Otillräcklighet

Igår var jag på möte med kommunfullmäktige i Munkedal. Oavsett om det är ett långt eller kort möte och oavsett vilka frågor som har behandlats så känns det fint att vara med. Att kunna påverka det som sker i vårt samhälle är en bra känsla och något viktigt att göra. Efter mötet tittade jag snabbt in i mataffären innan jag skulle åka hem. På vägen in ser jag en ung kvinna sitta med en mugg med några mynt i. Det är kallt ute och hon är ordentligt påklädd och har en filt om benen men det är tydligt att hon fryser. Jag går in i affären och börjar lägga varor i min korg samtidigt som jag inte kan släppa tanken på den unga kvinnan, på den lilla flicka som sitter där ute och faktiskt fryser. Väl framme vid kassan ser jag till att ta ut kontanter för att ha något att ge henne när jag passerar henne på vägen till min bil. Vi byter några ord med varandra och det visar sig att hon är jämnårig med min dotter Anna som skall fylla tjugo år i år. Jag vet att jag har gjort något för flickan vid affären genom att ge henne något hon behöver, men det känns inte tillräckligt.

Tänker på om det hade varit min Anna som behövde förlita sig till främmande människors goda vilja för sin överlevnad. Anna har precis tagit steget ut i vuxenlivet och har sitt första egna boende och har arbetat till och från under året som har gått sedan studenten. Hon har förutom samhällets skyddsnät också förmånen att ha föräldrar som alltid stöttar och hjälper om hon skulle behöva. Kanske tycker hon att vi ibland oroar oss för mycket och försöker vägleda henne när vi tror att hon riskerar att råka illa ut. Flickan vid affären är också någons barn. Kanske är hennes föräldrar med henne här i Sverige fast de kan lika gärna vara kvar i flickans hemland. Oavsett måste de vara utom sig av oro för hur hon behöver tillbringa sina dagar och veta att de inte har någon möjlighet att skydda henne. Hon är utelämnad till främmande människors välvilja men också utsatt för främmande människors illvilja. En ung kvinna på en främmande plats riskerar lätt att råka illa ut om hon saknar någon form av socialt skyddsnät. När jag vaknade på morgonen idag undrade jag vart hon sovit i natt. Vart mina döttrar har sovit vet jag. Behöver inte oroa mig för mina stora flickor som flyttat hemifrån, jag vet att de och även mitt lilla barnbarn sover tryggt om natten. Flickan vid affären oroar jag mig för trots att jag bara bytt några ord med henne.

Det finns de som förfasas över att det idag finns människor som behöver be om pengar för sin överlevnad. Jag förfasas också över detta, men kanske av en annan orsak än de som ser tiggeriet som ett problem. Det är onekligen ett problem men det är ett samhällsproblem. Skillnaderna i Europa är idag stora och det är verkligen hemskt att människor lever i en sådan svår situation att det bästa alternativet är att lämna hemmet för en otrygg och okänd tillvaro i ett främmande land.

Känns skönt att inte behöva oroa mig för mina barns trygghet. Anna må vara vuxen men hon har alltid ett hem att återvända till om det skulle behövas. Känner att flickan vid affären också är mitt ansvar även om hon inte är mitt barn. Hon är ju någons barn och även hon borde kunna känna att hon är trygg.

Biblioteksdjungel

Jag har fått en djungel i mitt bibliotek sedan några veckor tillbaka. Varenda ledig yta är numera belamrad med brickor fyllda av olika sorters plantor. Alla plantor får trängas i biblioteket och i gästrummet eftersom det är där vi har bäst ljus under dagen. Jag har även köpt ett litet växthus i tre våningar som har fått flytta in i biblioteket. När växthuset köptes trodde jag att alla plantor skulle rymmas i det men nu kan jag konstatera att det skulle behövas ett till. Även om det är en begränsad tid som alla plantor skall vistas inomhus så känns det som en klok tanke att då till en lösning där allt ryms. Ett annat alternativ skulle kunna vara att odla mindre men det är ju inte ett lika roligt alternativ

Mycket av det vi odlar i år är alldeles nya erfarenheter för oss. Spännande men också lite läskigt eftersom vi inte riktigt vet hur resultatet blir. Än så länge har det mesta vi har sått tagit sig och jag hoppas att det fortsätter på samma sätt. Ovan syns en av våra tre gurksorter som vi skall odla i sommar. Växthusgurka, frilandsgurka och en gurksort för inläggning. Min farmor brukade alltid göra sin egen bostongurka när jag var barn och det är något jag tänker försöka mig på om vi får tillräcklig skörd.

Tomater är ett beprövat och säkert kort och dessutom fantastiskt gott. Samtliga fyra sorter som odlas i år kommer från frön från förra årets tomater. Jag har även sått borlottibönor, sockerärtor, popcornmajs, paprika, halloweenpumpa, butternut och vaxbönor från egna frön.

De lite större plantorna är halloweenpumpa och de små är något som heter gyllenbär. Jag har aldrig testat att äta gyllenbär men vad jag förstår var det vanligt att odla förr. Bären skall vara goda att ha som fyllning till pajer eller att koka sylt på. Det skall onekligen bli spännande att få smaka på dem längre fram i sommar. Utöver det som såtts från egna frön finns många, många sorter till. Dessutom skall vi till helgen sätta potatis för första gången i Hult. Det är säkerligen inte första gången det har odlats potatis här, men det är första gången för vår del. Nu längtar jag tills alla plantor kan flytta ut i växthuset och i odlingslådorna så mina böcker kan få tillbaka biblioteket.

Fortfarande här hos oss

Det har gått två år och två veckor sedan vi fick beskedet att vår katt Elvis var döende. Prognosen var att han i bästa fall hade några veckor kvar att leva. Han borde inte leva eftersom han fortsatt är lika sjuk, men han lever och mår gott. Veterinären kan inte riktigt förklara hur det kan vara möjligt eftersom det rent faktiskt inte borde vara så. Vissa saker i livet går helt enkelt inte att förklara och kanske finns det någon mening med det. Vi är innerligt tacksamma över att Elvis fortsatt lever och mår gott. Han får medicin varje dag men utöver det finns det inte någonting som påminner om att han är sjuk. Han klättrar i träd, hjälper till att gräva i odlingslådorna (till mitt stora förtret) och följer med oss på promenaderna med Ida. Han vet helt enkelt inte om att han är dödssjuk och tycks inte heller vara särskilt påverkad av att det är så.

Hur länge han blir kvar hos oss är omöjligt att säga och det gäller ju egentligen varje varelses liv. Vi kan ana att han nog inte blir riktigt gammal. Å andra sidan skulle han ha varit död i två år och så blev det ju inte. Vissa har förmågan att överleva helt enkelt. Tänker många gånger att Elvis och min pappa är lika på det sättet. När jag föddes var min pappa redan dödssjuk och ingen trodde att han skulle leva särskilt länge till. Istället trotsade han alla odds och levde i ytterligare 35 år!

Livet består helt enkelt av många märkligheter och vi är tacksamma över att få ha vår lille mirakelkatt kvar hos oss.

Tankar kring livet och hälsan

Vissa dagar tänker jag mer än andra dagar på hur annorlunda livet är idag mot några år sedan. Idag har jag grävt en stund i vårt potatisland och kände glädje i arbetet. Att orka göra sådant som att gräva i trädgården gör mig glad och stolt. Innan jag gjorde min gastric bypass operation frö två och ett halvt år sedan hade jag inte orkat det jag orkar idag. Känner en stor tacksamhet över att jag fick möjligheten till ett annat liv. Ett liv där jag är starkare, orkar mer och helt enkelt lever mer än innan. Det betyder inte att mitt liv var dåligt innan men min kropp mår betydligt bättre idag än vad den gjorde då. Vägen hit har dock inte varit enkel vilket kan vara viktigt för mig att komma ihåg och andra att veta om. Jag kan bli riktigt ledsen när det hävdas att en operation som gastric bypass är en enkel lösning och en genväg. Det finns också en missuppfattning att operationen delas ut lika lättvindigt som företag delar ut reklam. Idag är det svårt att förstå hur jag kunde gå upp så pass mycket i vikt att jag till slut behövde en operation för att inte helt äventyra min hälsa. Faktorerna var flera och det är lätt att vara efterklok. För mig blev min operation en viktig vändpunkt i mitt liv som jag inte ångrar. Det kan vara bra att tänka på när en läser artiklar om människor vars operationer inte lyckats att det finns än fler där operationen har gett dem ett nytt liv. Samtidigt är det också viktigt att vara medveten om att en operation alltid innebär risker och inte är något som skall göras förhastat.

Träningen har blivit till ett av mina stora glädjeämnen. I höstas sprang jag för första gången ett lopp vilket kändes helt fantastiskt. Det var inte särskilt långt och jag sprang inte på tid men jag sprang hela vägen och kände glädje i varje steg. När det känns motigt att träna, vilket det givetvis gör ibland då tänker jag på det där loppet och orkar lite till. Genom hela resan har min man Raimo varit ett fantastiskt stöd och idag är han min bästa träningskompis. Vi sporrar varandra att springa lite längre och lyfta lite tyngre. Kul att kunna dela ett stort intresse men den en älskar.

Världen är sällan svart eller vit även om det oftast framställs så. Gastric bypass operationer är inte den enda lösningen vid övervikt och kanske inte heller den bästa. Det är dock en lösning och för många fungerar den väl. Skall en vara kritisk mot något är det snarare eftervården som fallerar. Det är efter operationen som en behöver stort stöd både när det gäller kost och träning vilket jag menar saknas till stor del. För egen del har jag haft den stora förmånen att ha peppande och stöttande människor i min närhet med kunskap inom området vilket har hjälpt mig mycket. Utan det stödet är jag inte säker på att det hade gått lika bra för min del så här långt. Jag är helt övertygad att fler skulle nå en bättre hälsa efter operationen om eftervården såg annorlunda ut.

Trädgårdsarbete och skörd

När jag vaknade i morse önskade jag mig solsken och en härlig dag i trädgården. Det blev istället mulet med en ganska kall vind. Trots detta har vi haft en härlig dag i trädgården. Reparationerna av växthuset framskrider och nu har vi åter ett tak och även en hel dörr. Hela förra säsongen bestod växthusets golv av en pressening. Vi hade några brädor som hyllor till alla plantor, det var inte vackert men det fungerade. Nu består golvet istället av grus och snart skall robusta hyllor av tegel och brädor byggas. Vårt gamla köksbord skall även få flytta in i växthuset och få en ny tillvaro som växtförvaring.

Samodlingen kräver en hel del efterforskning innan fröna skall ner i jorden. Nu är dock fyra av nio odlingslådor färdigsådda och dessutom två av de små. När vi byggde om övervåningen fick vi ett fönster över som jag sparade på. Tänkte det kanske kunde passa in i vårt uterum. Dessvärre passade det inte alls där vilket gör att jag nu lagt fönstret på en av odlingslådorna och på så vis skapat en drivbänk istället. Hittade ett fönster till som faktiskt bara stod och skräpade och lyckades med det ordna ännu en drivbänk. Nu längtar jag efter att fröna skall gro och odlingslådorna fyllas med grönska.

Vår rabarber har varit skördeklar sedan i början av veckan och idag hade vi äntligen tid och möjlighet att baka en rabarberpaj med mandel. Rabarber från egen täppa är onekligen riktigt lyxigt särskilt när den serveras som paj med hemmagjord vaniljsås.

Förutom att arbeta i trädgården har vi hunnit med en promenad med vovvarna längs Maltes stig. Tänk att där är så vackert oavsett årstid eller väder. Nu när vitsipporna blommar och träden precis har fått en skir grönska då är det kanske som allra vackrast.

Trädgården i april

Hult är precis på väg att fullkomligt explodera. På bara några timmar skiftar träd och buskar mer och mer i grönt. Skillnaden från en dag till en annan är stor och varje dag är vi ännu en dag närmare sommaren. Allt blir som så mycket enklare när solen skiner och luften är varm. Helst hade jag redan velat så i våra odlingslådor men så har det inte blivit. Idag blev vi dock helt klara med arbetet så på torsdag är det bara att sätta igång. Jag har numrerat alla lådor och gjort en enkel skiss och en lista i min trädgårdsdagbok. Håller fortfarande på att skissa på vad som skall odlas vart. Det här med samodling är ju en hel vetenskap och inte helt enkelt att få till. Samodling handlar helt enkelt om att odla saker som trivs tillsammans och då ger de varandra ännu bättre förutsättningar. Vissa saker trivs inte alls tillsammans och kanske inte ens i närheten vilket gör planeringen svår. Fast jag gillar utmaningar och ger inte upp i första taget.

                    

Förutom att vi nu är klara med odlingslådorna så har vi tagit de första spadtagen till vårt potatisland. Känns verkligen spännande att vi skall odla potatis här i Hult i år. För oss är det en ny erfarenhet även om vi lite oplanerat kunde skörda potatis även förra säsongen. Helt plötsligt växte det potatis i en av våra odlingslådor förra säsongen. I någon av lådorna började det även att växa tomater som inte heller var planerade. Alltid lika spännande att se vad som tittar upp som bonus när en använder kompost i lådorna. Förra året började det faktiskt att växa havre i komposten! Vi får se hur det går att odla planerad potatis i år helt enkelt.

Vårt växthus blåste sönder i vinter och behöver därför repareras. Dessutom gjorde vi inte klart förra året vilket för att vi tar ett samlat grepp. Det är ett helt styrkepass att gräva potatisland och att köra grus till golvet i växthuset och det märks att arbetet vi har gjort på gymmet under vintern lönat sig. Även om jag vet att träning alltid är bra så blir det särskilt tydligt när det märks i vardagen att det gör skillnad. Just nu befinner jag mig i en väldigt hektisk tid och då skulle trädgården lätt kunna bli till ännu ett måste och till ett dåligt samvete. Istället märker jag att tiden jag spenderar med att gräva och greja ger mig kraft, energi och tid för eftertanke. Märkligt egentligen hur en typ av arbete kan kännas som vila.

Landskap i förändring

De är inte särskilt märkvärdiga de där stolparna som står lite här och var i landskapet. Deras funktion är dock viktig eftersom de bär upp både elnätet och telenätet. Det är i alla fall så det har varit fram tills nu. Även i Hult har nu elledningarna grävts ner och telefonnätets koppartråd i luften har ersatts med fiber i marken i stället. Det innebär också att landskapet förändras när stolparna och dess ledningar tas ner. Om sommaren är vi ju vana vid att se ledningarna fyllas av fåglar, vart skall de ta vägen nu? Det måste ju finnas generationer av fåglar som inte minns att de för länge sedan endast hade träd att tillgå när de inte ville flyga.

Förändringar påverkar alltid, även de som är positiva och utvecklande. Att elnätet grävts ner har inneburit att vi har betydligt färre strömavbrott vilket onekligen känns bra. I huset här i Hult finns nämligen inte någon kamin eller öppen spis så blir det strömavbrott på vintern då blir det kallt hemma. Det har en gång i tiden funnits både öppen spis och kamin i vårt hus men de togs bort i samband med att huset renoverades och byggdes om i mitten på femtiotalet. Då var oljan och elen de säkra alternativen för uppvärmning vilket gjorde att det gamla kunde kastas ut. Gammalt är inte alltid dåligt kan en således konstatera. Jag skulle inte vilja värma hela huset med bara en kamin men det hade varit ett bra och trevligt alternativ.

Den största förändringen för vår del här i Hult sedan ledningarna ha plockats ner gäller vår promenadstig i skogen. När vi köpte huset för dryga tio år sedan visade vår ena granne oss en slinga i skogen som är trevlig att promenera. Halva slingan löper längs en ledningsgata vilket gör att vägen ständigt varit röjd och fin. I vintras plockades ledningarna ner och någon vecka senare avverkades skogen alldeles intill. Vår skogspromenad finns kvar men ser nu helt annorlunda ut. jag vill inte vara mot förändring och vara den som säger att det var bättre förr. Fast just vår slinga i skogen den var bättre förr.

Förra söndagen

Det är fortfarande ljust ute och så pass varmt att jag kan ha fönstret öppet och höra fåglarna utanför. Den varmare temperaturen gör att förra söndagen inte känns så avlägsen trots att avståndet mellan Hult och Zadar är långt.

Förra söndagen drack vi elvakaffe med utsikt över Adriatiska havet. Parken intill var fylld av söndagslediga människor och hela tiden hördes någon av Zadars alla kyrkklockor. Det kändes så märkligt att faktiskt vara där på den där platsen som vi i flera veckor hade drömt om.

Vi hittade en park i staden och njöt av all blomsterprakt som fanns där. Så härligt att få provsmaka lite även på den senare delen av våren. Tulpaner är verkligen vackra och nu längtar jag efter att de skall blomma även i Hult.

När kvällen kom promenerade vi längs kajen och såg den mest spektakulära solnedgång. Även efter att solen gått ner var himlen fylld av vackra färger och oändligt vacker. Vi dröjde oss kvar tills dess det blivit mörkt innan vi fortsatte vår promenad. Det finns något särskilt med att ta sig tiden att betrakta solnedgången. Undrar om en skulle tröttna på solnedgången om en hade tillgång till denna fantastiska vy varje dag? Jag tror faktiskt inte att det är möjligt. Kanske är det snarare så att den skulle bli till dagens tid för eftertanke och kontemplation. Sedan förra söndagen har jag hunnit spendera några härliga dagar i Zadar, varit hemma och arbetat med trädgården och dessutom tillbringat hela helgen på Viskadalens folkhögskola. Nu är jag helt fylld av alla intryck från den senaste veckan och skulle egentligen behöva några dagars ledighet för att kunna sortera tankar.

Olika sorters lycka

Tänk att orsaker till lycka kan se så olika ut! När vi var iväg och reste tidigare i veckan kände jag mig lycklig över att tillsammans med min man strosa i en vacker stad och njuta av solen. Igår grävde jag åter kompost och fyllde de sista odlingslådorna med jord. Ida och Elvis följde mitt arbete från en punkt mellan odlingslådorna och komposten och ville helst bli klappade varje gång jag passerade dem. Ida försökte även hjälpa till i komposten och kunde inte alls förstå att jag inte ville ha hennes hjälp.

Våra odlingslådor är inte så vackra men så snart de fyllts med växande innehåll då spelar det ingen roll hur de ser ut. Då har bara innehållet betydelse! Arbetet i trädgården gör mig lycklig och ger mig chans att sortera mina tankar. Få saker i livet är dessutom så trevliga som att sitta och dricka kaffe med trädgården som utsikt.

Att se solnedgången vid Medelhavet hör också till de riktigt bra sakerna i livet i min mening. Att på samma vecka både få dricka kaffe i trädgården och vistas vid medelhavet är onekligen en ynnest. Nu väntar mer glädjande arbete. Det sista jobbet med odlingslådorna skall göras och i eftermiddag är det förhoppningsvis dags för sådd. Sen väntar reparation av växthuset. I biblioteket står alla växter som på sikt skall flytta in i växthuset och det skall verkligen bli roligt att börja den här säsongen med ett växthus. Förutom arbete med växthus och odlingslådor skall vi dessutom lyckas enas om vart det nya körsbärsträdet skall planteras. Det tog oss flera månader att komma fram till vart vi skulle flytta våra bärbuskar så uppgiften är inte enkelt. Fördelen är att trädet behöver i jorden vilket gör att snabba beslut krävs. I normala fall gillar jag att trädgården får ta sin tid men just idag känner jag mig resultatinriktad.

Några dagars paus i vardagen

Dagen började i ett Zadar som sakta vaknade till liv. Gatorna var fortfarande tomma och tysta när vi tog bussen till flygplatsen. Väl framme hann vi sitta på flygplatsens uteservering och dricka kaffe och njuta av solen i nästan en timme. Några dagars avbrott från vardagen kändes välbehövt och härligt. Fördelen med att resa kort är att vi åkte hem precis när vi började drabbas av hemlängtan. Vi har haft några helt fantastiska dagar i solen i Zadar där vi har njutit av solen, promenerat, läst böcker till en kopp kaffe på någon uteservering och bara haft det riktigt bra. Vi har gjort vad som fallit oss in och inte haft några andra krav på vår vistelse än att vi skulle ta det lugnt och äta riktigt god mat. Detta har vi onekligen lyckats med. Vädret har dessutom varit helt fantastiskt och våren har kommit betydligt längre i Kroatien än här hemma.

Nu är vi fulla av kraft och energi så imorgon väntar trädgårdsarbete samt att köpa golv till köket och matrummet. Känns nästan surrealistiskt att vi efter tio år äntligen skall få riva vårt kök som borde ha varit bytt för länge, länge sedan. Det är så slitet att det inte ens med lite god vilja kan ses som shabby chic. Det är bara shabby och ytterst opraktiskt! Ett stort projekt som väntar således och då är det tur att vi vilat upp oss lite innan det är dags att hugga i!

Från Hedekas till Zadar

Den här dagen startade lite väl kort efter att vi avslutade dagen igår. Lördagen ägnades helt åt hundraårsjubileumet för Socialdemokraterna i Munkedal. Först skulle festen förberedas och när det var gjort skulle vi dessutom uppleva festen. Allt blev precis så där bra och trevligt som vi hade önskat oss vilket kändes riktigt bra med tanke på de månader som ägnats till planering. Får bli ett inlägg om festen när jag åter är hemma och har hunnit titta igenom alla bilder. Trots att vi fick dispens från städningen på grund av att vi skulle ut och resa så var klockan ändå mycket innan vi lyckades somna. Kvart över tre på natten ringde sedan klockan och det var dags att stiga upp för vidare avfärd mot Zadar. Några timmar senare och en lite väl turbulent flygresa senare var vi på plats. Mitt ordningssinne klarade inte riktigt av att det var totalt kaos i säkerhetskontrollen på Rygge. Det var mycket folk och många ovana resenärer och det tog extremt lång tid innan vi kunde springa mot vår gate. På vägen dit ropade de upp våra namn i högtalaren och då är en verkligen sen. Detta trots att vi hade väl tilltaget med tid när vi kom till flygplatsen. Nåväl jag lyckades låta bli att börja dela ut backar till övriga resenärer och förklara hur de skulle kunna skynda på och förenkla processen. Istället nöjde jag mig med att muttra lite. Att flyga är en stor sak för mig eftersom jag är extremt flygrädd. Det är något som inte passar så bra ihop med att vilja upptäcka världen. Varje flygresa, även de som är alldeles lugna och fina är en mardröm och om det som idag är mycket turbulens då är det riktigt illa. Det som är riktigt bra är dock att så snart jag åter är på marken då kan jag släppa den där känslan. Annars hade det nog inte alls varit möjligt att resa så ofta som vi gör.

Tidigt imorse landade vi till sist i Zadar i strålande solsken och möttes av en ljum vind. Vi har ägnat hela dagen åt att njuta av solen. Vi har promenerat, suttit vid havet, ätit god mat i solen på en uteservering och promenerat lite till i solen. Zadar är en fantastiskt vacker gammal stad och i morgon skall vi på allvar utforska den. Det finns gott om historiska sevärdigheter och museum och dessutom skall det finnas en stadsstrand alldeles i närheten. Bäst av allt är att vackert väder väntar även imorgon.

Några detaljer från dagens promenad i Zadar

Där havet är så vackert

Om några dagar ska Raimo och jag åka till Kroatien för att spendera några dagar i lugn och ro. Även om det inte råder någon sommarvärme så ser jag fram emot att åter få doppa tårna i medelhavet. För några år sedan åkte vi till Korfu och sedan dess har vi längtat tillbaka. Inte just till Korfu men till medelhavet. Det vi hoppas på är god mat, promenader utan något specifikt mål och att bara vara. Att sitta på en uteservering i timmar och titta på människor som passerar förbi eller att läsa en bok utan att det har ett särskilt syfte. Att under några dagar släppa tankarna på den förestående köksrenoveringen eller på hur galet mycket jag har att göra. Vi pausar helt enkelt under några dagar för att hinna andas lite och ta det lite lugnt. Fast innan dess är det mycket som skall hinnas med. Bland annat att fira min lokala partiförening som fyllt hundra år. Min uppgift för kvällen är att på ett bra sätt sammanfatta de gångna hundra åren. En uppgift som jag inte riktigt har lyckats med ännu. Hundra år är ofattbart lång tid att greppa. Mina egna första minnen kan jag placera när jag är runt två år. Alltså sträcker sig den tid jag minns drygt trettio år bakåt i tiden. Fast de där första minnena är mer fragment än delar av en helhet. Fördelen med en förening är att den består av många människors minnen och handlingar vilket gör att jag genom det har tillgång till de senaste hundra åren och inte bara till de sju år då jag själv bott och verkat i kommunen.

Korfu i maj 2012. Undrar så om havet kommer vara lika vackert i Kroatien?

LOPPI Blogbag "Skönhet och hälsa"

För en tid sedan fick jag ett paket på posten fyllt med spännande saker från LOPPI Blogbag. Inte så ofta som en får rolig post och när det dessutom saker att prova på då är det ju särskilt roligt.

LOPPIblogbag Skönhet & Hälsa innehåller följande:

RFSU Active Balance är en dubbelverkande vaginaltablett som tillför probiotiska lactobaciller – ”snälla” bakterier som finns naturligt i underlivets ekosystem och hjälper till att förebygga infektioner. Kan tas i såväl behandlande syfte - 1 tablett i 7 dagar eller i förebyggande syfte - 1 tablett/vecka i 3 veckor. Kan tas under menstruation och under hela graviditeten.

Pierre Robert Invisible Hipster är en supertunn hipster gjord av mjuk microfiber, vilket ger en behaglig och sval känsla mot huden. Det unika med Invisible Hipster är att den är utvecklad med en speciell non-slip-funktion, som gör att trosan håller sig på plats - utan att ge synliga troskanter. 

Bio-Oil är en specifik hudvårdsprodukt framtagen för att hjälpa till att göra ärr, bristningar, ojämn hudton, åldrande och uttorkad hud mindre framträdande. Den är en succé i världen och nr 1 inom ärr och bristningar i 18 länder.

Yves Rocher Bonheur Eau. Upplev den impulsiva, livsbejakande doften hos Moment de Bonheur Yves Rocher som nu finns i en lättare, friskare och fruktigare tolkning. Den här fräscha doften utgår från den exklusiva Rosa centifolia från Grasse som med sina delikata, skira nyanser balanseras av äppleextraktets läckra syrlighet.

Yves Rocher Elixir Volume Mascara. Nu kan du få oemotståndlig volym och intensiv näring i en och samma mascara, tack vare peptider från hibiskus som stärker och reparerar fransarna (test in vitro). Den krämiga formulan ger rejäl fyllighet utan att tynga ner, och ett resultat som håller hela dagen. Borsten är utrustad med dubbla fibrer för en perfekt applicering; de mjuka fibrerna ger volym utan klibb, medan de fastare fibrerna ger definition och längd.

Friggs naturliga ekologiska miniriskakor. De små riskakorna är förpackade i påse, vilket gör det smidigt och smulfritt att stoppa ned i träningsväskan eller i barnens matsäck till skolutflykten. Miniriskakorna är gjorda på råris och majs och är därmed naturligt glutenfria samt har en hög halt av fullkorn. Den lättsaltade varianten innehåller inget tillsatt socker.

Friggs senaste nyhet TE+ Solljus är speciellt framtaget för att bidra med ett tillskott av D-vitamin. Teet kan hjälpa kroppen att fylla på med solens vitamin året om. Med en kopp Friggs TE+ Solljus tillgodoses en fjärdedel av det dagliga rekommenderade intaget av vitamin D, enligt de Nordiska näringsrekommendationerna (NNR).

Det har gått någon vecka sedan jag fick mitt paket och jag har därför hunnit testa flera av produkterna. Riskakorna hann jag dock inte prova på innan barnen tog hand om dem. Alltså får jag lita till dem vad gäller deras omdöme att de var mycket goda. Produkten som har blivit min nya favorit är mascaran. Attans så bra! Jag har under flera år letat efter en bra mascara som får mina ögonfransar att se så där tjusiga och svepande ut som jag önskar. Ett önskemål som jag sett som lite orimligt då mina är korta och helt utan färg. Tänk att det faktiskt var möjligt att få till ögonfransar värdiga en filmstjärna. Bio-Oil är något jag har velat testa under lång tid men inte kommit mig för att testa. Efter ett fall för några år sedan har jag ett riktigt fult ärr i pannan som jag önskar skall bli mindre framträdande. Får se om det blir något skillnad efter en tids användning. Den produkt som inte finns med på bild är också den produkt som jag är minst nöjd med. Kändes som om trosorna är i ett märkligt material och jag är faktiskt inte alls nöjd. Obekväma och ett material som jag inte riktigt trivs med. I övrigt har det dock varit riktigt trevligt att få testa innehållet i denna Loppi Blogbag

Kan själv!

Alldeles ljuvligt väder har vi haft i Hult idag vilket passade bra med dagens planer. Jag har ägnat dagen åt att gräva i våra odlingslådor samt att gräva ur komposten. Sedan var det bara att fylla på odlingslådorna med den fina jorden från komposten. När jag grävt och flyttat jord i någon timme kom jag på att det faktiskt var första gången jag gjorde jobbet alldeles själv. Tidigare har jag fått be Raimo om hjälp eftersom grävandet varit för tungt för mig. Resultatet av styrketräningen visade sig tydligt eftersom jag inte behövde någon hjälp alls med varken komposten eller grävandet. Jag jobbade på tills det var klart och har sällan känt mig så nöjd med mig själv. Det är en stärkande känsla att kunna själv och inte behöva hjälp. Förvisso är det inte fel att be om hjälp och kunna få stöd. Att bemästra något som en tidigare inte har klarat av är en seger oavsett vad det gäller. Mitt mål med träningen har varit att bli starkare och orka mer. Främst har mitt fokus varit att träna styrka för att också bli bättre på att springa. Att jag också skulle bli starkare i vardagen har jag inte ens tänkt på förrän idag när jag plötsligt orkade mer än förut.

Förvisso en gammal bild men jag gissar att jag kommer se lika nöjd ut när det åter är dags för skörd!

Skillnad från dag till dag

Lite kyla i vinden men det kan en förlåta när solen trots allt skiner på lediga dagar. Tänk vilken skillnad lite sol kan göra så här om våren. Varje dag är det något nytt som blommar i trädgården vilket känns smått fantastiskt. Jag satte gott om nya lökar i höstas men än så länge är det bara en ny sort som har tittat upp. Försöker komma ihåg vad det egentlige var jag satte och tror att det mesta var tulpaner. Alltså återstår några veckors väntan innan vi får se årets nykomlingar. Försöker att förutom att njuta av alla vackra blommor också dokumentera dem. Vad som växer var är inte en viktig fråga just nu. Däremot kommer det bli en viktig fråga till hösten när det är dags att sätta nya lökar. Jag har skaffat mig en trädgårdsdagbok och gjort några anteckningar inför hösten för att inte glömma bort vad jag tänker nu. En tanke är att satsa på mer krokus. Krokusen är en enkel blomma men oj så vacker och färgsprakande. Till nästa år skulle jag vilja ha mängder med krokus som breder ut sig i ett överflöd. Det tog flera år innan just krokusen alls ville trivas hos oss men nu verkar den vara här för att stanna.

Blommar just nu i Hult

Lycka!

Tänk hur vissa dagar inte alls blir som en hade tänkt sig. Ofta händer det saker som gör att planer går om intet men ibland som idag blir det bättre än planerat. Trots att väderprognosen inte såg helt stadig ut så fick vi strålande sol och härlig värme. Ett samtal på morgonen ledde till att äldsta dottern med familj kom på besök och sedan innan var det även bestämt att även näst äldsta dottern skulle komma. Strålande sol, alla barnen samlade och dessutom barnbarnet på besök. Tror inte att det är möjligt att önska sig en bättre påskafton. Dessutom var det varmt nog att för första gången i år sitta och äta i uterummet. Det blåste egentligen lite för kall vind för att det skulle vara möjligt att sitta ute. Nu fyllde uterummet precis den funktion som vi tänkt oss och vi kunde njuta av middagen i trädgården vinden till trots. För att vara lycklig krävs egentligen inte så mycket. Solsken och en dag med familjen är vad som krävs för att jag skall känna mig riktigt lycklig.

En lång fredag

Den här långa fredagen har vi ägnat åt att bli lite tjusigare. Jag har försökt ordna tid för klippning för familjen under lång tid men inte lyckats. Märkligt hur något så enkelt skall vara så svårt att få till i planeringen. Så upptäckte jag att vår frisör hade fyra lediga tider på långfredagen och bokade in oss alla på en gång. Sara som äger Rockstart där vi klipper oss är otroligt duktig och jag känner mig alltid både tjusig och inspirerad när jag åker därifrån. Får alltid inspiration till nya tjusiga frisyrer vilket är riktigt roligt. Lätt hänt annars att en alltid gör på samma sätt som vanligt eftersom det är enklast. Men inspirationen kommer också från den härliga retroinspirerade inredningen och den fina butiken Nostalgitrippen som ligger vägg i vägg med Rockstart.

Så tjusiga som vi alla var i våra nya frisyrer borde vi egentligen gett oss ut på passande äventyr. Istället tog vi vägen via plantskolan för att köpa mer jord. Resten av långfredagen spenderades sedan i trädgården under en sol som faktiskt värmde. Imorgon väntar mer sol och jag längtar efter mer tid i trädgården.

Påskris

Att ha påskris inomhus i Hult är inte det enklaste. Med fem katter i huset är det en utmaning att hitta en plats där riset får vara ifred. Det är dessutom en fråga om att hitta rätt pynt som inte är intressant för de nyss nämna katterna. Fjädrar är helt uteslutet sedan vi prövade det för några år sedan. När vi kom hem låg det fjädrar och ris och vasdelar över hela golvet. Även om jag skulle få katterna mindre intresserade av just fjädrar så känns det inte aktuellt med tanke på det etiska perspektivet med fjädrar. Så vad göra? Bordet vid farmors spegel har visat sig vara en plats där vaser får lov att stå ifred.

När riset var klätt med ägg och små fåglar kändes det lite naket och färglöst. Enligt barnen saknades det fjädrar. Efter en stunds diskussion kom vi fram till att fjädrar kan se ut på olika sätt och att de inte behöver komma från en fågel.

Av lite presentpapper klipptes långa remsor som sedan klipptes i mindre bitar. Dessa bitarna veks prydligt och sattes sedan fast i riset med en metalltråd. Enkelt, snabbt och fint. När de små fjädrarna var på plats var barnen och jag eniga om att nu är påskriset fulländat!

Princess Gardens

Jag fullkomligt älskar Skottland och Irland om våren. Så härligt att få känna på våren lite tidigare än vad vi har möjlighet till hemma. I Edinburgh finns vackra Princess Gardens där det är lätt att bli kvar i timmar och titta på alla vackra blommor. Där det idag är park var det för länge sedan en sjö vilket är svårt att förstå. det går inte riktigt att föreställa sig vatten istället för park. Parken är dock mycket speciell på så vis att den ligger i en djup dal. Trots att Princess Gardens ligger mitt i centrala Edinburgh märks inte stadens puls. För den som önskar en kort paus från stadens ljud är det enkelt att välja att gå igenom parken istället för längs de trafikerade gatorna.

Ett tydligt tecken på att jag innerst inne är en lantis är nog att jag alltid söker mig till parkerna när jag besöker städer. Behöver pausa och se träd istället för hus efter ett tag. När vi besöker Edinburgh blir det därför många turer genom parken innan vi åter ger oss in i stadslivet.

Sist jag besökte Edinburgh var precis i början av maj förra året och det är då bilderna är tagna. Märkligt vad fort det senaste året har gått. Ett helt år har passerat men det känns som det var alldeles nyss jag senast promenerade i Princess Gardens och njöt av alla vackra blommor.