Åter i Hult

Är ensam hemma i Hult denna måndag och det känns riktigt bra. Både att får vara lite ensam och att vara hemma.  Ida och jag har tagit det lugnt och gjort just ingenting tills barnen kom hem från skolan. Så snart barnen kom hem fylldes huset i Hult åter med liv och rörelse.

Platsen där Viskadalens folkhögskola ligger är verkligen vacker och dit vill jag gärna komma igen. Med Hult är det annorlunda, det här är inte bara en vacker plats, det är platsen där mitt hem ligger. Jag tycker så mycket om att åka den allra sista biten hem. När man har sväng av från den stora vägen och åker på grusvägen genom skogen. Det är en slingrande väg innan man till slut kommer till Hult och kan blicka ut över hagarna i Hult. Oavsett årstiden är det en syn som gör mig varm i hjärtat.

Att gå genom vår lilla by tar inte lång tid. Skogen ligger precis intill vårt hus och det är glest mellan byns hus.  Det finns många stråk att välja på för den som vill promenera i Hult. Några av de stigar som går i skogen tog det flera år innan jag hittade, men jag är glad att jag fann dem eftersom det är något särskilt att vandra på skogens mjuka stigar istället för den trafikerade vägen.

Även om det har varit några fantastiska dagar då jag har varit iväg så är det skönt att vara hemma igen. Jag har svårt att vara borta från dem allt för länge. Att vara borta från varandra ibland är dock något som jag tror är positivt. Att få sakna varandra ibland kan vara riktigt bra.

Helgen avslutades med en promenad genom Hult tillsammans med Raimo och Ida. Luften var kall och vantar var ett måste för att inte frysa. Nu väntar en ny vecka, en vecka som kommer att bli betydligt enklare än den förra eftersom vi åter har bil. Att bo på landet utan bil har onekligen varit en prövning men även sådana har sina fördelar. Tänk så vad vi uppskattar vår bil nu när den är tillbaka!