Att leva i ett kaos

Jag börjar se slutet på köksrenoveringen nu. Börjar kunna se att rummet som en gång var ett kök åter håller på att förvandlas till ett kök. Det blir fint och det blir bra och snart kommer det även att vara klart. Just därför tror jag att mitt tålamod nu helt tryter, jag orkar inte en endaste sekund till att ha mitt hem i ett renoveringskaos. Blir irriterad över kylskåpen i vardagsrummet och över skafferivaror i bokhyllan. Över kökssaker i hallen och hyllan utanför badrummet som även den innehåller ett halvt kök. Fast så tittar jag på det där fina golvet som nu ligger på plats i köket och på det där skafferiet som jag faktiskt kan gå in i. Bänkarna saknar visserligen skiva och det saknas fortfarande vatten i köket men det där skafferiet uppväger det mesta. Det är också något alldeles särskilt att se köket som jag har ritat växa fram på riktigt. Att det nu inte bara finns på papper och i tanken utan faktiskt på riktigt. Nu är det istället köket som var som bara finns i tanken, i minnet och på bilder. Nu när det gamla köket är borta kan jag vara mer förlåtande mot det och faktiskt bli lite nostalgisk. Lite fint var det ändå även om det var hemskt opraktiskt och höll på att göra mig smått galen.

Köket som inte längre är