Taffelberget

Det finns vissa platser och vyer som när en ser dem första gången blir till ett minne för livet. Ett sådant där ögonblick som en inser redan när det sker att det är något jag aldrig kommer att glömma. Utsikten från Taffelberget i Kapstaden är ett sådant minne. Vackert är inte riktigt rätt ord för att beskriva utsikten. Det blir dock lite fånigt med ord som andlöst vackert, magiskt och liknande även om det är tämligen bra beskrivningar. Att befinna sig på toppen av Taffelberget är verkligen smått magiskt. Att vara ovan molnen och se dem längs bergets sluttning är en makalös syn. Även jag som normalt sett tycker om att prata blev alldeles tyst och ville bara ta in det jag såg.

Det tar några minuters resa med linbana för att komma upp på berget och sedan befinner en sig på tämligen hög höjd. Jag kände att det faktiskt infann sig lite en känsla av overklighet att befinna sig på Taffelberget. 

När en vant sig vid att vara uppe på berget, att se flera mil åt alla håll och att en faktiskt är ovan molnen då väntar en promenad runt platån. En vandrar längs stigar som följer bergets kant och glömmer nästan bort hur högt upp det faktiskt är. Det är lite kyligt där uppe bland molnen men det är en härligt frisk luft.

Är det någon gång en skall se till att inte skynda och ha gott om tid då är det på Taffelberget. Även om det inte tar särskilt lång tid att promenera runt så kommer intrycken göra att det blir en långsam promenad. 

Om vädret blir för dåligt då stänger helt enkelt berget. Det krävs egentligen inte mycket moln för att berget skall helt svepas in som i en dimma. Hade det inte funnits annat som också lockade med Kapstaden hade utsikten från Taffelberget räckt för att få mig att vilja åka tillbaka. Samtidigt vet jag att den utsikten kommer jag aldrig att glömma även om jag aldrig mer skulle återse den.