söndag 13 augusti 2017

Mitt liv någon annanstans


Alltid när jag är ute och reser funderar jag över hur det skulle vara att bo på platsen jag besöker. Det spelar inte någon roll egentligen om det är en liten småort i Sverige eller en plats någon annanstans i världen. Just nu befinner jag mig i Malaga i Spanien där familjen hyrt en lägenhet. Vi bor i ett helt vanligt bostadsområde, långt borta från turiststråken. Här är det få som pratar engelska vilket gör att jag försöker göra mig förstådd på italienska. Språken är olika men det funkar förvånansvärt bra. Människor har tålamod med min bristande språkkunskap och jag har hittills inte känt att någon blivit irriterad.


Det jag verkligen tycker om med att vara precis här är möjligheten att känna på lite hur det skulle vara att leva här. Jag handlar mat i affären om hörnet, tvättar och hänger ut tvätten genom köksfönstret som alla andra gör och vi äter middag på restauranger nära havet. Läser menyerna på spanska och försöker klura ut vad allt betyder. Försöker så långt det går att lista ut det på egen hand men ibland är det alldeles nödvändigt att googla och översätta. Fördelen med detta är wtt mitt ordförråd på spanska utökats rejält.



 Lagar lunch i lägenheten med frukt och grönt som jag köpt i närmaste frukt- och grönsaksaffär. Allt det där som annars är odlat långt borta är odlat på plats här vilket gör att smaken är en annan. Njuter av att äta persikor och meloner som år odlade i närheten och önskar jag hade samma tillgång till dem hemma.



Jag tar siesta om eftermiddagen som alla andra och går ut för middag först när kvällen blivit ljum och mörkret har kommit. Ett annat liv i en annan takt helt enkelt. Skulle vi bo här då hade livet givetvis varit annorlunda mot nu. Då hade vi haft skola och arbete att förhålla oss till och haft en vardag som delvis liknar den hemma. 



Fast just nu befinner vi oss i ett mellanting. På semester fast inte i en turisttillvaro med hotell. Det är en glimt av ett annat liv men helt ärligt börjar jag få hemlängtan. Det har varit många dagar på resande fot den här sommaren och få dagar hemma i det vanliga livet. Vardagslivet hemma är efterlängtat nu även om jag njuter av  ett liv i solen.

torsdag 10 augusti 2017

Den tjusigaste vintageklänningen

När det är dags för tjusiga tillställningar som bröllop då vill jag gärna passa på att vara lite extra piffig. Även om jag starkt tror på att använda både finkläder och finporslinet även till vardags så är det ändå en möjlighet att göra det där lilla extra. Redan i vintras när inbjudan till bröllopet på Irland kom började jag fundera över vad jag skulle ha på mig. Vid första titten i klädkammaren var valet givet! Jag skulle så klart ha på mig min fina femtiotalsklänning som jag köpte sist jag var i Dublin. Den är i perfekt skick trots sin ålder och är en av mina bästa vintageklänningar. Den är väldigt användbar eftersom den beroende på accessoarerna kan bli både enkel och mycket tjusig.


Jag har tränat på lite nya vintagefrisyrer men konstaterar att det är skön med säkra kort. En loop i luggen och håret uppsatt med kammar fungerar alltid och är enkelt att göra. Själva frisyren tar bara några minuter att göra. Det som är tidskrävande är att locka håret. Jag har lite dåligt tålamod med just lockar och orkar oftast inte. Lite synd eftersom lockar verkligen lyfter en vintagefrisyr.


Klänningen är ganska mörk vilket gör att den passar bra att använda på vintern. Med ljus väska och ljusa skor känns den däremot sommarfin.


Accessoarerna var en blandning av gammalt och nytt. Aftonväskan är ett loppisfynd som inte kostat många kronor. Den är en favorit eftersom den rymmer precis det en behöver ha med sig under en tillställning. Skorna köpte jag förra sommaren och hade letat länge efter dem. Jag ville ha ett par ljusa peeptoe men det visade sig vara svårt att hitta. Gillar att de passar till tjusiga tillställningar lika gärna som till jeans. Halsbandet är äkta vintage som jag fått i present av min lillasyster. Örhängena köpte jag på rea för tio kronor tidigare i år. De är i alldeles äkta plast men ändå fina.

En anledning till att jag älskar tjusiga tillställningar är inte bara själva festen utan också planeringen innan. Förväntan och planering är nästan lika stort som själva dagen i sig. Nu finns det inte fler tjusiga tillställningar i årets planering men det finns gott om tjusiga klänningar som borde få chansen att användas alltså gäller ser att planera in mer tjusighet framöver.

onsdag 9 augusti 2017

Roadtrip och bröllop

Det är nästan lite märkligt att vara hemma i Hult igen efter en vecka på resa. Det har verkligen varit en veckas resande eftersom vi befunnit oss på roadtrip på Irland och rest från plats till plats. Resan började i Dublin för fortsatt färd mot västkusten och den lilla staden Lisdoonvarna. En stad jag hittade av en slump eftersom det var omöjligt att hitta boende i Galway som jag hade tänkt från början. Jag är dock mycket glad över detta då Lisdoonvarna är en otroligt charmig liten stad ute på landet och något annat att uppleva än en större stad. Jag har ju varit många gånger på Irland men aldrig haft möjligheten att åka till västkusten och se Cliffs of Moher vilket jag länge önskat. Trots att vädret var grått och dimmigt var det helt fantastiskt att äntligen få se det dramatiska landskapet och klippväggarna.

När resan fortsatte norrut var det längs den västra kusten och sedan snett genom landet med sikte mot Belfast. Slumpen har varit en viktig faktor under resan och istället för att spendera tid i just Belfast hittade vi den mindre staden Lisburn och följde sedan krokiga vägar till den nattens boende.

Själva målet för resan var dock den lilla kuststaden Newcastle där vännerna Louise och Robby skulle gifta sig. Det var ett helt magiskt bröllop på ett slott och dessutom på en av de vackraste platserna jag har besökt. Helt säkert är det en stad jag aldrig hittat på egen hand, men nu är det en plats dit jag vill återvända. Omgivningarna var helt otroliga med vandringsleder och dessutom gott om slott och ruiner och annat spännande att upptäcka.

Bröllopet var verkligen ett minne för livet! Det var storslaget men ändå familjärt med varma tal och fina stunder. Det är onekligen något speciellt att få möjligheten att dela någons bröllopsdag och jag känner mig mycket tacksam över möjligheten. Det var en dag och en resa som har gett mig minnen för livet!

tisdag 1 augusti 2017

Sju år med VisaLiza

Idag för precis sju år sedan skrev jag det allra första inlägget här på VisaLiza. Det var både pirrigt och nervöst att trycka publicera den där första gången. I början var det fortsatt så att det kändes så stort att skriva ett inlägg och dessutom viktigt att allt blev helt perfekt. Alltså blev inläggen få och tämligen sporadiska. Med tiden insåg jag att det inte fanns så mycket att vara nervös över och att jag helt enkelt skulle skriva om det som intresserade mig. Jag lärde mig att fotografera eftersom jag ville komplettera mina ord med bilder och ganska snart blev VisaLiza en del av min vardag.

Vintage och trädgård


När jag började bloggen var tanken mest att jag skulle skriva om mina olika pysselprojekt. Just då tyckte jag det var fantastiskt roligt att måla om möbler. Med tiden har dock både mitt intresse och även bloggen förändrats. VisaLiza har blivit en blogg som till viss del är spretig och lite rörig, precis som dess författare. Det finns dock några röda trådar genom alla åren och det är vintage, trädgård och huset i Hult. VisaLiza har även blivit den plats där jag skrivit om de riktigt svåra sakerna i livet. Om fertilitetsbehandlingar och missfall, om att förlora sin förälder och om livet efter en gastric bypass. Ibland skriver jag också om de frågor som engagerar mig politiskt eftersom det som hjärtat är fullt av behöver jag också skriva om. Min målsättning är att skriva om det som gör mig glad och som är fint i livet. Ibland behöver dock även det svåra få plats eftersom det liksom glädjen är delar av vad livet består av.

Sju år har passerat sedan det där första blogginlägget och numera har jag nästan svårt att minnas hur det var att inte ha en blogg. Att inte ha en plats att skriva ner mina tankar och att dela med mig av bilder från livet. Detta trots att jag under senare tid fått allt svårare att hinna med att skriva. Det är så mycket liv i livet ibland att det känns som om allt i livet inte riktigt hinns med. Den här sommaren har jag ägnat mycket tid åt att fundera över just vad som är viktigt i livet och vad jag vill att min tid skall räcka till. Jag tror att det är viktigt att ibland stanna upp och fundera över de där sakerna och inte bara låta livet fortsätta som alltid. Ibland märker en att allt är rätt precis som det är men andra gånger kan förändringar behöva göras.

Huset i Hult har genom alla år varit ett huvudtema i bloggen. Det är verkligen fint att kunna följa alla förändringar både i huset och i trädgården genom arkivet här på VisaLiza. Precis idag inleds dock en ny era i livet och även här på bloggen. Idag är det dags att säga hej till huset vid älven och med det följa en ny resa!

Huset vid älven

måndag 31 juli 2017

Juli, den längsta av månader!

Jag brukar med bestämdhet hävda att juli är längre än årets alla månader. Minst måste den vara dubbelt så lång med tanke på allt som alltid kan hinnas med under juli. När jag samlade ihop månades bilder kändes det verkligen som om flera månader passerat snarare än några veckor sedan juli inleddes.

Sörbygdsdagen i Hedekas

Juli inleddes med en alldeles perfekt sommardag i Hedekas. Solen sken, det var Sörbygdsdagen och jag var på plats tillsammans med kamraterna i Socialdemokraterna i Munkedal. Regina hade ordnat en tatueringsstudio för dagen och såg till att alla fick tjusiga gnuggistatueringar.

Retro, loppisfynd och Unga Örnar läger

Från soliga Hedekas for jag sedan söderut och hittade bland annat en alldeles ljuvlig retrodröm i Emmaboda. Dessutom gjorde jag riktigt fina loppisfynd och såg kvällshimlar som var helt fantastiska. Jag hälsade på kidsen som var på läger med Unga Örnar i Blekinge och fick möjlighet att se Norje Boke som de älskar. En hel vecka var de på läger, en oändligt lång tid för en mamma men alldeles för kort tid enligt kidsen.

Hamburgsund Pride och födelsedagskalas i Hult

Väl hemma i Hult igen var det dags för Sveriges minsta men troligen trevligaste pridefestival Hamburgsund Pride. Så många fina möten, skratt och kärlek! Dagen avslutades med ett festivaltåg genom Hamburgsund och som helhet var det verkligen en riktigt fin dag. När tjejerna äntligen var hemma igen var det dags för kalas hemma i Hult eftersom ena tösen nu blivit fjorton år. Känns lite märkligt det där att inte ens de yngsta barnen är små barn längre.

Möhipperesa till Prag

Tidigt, tidigt om morgonen 10 juli plockade jag upp min väninna Camilla i Munkedal och for sedan till Landvetter. Där mötte vi upp Sofia och sedan också Josefin och en mycket chockad Louise. Vi hade under några månader planerat att kidnappa Louise och ta med henne på en möhipperesa till Prag. Det blev verkligen en helt fantastisk resa med oförglömliga dagar i Prag. Är helt förtjust i staden och längtar verkligen efter att återvända. Det känns som att det finns mycket kvar att utforska av staden.

En vecka med influensa innebar ett betydligt lugnare tempo

Efter intensiva dagar på resa följde en dryg vecka med betydligt lägre tempo. Jag fick influensa och var mer eller mindre sängliggande i nio dagar. Attans så tråkigt att vara sjuk om sommaren! Dessutom frustrerande när en är för sjuk och trött för att ens orka med att titta på TV. Fast genom att hushålla med orken lyckades jag ändå njuta av mina rosor i trädgården, av att fika i sommarsolen och dessutom kom det finfina traderafynd på posten och det piggar onekligen upp.


Förra söndagen for jag ner till Landvetter för att hämta min namibiska syster Maggy och hennes dotter. Vi hade den fina förmånen att få rå om dem i en hel vecka här hemma i Hult. Det blev en vecka som varvades med aktivitet och utflykter men också med mycket tid att vara hemma och umgås. Det var fem år sedan de var på besök senast och mycket har hänt på den tiden. Kändes verkligen fint att de kom på besök hem till Hult efter att jag haft förmånen att kunna besöka dem i Namibia de senaste åren. Till hösten är det tolv år sedan vi träffades Maggy och jag och jag tror inte att vi riktigt förstod då vilken påverkan vår vänskap skulle ha för vår omgivning. Nu är det inte bara vi som är vänner utan nu har även våra barns och vänners liv flätats samman. Det må så vara att avståndet mellan Namibia och Sverige är långt men vad gäller vänskap är avståndet obetydligt!

Det är verkligen märkligt mycket som har hunnits med denna månad. Så otroligt många fina stunder och härliga dagar. Juli är som alltid en helt fantastisk månad oavsett vilket väder den bjuder på!

onsdag 26 juli 2017

Barns lek är gränslös

Sedan i söndags har vi besök här hemma i Hult, ett långväga besök hela vägen från Namibia. Det är min namibiska syster Maggy och hennes dotter som är här vilket onekligen är riktigt fint. Det är nästan precis fem år sedan de var här sist. Sedan dess har mina tjejer hunnit bli högstadietjejer och Maggys lilla bebis är nu en kavat sexåring. Hon pratar flera språk flytande och passar in oavsett sammanhanget. En helt fantastisk liten tjej helt enkelt! Igår hade vi bestämt att vi skulle åka och besöka min väninna Regina och hennes dotter. De båda barnen har pratat med varandra på skype tidigare men det här var första gången de skulle träffas på riktigt. Det var lite svårt att förklara för min namibiska lilla kompis att hennes svenska kompis bara kan prata svenska. Att en fyraåring i Sverige oftast bara har ett enda språk. Onekligen lite märkligt om en jämför med resten av världen.

Det som är så spännande med barn är att för en fyraåring och en sexåring behövs inte ett gemensamt språk. Leken är deras gemensamma språk och de förstod varandra alldeles utmärkt trots att de pratade sina egna språk. De lekte i flera timmar och när det var dags att åka hem frågade båda barnen när de kunde leka igen. Barn har verkligen något att lära oss vuxna tänker jag. Att hinder bara finns om vi gör dem just till hinder. Det går att umgås med någon som du inte delar språk med, visserligen kräver det lite mer kreativitet men det är fullt möjligt. Det blir också tydligt hur de där gränserna som finns i tillvaron är något som vi vuxna sätter upp och som vi sedan låter oss styras av. Om barnen själva får bestämma bryr de sig inte ett dugg om språk, kön eller etnicitet. De bryr sig istället om att leka kurragömma, leka i en lekstuga eller att måla tillsammans. Trots att de båda barnen inte talar samma språk lyckades de enas om att just leka kurragömma. Om vem som skulle räkna och vem som skulle gömma sig. De turades om i leken och hade riktigt roligt tillsammans flickan från Sverige och flickan från Namibia. När barnen sedan växer upp kommer de att bära med sig minnet av deras lek som barn och hur det är möjligt att vara vänner trots hinder. Det är två tjejer som växer upp med en djupare insikt om världen än många vuxna!

Lekstugelek behöver inte något språk, leken är sitt eget språk!

tisdag 25 juli 2017

En fladdrig läsare med böcker överallt

Sedan jag lärde mig att läsa har det hört till mina favoritsysselsättningar i livet. Det och att själv skriva och brodera ut berättelser som annars bara skulle ha funnits i mitt huvud. Jag har alltid en bok med mig så länge som jag har en tillräckligt stor väska. Skulle så inte vara fallet lyssnar jag helt enkelt på en ljudbok. Detta har resulterat i att det i stort sett alltid ligger någon bok i handskfacket på min bil, minst två vid sängen, en i handväskan jag oftast använder samt ytterligare några utspridda över huset. Tror det till och med kan tänkas ligga en i växthuset.

När jag råkar befinna mig där boken är då läser jag den men när jag är där en annan bok är då läser jag den istället. På så vis läser jag alltid flera böcker samtidigt. Sen har ju böcker den där tendensen att efter ett tag verkligen fånga ens intresse och då tar jag helt enkelt med mig just den boken överallt tills dess den är slut. Inte ett särskilt effektivt sätt att läsa, men det har alltid varit så jag gör. Jag har genom åren försökt att vara en mindre fladdrig läsare men inte lyckats med den uppgiften! Det finns dock en stor fördel i att läsa flera böcker samtidigt. När en berättelse blir för tung och en kanske inte orkar med att ta in allt det svåra den handlar om. Då är det bara att förflytta sig lite i huset och läsa boken som ligger på en annan plats. När jag sedan känner mig mer lätt om hjärtat då är det bara att plocka upp boken igen och fortsätta läsa.


Försökte mig på att ta en bild på lite böcker för att illustrera det här inlägget med. Det tog dock ganska länge innan jag lyckades eftersom Ida och Ebba ville ha uppmärksamhet. Hur jag än försökte lägga upp mina böcker skulle de vara antingen på eller framför böckerna. Det där stämmer också ganska bra med när jag försöker läsa här hemma. Det är inte helt ovanligt att båda hundarna absolut skall sitta i knät precis när jag ska läsa.


Typen av böcker jag läser har varierat genom åren. Som tonåring läste jag nästan bara fantasy och science fiction. På senare år har jag nästan helt slutat läsa den typen av böcker. En tid snöade jag helt in på historiska dramer och under en annan tid läste jag enbart biografier. Just nu tycker jag om att läsa böcker om alldeles vanliga människor som lever tämligen vanliga liv. Tycker om det där när en kan känna igen sig och relatera till det som händer i berättelsen. De där böckerna har en tendens att vara de som stannar kvar längst i mitt sinne. Som kan få mig att stanna upp och tänka till flera veckor senare när jag själv befinner mig i en liknande situation.

Läsningen är för mig inte bara något jag gör, det är en del av hur jag är. Många böcker som jag läst ser jag nästan som gamla vänner och kan längta efter att läsa dem igen. Förvisso blir bokens resultat alltid detsamma men upplevelsen varierar från gång till gång beroende på min egen sinnesstämning. Vid omläsning av böcker upptäcker jag dessutom alltid nya detaljer vilket ger en fördjupad känsla för boken. Alltså precis som när en träffar sina gamla vänner ofta. Varje möte gör vänskapen lite djupare.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...