Loppiskomplettering

För några år sedan hittade jag fem söta glas på en loppis.Trots att jag verkligen gillade dem så köpte jag dem inte. Märkligt nog fanns de kvar på loppisen under lång tid och efter ett tag konstaterade jag att det var nog meningen att jag skulle ha dem. Det som fått mig att tveka var just att det bara var fem glas. Konstaterade att det egentligen var en lite fånig anledning till att tveka inför att köpa dem eftersom det ganska sällan behövs fler glas än så. Nåväl glasen packades noga in i tidningspapper, betalades och fick följa med hem. Genom åren som gått har jag i stort sett varje gång jag har använt dem känt mig så nöjd över att jag köpte dem eftersom de verkligen är söta. Om sommaren är det de absolut bästa saftglasen och de livar upp en enkel dukning om en skall ha gäster. Så länge som gästerna till bords inte är fler än fem.

Charmen med loppisar är i min mening att en aldrig vet vad en kommer att hitta. Det gör det lite mer spännande men också lite mer utmanande. Om jag letar efter något särskilt kan det onekligen vara frustrerande att inte hitta det jag söker. För en tid sedan åkte Regina och jag lite spontant in till en loppis i Uddevalla. Vi hade egentligen inte tid och det var ganska kort om tid kvar till de skulle stänga. Jag var egentligen inte ute efter något särskilt utan det var mest roligt att komma iväg och titta lite. Längst ner på en hylla hittade Regina tre glas med gröna blommor på som hon gjorde mig uppmärksam på. Tänk så fint att kunna komplettera mina loppisglas och genom det faktiskt kunna duka för åtta gäster till bords.

Jag har en låda här hemma där jag har börjat packa ner saker som jag rensat ut. En del av innehållet i lådan är uddaporslin och glas. Innehållet i lådan gör mig lite glad, dels för att jag rensar ut sådant som jag inte använder men främst för möjligheten de skapar. Någon rensade ut tre blommiga glas vilket gjorde det möjligt för mig att komplettera. Nu ger jag någon annan samma förutsättning, det vill säga om personen ger sig ut på loppistur med förhoppningen om att kunna komplettera det som finns i de egna skåpen.

Lila lyckoträff

Jag har under en längre tid letat efter en ny vinterkappa eftersom jag tröttnat på att laga den jag har. Det finns en gräns för hur många gånger en vill ta sig an att laga fodret på en kappa som börjar bli allt mer nött. Den har dock tjänat mig väl och funnits med i flera år och hade den bara varit hel hade jag gärna haft den kvar. Att köpa kappa när en är kort är dock inte helt enkelt och det blir ju inte enklare när en vill handla second hand. Hittar jag en fin kappa får jag hålla tummarna för att den finns i rätt storlek eftersom det ju inte finns flera av samma sort när en loppisshoppar. Att köpa en ny kappa kräver därför en ganska stor dos av tålamod.

I fredags fick jag lite oväntad ledighet mellan två möten i Göteborg och passade då på att ta en titt på Myrorna vid Järntorget. Precis när jag skulle gå såg jag en lila kappa som hängde på ställningen för provade kläder. Jag hade därför missat den när jag gick igenom alla kapporna.

Tänk vilken lyckoträff att hitta en kappa i min favoritfärg och i min storlek dessutom! Min gamla kappa hade också en hög krage som går att knäppa och jag har letat efter en liknande utan resultat. Därför blev jag särskilt glad över att hitta denna fina kappa.

Den svarta sjalen är inte ett loppisfynd men den är äkta vintage från 70-talet. Min mamma skulle nog fortfarande hävda att den är hennes eftersom min moster stickade den till henne. Jag hävdar dock att jag har besittningsrätt eftersom jag har haft den och använt den de senaste tjugofem åren.

Jag tycker om att ha en stor stickad sjal till kappa. Dels för att det är snyggt men främst för att det är praktiskt. Det är så varmt och skönt att ha en sjal över axlarna och gör att kylan blir lite mer uthärdlig helt enkelt.

Vinterstrategi

Vintern ser ut att stanna ett tag och nu råder både kyla och snö. I vanliga fall vid den här tiden varje år brukar jag nästan känna lite panik över kylan och än mer över mörkret. Med åren har jag lärt mig att känna igen den uppgivenhet som infinner sig i slutet av januari. Det är helt enkelt min vanliga nedstämdhet på grund av frånvaron av ljus. Tidigare år har jag bitit ihop och härdat ut och intalat mig själv att våren är nära. I år tänker jag att det är ett fasligt slöseri att gå runt och känna sig nedstämd på grund av att en får för lite ljus. Det går ju så enkelt att åtgärda!

Promenad utmed Vänern

Alltså har jag skaffat mig en enkel men mycket effektiv strategi i form av promenader. Jag ser till att varje dag gå ut och gå när det är ljust ute. Vissa dagar blir det långa promenader i solsken och härligt krispigt kall luft. Igår var en sådan dag då ett möte slutade lite tidigare än vad jag planerat och det gav mig möjligheten att promenera drygt en timme längs Vänerns strand. När jag sedan skulle ta mig an eftermiddagens alla uppgifter gjorde jag det med märkligt mycket energi och glädje. Vilken skillnad lite frisk luft och solsken gör!

Andra dagar kan regnet vräka ner och jag hittar på tusen ursäkter till att inte gå ut. Till sist gör jag det ändå även om jag känner mig lite som en tjurig barnunge. Protesterar gärna ljudligt trots att det är jag själv som bestämt att jag skall ut under dygnets ljusa timmar. En promenad i solsken är visserligen betydligt trevligare, men även att komma ut en regnig dag har betydelse. En mår gott av att vistas i ljuset även om himlen råkar vara grå.

Jag har haft min nya vinterstrategi sedan nyår och det fungerar riktigt bra. Jag är piggare och gladare och känner inte längre att januari och februari bara är en transportsträcka tills livet åter kan börja. Jag skall inte sträcka mig så långt som att hävda att jag tycker om vintern. Däremot har den genom denna enkla strategi blivit fullt uthärdlig!

En sommardröm

Hela natten har jag kunnat höra vinden slita i mitt hus. Undrar nästan om vinden till sist skall klara av att knuffa ner mitt lilla hus i älven intill. Igår morse när jag klev ut genom ytterdörren kändes luften mild och inom mig väcktes hoppet om att nu var nog våren faktiskt på väg. När jag många timmar senare åter kom hem till Munkedal var det tydligt att vintern var här och jag hann bli helt genomfrusen på den korta promenaden från buss till hus. Det snöade och blåste på mig och jag kände mig tämligen ynklig när jag klev in genom dörren här hemma. Kröp ner i en kall säng och bävade redan när jag skulle sova för att till morgonen behöva kliva upp. Det är verkligen svårt att lämna den om morgonen varma sängen och kliva upp i ett kyligt hus och komma igång med dagens sysslor. Märkligt nog vaknade jag helt uppfylld av en annan känsla. Jag hade drömt att jag satt i skuggan av ett träd på en strand. En sådan där dag när det är för varmt för att en riktigt skall orka göra något annat än att bara vara och ta sig tiden att titta på vågorna som slår in mot stranden. En märkligt verklig dröm där jag vaknade och hade känslan av solvarmhud med mig när jag klev upp. Så även om vintern bestämde sig för att komma åter med besked har jag gått vidare till våren. Onekligen en märklig känsla att vakna ur en sommardröm och en timme senare kliva ut i snö och kyla!

Kanske var det en dröm eller fragment av sommarminnen som gjorde sig påminda när längtan efter våren börjar bli allt för stor. Har med åren insett att jag är ganska känslig för frånvaron av ljus och värme. Jag avskyr verkligen att frysa och konstaterar att jag egentligen borde flytta till ett varmare land för att slippa den svenska vintern helt. Å andra sidan kanske våren inte skulle kännas så där ljuvlig och fantastisk om det inte var så efterlängtad som den faktiskt är när den väl kommer. Som med så mycket annat här i livet krävs ofta det som är lite svårt för att en till fullo skall uppskatta allt det fina en har omkring sig. Om allt ständigt skulle vara lätt tror jag risken är stor att en skulle missa att stanna upp och njuta av det enkla. Alltså uthärdar jag vintern eftersom jag vet att belöningen kommer i form av barnslig förtjusning över upptäckten av vårens första tussilago. Kort efter det väntar solvarma dagar i skuggan av ett träd. Då ska jag tänka tillbaka på mina iskalla promenader från bussen och känna hur otroligt skönt jag har det i sommarvärmen.

En strand där jag en sommar tillbringade mycket tid i skuggan med att göra just ingenting

Mutor

Att komma igång med träningen igen har stått på min lista över saker att göra under alldeles för lång tid. Egentligen är jag ju en tränande människa och verkligen längtar efter att få röra på mig. Särskilt när det gäller löpning. Trots att jag verkligen känner en träningsglädje har det varit motigt att komma igång igen. Jag blev sjuk i två månader i höstas och tappade mina vanliga rutiner helt och det visade sig vara helt omöjligt att komma igång igen. Gjorde ett tappert försök vid advent men blev sedan ordentligt förkyld och då var det åter bara att vänta. Sedan blev det märkligt svårt att åter ta tag i att träna, trots att jag älskar det och trots att jag vet hur mycket bättre jag mår när jag gör det.

Nyår är ju ett tillfälle att starta om även om jag inte brukar ge nyårslöften. Däremot lovande jag mig själv att komma igång igen och hitta min träningsglädje och åter göra det lätt att ta mig till gymmet. Istället för att göra några stora löften valde jag att börja med promenader och med core hemma. Lovande mig själv att när jag kommit igång skulle jag muta mig själv med nya träningskläder som motivation för att komma iväg till gymmet. Så i lördags hittade jag fina nya träningskläder och då var jag ju tvungen att åka till gymmet. Det går ju inte an att ha köpt kläder som jag inte använder! Nu är nästa morot att när jag har avverkat tio pass på plats på gymmet ska jag belöna mig själv med nya löparskor eftersom mina egentligen är helt slut. Känns lite fånigt att behöva muta sig själv men jag konstaterar att just nu är det alldeles nödvändigt för att hitta tillbaka.

Träningspasset igår gick trögt och det är frustrerande att inte orka springa så långt eller så snabbt som jag är van vid att kunna göra. Insåg igår hur mycket musiken betyder för att hitta pepp och ork när en är trött. Jag har en spellista när jag springer som jag har haft i flera år med musik som gör mig glad och som har bra tempo. Hör jag någon av de låtarna på radion känner jag alltid en sådan lust att börja springa. Konstaterar att jag orkar mer på grund av musiken bara för att jag blir så glad av att höra den och för att kroppen minns hur det är att springa fort i takt med musikens tempo.

Träning är ju en vana och inte ett tillstånd men nu är jag på väg tillbaka i mina träningsvanor.

Nöjd och glad efter söndagens träningspass

Höga klackar och vårpepp

Under 2017 beslutade jag mig för att ha ett köpstopp vad gäller nytillverkade kläder. Jag insåg att egentligen borde det där köpstoppet också omfatta skor eftersom det verkligen är min stora svaghet. Trots det valde jag att bara låta köpstoppet omfatta kläder och inte skor. Däremot kan jag konstatera att med två undantag har de skor jag köpt under året som gått inte varit nytillverkade. När det gäller just skor går det verkligen att göra fantastiska fynd om en har lite tålamod. Tidigare har jag mest fokuserat att köpa vintageskor på loppisar men under året som gått har jag insett att det finns ett riktigt bra utbud även av moderna skor.

Fantastiska skor från Ida Sjöstedt

Jag har under en längre tid varit på jakt efter ett par rosa pumps med höga klackar. Tittade i affär efter affär men hittade inte det jag sökte. Däremot hittade jag de perfekta skorna på Tradera. De var verkligen precis vad jag var ute efter och utropspriset var lågt trots att det var ett par Ida Sjöstedt. Dessvärre var det fler än jag som tyckte att skorna onekligen var perfekta och en budgivning inleddes. Det är verkligen lätt att låta sig ryckas med när en verkligen vill ha något. Risken är ju då att jag råkar betala betydligt mer för en vara än vad jag tänkt mig från början. Vis av mina erfarenheter (läs misstag då jag rycks med i budgivningen) sätter jag nu ett maxbelopp för mig själv. Vad är det högsta priset jag kan tänka mig att betala för det jag vill ha? När det är gjort ändrar jag mig inte även om jag blir överbjuden. Det svider ibland men det är absolut nödvändigt har jag insett. Vad gäller de perfekta rosa skorna vann jag budgivningen med god marginal till mitt maxbelopp och de väntar nu på att användas. Jag har en klänning som de matchar perfekt som jag ska ha på en tillställning i sommar, men det finns verkligen ingen anledning att vänta så länge med att använda dem.

Den här färgen gick inte att motstå

När det gäller de rosa skorna var jag verkligen på jakt efter precis sådana skor men så är inte fallet. Ibland bara en råkar att snubbla över en annons i sista stund. Dessa skorna var verkligen ett riktigt kap! Skyhöga klackar och i perfekt skick, men ingen hade lagt ett enda bud på dem när det bara var några minuter kvar av aktionen. Förvisso hade jag gott om skor i min garderob men färgen gjorde att jag föll för dem och kunde inte låta bli att klicka hem dem. Jag var ensam om att bjuda på dem så för femtio kronor plus frakt var de mina. Det är dessutom ett par kvalitetsskor som inte är i syntet och är otroligt välbalanserade. Klackhöjden till trots är det ett par skor jag kan trippa runt på en hel dag utan att klaga det minsta.

Ännu ett par favoritskor

Förutom att Tradera är ett bra ställe att titta på moderna skor så är även loppisar värda ett besök. Vad gäller både skor och kläder hör Myrorna till mina favoriter. Det finns alltid ett brett utbud och dessutom känns deras butiker i stort sett alltid välorganiserade. Jag avskyr loppisar där det känns som att en kliver rakt in i ett kaos. Mina lila skönheter hittade jag på Myrorna i Göteborg. Jag skulle egentligen titta efter ett skärp till ena dottern men så stod dessa fantastiska skor på en hylla och hade i stort sett mitt namn på dem. Jag menar lila är ju min favoritfärg, barnens smeknamn på mig är Lila och dessutom älskar jag skor med höga klackar.

På rad blir skorna som en färgsprakande vårbukett!

Så här års gör vädret att en behöver ha på sig varma skor som det dessutom går att gå i om det är halt. Jag avskyr dock att gå inomhus i kängor och har därför i stort sett alltid skor med mig i väskan som jag kan byta till. På så vis förlänger jag säsongen då det är möjligt att trippa runt på höga klackar. Även om det alltid är snyggt med en svart klacksko så väljer jag så här års ofta färg. När resten av världen är grå och trist behöver en lite färgpepp för att inte misströsta helt innan våren är här.

Tillfälligheter

När jag var barn började min mormor att samla en servis till mig. Vid jul och födelsedagar fick jag en kopp eller en assiett. Servisen heter Linnéa och är av märket Hackefors. Redan ganska tidigt lyckades jag övertyga min mormor om att det var en synnerligen tråkig present att få och att jag önskade mig helt andra saker. Som barn förstod jag ju givetvis inte att kopparna jag tyckte var fåniga i själva verket var dyra och kostade mycket för min mormor. Som vuxen uppskattar jag verkligen hennes tanke att vilja ge mig något som skulle vara livet ut. Något som alltid skulle ge mig glädje och vara till nytta för mig i mitt liv.

Koppen Linnéa

Att prata och vara övertygande lärde jag mig som sagt tidigt vilket gjorde att jag tidigt övertygade mormor om att sluta ge mig dem. Det gjorde att jag bara hann få sex koppar och tre assietter. Fram tills för några år sedan stod de oanvända i ett av mina skåp. Dels för att de var för dyrbara att använda men också för att servisen inte var komplett. Tittade på dem ibland men aldrig mer än så. En dag konstaterade jag att det var dags att jag började tänka på mina fina koppar på samma sätt som mina finkläder. Att livet är alldeles för kort för att låta saker stå oanvända i ett skåp och att varje dag är en anledning till att använda det som är fint.

Jag har i flera år tittat efter min servis på olika loppisar men aldrig hittat några delar till den. Det irriterade mig att bara ha tre assietter när jag hade dubbelt så många koppar och hoppades verkligen på att hitta fler. När anrika affären Hanssons i Munkedal stängde ner hade jag inte tid att gå på deras utförsäljning. Regina skulle dit och eftersom jag visste att de verkligen hade allt möjligt i sina gömmor bad jag henne titta efter assietter till mig. Av en tillfällighet hade de precis tre assietter till försäljning.

Koppen Kaprifol

Till jul fick jag dessutom ännu fler koppar och assietter i julklapp av Sophie. Kaprifol som också kommer från Hackefors. Lite annorlunda i modellen än Linnea men de matchar varandra fint. Dessutom är ju kaprifolen Bohusläns landskapsblomma.

Allt fint samlat i samma skåp

Nu står alla koppar, fat och assietter i skänken i matrummet där jag kan se dem varje dag. Även den nya servisen har hunnit vara med på både kafferep och kalas. Min mormors tanke om att jag skulle få något som gav mig glädje under lång tid framöver har blivit verklighet. Si så där trettio år senare är mormor och jag av samma uppfattning, nämligen den att kaffe smakar bäst när det dricks ur en kopp.

Den bästa klänningen

Jag har en förkärlek för tjusiga klänningar vilket har resulterat i att jag har tämligen många. Flera av mina fina klänningar hänger framme på en klädstång så jag kan se dem och njuta av dem varje dag. Trots alla dessa klänningar så finns det en som sticker ut. Inte för att det är den tjusigaste klänningen eller ens för att den sär särskilt ovanlig. Däremot är den speciell på så vis att den alltid är rätt. Om jag är stressad och inte vet var jag ska ha på mig då är den ständigt mitt säkra val. Den passar i de mesta situationer i vardagen eftersom den kan kläs upp och bli lite mer formell samtidigt som den också funkar med med ett par kängor på hundpromenad i skogen. Tänk att ett reafynd som jag köpte för 100 kronor för fyra år sedan skulle bli mitt mest använda plagg. Jag brukar alltid tänka på det här med kläders ekonomi (länk) det vill säga vad kostar varje användning av ett plagg. Skulle jag köpa en klänning för 1000 kronor och använda den en enda gång då blir klänningens pris per tillfälle just 1000 kronor. Använder jag den två gånger blir klänningens pris per tillfälle istället 500 kronor. Ju oftare ett plagg används desto lägre blir kostnaden per gång. För min bästa klänning ligger priset per tillfälle nu på någon krona skulle jag gissa eftersom jag haft den i dryga fyra år och använder den väldigt ofta. Konstaterar att även om jag köpt klänningen till dess fullpris på 1100 kronor då hade priset per användning fortfarande varit väldigt lågt.

Här har jag matchar klänningen med en kofta som jag köpt på Tradera i våras för endast tio kronor. Är fånigt förtjust i midjekorta koftor som passar till både klänning och kjol. Tycker att en alltid blir så välklädd med kofta, det gör en outfit mer komplett. Jag har ju en förkärlek för vintage och retro och då är det inte dumt att ha några koftor i sin garderob.

Bilder från Four Fit Challenge hösten 2015

Det jag gillar bäst med min fina denimklänning är att den verkligen passar till det mesta. Bilderna ovan kommer från när Regina och jag testade att göra Four Fit Challenge. Utmaningen gick ut på att under en vecka endast använda sig av fyra plagg och att på något sätt dokumentera detta. När vi summerade vår vecka kom många insikter. Dels att detta troligen är den mest användbara klänningen jag äger, men också att en egentligen har alldeles för mycket kläder. Det skulle verkligen gå att klara sig med en betydligt mindre garderob.

Bilder från våren 2014

Redan när min klänning var ett ganska nytt tillskott i garderoben skrev jag om dess förträfflighet och hur den enkelt kunde stylas på flera olika sätt. Då hade jag ingen aning om att klänningen skulle vara lika uppskattad fyra år senare. Trots att den verkligen är använd mycket under åren som har gått är den inte det minsta sliten. Bara att tvätta och hänga upp den eftersom den inte ens behöver strykas. Måste säga att jag gillar kombinationen att den håller hög kvalitet plus att jag slipper att stryka. Just det där med strykningen är annars något jag lätt hamnar efter med.

En utmanad läsare

Att läsa hör till livets nödvändigheter i min mening. Nästan lika viktigt som mat och vatten och till och med viktigare än skor! Ända sedan jag lärde mig att läsa har jag ständigt haft böcker som följeslagare i mitt liv. En del av de där böckerna från barndomen är som vänner jag har växt upp tillsammans med. En del av dem så nötta och lästa att de knappt håller ihop längre. Jag skulle nästan kunna slå upp vilken sida som helst i berättelserna och med en gång veta vart jag är eftersom jag läst dem så ofta. Som jag tidigare skrivit om är jag en tämligen fladdrig läsare med böcker överallt. Jag läser aldrig bara en enda bok åt gången utan ofta flera. Det där gör att det ibland tar lång tid att läsa ut en bok eftersom jag växlar mellan de olika böckerna. Ett tag fick jag för mig att jag nästan slutat att läsa, det kändes så i alla fall. Livet susade på i snabbt tempo och jag hade inte längre en bok i varje handväska. Hur var det möjligt? När hade jag någonsin tidigare åkt någonstans utan att ha en bok med mig? Alltså bestämde jag mig för att börja räkna mina böcker och samla dem under #lizasböcker2017

Årets sista bok visade sig vara en oförutsägbar historia

Jag är nog betydligt mer tävlingsmänniska än vad jag tidigare har förstått. När det gäller löpningen tävlar jag alltid med mig själv och vill springa lite längre och lite fortare än gången innan. När jag började räkna mina utlästa böcker insåg jag ganska snart att det sporrande mig att läsa mer. Att jag faktiskt började att prioritera tiden för att få tid till att läsa mer än vad jag gjort innan. Plötsligt började jag avverka en efter en av alla de där böckerna jag ställt in i bokhyllorna de senaste åren och tittat på med dåligt samvete. För även om jag är en fladdrig läsare som har flera böcker igång samtidigt var det tveklöst så att jag de senaste åren läst betydligt mindre än tidigare.

Några av årets lästa böcker

Det är faktiskt lite roligt att kunna gå tillbaka och se vad jag har läst under året. Det har varit många feelgood böcker men också en del lite tyngre. En bok som verkligen berörde mig var Elizabeth är försvunnen av Emma Healey som handlar om en dement äldre kvinna vars väninna har försvunnit. Årets kanske bästa bok var Boel och Oscar som handlar om en oväntad vänskap mellan en ung deprimerad kvinna och en äldre man vars fru bor på ett demensboende. Tyckte om de båda böckerna eftersom de skildrar människor som sällan får vara huvudkaraktärer i varken böcker eller filmer.

Totalt blev det 24 böcker under året som gick och tävlingsmänniskan och boknörden i mig fnyser nästan lite föraktfullt åt detta. Det fanns nämligen en tid då jag läste två till tre böcker i veckan. Å andra sidan var det långt innan jag hade barn och hundar och hus att ta hand om. Däremot är det tydligt att jag gillar utmaningar och tänker att jag måste helt klart läsa fler böcker under 2018 och fortsätter därför att räkna dem

Finfina loppor

Barnen har fortfarande jullov och idag bestämde vi oss för att äta lunch på stan och sedan ta en loppistur. Jag älskar verkligen att gå på loppis eftersom en aldrig vet vad en kommer att hitta.

Den här dagen gjorde jag synnerligen bra fynd! Blusen som ligger underst är hemmasydd och är i stort sett ett konstverk. Fantastiskt många fina detaljer och otroligt fint gjord. Blir lite nyfiken på människan som varit så kreativ och skapat ett så vackert plagg. Förutom den hittade jag också en fin topp och en poncho.

Något jag alltid tittar efter på loppisar är knappar. Just nu var jag på jakt efter knappar till en blus jag köpt på Tradera som visade sig sakna några knappar. Riktigt irriterande men idag hittade jag fina knappar som jag kan byta ut dem med. De fina knapparna på kartong har jag inte något speciellt plagg som jag tänkt mig till men de var så fantastiskt fina att jag var tvungen att köpa dem. Tror att de kommer att verkligen lyfta det plagg som jag till sist sätter dem på. Den lilla aftonväskan var också en sådan där sak som jag inte kunde låta bli. Vintageaftonväskor är onekligen min svaghet!

Årets slut

Jul och nyår har passerat och januari är här med milt men regnigt väder. I december önskar jag mig alltid lite snö. Vill gärna att det skall vara så där julkortsvacker när det ändå är jul. Lite snö bjöds det dessutom på under december även om själva julen var grön.

Torps herrgård i vinterskrud

Även om jag är tämligen skeptisk till snö och kyla kan jag inte hävda annat än att vintern blir vackrare när den är vit. Det kan dessutom bli så andlöst vackert att jag måste stanna och fotografera.

Kurshelg, advent och marsvinsbad

Månaden inleddes med lätt pudersnö och ett löfte om en vit jul. Jag hade förmånen att ha med mig yngsta barnet som prao när jag höll kurs i Vänersborg. Dessutom hann vi med att fira första advent den helgen och hade ändå tid till annat smått och gott. Bland annat att bada marsvinen. I alla år jag har haft marsvin har de avskytt att bli badade men marsvinet Greta är det stora undantaget. Hon fullkomligt älskar att bada och älskar att bli ompysslad.

Flera påminnelser om vikten att ta vara på varje ögonblick i livet!

Inledningen av december innehöll en sådan blandning av saker. Jag var hemma i Kungälv en sväng för att hålla en workshop. Märkligt nog lyckades jag få tiden att räcka till för att också fika med mamma vilket jag inte riktigt hunnit med under hösten. De gånger jag har haft vägarna förbi har hon varit på språng eller så har min tid varit allt för knapp. Jag var på en helt märkligt fin begravning när en av mina väninnor begravde sin make. Märkligt fin känns som rätt beskrivning eftersom jag aldrig tidigare suttit och smålett på en begravning. Det var så rätt stämning och så fint i allt det hemska och jag är tacksam över att det blev precis så.

Lite vinter och lite bokrelease

När jag var ungefär femton år lärde jag känna min kamrat Evert. En klok man som har gett mig många kloka råd genom åren. Dessutom en man med ett synnerligen spännande liv som han nu har skrivit en bok om. Boken heter Mitt namn är Evert och handlar dels om åren då han satt i riksdagen men också om så mycket mer han hunnit med i sitt drygt nittioåriga liv. Det var så fint att få vara med på bokreleasen av hans bok och få höra alla fina hälsningar till honom samt höra honom berätta en del av historierna i boken. Det är lite märkligt att lyssna till någon berätta om historien, den stora historien som rör ett land samtidigt som det var en del av hans alldeles vanliga vardag.

Fula jultröjor, pepparkakor och julklappar

Den lilla snön som kom regnade bort lagom till jul men jag ersatte julkänslan med att ta på mig min fulsnygga julkofta, spela julmusik och baka pepparkakor. Regina och Sophie och min fyraåriga lilla kompis kom hit en onsdag före jul. Vi åt galet god pizza med pesto, grönkål och granatäpple, åt massor av de nybakade pepparkakorna och bytte julklappar. Kvällen var väldigt sen innan gästerna sa hej då vilket onekligen är tecken på en bra kväll.

Jufirande, gran och klappar

Själva julen inleddes med en traditionsenlig tur till Liseberg. Barnen åkte allt de förmådde och hann med medan vi vuxna nöjde oss med att strosa och dricka kaffe. Själva julafton tillbringades i Hult med en ovanligt tjusig gran. Jag brukar hävda att årets gran är den tjusigaste men i år menar jag det verkligen. Attans vilken praktfull gran vi hade i år. Julafton innehöll allt som sig bör i form av god mat, godsaker, klappöppning, ännu mera mat och filmtittande. Ganska lagom men himla fint!

Födelsedagsfrukost, shopping och nyår

De sista dagarna på året hör alltid till de viktigaste eftersom det är då yngsta barnet fyller år. Den här gången hela tretton år och det firades med en shoppingdag i Göteborg tillsammans med min syster. Många fina fynd gjordes men vi var helt slut när vi lämnade stora staden. Nyårsafton firades i det nya huset vid älven och jag kan konstatera att det är ett hus som passar för kalas. En ganska stillsam tillställning med många skratt. Mest nöjda och mest irriterade med kvällen var vovvarna Ebba och Ida eftersom min syster hade med sig hunden Svante. Å ena sidan var han rolig att leka med men mina gamla tanter tyckte att valpen var lite jobbig efter ett tag. Nåväl, han blir äldre och de kommer att vänja sig vid honom. Det blev en fin avslutning på ett märkligt år. När jag tänker tillbaka på året som gått har jag nästan svårt att peka ut vad som varit de största händelserna eftersom det varit ett år så fullt av liv. Att blicka tillbaka på året som gått får helt enkelt bli en syssla för en annan dag. Just nu nöjer jag mig med att lägga december till handlingarna.

Supersmarrig granola

Jag är riktigt förtjust i granola och äter gärna det till frukost. Däremot har jag haft svårt att hitta den perfekta granolan, den som smakar precis som jag vill ha den och dessutom inte innehåller konstigheter. Alltså fick jag hitta på en granola som uppfyllde mina krav. Enda problemet är att den är så attans god att det är svårt att sluta äta! Skulle nästan kunna äta den till alla mina måltider.

Frukost i en burk

Lizas granola
4 msk kokosolja
5 dl kokosflakes
0.5 dl chiafrön
5 dl valnötter
4 dl hackade hasselnötter
1 msk kanel
2 tsk kardemumma
0.5 tsk salt

Gör så här:
Börja med att sätta ugnen på 125 grader. Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Smält sedan kokosoljan och häll ner i de torra ingredienserna. Blanda runt ordentligt och bred sedan ut blandningen på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i ugnen i ungefär 20 minuter och rör om ibland. Låt granolan svalna och häll sedan över den i en burk.

Kommentar:
Granolan bränner lätt så det är viktigt att inte ha högre temperatur och att inte låta den vara inne för länge. Hållbarheten för granolan är ungefär två veckor men det går alldeles utmärkt att frysa ner den.

När granolan bakas sprids en fantastisk doft i köket

En kväll, tre klänningar!

Jag är lite ambivalent när det gäller nyår. Ibland vill jag inget hellre än att gå på stort galej, få klä upp mig riktigt tjusigt och komma hem först när det blivit morgon på det nya året. Andra år, som nyår 2016 då vill jag inget hellre än att sitta i soffan, titta på film och äta fiskpinnar och makaroner. Det är faktiskt precis vad som var nyårsmiddagen 2016. Fast ibland kan en ju välja lite mittemellan tänker jag. Att stanna hemma, ha gäster, klä upp sig tjusigt och äta något lite mer spännande än just fiskpinnar.

Min nyårsoutfit

Jag hävdar ju med bestämdhet att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder och då kan en ju egentligen inte låta bli att klä upp sig när det är nyårsafton. Den inställningen till livet har gett mig många tillfällen att klä upp mig och på så vis få användning för kläderna i min garderob. Däremot är det nog också så att just den inställningen till livet har gjort att jag har gett mig en tämligen välfylld garderob. Förvisso använder jag mina kläder och skor och försöker att bara ha sådant som används i garderoben. Däremot är det sällan jag har mer än en outfit per dag vilket gör att det måna gånger dröjer länge mellan att en del av mina kläder används. Fördelen med en välfylld garderob är att då finns det kläder att låna ut. Så igår var tre av mina klänningar på olika nyårsfiranden! Min tjusiga klänning från 70-talet köpte jag på en loppis för ganska exakt två år sedan. Från början hade jag tänkt korta av den men det blev aldrig av. När jag till sist skulle ta tag i att lägga upp den konstaterade jag att jag vant mig vid längden och bestämde mig för att låta den vara. 

Dottern Annas nyårsoutfit

Dottern Anna skulle på nyårsfest och bad att få låna en klänning. Valet föll på en klänning som jag ännu inte haft tillfälle att använda. Det är en helt fantastisk klänning från 60-talet som ger mig dubbla känslor varje gång jag ser den. Å ena sidan är den otroligt fin med helt fantastiska detaljer å andra sidan får jag ständigt dåligt samvete just för att jag inte har använt den ännu. Alltså kändes det riktigt roligt att få möjligheten att låta klänningen komma ut och luftas lite istället för att ständigt hänga i min garderob. Nu kan den få hänga ett tag till utan att jag behöver ha dåligt samvete. Klänningen hittade jag på Beyond retro för drygt ett år sedan. Jag såg den fantastiska turkos färgen tvärsöver affären och var övertygad om att jag hittat en fantastisk klänning och så visade det sig också vara. En helt otroligt klänning som dessutom var i helt rätt storlek.

Reginas nyårsoutfit

Regina skulle även hon på nyårsfest och lånade en svart enkel men elegant klänning. Lilla svarta är onekligen alltid ett säkert kort. Den här klänningen köpte jag på Tradera i våras och har hunnit använda den många gånger både till vardags och till fest. Just det där att den är enkelt gör det möjligt att ha den i vardagen men samtidigt har den en elegans som gör att den skulle passa utmärkt på ett cocktailparty på 60-talet. Till skillnad från de båda andra klänningarna är detta inte en vintageklänning men den har i min mening helt rätt stil oavsett.

Att låna kläder av varandra är ett fiffigt sätt att ha en ny outfit till ett särskilt tillfälle utan att för den sakens skull behöva köpa något nytt. Känns fint att tre av mina klänningar kommit till användning på nyår istället för bara en enda.