Tänker att jag skall skriva några ord om vår lille mirakelkatt Elvis. Hans tillstånd med lungödem och förstorat hjärta är oförändrat. Veterinären gav honom i april förra året i bästa fall en eller två månader till att leva men än har vi honom kvar. Han borde vara svårt sjuk och inte alls må bra, men det verkar han inte alls förstå. Istället mår han alldeles prima och är dessutom en riktigt duktig liten kattpatient. Idag räcker det att jag skramlar med medicinburken för att han skall komma springandes. När han varit duktig och svalt sin tablett vet han att den goda (och hutlöst dyra) maten väntar. Mot alla odds lever vår Elvis vidare och har det gott i livet och vi är innerligt tacksamma över att ha vår lille kille kvar hos oss. Det är ju omöjligt att veta hur länge det varar, men varje månad som går är mer än vad vi vågat hoppas på.
Sidor
▼
tisdag 25 februari 2014
Trappkatt
Tänk att komma hem när klockan är över fem och mötas av katten Elvis som sitter på trappen och njuter av solen. Tror att han i likhet med oss vädrar vår i luften. Märker att djuren är lika oss på så vis att de blir rastlösa i februari och börjar tycka att vintern borde vara över. Gick en liten runda i trädgården nu ikväll och såg att flera av våra solcellslampor har börjat att lysa igen. Känns som ett bra tecken på att vi går mot ljusare tider. Ett riktigt säkert vårtecken är dessutom att jag idag har inhandlat mina första fröer för vårens odlingar. Vi har ännu inte helt bestämt färdigt vad vi skall ha, men det vi är helt säkra på är att det skall bli mycket mer än förra året. Min trädgårdshandledare har noga inpräntat i mig att jag skall vänta tills i mitten av mars med att så mina fröer vilket gör att jag nu helt enkelt får lära mig tålamodets svåra konst.
Söta lilla Elvis. Tänk ändå vilken hjälte. Jag hoppas ni får ha honom hos er i flera år till, skönt att kunna bevisa motsatsen till dåliga odds hos vetrinär, ett bevis på att man aldrig ska ge upp.
SvaraRaderaTack för fina ord hos mig. Har nog aldrig sett mig som någon politiker utan snarare som en medborgare som utnyttjar min medborgerliga rätt att yttra min åsikt och värna om min familj (fast när jag tänker efter det är kanske det en politiker gör också;)
Kram
Annie