De dagar som gått

Äntligen, äntligen råder sol och värme. Maj har inletts på bästa sätt och ger löfte om den sommar som väntar. April däremot bjöd på mer ombytlighet och visade verkligen att det finns fog för begreppet aprilväder. Å andra sidan är jag nästan lite tacksam över det kyliga vädret eftersom jag inte haft tid att ägna mig åt trädgården under månaden som gått. 

April inleddes med partidistriktskongress som gästades av statsministern. Jag tycker så mycket om den känslan som uppstår när en befinner sig i sällskap med kamrater och på riktigt känner att en är en del av en folkrörelse. Dagen efte byttes politik mot skriverier och manusarbete med Aldir kulturkonservativ. Arbetet med vår bok Tradition i förändring känns både viktig och intressant. Har ju alltid vetat om att traditioner ständigt förändras men inte riktigt förstått hur stora förändringar som sker på kort tid. Vad är egentligen en tradition? Hur gammalt ska något vara för att räknas och hur många utövare bör det finnas? Helt omöjligt att svara på egentligen men onekligen en spännande diskussion.

Precis i början av april fyllda min mamma 60 år vilket firades helgen efter. Det blev ett sådant där kalas som jag tror att alla gästerna kommer att prata om i många år efteråt. Det var otroligt trevligt, mysigt och rakt igenom riktigt trevligt. Helgen efter kalaset valde jag att skola från uppsatsarbetet och istället göra viktiga saker som att gå på loppis, umgås med barn och barnbarn samt att fika bland vitsipporna. Just det där att fika bland vitsippor hör nog faktiskt till livets riktigt viktiga saker att prioritera.

Under några dagars tid for jag kors och tvärs över landet och hann besöka Stockholm, Viskadalens folkhögskola, Stockholm igen och några platser till. Den första turen till Stockholm passade jag på att besöka Feministsmeden. Jag har en längre tid önskat mig ett par feministörhängen från henne och nu hade jag möjligheten att köpa dem på plats. Har sällan känt mig så nöjd med ett par örhängen. Viktigast under resan var dock själva syftet, nämligen att vara ombud på ABFs förbundsstämma. Känner mig verkligen stolt över att vara en del av en organisation som så tydligt arbetar med ett värdigt flyktingmottagande. Precis det var också orsaken till andra resan till Stockholm då ABF ordnade en dag med namnet Välkommen hit som handlade just om flyktingmottagande. Otroligt inspirerande och hoppfullt att ha möjligheten att vara med och lyssna och få del av andras erfarenheter och klokskaper. Däremellan hann jag med en tur till Viskadalen för att hålla kurs. Känns verkligen som en förmån att få rå om en grupp en hel helg. Att människor avsätter sin tid för att lära sig mer, för att utvecklas som ledare och att nätverka. Dessutom ligger Viskadalen otroligt vackert, nästan overkligt vackert! Trots att det var någon minusgrad både på lördags- och söndagsmorgonen var det härliga löpturer. Kallt men vackert. Nästan så att jag glömde bort att frysa just för det vackra landskapet jag sprang genom.

Måndagen har präglats av mycket politik och folkbildning varvat med uppsatsskrivandet. Därför var det skönt att under helgen som gick äntligen ha utrymme för trädgården. Barnbarnet Amanda hjälpte till att köpa blommor och att bära dem. Hon var lite fundersam över hur allt skulle rymmas i mormors lilla bil men konstaterade att bilen är stor fast den är liten!