fredag 19 maj 2017

Sju år av väntan...

För sju år sedan planterades ett plommonträd i trädgården i Hult. Ett träd som flyttats för att en ny gårdsplan skulle få plats och som varit attackerat av rådjur. Det har växt till sig ordentligt de senaste åren men aldrig blommat. Inte förrän nu alltså.


Förvisso en blygsam blomning med bara fem blommor totalt, men att det blommar är onekligen något stort. 


Jag älskar kvällarna i min trädgård och sitter gärna och bara tittar. Det är lite av en utmaning att se allt ogräs och inte ta tag i det. Lite tar jag givetvis tag i men samtidigt vill jag passa på att njuta av fåglarna som kvittrar och att kvällen är ljum


Rensa ogräs kommer jag kunna göra resten av sommaren. Att njuta av de första riktiga sommarkvällarna det kan jag däremot bara göra precis nu!


Alltså tittar jag på allt vackert som blommar i mina planteringar och väljer att inte se ogräset som växer där. Idag njuter jag av att sommaren äntligen har kommit till Hult och att plommonträdet blommar efter sju långa år.

onsdag 17 maj 2017

Den rätta klänningen

Jag brukar hävda att gammalt är bäst när det gäller kläder, fast det finns givetvis undantag. Min svarta klänning från Ida Sjöstedt som jag köpte förra våren är ett sådant undantag. Den är enkel men ändå tjusig. Har riktigt fin kvalitet och en tyngd i materialet som jag tycker om. Dessutom är det klänningen som alltid är den rätta. När jag tvekar om vad jag skall ha på mig och velar mellan olika klänningar för någon tillställning då finns det egentligen bara ett svar. Om jag inte kan välja då är denna klänning alltid rätt. Den passar till allt och är det säkra kortet.


Märkligt nog lyckades jag inte fånga min outfit på bild under lördagens fest, men måste ju ändå visa upp denna fina klänning. Just eftersom den är så pass enkel i sig går den att variera i oändlighet. Första gången jag hade klänningen förra våren då hade jag röda skor och en enkel aftonväska med guldspänne. En enkel uppsatt frisyr med svarta kammar gjorde det hela till en stilfull outfit för en fin tillställning.


I lördags ville jag istället ha en spektakulär outfit och lade fokus på gulddetaljer. De svarta skorna och guldväskan hade jag förvisso sist jg var på fest. Fast då till min glittrande galaklänning. De där skorna är verkligen helt fantastiska. Dels för att jag blir hela 14 centimeter längre och dels för att de är sköna att ha på sig en hel kväll.


En bild lyckades jag få till på min outfit i svart och guld i lördags. Frisyren är en av mina favoriter eftersom den är så enkel att göra. När väl luggen är på plats är det bara att sätta i två kammar och sedan är det klart!

tisdag 16 maj 2017

Åldersnoja?

Den senaste tiden har jag funderat allt mer på det här med ålder. Det sägs ju att ålder bara är en siffra men nog är det betydligt mer än så. Jag hamnar allt oftare i situationer som gör mig påmind om min ålder. Det får mig att känna mig gammal och som den där siffran 37 är lite av ett problem. I stort sett varje gång jag handlar på systemet får jag visa legitimation. När frågan kommer så ler jag alltid och säger: Så gärna! Fast varför gör jag det egentligen? Varför förväntas jag bli glad över att se yngre ut än vad jag är? Hur kan någon ens komma på tanken att jag skulle vara för ung för att handla på systemet? Som kvinna förväntas jag bli glad när någon tror att jag är yngre än vad jag är. Varför är det egentligen så, att kvinnor ska bli glada över detta? På senare tid har frågorna om legitimationen börjat att irritera mig. När ska jag egentligen få bli vuxen tänker jag? När kommer jag att se ut som att jag är tillräckligt gammal för att vara vuxen? Då handlar det plötsligt inte längre om att få köpa alkohol utan det handlar om livet i stort och politiken i synnerhet där det är enkelt att avfärda en ung kvinna.

Så kommer de där sällsynta tillfällena när jag inte får frågan om legitimation. De där tillfällena får mig att leta efter nya linjer i ansiktet och titta noga efter grå hårstrån. Träffar kloka unga människor med livet framför sig och känner mig lastgammal. Som om jag står och knackar på dörren till pensionärslivet. När jag gjorde min första tatuering för ett och ett halvt år sedan hävdade 21-åriga dottern att jag fått en medelålderskris. Att känna sig gammal är det en medelålderskris? Fast när det gällde just tatueringen så var det rätt att göra den precis när jag gjorde den. Innan dess var jag för osäker.

Kanske beror min åldersnoja helt enkelt på det där ständigt pågående samtalet jag har med min inre 85-åring och min inre 17-åring. Jag har fortsatt att göra det sedan jag läste Meningen med hela skiten förra våren och konstaterar att det verkligen är givande. De där samtalen får mig att kliva utanför min komfortzon och våga sådant som jag annars inte skulle våga. Mitt yngre jag får mig att känna mig lastgammal medan mitt äldre jag hävdar att jag är härligt ung och mitt i livet. Väljer att lyssna på mitt äldre jag och konstaterar att jag befinner mig i en intressant tid i livet!

Min första tatuering är en ständig påminnelse till mig själv om min egen styrka!

måndag 15 maj 2017

Villkorslös kärlek

Jag har varit på resande fot i några dagar men är nu åter hemma i mitt Hult. Som alltid väntade katten Elvis på mig när jag kom hem sent om söndagskvällen. Alltid lika tålmodig och väntar alltid på att jag ska komma hem. Det är verkligen en villkorslös kärlek. När jag är hemma är han min ständige följeslagare och när jag är iväg då inväntar han helt enkelt min återkomst.

Elvis vill ständigt ha uppmärksamhet

Vad jag gör spelar inte så stor roll för Elvis så länge som han får vara med. Alltså har jag en katt som sitter på mitt skrivbord och gärna försöker lägga sig på tangentbordet. Eller så sitter han på mina axlar när jag gräver i trädgården eller rensar ogräs. Tittar jag på TV då rullar han ihop sig till en boll i mitt knä och dricker jag kaffe i rosenträdgården då lägger han sig på bordet. Helst mellan mig och min kaffekopp. Tar jag fram kameran då vill han alltid vara med. Jag tror att han tycker om att jag är stilla och fokuserad när jag fotograferar eller fotograferas. Jag har bild efter bild från olika fotograferingar där Elvis bestämt sig för att också vara med.

Älskade Elvis

Min mirakelkatt Elvis är ju egentligen sjuk och enligt oddsen skulle han inte längre finnas här. Fast han är här och dessutom mer närvarande än någon annan. Det är onekligen fint att vara älskad av en katt. Att veta att för honom då blir allt bra så snart jag svänger in på gårdsplanen.

fredag 12 maj 2017

Like a moviestar!

I slutet av sommaren köpte jag en alldeles fantastisk klänning på från 70-talet. Det är verkligen en av de mest tjusiga klänningarna jag har. Färgglad, med vidd i kjolen och riktigt fin modell. Eftersom klänningen i sig är iögonfallande och färgstark har jag tidigare kombinerat den med främst svart. Svarta skor och svart kappa till är förvisso fint, men varför inte gå hela vägen när en redan har en färgstark klänning!


Tidigt i våras hittade jag en otroligt fin orange kappa på Myrorna i Göteborg. Fullkomligt älskar den eftersom den är allt annat än diskret svart. Särskilt när våren dröjt och vädret varit grått behövs det färger som piggar upp och det gör onekligen denna kappa. Hade dock inte trott att den skulle gå och kombinera ihop med min fina röda klänning. Solglasögonen är ett loppisfynd från när jag var i Namibia i april. De påminner mig om min mammas solglasögon hon hade när jag var barn i början av 80-talet. Jag brukade låna dem av henne och leka att jag var en filmstjärna. Oftast med Marilyn Monroe som förebild. Även dessa solglasögon får mig att känna mig som en tjusig filmstjärna!



På alla bilder där hela kappan syns gör jag de mest märkliga miner. Ser ut att vara irriterad på min fotograf Regina men så är inte fallet. Istället ville jag inget hellre just då än att ta av mig kappan eftersom det var sommarvarmt vilket inte riktigt är att föredra i kombination med en klänning i polyester.


De fina skorna är även de från Namibia, dock inte ett loppisfynd. Sina fjorton centimeter klack till trots är de verkligen ett par riktigt sköna skor. Ett par sådana som en kan gå en hel dag i och inte längta efter att byta till något annat.

onsdag 10 maj 2017

Det är mycket liv i livet

Just nu befinner jag mig i en tillvaro där det känns som att tid är en konstant bristvara. Där allt som skall göras behöver prioriteras och ställas mot varandra. Vad är viktigast att göra just idag? Alltså ser hemmet allt mer kaotiskt ut, i trädgården frodas ogräset och de förkultiverade plantorna väller ut över alla bredder i biblioteket. Bloggen står utan uppdateringar och gymmet har glömt bort vem jag är. För första gången någonsin har jag börjat titta ordentligt i min kalender för att se vad som kan strykas på riktigt. Konstaterar att det faktiskt är viktigare just nu att organisera kaoset hemma. Än så länge kan jag komma undan med bohemisk rörighet men det kommer en gräns när en upplever att det är helt omöjligt att komma i ordning. Trädgårdsarbetet går inte heller att prioritera bort. Trädgården kräver att jag befinner mig i nuet vilket jag normalt sett gillar. Det funkar liksom inte att skjuta upp att så i odlingslådorna i juli när jag har mer tid. Det måste göras nu om det alls skall finnas något att skörda i höst. För min del har det onekligen varit en fördel att våren är sen i år.

Den här veckan har blivit lite av en nystart för mig. Då jag prioriterat bort kvällsmöten till förmån för att vara hemma och göra läxor med barnen och att hänga tvätten. Jag har prioriterat bort andra möten för att kunna ägna den här dagen åt att vara i trädgården och igår hann jag med att tillbringa några timmar på gymmet. Samlar ny kraft och konstaterar att planeringen måste bli bättre. Alla de där mötena är nog så viktiga men det måste också finnas balans för att det egna jaget skall orka med och må bra. Tid hemma, trädgård och träning får mig att må bra och hamnar just nu överst i prioriteringsordningen. Sen vet jag ju att får jag ordentligt med påfyllning av just det där då kommer inte något av det andra att kännas särskilt jobbigt eller ansträngande. När saker snurrar lite för fort är det dock allt för lätt att prioritera bort det som gör att en orkar.


Att stanna upp och njuta av solen kan vara dagens viktigaste uppgift!

söndag 30 april 2017

April, april!

I år har april verkligen gjort sig förtjänt av begreppet aprilväder. Så sent som i fredags snöade det här i Hult och jag kan inte minnas att vi haft snö så sent någon gång på alla åren vi bott här i Hult. Nu hoppas jag dock att det inte blir mer snö, det är ju faktiskt första maj imorgon.

Resan till Namibia bjöd på många fina upplevelser. Minnen som jag sparar och förvaltar noga!

För min del började april med ett helt annat aprilväder eftersom jag då befann mig i Namibia. En av dagarna var det 38 grader varmt och för varmt att göra något alls. Det var fina dagar i Namibia, i mitt andra hemland. Det känns verkligen som att jag kommer hem varje gång jag kommer dit.

Socialdemokraternas kongress i Göteborg

Jag åkte sedan från Namibia och direkt till socialdemokraternas kongress i Göteborg. Det var intensiva, men spännande dagar på kongressen. Roligast av allt var att barnen också fick chansen att vara med. De är medlemmar i Unga Örnar som var med på kongressen och fick möjligheten att intervjua ministrar, riksdagsledamöter och kommunpolitiker. En av dagarna hade jag med mig Regina och den dagen avslutades med kongressfest i glittrande galaklänning.

Påsk

Efter kongressen var det dags för påsk. Vi fortsatte dock med politiken lite till och höll avslutning för medlemsutbildningen som pågått sedan i höstas. Jag hade känt mig lite hängig innan påsk och på själva påskafton blev jag sängliggande och rejält sjuk. Det är lite märkligt hur en kan bli helt utslagen av en förkylning. Fast det är väl kroppens sätt att se till att en verkligen tar det lugnt och ger sig själv chansen att bli frisk.

Sol och blå himmel men isande kallt!

Under april har trädgården åter vaknat till liv och vissa dagar har det varit möjligt att dricka eftermiddagskaffet ute i trädgården. Solen är dock lite förrädisk, det ser varmt och skönt ut med blå himmel och sol men när jag var i Vänersborg förra helgen var det isande kallt.

Snön har gjort ständiga återbesök. Tur då att besök på fina platser och fina loppisfynd piggar upp!

Snön har som sagt gjort regelbundna återbesök under hela april. Märkligt att vakna om morgonen och se snö på grönskande träd. Det känns som om det blev en märkligt kort månad eftersom jag först var bortrest och sedan blev sjuk. När jag tittar tillbaka ser jag att jag trots allt hunnit med en hel del. Bra med bilder som hjälper en att minnas och sortera allt som hinns med under en månad.

God mat och fint sällskap är nog den bästa av kombinationer

April avslutades i Göteborg på middag med vänner och sanslöst god mat. Med samtal med djup och allvar och livet i stort. Dessutom fick jag se bilder på terrakottaarmén i Kina och har hela helgen känt en längtan efter att se den på riktigt jag med. Märkligt hur jag aldrig tänkt tanken på att åka till Kina men nu har jag tänkt på det hela helgen. Jag får helt enkelt sätta upp Kina på listan över länder jag vill åka till. Jag betar ju så sakta av den där listan så det vore tråkigt om den tog slut. Då skulle jag ju inte längre ha något att längta efter. Sammantaget har april varit en fin månad men jag är innerligt trött på snö och kyla. Jag hoppas därför att maj bjuder på mer sommarliknande väder.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...