Alla dessa minnen

Då är sista dagen här och det är dags att återvända hemåt. Det har varit en intensiv tid här i Namibia och det känns som att jag har varit borta i flera månader. Det är märkligt att vara tillbaka i Windhoek igen. I staden som jag känner så väl och där varje plats bär på minnen. Förra gången jag var här passerade jag bara staden som hastigast men den här gången har jag haft tid att verkligen vara här. Tycker som lite synd om mina kamrater under de första dagarna som fick stå ut med mig när jag var som mest nostalgisk. När alla minnen fullkomligt välde fram och jag ville berätta för alla om allt fantastiskt som hänt mig här.

Nätverksträffen med Olof Palme Internationella Center var riktigt bra och givande och det känns som att jag har fått med mig mycket användbart hem. Fast som alltid sker det största i fikapauserna, det är ju då en nätverkar och knyter kontakter. Tar med mig så mycket goda exempel hem av arbete som görs i det lilla varje dag här i Namibia. Är djupt imponerad över dessa starka engagerade människor som varje dag bidrar till att förändra världen.

Efter nätverksträffen var slut for jag till Swakopmund för att umgås med familjen där. Så fint att vara tillbaka igen. Förra gången jag var där var jag väldigt sjuk och trött och orkade inte särskilt mycket. Den här gången har vi tagit igen detta med råge och hunnit med massor av aktiviteter och upplevelser. Det gäller ju att ladda upp ordentligt med minnen när det dröjer länge mellan gångerna vi ses.

Väl tillbaka i Windhoek har jag besökt skolor i Windhoek och fått möjligheten att möta engagerade elever och se vilka förutsättningar skolorna har här. Skillnaderna är stora mellan välbärgade områden och fattiga. Jag har haft möjligheten att återknyta kontakten med vänner från förr och jag har besökt både gamla och nya platser i staden.

Det har varit en fin tid i Namibia och det vackra och det härliga har vägt upp det svåra. För det är verkligen svårt många gånger att vara här. Att brottas med sin egen privilegierade tillvaro, att märka att en behandlas annorlunda på grund av något så märkligt som färgen på ens skinn och att veta att jag till skillnad från så många andra har hem och trygghet att återvända till. Allt det där är svårt! Samtidigt är det just de sakerna som motiverar mig, som får mig att fortsätta engagera mig politiskt!

Några ögonblick från tiden här i Namibia