regnig dag. Idag är en regnig dag men den här dagen väntar spännande projekt istället för tråkiga sysslor.

Värmland hade onekligen mycket vackert att bjuda på

Äppel päppel piron paron

Äpple är en smått fantastisk frukt tycker jag. Ett enda äppelträd ger ett överflöd av frukt och är således en god investering. I Hult fanns det märkligt nog inte ett enda frukträd när vi köpte huset. Lite märkligt egentligen med tanke på att huset byggdes vid förra sekelskiftets början. När vi började röja i trädgården trodde vi allt att någonstans i djungeln skulle det finnas fruktträd men så var inte fallet. För två år sedan fick Raimo ett plommonträd i present som än så länge är det enda fruktträdet i Hult. Fast på sikt kommer det att bli ändring på detta. I Magdas plan för vår trädgård finns nämligen en fruktträdgård inplanerad. Jag längtar redan efter att dessa planer skall bära frukt! Fram tills dess får jag hålla tillgodo med skänkta äpplen. Tack Erika och Magda för att ni delar med er!

Fredagselegans

Eftersom det åter är fredag kan det väl vara passande med en elegant aftonväska. Som vanligt är det ett loppisfynd och ett som jag är särskilt nöjd med. 20 kronor var det blygsamma priset för denna lilla väska som skänker elegans till varje tillfälle. Perfekt väska för att gå ut eller för en fest. Den rymmer precis det viktigaste men inte mer än så. Den är liten och nätt att bära med sig och det är bra. Vissa väskor kan jag nästan bli lite galen över att hela tiden behöva hålla i. Den här bara följer med och jag tänker nästan inte på att den är där. Tänker att denna väska får nog följa med på nästa tur till Dublin.

Att åka kollektivt!

Jag tycker om att resa kollektivt. Gillar att ha en resa där tiden är bara min. Jag kan förfoga över restiden nästan hur jag vill. Kanske läser jag den där spännande boken som jag haft i väskan en tid, kanske har jag min dator med mig och passar på att skriva och jobba när jag inte störs av allt som pockar på uppmärksamhet hemma. Ibland väljer jag att vara den där personen som alla andra avskyr som pratar i mobilen och ibland, ganska ofta passar jag på att slumra lite och bara vara. När jag kommer fram känner jag mig sällan stressad utan mest nöjd över att ha haft en stund som är bara min. Idag har jag åkt tåg till skolan och känner mig precis så där lugn trots en tämligen lång försening. Jag konstaterar krasst att hade jag tagit bilen hade jag suttit fast i bilkö och kommit fram både stressad och irriterad. När jag sitter i bilen känns det märkligt nog som om jag kan påverka trafiken, som om jag egentligen skulle kunna ta mig fram fortare. På tåget eller bussen vet jag att det inte finns något som jag kan påverka. Jag kommer fram i sinom tid och så är det bara. Kanske är jag präglad av det faktum att jag varit kollektivt resande hela mitt vuxna liv. Eftersom jag tog körkort först förra året har det inte riktigt funnits några alternativ till det kollektiva. Det skulle i så fall vara cykel och apostlahästarna! Fortfarande är det så att kan jag åka tåg eller buss då är det att föredra. Ser redan fram emot en härlig tågresa hem i eftermiddag!

Avsked och återkomst

Den här dagen inleddes med avsked, vår afrikanska vecka här i Hult hade nått sitt slut. Det kändes onekligen vemodigt att köra dem till flygplatsen och sedan vinka när de gick förbi säkerhetskontrollerna. Så märkligt tyst det är i huset när vi inte har en liten bebis här som busar, sjunger Broder Jacob på tyska och leker med småtrollen. Märkligt tomt är det utan min namibiska syster och jag undrar om det tar lika länge som förra gången att vänja sig vid att hon inte är här.

Om dagen inleddes med avsked fortsatt den med en återkomst. Min återkomst till mina studier! Känns fantastiskt skönt att ha tillbringat dagen i skolan och åter tänka kring kulturarv. Tror minsann jag har kommit på temat för min mastersuppsats idag!

Utanför Humanisten i Göteborg

 

Lite fika med mina stora tjejer innan hemgång

 

Tänk att mormors smothie var så mycket godare än Mandas Festist!

Nöjd bebis som provsmakat allas fika!