En räddad klänning

I slutet av sommaren hittade jag en riktigt fin vintageklänning på Emmaus i Göteborg. Konstaterade snabbt att den var i behov av lite omsorg för att åter kunna användas och vara till glädje och nytta. Sömmarna under båda armarna hade gått upp, fållen hade släppt på några ställen och dessutom saknades två knappar. Just knapparna kändes tråkigt eftersom klänningen hade fina klädda knappar i samma tyg som klänningen. Prövade klänningen trots dess brister och konstaterade att jag skulle ångra mig om jag inte köpte den. Klänningen satt ju trots allt helt perfekt och är verkligen en riktig vintagepärla som förtjänade att få komma ut i världen på äventyr igen.

Loppisfynd med fin prislapp

Blir alltid så glad av att handla på Emmaus eftersom de på prislappen talar om vilken nytta det gör att handla hos dem. Förutom att bidra till den internationella solidariteten är det ju bra för miljön att handla loppis vilket gör det till ett himla fint koncept.

Loppisfyndade knappar

Första prioriteten för att kunna rädda klänningen blev att hitta nya knappar. Köper alltid knappar på loppis, dels för att det i regel är finare knappar än nytillverkade men också för att det blir betydligt billigare. Nackdelen är att en ibland kan få leta länge innan en hittar passande knappar om en har otur. Den här gången hade jag tur och hittade flera fina knappar som skulle kunna passa. Dessutom hittade jag en söt lite aftonväska som också fick följa med hem. Knapparna som inte passade till just den här klänningen sparar jag till framtida projekt. Har en låda med loppisknappar som jag alltid börjar med att titta i när det är dags för knappbyte. Köper ofta koftor på loppis som är av nyare datum och de har ofta riktigt tråkiga knappar. Att ersätta tråkiga plastknappar med fina vintageknappar är alltid ett fint lyft.

En perfekt vintageklänning för höst och vinter

Att laga sömmarna och sy i nya knappar tog ungefär två timmars arbete. Helt klart väl investerad tid med tanke på vilken fin klänning jag nu har. Varm och skön för vintern och dessutom i en härlig färg med lite glitter i. Uppklädd men ändå helt perfekt till vardags och i min mening en mycket användbar klänning.

Jag valde knappar i lila som passar fint till klänningen. Lite roligt att det är helt oanvända knappar som satt på en karta när jag köpte dem. Nu är min klänning redo att användas under lång tid framåt. Kan inte låta bli att fundera över klänningens historia och vem som haft den innan mig. Hur länge har den varit trasig och inte blivit använd? Fint ändå att någon valde att skänka den till en loppis istället för att slänga den med tanke på att den just var trasig.

Sensommardagar

När jag nu i november blickar tillbaka till augusti känns det nästan märkligt att jag då tyckte det var kallt och började bli mörkt. Fast det är väl så att även om förändringen från ljusa nätter till mörka kommer smygande så är det först i augusti som en blir riktigt medveten. Nu när jag precis kommit hem från Namibia där det grönskar och är varmt då känns sommaren inte så långt borta som den gjorde innan.

Solnedgång i Saltkällan

Det var lite märkligt när augusti bjöd på lite mer normalt sommarväder. Jag hade ju vant mig vid ständigt soliga och varma dagar och känslan av att bo vid medelhavet. Å andra sidan var det skönt med lite lägre temperaturer och möjligheten att faktiskt få något gjort. Samtidigt har jag tränat på att göra just ingenting och att njuta av stunden. Den här sommaren och även augusti bjöd på många vackra solnedgångar och möjligheten att stanna upp en stund och bara vara i nuet.

Ljuvliga sommardagar hemma och på utflykt i närområdet

Tiden passerar så märkligt fort och förste augusti var det precis ett år sedan jag fick nycklarna till det blå huset. Även i augusti tillbringades den mesta av tiden hemma på min härliga altan. Ofta i sällskap med en bok. Den här sommaren tillbringades till största delen hemmavid med kortare utflykter i närområdet. Bohuslän är onekligen vackert oavsett tid på året, men det är märkligt vad hemmablind en så lätt blir.

Skördetider med hjälpredor i trädgården

I augusti flyttade katten Elvis in i blå huset och då kändes det som om huset äntligen blev ett hem. Har varit lite nervös för att flytta honom från storskogen med tanke på trafik och allt sådant. Han verkar dock trivas och ser ut att ha vett på att hålla sig undan bilarna.

Även om det varit en mycket varm och torr sommar då det mesta av min trädgård vissnat bort så har en del växt väldigt bra. Under större delen av sommaren skördade jag flera kilo squash om dagen och har nästan, nästan börjat tröttna på att ha det i maten. Har även haft otroligt mycket björnbär och plommon i min trädgård. Har aldrig haft fruktträd tidigare men alltid känt att det har saknats i trädgården.

Pride, traderafynd, fika och hemmagjord ketchup kan hinnas med på några dagar

I augusti var det pride i Göteborg samtidigt som kulturkalaset pågick. Jag och tjejerna var där eftersom 15åringen skulle uppträda med sitt band från popkollo. Det blev ett riktigt lyckat framträdande och dessutom hann vi med att göra stan ordentligt med både fika och shopping.

Bröllop och skor som matchar himlen

Att få vara gäst på ett bröllop är alltid fint, men att få möjligheten att vara bröllopsfotograf är nervöst. Det var ett enkelt och fint bröllop med fokus på det som är viktigt, själva vigseln. Lite befriande med ett bröllop som inte förlorar sig i alla detaljer runtomkring.

Skördetider, vackra kvällar och ministerbesök

När skolan började för kidsen då återgick vardagen lite mer till det normala. Då var de långa lediga dagarna över. Fast jag fortsatte att prioritera solnedgångar vid havet så ofta som möjligt. Solnedgångarna finns ju kvar även när en inte är ledig. Kanske är det då en behöver den stunden som mest. Konstaterar att vissa dagar blir lite märkliga. Att en dag kan börja med att skicka iväg barnen till skolan, ha en minister på besök mitt i valrörelsen och sedan plocka plommon om kvällen för att kunna koka sylt. Vitt skilda sysslor men alla viktiga på sitt sätt.

Loppisfynd, rosor och promenader längs älven

Något jag verkligen saknat sedan jag flyttade från Hult är min rosenträdgård. Det har varit svårt att komma igång med arbetet i trädgården. Vart ska en börja? I vilket hörn och med vad? När jag till sist köpte in de första rosorna och bar runt dem i trädgården då var placeringen given. Nu börjar en ny rosenträdgård så sakta att växa fram och jag ser fram emot nästa säsong.

Kaffe på altanen, brunch och födelsedag

Augusti var en härlig månad som slutade fint som alltid. Jag fyller år den siste i månaden vilket gör att augusti alltid får ett fint avslut. Dessutom blev det en dag då jag och kidsen hängde i Göteborg då yngsta dottern var på audition för en film. Om några veckor väntar inspelning och det är verkligen spännande.

Tycker så mycket om att sammanställa varje månad i bild och text. Så lätt att en glömmer alla de där fina små stunderna som varje månad innehåller.

Efter lång tids tystnad

Efter en lång tystnad är det märkligt svårt att ta steget att skriva igen. Att bestämma vad det första inlägget ska handla om. Jag valde i slutet av sommaren att helt pausa att blogga. Skrivandet rymdes inte i livet och bloggen blev till ett dåligt samvete istället för något kreativt och roligt. Under en tid valde jag att skala bort allt som inte gav energi och som inte kändes roligt. Allt som gav mig dåligt samvete sattes på paus om det var möjligt. Vissa saker är inte möjliga att välja bort, en har trots allt en del måsten i livet som inte är valbara. Det var svårt att välja bort sådant som jag tycker om att göra och som jag egentligen ser som viktiga. Första tiden gav det mig än mer dåligt samvete än att inte hinna med allt. Efter en tid ersattes det dåliga samvetet med en känsla av utrymme och frihet.

Efter ytterligare en tid märkte jag hur jag saknade somliga saker medan annat faktiskt kändes bra att ha släppt. Något som jag verkligen saknade var bloggen och skrivandet. Jag är en skrivande varelse, utan skrivandet är jag inte jag. Alltså skriver jag igen! Har ingen aning om hur ofta, däremot vet jag att jag kommer fortsätta så länge som det känns lustfyllt och kreativt. Tror att en paus var alldeles nödvändig för att jag skulle förstå hur viktigt skrivandet är för mig.

Squashmuffins med ost och valnötter

Det är alltid lika spännande att se vad som kommer att ge mycket skörd under säsongen. I år kan jag konstatera att det jag skördat allra mest är squash och björnbär. När en skördar stora mängder squash på en och samma gång gäller det att vara kreativ med vad en ska göra med all skörd. I stort sett hela sommaren har dagens middag fått innehålla squash i olika former. Trots att jag använt av skörden varje dag och gett bort så har jag fortfarande haft tämligen mycket squash att hantera. Jag gillar ju utmaningar och har därför sett till att hitta på nya sätt att göra slut på skörden. Ett av sätten resulterade i det här receptet på matiga squashmuffins med ost och valnötter. Supergoda, saftiga och helt perfekta att ha med på utflykt. Fungerar också bra som mellanmål eller varför inte till soppa.

Squashmuffins med ost och valnötter

1 squash (eller två små)

2 msk olja

4 ägg

1 dl keso

60 g babyspenat

2 dl riven ost

4 dl dinkelmjöl

2 tsk bakpulver

1 tsk salt

1 dl hackade valnötter

Gör så här:

Finriv squash och lägg i en bunke. Tillsätt olja, ägg, keso, spenaten och hälften av osten. Rör ihop till en jämn smet och tillsätt sedan mjöl, bakpulver, salt och hackade nötter. Klicka ut smeten i muffinsformar och toppa med ost. Grädda i ugnen på 175 grader i cirka 30 minuter. Låt svalna under en bakduk.

Kommentar: 

Det går alldeles utmärkt att byta ut osten mot parmesan eller feta istället beroende på vad som finns hemma.

En sommar hemmavid

Nu känner jag igen den svenska sommaren igen. Kallt, grått och lite regn dessutom! Fast vad gör det när en är uppfylld av minnen av fantastiska dagar och ljumma kvällar. Denna sommaren om någon var verkligen rätt sommar att bestämma sig för att tillbringa hemma. Tycker så mycket om att samla månadens minnen i ett inlägg. Mest kanske för min egen skull eftersom det blir lite till en dagbok. Förundras som alltid över allt som kan hinnas med under en enda månad.

Det starkaste minnet för juli är solnedgångarna på Gotland! Helt magiskt vackra och helt omöjliga att tröttna på. Som en fin balans dessutom med tanka på att dagarna på ön var tämligen hektiska. Då var det fint att om kvällen stanna upp och njuta av skådespelet på himlen. Helt tvungen att vara i nuet eftersom solen inte väntar tills det är bättre läge.

Gotland tillsammans med fina vänner

Det var länge sedan jag sist besökte almedalsveckan på Gotland men i år kändes det som att det var dags. Det var intensiva dagar men så otroligt roligt! Dels att få förmånen att dela upplevelsen tillsammans med fina vänner. Att kunna skratta lite åt att sova i en utdragssoffa fem mil från Visby. De där detaljerna har inte någon större betydelse när en försöker att hinna med så många seminarier som möjligt och dessutom försöka hinna träffa vänner och bekanta.

Höjdpunkterna under Almedalen

Det var både långa och intensiva dagar med otroligt mycket spännande att lyssna på. Några saker gjorde dock mer intryck än annat. Störst av allt var nog möjligheten att se De redan frälsta med Tiffany och Bianca Kronlöf. Riksteatern bjöd på föreställningen som var en riktig feministiskt vitaminkick! Så otroligt bra och dessutom fantastiskt att få väl behövd pepp. Har en pepplåtlista där jag lagt in deras Jag har makt! Bra påminnelse om att vi har makt att skapa förändring även när tillvaron känns dyster! Möjligheten att lyssna på Linnea Claesson gav samma känsla! Möjligheten att lyssna på statsministern var också fin. Det var ett sådant där tal som jag under tiden tänkte att det här blir historisk. Det här är ett sådan tal som kommer att citeras och pratas om!

Mitt i allt det fantastiska i Almedalen fanns ju också det fula och riktigt otrevliga. Jag har ju tidigare skrivit om mitt möte med nazisterna. Verkligen omskakande och upprörande och jag blir fortfarande arg när jag tänker på det. När jag mötte dem var jag på väg för att lyssna när Carina Ohlsson och Tara Twana från socialdemokratiska kvinnoförbudet tog utmaningen att debattera mot kvinnliga företrädare för Sverigedemokraterna. Viktigt att göra och att visa på hur de inte är ett parti som värnar människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Så märkligt hur frågan om abort är en fråga vi behöver diskutera 2018 då kvinnors rätt till sen egen kropp borde vara en självklarhet!

Underbart att åter vara hemma i mitt älskade blå hus

Väl hemma efter en vecka i väg möttes jag av blommande rosor i trädgården. Så spännande att under året som gått fått upptäcka en helt ny trädgård. Jag hade inte ens lagt märke till den oansenliga rosenbusken som växer intill hönshuset. När den väl blommade visade den sig kräva uppmärksamhet och var allt annat än oansenlig. Förutom att mötas av nytt i trädgården så kom också älskade barnbarnet Amanda på besök. Vi hann med både lek och härliga hundpromenader tillsammans även om jag var tämligen trött efter att ha kört bil hela natten från Västervik och hela vägen hem till Munkedal.

Så många härliga stunder!

Juli bjöd på så många fina stunder. Sådana där som en sparar särskilt och plockar fram någon gång i vinter när det är isande kallt och en inte har sett solen på några veckor. Den är sommaren har jag verkligen sett till att ha tid att umgås med både familj och vänner. Det har blivit många koppar kaffe på min altan, på stranden eller iväg på någon utflykt. Så härligt att bo nära havet och på bara några minuter komma ner till både fin strand och en härlig strandpromenad.

Födelsedagsfirande

Juli betyder födelsedagsfirande i vår familj och numera har vi en femtonåring här hemma. På själva födelsedagen hade hon beställt favoriten toscatårta. Helt enkelt två toscakakor med vaniljkräm mellan. Otroligt gott men nästan omöjligt att äta mer än en bit! Till födelsedagskalaset hade hon önskat sig en tjusig tårta med choklad och hallon och nutella. Det blev en liten utmaning men till sist landade jag i en tårta med chokladbottnar med fyllning av nutella och nutellamousse samt ett lager med rårörda hallon. En tårta som kändes lite som ett konstverk och jag ville nästan inte låta gästerna skära i den och äta upp den!

Loppis och utflykter

Under juli såg jag till att komma iväg på flera loppisrundor. Ibland med riktigt fina fynd som böckerna och halsbandet ovan. Ibland kommer jag hem tomhänt men det gör verkligen inte något. Att gå på loppis är en upplevelse i sig och det viktiga är inte att hitta något. Sen är det visserligen roligt de där gångerna en gör riktigt oväntade fynd. Att stanna hemmavid har verkligen inte betytt att jag haft tråkigt. Jag har gjort många fina utflykter till kusten och förvånas ständigt över hur många platser jag helt missat trots att jag bott här i tio år. En av sommarens bästa utflykter var när vi åkte till Lysekil och lyssnade på Uno Svenningsson och Nationalteatern. Hanna från Arlöv är verkligen en av de mest fantastiska låtar jag vet. Så mycket kamp och pepp!

Träning, kvällspromenader och fotografering

Att komma igång med träningen har varit något jag önskat mig länge och när det var som varmast kom Sophie och jag igång och träna. Vi insåg att gymmet var en av få svala platser eftersom det där finns väl fungerande AC. Lite märkligt att kliva från behaglig kyla ut i tryckande värme!

Kvällspromenaderna längs älven har den här sommaren blivit till mina favoriter. Det är en slinga jag aldrig tröttnar på att gå och den är precis lagom lång för en promenad med hundarna. En kväll byttes den vanliga kvällspromenaden ut mot kvällsfotografering då Erika kom förbi och hjälpte mig att ta fina bilder. Hon är verkligen en fantastiskt duktig fotograf. Lite halvmärkligt dock att ha fotografering på en tämligen trafikerad bro som leder in mot centrala Munkedal. Där passerar alltid mycket bilar och det var bara att le och försöka att inte skämmas allt för mycket!

Tid att njuta har varit mitt motto den här sommaren! Alltså har jag njutit av min fantastiska altan med utsikt över Örekilsälven. Där har jag tillbringat många timmar med att läsa, dricka kaffe och med att bara vara. Att sitta och titta på älven är en syssla jag har kommit att uppskatta den här sommaren. Jag har njutit av min härliga trädgård och allt den har att erbjuda. Jag har plockat både vinbär och björnbär i stora mängder. Jag har skördat squash i sådana mängder att jag inte trodde det var möjligt. Mitt hem ger mig ro i själen och den här sommaren har dessutom gett mig gott om påfyllning inför stundande höst och vinter. Nu är jag ordentligt rustad för både snö och kyla när de så småningom kommer!

På en ö alldeles nära

Förra sommaren var de långväga resornas sommar medan denna varit en sommar på hemmaplan. Båda sorterna har sin charm och denna sommar om någon var onekligen helt rätt att tillbringa på hemmaplan. Trots att jag är född och uppväxt i Bohuslän är det fortfarande platser här som jag inte har besökt. Platser som är välbekanta till namnet men som jag bara passerat förbi eller möjligen besökt i tanken. Bohus-Malmön är en av dessa platser som jag inte hade besökt tidigare. Kanske ligger ön för nära för att jag skulle komma på tanken. Det blir ju gärna lätt att platser som ligger långt borta de anstränger en sig för att komma till medan platser alldeles nära tänker en att det inte behövs någon planering och så glöms det bort.

Sinnebilden för Bohuslän! Hav och klippor.

En dag i juli var jag och besökte en väninna i Hunnebostrand och sedan tog vi färjan över till Bohus-Malmön för att äta lunch och promenera. Besöket visade sig bli lite längre än vad vi tänkt oss eftersom när vi efter lunchen kom tillbaka till parkeringen då pågick det ett lopp på ön. Att komma därifrån var inte att tänka på vilket gjorde att vi fick oss en riktigt lång promenad.

Här och var finns minnen från stenhuggeriepoken

Ön är verkligen sinnebilden för Bohuslän med sina klippor och med havet. Precis så här ser mina barndomsminnen ut. När jag var riktigt liten brukade mamma, pappa och jag ta vår båt ut till öarna i närheten av Marstrand. Vi packade med oss mat för en heldag och valde sedan en ö med gott om plats för både lek och bad.

Bohus-Malmön bjuder på promenadstråk i ett charmigt bohuslänskt samhälle men också på fina naturvägar. Riktigt fint att det dessutom finns gott om badplatser längs vägen.

Redan nu ser jag fram emot att höstpromenader på den mysiga lilla ön. Det tar inte lång tid att åka dit vilket gör det till ett perfekt utflyktsmål under hösten. Jag älskar visserligen sommaren men Bohuslän är nog som allra vackrast om hösten. Kontrasten är så vacker mellan klipporna och träden som skiftar från grönt till gult och orange.

Störst av allt är kärleken

I lördags hade jag det otroliga fina uppdraget att få vara fotograf när en av mina nära vänner gifte sig. Onekligen en stor uppgift att få eftersom det är bilder som skall följa dem genom livet. Har gått igenom bilderna flera gånger men märkligt nog är den jag fastnar för särskilt en som jag lite snabbt knäppte med mobilen. Vi fotade precis innan vigseln och de var båda lite fnissiga och uppspelta inför det som skulle komma. Inte helt olikt barnen på deras första skoldag efter sommarlovet. Det är en stund av allvar och något nytt men samtidigt alldeles välbekant att ta nästa steg i livet tillsammans.

Bröllop är alltid något fint och det slår mig ofta hur olika de kan vara. De kan vara formella med mycket folk och där en nästan känner sig som en statist i ett skådespel. Eller så kan det vara så där enkelt och familjärt och där det inte gör något om planerna förändras under dagens gång på grund av väder och vind. Det var ju själva vigseln som var det viktiga och inte detaljerna.

Allvar, glädje och fnissighet i en fin blandning. Till sist lyckades jag inte bara med att fånga brudparet på fina bilder utan fick också vara chaufför och se till att de kom ordentligt fram till sitt bröllop. Så fint att få vara med och påminnas om att kärlek är något både fint och stort!

I denna ljuva sommartid

Även om det för varje månad tycks ta allt längre tid att göra en återblick över månaden som gått så är det något jag tycker om att göra. Det är så fint att samla livets viktiga händelser under en månad i ett inlägg och få en möjlighet att minnas och reflektera över de dagar som alldeles nyss passerat. Juni har ju en tendens att inte alltid vara en ljuvlig sommarmånad. Ofta bjuds vi på tämligen mycket regn och kyla lagom till midsommar. Så även i år även om det var betydligt mindre av det dåliga vädret än annars. Nu när halva juli har passerat är regn och svalka snarare något mycket efterlängtat.

Sol, hav och bohuslänska klippor

Juni har verkligen varit en ljuvlig sommarmånad även om det kändes som att jag inte riktigt hann med att njuta av sommarblommorna och grönskan.

Strandfrukost, examen och blomstertid

Månaden inleddes med en härlig picknickfrukost på stranden. Så härligt att ha stranden bara några minuters väg bort. Det ger guldkant på tillvaron och gör det enkelt att göra en kort utflykt mitt i vardagen. Maltes stig är verkligen en favoritpromenad för mig och har det sista även visat sig fungera alldeles utmärkt som löparrunda. Motsatsen till en utflykt till stranden är kanske en tur till Göteborg. Kidsen och jag mötte upp lillsyster på hennes examensdag och åt middag på restaurang för att fira att hon nu är färdig radiojournalist.

Barndomsstad, hemmafix och ljumma kvällar

Att få hålla kurs om ämnen som engagerar en är alltid en förmån. Om kursen dessutom hålls med utsikt över Bohus fästning och även innehöll en guidad visning då är det onekligen riktigt fint. Fast även om det är fint att komma iväg så är det också gott att ha tid att vara hemma och pyssla och greja. Jag har länge tänkt att jag skulle göra i ordning ett av rummen i källaren till arbetsrum men det har som inte hunnits med. Till sist såg jag till att helt enkelt ta mig tid att göra ordning rummet. Eftersom källaren inte är inredd och i ordning så blir det ett tillfälligt rum, ett sommarrum. I vinter kommer det vara för kallt att sitta där och arbeta, men nu är det alldeles ljuvligt! Tänk vilken lycka en varm sommar som denna att ha ett svalt rum med utsikt över trädgården.

En tur till Stockholm med inspirerande möten

I mitten av juni fick jag möjligheten att åka till Stockholm och under en dag lyssna på inspirerande föreläsningar med politiska företrädare från olika delar av landet. Jag måste erkänna att det är något lite märkligt med möjligheten att få träffa vår statsminister och byta några ord med honom. Det är verkligen något fint och värdefullt med vårt öppna demokratiska samhälle som gör sådana möten möjliga!

Det känns som att havet och min altan har blivit denna sommarens kännetecken. Så ofta jag kan ger jag mig ut till havet. Älskar de karga bohuslänska klipporna och den saltmättade luften. Vissa mornar när jag sitter i soffan på min altan då luktar det salt i luften trots att havet ligger flera kilometer bort.

Altanhäng, vänner och träning

Jag har lovat mig själv att se till att ha mer tid till sådant som är viktigt för mig. Vet att jag ständigt återkommer till vikten av att prioritera träningen men behöver ofta påminna mig själv. Min kropp mår bra av att träna och träningen ger mig både balans och fokus. Själen mår gott av att umgås med familj och vänner. Ett riktigt fint tillfälle var när Regina och Erika kom över för att titta på premiären av Younger. Massor av prat samt bubbel och jordgubbar gjorde det till en riktigt fin kväll.

Midsommar med tårta, blomster och Wiknerspelen

Till midsommar bjöds det på lite svalare väder, men det är väl helt enligt traditionen tänker jag! Eftersom rosenträdgården i Hult blommade för fullt redan till midsommar var det i år enkelt att skapa en tjusig midsommartårta. Midsommardagen bjöd dessutom på ljuvligt väder vilket gjorde det riktigt trevligt att som alltid fira dagen på Kaserna. Jag vet inte riktigt varför det alltid är ett firande på midsommardagen istället för på midsommarafton men tycker om att det är så. Då blir det midsommar i två dagar istället för bara en.

Trädgårdsarbete, kvällspromenader och familjetid

Under stor del av våren låg jag efter med mina odlingar men i juni lyckades jag äntligen fått tagit tag i att plantera om allt och och dessutom göra ordning uterummet till ett växthus. Nu har altanen fått en konkurrent när det gäller vart jag ska dricka mitt morgonkaffe! Träningen är en del i balansen i tillvaron för mig men trädgården är nog den andra. I trädgården kan jag arbeta i timmar utan att titta på klockan eller känna mig stressad. Arbetet tar den tid det tar och det går inte att jäkta eller skynda på. Odlingarna växer inte snabbare även om jag skulle vara stressad.

Rosor, Sörbygdsdagen och en tur till Gotland

Juni avslutades med en heldag i Hedekas på Sörbygdsdagen. Alltid lika fint arrangerat och så trevligt med möjligheten att träffa folk och dessutom titta på alla fina bilar. Lite ovant dock att inte vara ensam om tjusiga lockar i håret och retrokläder! Efter en dag bland folk var jag tämligen trött och ville inte något hellre än att tillbringa kvällen i min soffa framför någon film. Istället packade jag min bil med allt som kunde behövas för en vecka iväg och körde sedan hela vägen till Oskarshamn och tog en färja till Visby. När vi lade ut från Oskarshamn bjöds vi på en fantastisk solnedgång och jag konstaterade att det varit både en riktigt fin dag och att juni varit en riktigt fin månad i livet.

I väntan på ett växthus

Något som saknas här hemma i det blå huset är ett växthus. En del av mig tänker att ett växthus med självklarhet borde vara den första prioriteten i ett hem. Resten av mig konstaterar att när det finns mycket att göra då förpassas växthus från ett måste till ett önskemål. Även om det har varit mycket som har konkurrerat om min tid den här våren har jag trots allt hunnit med att så fröer och dra upp mina egna plantor. Ett tag hade jag tänkt låta bli, tiden kändes för knapp men samtidigt visste jag att jag skulle ångra mig längre fram under sommaren.

Pumpa och blommor

Så nu befinner vi oss mitt i sommaren och jag är omgiven av mina odlingar. En del ryms på altanen, en del i nya odlingslådor i trädgården och en del i uterummet. På altanen har odlingarna fått bli en del av inredningen medan de fått ta över uterummet helt.

Här är gott att vara!

I väntan på ett växthus har uterummet blivit ett riktigt bra alternativ. Dels så trivs växterna gott i ett rum med ljus från fyra håll. Dessutom är växterna förlåtande mot rummet i sig. När uterummet är fyllt med växter då syns skavankerna inte lika tydligt. Istället för att vara ett uterum med flagande färg blir det till en grönskande oas!

Snart tid för första tomatskörden

I mitt provisoriska växthus ryms tomater, gurka, chilli, paprika, aubergine och physalis. Ett blygsamt antal mot vad jag brukar odla men så mycket mer än vad jag trodde att jag skulle ha tid och rum för.

Chili med mycket hetta

Jag tycker om att ta med mig morgonkaffet ut i uterummet och titta på mina odlingar. När livet snurrar fort känns det som att den platsen får tiden att stanna. I mitt växthus kan jag stanna upp och bara vara. Där kan jag dricka mitt kaffe i stillhet och sitta länge och titta på allt som växer.

Längs uterummet finns en lite märklig avsats som jag tänkt riva men ännu inte tagit tag i. Inte särskilt vacker men den visade sig vara tämligen praktisk trots allt. Här ryms hinkar med squash och med pumpa tillsammans med  lite blommor. Mat och ögonfröjd blandat och döljer skavankerna. Hittills är det bara squashen som gett skörd men jag tror att om någon vecka eller så då finns det mer att skörda och jag ser verkligen fram emot det!

Och jag protesterade!

Jag är åter hemma efter en intensiv vecka i Almedalen och använde resan hem för att försöka sortera alla intryck. Känner mig bedrövad över det faktum att nazisternas närvaro i Almedalen gjorde veckan till något svårt. För egen del blev det dessutom riktigt obehagligt när jag igår eftermiddag passerade Södertorget där nazisterna stod uppställda. En av dem kom fram till mig och ville ge mig ett flygblad. Jag sa bestämt ifrån att jag inte ville ha något från dem. Då tog han ett steg närmare och två till ställde sig på sidan om mig så de omringade mig. Mitt enda alternativ var att backa för att komma därifrån. Trots att hjärtat bultade så stod jag kvar, vägrade backa och sa emot när de kallade mig landsförrädare och sedan fortsatte med att säga än grövre saker. De stod så nära och jag kände mig rädd men stirrade dem tillbaka i ögonen och sa att de inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Jag stod kvar, med bultande hjärta och de gav till sist upp och försökte dela sin propaganda till någon annan. Jag fortsatte framåt och passerade torget med en enda tanke i huvudet. Jag protesterade och stod inte tyst och tittade på! Jag vägrade backa och lät mig inte tystas trots att de lyckades skrämma mig!

På hemväg, uppfylld av oro efter mötet med nazisterna

Jag tror att varje protest gör skillnad! Att det är viktigt att markera och säga ifrån att nazismen inte hör hemma i ett öppet demokratiskt samhälle. Att de kränker principen om människors lika värde och representerar en ideologi som hör hemma i historien!

Alla protester har betydelse!

Passade på att ta en bild på ett av husen på torget. Ett enkelt men tydligt budskap som visar att vi är många som står emot. 

Mångfaldsparad i Visby

Jag har med mig så motstridiga känslor från veckan i Almedalen. Nazisternas närvaro dämpade hela upplevelsen. Samtidigt så var det tydligt att vi som protesterar är många. På torsdagens mångfaldsparad genom Visby deltog flera tusen människor och visade att kärleken och ljuset är större än hatet och mörkret. Nazisterna stod uppställda längs paradens väg men när vi var många då kunde de inte skrämma oss. När vi är många då är vi starka och behöver inte vara rädda. När jag mötte dem ensam på torget var jag rädd. Att polisen var närvarande på torget kändes inte som någon tröst eftersom de stod på långt avstånd och inte tycktes uppfatta min situation som hotfull.

ABFs förbundsordförande och förbundssekreterare

Efter mångfaldsparaden följde tal i Almedalen från samtliga demokratiska riksdagspartier. Så otroligt fint att kunna förenas över partigränserna och att enas i att människors lika värde är grunden i vårt samhälle. Att ingen ska kränkas och leva i rädsla!

En tyst protest mot nazisternas hatiska budskap

Jag var uppfylld av glädje när jag lämnade mångfaldsparaden men längs vägen passerade jag platsen där nazisterna fått tillstånd att hålla tal. Jag stannade och lyssnade men hade svårt att stålsätta mig mot deras hatiska budskap. Det kändes helt overkligt att höra deras ord. Budskap som var som hämtade från 30-talets nazityskland och som jag trodde hörde till historien och till en mörkare tid!

Så jag rustar mig mentalt och tänker att jag protesterar och jag säger emot. Jag står inte tyst och tittar på när historien upprepar sig. Jag tänker vara en del av rörelsen som ser till att nazismen åter blir till historia! Jag rustar mig med orden från Stefan Löfvens tal i Almedalen och tänker att jag var med och jag stod upp!

"Så fatta ditt beslut! Axla ditt ansvar! Välj att stå på rätt sida av historien!
Och när du ser tillbaka på ditt liv, när du sitter där med barnbarnen i knät, då kommer du kunna se dem i ögonen och säga: Jag var med! I en tid av polarisering och extremism, stod jag upp för gemenskapen och demokratin. Jag ägnade min stund på jorden, till att lämna ett starkare samhälle till er, som jag älskar. Vi gjorde det tillsammans.Vi höll ihop." 

Hundra klänningars rimlighet

Jag har inte riktigt haft ordning på mina kläder i det nya huset utan haft dem spridda lite här och var på grund av platsbrist. För någon vecka sedan fick jag äntligen ordnat ordentligt med garderober och kunde strukturera upp mina kläder. Konstaterar med det att rörigheten hade viss fördel eftersom jag då inte hade koll på hur mycket kläder jag egentligen har. Funderade på hur jag bäst skulle organisera kläderna och började sortera ut alla klänningar och hängde dem för sig. Någonstans i processen ställde Regina frågan till mig om hur många klänningar jag egentligen har. Vi har genom åren diskuterat min förkärlek för skor och det faktum att jag äger tämligen många par höga klackar. Däremot hade jag aldrig räknat efter hur många klänningar jag äger. När alla klänningarna hängde så fint på rad framför mig då blev jag helt enkelt nyfiken på hur många de egentligen var och räknade in hundra klänningar. Jag skulle alltså kunna ha på mig olika klänningar de kommande hundra dagarna.

En härlig vintageklänning som är en favorit om sommaren

Svårt det där med balans när en har ett intresse för kläder. Det är ju lätt hänt att det blir lite många klänningar. Ser jag en tjusig vintageklänning som passar ja då är det ju helt omöjligt att motstå. Chansen kommer ju inte igen om en låter klänningen hänga kvar.

En och en annan klänning i garderoben är nytillverkad och nyinköpt!

Även om min garderob till stor del består av vintagekläder så finns där också en hel del nytillverkat. Under förra året hade jag bestämt mig för att inte köpa nytillverkade kläder under hela året. Istället skulle jag handla loppis, tradera och liknande. Med några avsteg under året lyckades jag ganska väl i min ambition. Mitt beslut innebar däremot inte att jag slutade shoppa utan jag förflyttade egentligen bara min konsumtion från nytt till lite mer hållbart.

Älskar denna klänning som jag fyndade på Tradera förra året

Att se kläder som en del av ett kretslopp känns klokt. Att det jag inte har användning för det skänker jag vidare eller säljer och låter det bli till glädje för andra. Det var just det som var anledningen till att Erika, Regina och jag arrangerade en klädbytardag i Munkedal i våras. För att kläder ska komma till användning och bli till glädje på nytt.

En del av mitt klänningsarkiv

 Jag har länge hävdat att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder! Med det som motto har jag fyllt mitt klänningsarkiv med många alldeles ljuvliga, vackra, tjusiga, söta, eleganta klänningar. Det finns nog inte en enda tillställning i livet som jag inte har en passande klänning till!

Ännu ett fint loppisfynd, men vägrar kalla den vintage då den är från 80-talet och yngre än vad jag är!

Någonstans infinner sig frågan om hundra klänningars rimlighet! Är det verkligen rimligt att kunna ha olika klänningar i hundra dagar i följd? Det är nog dags att inventera klänningsarkivet och fundera över om alla dessa klänningar verkligen används och kommer vara till glädje för mig eller om de kan få dansa vidare med någon annan. Samtidigt vet jag att det där är en svår process, jag är ju smått förälskad i alla mina vackra klänningar. Så kanske är hundra klänningar rimligt men inte fler! Väljer därför att inleda processen med att införa ett totalt shoppingstopp under juli och augusti och se till att verkligen använda mina hundra klänningar!