Tre år av tacksamhet

Igår var det precis tre år sedan jag gjorde min gastric bypass operation och mitt liv började på nytt. Jag känner en sådan oerhörd tacksamhet över att ha fått möjligheten att göra en operation och med det förbättra min hälsa. Vet att jag har skrivit om detta förut men kan inte nog betona hur härligt det är att ha en kropp som är frisk och stark och orkar hänga med i tempot i mitt liv. Ibland har jag svårt att förstå att det bara har gått tre år sedan operationen. Det känns som om livet alltid har varit så här. Idag är det svårt att förstå hur jag som älskar träning kunde bli så pass överviktig att jag behövde en operation för att klara hälsan. Faktorerna är många men det viktigaste av allt är att jag fick en möjlighet att börja på nytt. Har varje dag i tre års tid känt mig tacksam över detta. Det var inte ett enkelt val att välja operation men det var rätt val och jag har aldrig ångrat mig. För mig har alla fördelar vida överstigit nackdelarna. Fast det där hänger också ihop med träningen. Genom fokuserad träning och kostförändringar gav operationen bra resultat. Många ser en gastric bypass som en genväg och så är inte fallet. Det är en hjälp på vägen, ett verktyg men själva arbetet (och det är hårt arbete) får en göra helt själv.

Idag mår jag som allra bäst en dag som denna då dagen börjat med löpning och styrketräning. Kan komma på mig själv att verkligen längta efter att ta på mig mina löparskor och springa. Tävlar med mig själv och försöker alltid att springa lite fortare och lite längre. Hade till en början svårt att hantera bakslag som frånvaro från träningen på grund av sjukdom eller livspussel som verkligen inte gick att få ihop. Jag skadade min fot förra våren och nu i efterhand kan jag se att det ledde till något positivt. Det fick mig att börja styrketräna samt att hitta möjligheter till träning i vardagen. Det gjorde också att jag insåg att varje löprunda inte behöver vara en tävling för att förbättra sina tider. Den kan istället göras bara för att det är så attans kul att springa. Har också kommit till insikt om att hur mycket jag väger inte är relevant. Det som istället är relevant är just att orka springa, att inte bara orka leva utan också må bra nog att verkligen kunna njuta av livet.