Redan innan frågan ställdes om hon kinde flytta in kände jag en stark samhörighet med Ebba. Kände att hon skulle trivas och ha det gott i Hult. Jag hade ju egentligen tänkt mig en cockerspaniel till. En vovve till som var lika snäll och fin som Ida. Istället blev det en dvärgpinscher med stor mängd energi.
Så har ett år passerat och Ebba blir snart tre år. Hon är trygg, glad och ibland lite väl kaxig. Hon mår gott i livet helt enkelt. Hon sätter bra fart på Ida vilket kan behövas eftersom hon tenderar att vara lite lat. Samtidigt följer Ebba sin stora kompis och vill alltid vara nära och är mån om hennes uppmärksamhet. Ibland kan alltså det mest oplanerade bli alldeles fantastiskt bra!
Men så fina ni är :)
SvaraRaderaFin kväll
Kram Pia