Pappersbruket

Munkedal är en gammal bruksort och till skillnad från många andra sådana finns här bruket kvar. Pappersbruket är en viktig arbetsgivare i kommunen och har präglat stor del av historien. Förr kretsade allt kring bruket och så är det inte riktigt längre. För egen del hade jag innan igår aldrig varit där och därför var det riktigt roligt att få möjligheten att guidas runt av Jenny som är ordförande för facket.

Vi gick över Örekilsälven för att komma in i själva fabriken och dess kontor. Verkligen en annan vinkel än den jag är van vid att se älven ur. Här hade jag gärna haft bättre möjlighet att fotografera. Hade gärna haft möjlighet även att fotografera inne i fabriken. Har inte tidigare förstått hur stort det är där, det är verkligen otroligt stort och samtidigt tämligen tomt på människor. Tänk att så mycket kan skötas utan att människor behöver hantera själva handhavandet. Egentligen är det ju något mycket positivt eftersom det innebär att de tyngsta jobben försvinner och ersätts av maskiner. En maskin behöver ju inte direkt tänka på att kroppen skall hålla även efter pensionsdagen.

Det som också är slående under besöket är hur bullrigt det är när alla maskiner är i gång i fabriken. Trots öronproppar var ljudet på sina ställen allt annat än behagligt. Jag gick en kort rundtur men för många är detta en arbetsplats dit en återkommer dag efter dag och år efter år. Tänker också på att det är en så pass bullrig miljö trots den arbetsmiljölagstiftning som finns i Sverige. Undrar hur miljön är i en fabrik i ett land som helt saknar skyddslagstiftning. Det känns ju för oss som en självklarhet men i stora delar av världen saknas sådant. Tycker att det var riktigt intressant att ser insidan av pappersbruket son jag passerar nästan varje dag.