Stranden vid staden

När regnet vräker ner och världen är allmänt grå är det lätt att drömma sig bort. Lätt att börja längta efter att resa till platser där det är lite varmare och lite soligare. En plats jag gärna skulle besöka igen är Kolovare beach i Zadar. En strand som ligger på bara någon kilometers promenad från den historiska delen av staden.

Att som i Zadar ha tillgång till både stad och strand tycker jag om. Att kunna välja om en vill tillbringa dagarna på stranden eller vill ta del av stadens utbud är onekligen fint.

Under promenaden till stranden slog det mig att platsen påminner mycket om Saltkällans badplats i Munkedal. Tänk att en plats plötsligt kan kännas bekant trots att en aldrig varit där förut.

Undrar hur många höststormar som krävs för att forma träd på det sätt som dessa gjorts?

När jag besökte Zadar var det i mitten av april och våren var onekligen vacker med all grönska och vackra blommor. Vinden var ljum och alldeles ljuvlig, långt från det ombytliga aprilväder som ofta råder här hemma.

Så härligt att kunna välja att sakta strosa längs havet. Att stanna längs vägen för att fika och läsa en bok och sedan fortsätta promenaden. Att inte ha något annat mål än att någonstans längs vägen doppa fötterna i Adriatiska havet.

Att kunna välja att här stannar jag så länge jag vill. Jag har ju min bok med mig som sällskap och solen är precis lagom varm. En försmak av sommaren och en tjuvstart på våren.

Doppade även fötterna till sist men attans så kallt. Må så vara att det kändes som sommar i luften. Havet var däremot isande kallt, eller om en så vill uppfriskande efter en stund i solen.