Malahide och Downton Abbey

Downton Abbey är en serie som hör till mina favoriter. Säsong fyra startade i Storbritannien i förra veckan men den här gången drog jag mig lite för att börja se den. Den senaste säsongen slutade sorgligt och det kändes som det skulle vara svårt för historien att gå vidare. Men livet fortsätter även i seriernas värld och det känns som att seriens skapare lyckats skapa trovärdiga berättelser till karaktärerna.

En av scenerna utspelar sig på en tågstation och jag slås av likheten mellan stationen på TV och stationen i Malahide på Irland som jag besökte i sommar. Kanske ser de flesta irländska eller brittiska stationer ut så men jag tyckte det var en särskilt vacker station.

Malahide är inte stort men dess stationshus är onekligen pampigt. Känns passade eftersom det en liten bit bort ligger en tjusigt slott med tillhörande botanisk trädgård. Talbot castle som slottet heter var bebott fram till tidigt sjuttiotal och om jag minns rätt hade det varit bebott i åttahundra år då. Idag är det istället museum och har guidade visningar.

Jag fastnar lätt för detaljer och på stationen i Malahide fanns det många detaljer att fastna för.

Tänk vilket arbete som har lagts på att göra en tågstation vacker!

Båda gångerna jag besökt Malahide har jag haft otur och kommit till stationen precis när tåget har gått. Att vänta på nästa tåg blir desto mer angenämt när omgivningen är vacker och det dessutom var fint väder båda gångerna!

På Irland står alla skyltar både på engelska och på iriska. Även om det är få idag som talar det gamla keltiska språket iriska så har det status som officiellt språk. Tvåspråkigheten blir en del av tjusningen av att åka spårvagn i Dublin. Alla hållplatser ropas ut på båda språken och några av orden har fastnat. Helt meningslösa ord att kunna givetvis, men ändå lite charmigt.

 Inget är som väntans tider sägs det ju. Jag är dock en ganska otålig väntare! Försöker att bli bättre på att faktiskt njuta av att ha tråkigt och passa på att göra ingenting. Sådana stunder är värdefulla i mitt liv som håller ett ibland lite väl högt tempo.

Varje väntan blir trevligare tillsammans med gott sällskap. Här är Anna och Raimo när vi besökte Malahide i juni i år. Känner att det börjar bli dags för oss att ge oss av ut på resa igen snart. Saknar Irland trots att det bara är knappt två månader sedan jag var där sist. Tänker dock att nästa gång kanske det är dags att ge sig av ut i det okända, tänk så många platser som väntar på att vi skall upptäcka dem!