Den allra sista dagen

Idag har min pappa till sist tagit sitt sista andetag. Jag trodde att jag var förberedd men så var det inte. Min pappa finns inte mer och kommer att fattas mig under resten av mitt liv. Aldrig mer är ett svindlande begrepp att förhålla sig till. Aldrig mer kan jag ringa honom eller hälsa på, aldrig mer har jag min pappa kvar.

Julen i Hult

Juldagarna är över och vilka härliga dagar det har varit. Lugnt och skönt med gott om tid att ungås med varandra. Barnen var till en början besvikna över att vi sedan en dryg vecka varken har internet, telefon eller TV men nu tror jag knapp de har tänkt på det. Vi har ätit god mat, pratat, spelat brädspel och umgåtts med varandra och det har varit riktigt mysigt.

Lite klappar har även öppnats och i år hade vi ambitionen att det skulle bli betydligt färre julklappar. Våra barn har det mesta de kan behöva så vad skulle vi ge dem mer? Resultatet blev färre men mer genomtänkta paket.

Min roligaste julklapp kom från far och kommer gr oss mycket nöje framöver. Som barn älskade jag Cluedo och det var lika roligt att spela spelet tjugo år senare. Kort och gott har julen i Hult varit riktigt härlig. Det dom dock varit svårt är att det firats utan far som är dålig och ligger på sjukhus. Med åren har vi lärt oss att livet trots allt måste fortsätta även om det kan vara svårt. Vi kan inte påverka vad som sker utan bara avvakta och hoppas på bättring.

Julpynt

För varje dag blir det lite mer jul i vårt hus. Hallen pyntades redan till första advent och igår kom julgranen på plats. Senare idag skall den och även granen i lekrummet kläs. Efter två år av renoveringar har vi äntligen ett lekrum igen. Nu har båda de yngsta barnen fått flytta in i sina rum. Minsta tösens rym var klart redan för ett år sedan och nu äntligen är även nästa rym klart. På sikt skall även lekrummet göras i ordning men nu tar vi lite renoveringspaus.

Eftersom vi har fortsatt strul med tekniken hemma får ni hålla tillgodo med bilder från första advent. Jag gillar det här med att julpynta lite i omgångar. Vår byrå i hallen som vid kalas får rymma alla paket blir nu plats för julpynt och ljus.

Normalt sett brukar vi pynta ganska lite men i år blir det mer än vanligt. Jag blev så otroligt inspirerad när vi var i Dublin för en tid sedan. Hela Dublin är vackert pyntat precis som på Liseberg. Varenda liten smågata har belysning och är pyntad. Helt rätt stad att åka till för att få maximal julkänsla. Även vårt hotell var ordentligt pyntat och vart vi än gick spelades julmusik.

Bästa julpyntet är dock i mm mening tända ljus. Vackert, stämningsfullt och enkelt. Om vintern lyser vi ofta upp vardagsrummet med levande ljus och låter det elektriska vara. Det blir ett mjukare och mysigare ljus som får ett rum att kännas mer ombonat.

Granen ovan skall egentligen ha ljus i sig men vi brukar låta den vara som den är. Den består av två skivor som sätts ihop. Vi hittade den fastkilad i ett förrådsutrymme när vi började riva för många år sedan. Eftersom den hör till huset känns det fint att den får komma fram varje år.

Den där tekniken

I förra veckan blev huset i Hult äntligen anslutet till fiber. Nu skulle dagarna med dålig uppkoppling vara över. Fast det blir inte alltid som en har tänkt sig och nu står vi åter helt utan internetuppkoppling och dessutom utan TV och telefon. Barnens stora fasa är att det inte skall rätta till sig innan jul. Deras oro är onekligen befogad även om vi givetvis får en trevlig jul ändå. Att få en teknikpaus kan dessutom vara lite skönt ibland. I somras när vi var utan internetuppkoppling i över en månad då kände jag mig rejält trött på att pausa. Nåväl i avsaknad av teknik blir det lite fika på stan och dessutom skall granarna in i huset och julbakningen göras. Att fylla vår tid är inte något problem just nu!

Saffranskladdkaka

Till första advent hade vi vårt traditionsenliga glöggmys här hemma i Hult. Ett nytt tillskott bland allt gott att äta var saffranskladdkaka. Jag älskar saffran och även kladdkaka så det kändes givet att det skulle bli en riktigt bra kombination. Den stora fördelen med kladdkaka är att den är snabb och enkel att göra. Så är även saffranskladdkakan även om den innehåller några extra moment som att smälta choklad. Inte särskilt svårt eller tidskrävande och dessutom så gott att det egentligen är bäst att göra två.

I mitten av november hittade jag fina juldekorationer för bakverk och kunde inte låta bli att köpa. Det går liksom inte att motstå glitter och snöflingor i min mening. Egentligen borde alla kakor prydas med glitter oavsett årstid.

Saffranskladdkaka med grädde

100 g smör

1 pkt saffran

150 g vit choklad

2 ägg

2 dl socker

2 dl vetemjöl

3 dl grädde

Vaniljsocker

Strössel till dekoration

Gör så här:

Smält smöret och bryt chokladen i bitar och låt den smälta i det varma smöret. Rör sedan ner saffranen i smörsmeten. Blanda socker och ägg i en skål och tillsätt sedan smörsmeten och därefter mjölet. Smöra och bröa en form med avtagbar kant och häll sedan i smeten i formen. Grädda i ugnen på 175 grader i  20 minuter. Vispa grädden, smaksätt med lite vaniljsocker och bred på kakan när den fått svalna. Dekorera med strössel. Här går det verkligen att vara ordentligt kreativ! Det här är en kaka som går alldeles utmärkt att göra både utan gluten och laktos. Tänk då på att använda glutenfritt ströbröd till formen. Det går även bra att bröa formen med kokosflingor.

Virka med sytråd

När jag var nio eller kanske tio år när jag fick en virkad duk i födelsedagspresent av min farmor. Den var inte det enda jag fick av henne den gången men det är den jag minns och har kvar. Just precis på den där födelsedagen tyckte jag inte att det var en särskilt rolig present. Idag är jag däremot oerhört tacksam över duken eftersom jag nu förstår att uppskatta allt arbete och det hantverk som den representerar. Ibland tänker jag att jag skall lära mig virka ordentligt och sätter igång med ett projekt. Jag har dock inte tillräckligt tålamod för att lägga den tid det tar att virka något som en duk. Farmor hade däremot ett oändligt tålamod när det gällde virkning och såg det som avkoppling. Detta trots att hon virkade med ett garn tunt som sytråd!

Det krävs inte bara tålamod att virka en duk som denna. Att stryka den så kanterna blir jämna och fina är lite av en vetenskap. Har fått tipset att den bör strykas fuktig för bästa resultat. Får helt testa nästa gång och se om det är enklare. Nåväl må så vara att det är en duk som krävt tålamod på många sätt men så är den också den allra tjusigaste jag har.

Just nu ligger duken på mangeln i hallen i husets absoluta mittpunkt. Blir glad varje gång jag passerar min fina duk och även tacksam att genom minnessaker som den känna min farmors närvaro i vardagen. Hon är saknad men onekligen inte glömd.

Granna granar

För knappt en månad sedan tog jag in en liten adventsgran och ställde på mageln i hallen. Det visade sig att jag glömt att tala om för övriga familjen hur mycket vatten den behövde så när jag kom hem hade den åkt ut eftersom den barrade så. Det är förvånande hur mycket vatten även en liten gran behöver för att må gott. Det får mig att fundera på om det varit helt klokt att ta ner så många granar i trädgården. Tänk om vi istället för gräsmatta får en lermatta nu? Nåväl det blir ett senare problem om det skulle bli så. Igår gick jag ut i trädgården för att hämta in en ny adventsgran och insåg att vi har väldigt många små minigranar i utkanten av trädgården. Eftersom det inte är tänkt att växa gran där då passade det ju bra att dra upp ett gäng små granar och ta med in.

Den nya adventsgranen är inte längre den minsta granen i Hult

Först visste jag inte riktigt hur jag skulle plantera alla minigranarna. Så kom jag att tänka på att jag förra året satte hyacinter i konservburkar och sedan slog in dem i papper och satte snöre runt. Även i år har jag samlat på mig konservburkar för att kunna göra fina hyacintkrukor. Några burkar användes till det ändamålet medan resten fick bli grankrukor.

Enkelt och fint!

Några av krukorna slogs in i presentpapper. Just detta köpte jag till dotterns student och jag gillar vintagestilen på pappret. Att använda konservburkar är ju återbruk vilket jag gillar. Om en vill återbruka än mer kan burkarna även slås in i tidningspapper. När vi gjorde klart ena tösens rum nu i helgen då fick vi lite tapetrester som även det visade sig bli riktigt fint att slå in burkarna i. Nackdelen med att komma på något som är enkelt och roligt är att en riskerar att göra många. Nu har vi nog minst en minigran i varje rum här i huset i Hult. Dessutom har jag fler på lager att ge bort som present.

Kisar i solen

Sol har onekligen varit något av en bristvara hemma i Sverige den senaste tiden. Regn, regn och åter regn samt lite uppehåll för grått dis. Solsemester är kanske inte något en förknippar med Irland men märkligt nog har det blivit så. När vi landade i söndags möttes vi av strålande sol. Förvisso följt av en isande kall vind men det som spelade inte någon roll när solen sken och himlen var blå. Tänk vilken lycka att vara tvungen att kisa mot solen och behöva bli lite irriterad över att en inte har några solglasögon med sig. Visst är det så att de enkla sakerna i livet oftast är det allra största!

Glöggmys i Hult

Första advent bjuder vi alltid in till glöggmys i Hult och så även i år. Alltid en blandad kompott av gäster och alltid lika trevligt. Glöggmyset här hemma har blivit vår markering för att nu är det snart jul. Veckan innan advent brukar vi feja och pynta och under själva adventshelgen blir det bakning för att ha något gott att bjuda. Ett kalas är enligt mig alltid en möjlighet att pröva nya recept. Säkra kort och beprövade recept är bra som grund men jag gillar att komplettera med det som är nytt och oprövat.

Förutom glögg bjöd vi i år på rocky road fudge, saffranskladdkaka, saffranssnitt, pepparkakor, ädeloströra med granatäpple och givetvis vörtbröd. I vanliga fall brukar marshmallows vara det säkraste kortet att bjuda på. I år ville dock inte smeten stelna ordentligt i kylen över natten. Den fick såldes stå kvar ytterligare ett dygn innan den delades i bitar och frystes ner. Nu har vi marshmallows så vi klarar oss över julen och troligen ända fram till påsk! Saffranskladdkakan blev en ny favorit och även fudgen. Recept till dessa kommer inom kort.

Första ljuset är tänt och nedräkningen till julen har börjat. Barnen räknar ner med chokladkalendrar och paket från tomtenissarna varje morgon fram till julafton. Själv räknar jag ner dagarna till den nära förestående resan till Dublin. Det jag ser fram emot allra mest är juleljusen på Grafton street som jag verkligen älskar. Dublin är en perfekt julstad och det skall verkligen bli trevligt att resa iväg på söndag och få lite semester.

En dag som denna

En sådan här dag är det svårt att undvika det politiska. Idag har det ofattbara skett att ett parti som bara representerar tretton procent av väljarna lyckats fälla regeringens budget. Den enda fördelen som jag ser det med Sverigedemokraternas besked igår att detta var deras plan är att nu visar de sitt rätta jag. De kan i den kommande valrörelsen hävda att de står på pensionärernas sida eller att de vill ha en bättre skola. Fast det är inte sant, allt de gör handlar om att minska invandringen och nu döljer de inte längre sin agenda. De har klivit fram och visar upp sig som det främlingsfientliga parti de faktiskt är.

Nu blir det ett nytt val och en ny valrörelse. Sverigedemokraterna hurrar över att de har fått regeringen på fall och tror sig nå än större framgångar i valet som komma skall. Hjälp mig visa att de har fel. Hjälp mig visa att medmänsklighet, solidaritet och demokrati är viktigare än att avvisa människor som i nöd vänder sig till vårt land som en tillflykt. Har du någon gång funderat över att göra en insats, att engagera dig politiskt då är det nu du skall ta den möjligheten. Alla goda krafter behövs för att visa att mångfald är större än enfald!

Vinter i Hult

Med december kom också frost och vinter till Hult. Jag gillar den där lite kalla luften som biter tag i kinderna och skapar en ordentlig kontrast mellan ute och inne. Även om vintern inte är min favorit årstid är jag trots allt glad att den kom till slut. För att våren skall komma åter krävs det först en vinter.

Prydnadskålen är nästan som vackrast när den är skrudad i frost.

I rosenträdgården finns det fortfarande rosenblad kvar på flera av rosorna. 

Däremot är det bara New Dawn som fortsatt blommar.

Kärleksört med frost

De japanska lyktorna blir så vackra när de förvandlas från orange lyktor till tunna bollar av nät.

New Dawn blommar som sagt envist vidare men jag tänker att nu är det nog slut för i år. Egentligen är det något mycket märkligt att rosenträdgården har blommat hela november ut.

Ida är som alltid min trogna följeslagare i trädgården. Till skillnad från mig älskar hon kylan och allra helst när det är snö. Hennes lycka är total när det finns snö att rusa runt i och rulla sig i. Märkligt det där med hur någon annans glädje kan förändra de egna känslorna. Ida älskar vintern och får mig att tycka att den är nog ganska acceptabel trots allt.

Tack för alla fina krya på mig hälsningar. Är fortsatt sjuk och låter mig för en gångs skull dra ner på tempot lite. Är dock på bättringsvägen och känner mig inte lika ynklig längre.