Mina ord har tagit slut...

Det är lite märkligt det här med förhållandet till det skrivna. Oftast har jag en mängd saker som jag inte bara vill utan nästan måste skriva om på en dag. Det är ju så fantastiskt roligt att skriva att det inte går att låta bli. Det finns så många berättelser att berätta och saker att visa och dela med sig av. Att blogga och att skriva för Livåleva är något jag verkligen älskar. Sedan jag lärde mig att skriva har det nog inte passerat en enda dag utan att jag skrivit något. Under nästan tjugo år skrev jag dagbok i stort sett varje dag. Skrev ner mina tankar och funderingar över dagen som gått, över sådant jag drömde om, kring sådant som var svårt, ja allt rymdes mellan pärmarna på mina dagböcker. Så plötsligt slutade jag för några år sedan. Det passerade veckor utan att jag skrev något och till slut slutade jag helt. Kanske hade jag tillräckligt med att leva livet istället för att skriva om det. En blogg blir ju till viss del som en dagbok, här finns mina tankar om det lilla likväl som det stora fast minus det mest privata som rymdes i dagböckerna. De senaste dagarna är det som att mina ord helt har tagit slut. För mig som är van vid, som förlitar mig på att ha orden nära blir det plötsligt mycket konstigt när de inte bara kommer till mig. Fast kanske är det bara så att mitt huvud behöver lite vila!

Katter kan verkligen konsten att vila och ta det lugnt i livet, kanske skulle jag lära mig lite av dem

Kan inte låta bli att lägga upp en bild till på de söta små liven som vi hade förmånen att ha oss oss  förrförra sommaren