Det här med renovering

Ibland läser jag artiklar om människor som köpt renoveringsobjekt och som ett år senare är helt klara. Detta trots att de har fått renovera precis allt i huset. Vi köpte huset i Hult i augusti 2004 och insåg inte då vad vi gav oss in på. Ett renoveringsobjekt från tidigt 1900-tal är kanske inte helt enkelt att ge sig in på om en helt saknar kunskaper om vad det egentligen innebär att renovera. Vi inser idag att om vi vetat om vad vi vet nu då hade vi aldrig köpt det här huset. Å andra sidan hade vi inte haft denna kunskap och erfarenhet utan huset i Hult. Det är en märklig relation jag har till vårt renoveringsobjekt, vårt hus och hem. Ibland är jag så innerligt trött på att det aldrig blir färdigt, att det ständigt finns något att göra och att vi har ägnat oss åt detta i över tio år. Samtidigt är det en frihet i att ha ett hus i ständig förändring. Jag är inte rädd för att ändra och inte heller för att riva en vägg eller att flytta en dörr. Allt har vi prövat på. Ibland blir det mindre bra och andra gånger blir det fantastiskt bra. Vårt renoveringsobjekt har gjort att jag har blivit tvungen att acceptera att saker inte måste vara perfekta, bra nog är just bra nog. Även om jag själv ser sådant vi missat så är också jag den skarpaste kritikern av vårt hem. Just det där tog riktigt lång tid för mig att lära mig. Perfekt är inte nödvändigt och kanske inte ens önskvärt. Vi har flera spännande projekt framför oss och kanske blir vi en dag helt klara med vårt hem men jag tvivlar på detta. Trädgården här i Hult är egentligen beviset för att vi alltid kommer att ha projekt på gång. Även om jag ibland är alldeles trött på renoverandet så är det ju också fantastiskt roligt. Det är något alldeles särskilt när ett projekt är klart och en kan titta på vad en själv har åstadkommit. De där stunderna gör mig riktigt glad och stolt över att vara ägare till ett renoveringsobjekt.