onsdag 11 oktober 2017

Höstens första månad

Det känns som om hösten precis har börjat men i själva verket har vi redan nått halva oktober. Jag skrev någon gång i våras att det är mycket liv i livet just nu. Konstaterar att det stämmer bra bortsett från tidsangivelsen just nu. Jag befinner mig i en tid i livet då det konstant är mycket liv i livet. Var tid har sin charm och även den här tiden då det händer mycket är spännande att befinna sig i. September börjar kännas avlägset men är fortfarande inte summerad vilket känns synd när det var en månad som innehöll så mycket fint.


September inleddes med att fira min födelsedag hemma i nya huset. Regina och Sophie kom på besök och jag bjöd på trerättersmiddag. Efterrätten innehöll plommon som jag plockade från mina egna plommonträd i den nya trädgården. Det var en riktigt trevlig middag och dagen till ära invigde jag en fin blus som jag fyndat på loppis på själva födelsedagen.


Det finns så mycket vackert att titta på under september då trädgårdarna fortfarande blommar och träden börjar skifta från grönt till gult och orange. Själv valde jag att matcha den färgsprakande årstiden med en ny hårfärg. Det är spännande att ha en ny trädgård att utforska och upptäcka. Favoritupptäckterna så hår långt är plommonträden och vindruvsrankan, men jag kan tänka att mer väntar på att upptäckas. Andra helgen i september fick yngsta barnet och jag möjligheten att tillbringa helgen själva. Förvisso fint att umgås hela familjen men också skönt att umgås med ett barn i taget. Vi hann med att hänga en stund på köpcentrat i närheten och testa smink, åt gott och hade en filmkväll hemma i soffan. Kanske inte så märkvärdiga saker men något jag verkligen uppskattar att ha tid att göra. 



Nästan en hel vecka tillbringades i Stockholm med många spännande saker på agendan. En konferens om folkbildningsforskning samt utbildning tillsammans med Olof Palme internationella Center. Galet många intryck under intensiva dagar men otroligt givande och spännande. Det tar alltid lite tid att sortera intrycken men märkte redan där och då vilken nytta jag hade av kunskaperna jag fick med mig.



 Väl hemma igen fick jag möjligheten att se Västsverige i höstskrud och hann besöka Göteborg, Borås, Tidaholm och åter Göteborg under loppet av tre dagar. Hade en riktigt rolig workshop i Göteborg på temat tillgänglighet och normer. Spännande när en själv håller workshop och får med sig nya perspektiv och tankar hem.



Månaden avslutades hemma i nya huset med fika på altanen, långpromenad med hundarna och min fyraåriga lilla kompis och loppisbesök och middag med dottern Anna. En avslutning son innehåller allt det där som jag gillar allra mest i livet. De båda yngre barnen var iväg på eget håll och gick sin första politiska kurs vilket onekligen gör mig både glad och stolt. 

måndag 2 oktober 2017

Månadens kalenderflicka

Idag för precis ett år sedan gjorde jag något alldeles galet och helt fantastiskt. Jag blev fotograferad till Pinup Akademins kalender för 2017. Det var verkligen en fin upplevelse och jag träffade så starka coola kvinnor som i likhet med mig anser att det där med skönhetsideal är fånigt när hela världen består av skönheter. När kalendern väl kom ut fick jag många frågor kring det här att vara feminist och vara med i en pinupkalender. Egentligen en märklig fråga eftersom feminismen handlar om att kvinnor får vara och göra precis vad de vill. Att vi inte skall hållas tillbaka av normer som säger att vi måste vara på ett visst sätt för att passa in i rollen som kvinna. Det jag verkligen gillar med Pinup Akademins kalender är att den är kroppspositiv och helt struntar i vilken storlek du råkar ha. Skönheten sitter inte i en storlek! Jag tycker också om att de har använt sig av en kvinnlig fotograf som inte har återskapat en manlig blick. Istället består kalendern av kvinnor som tillåts vara agerande subjekt istället för stillastående objekt. Jag är med på mina villkor och har fått en fantastisk möjlighet att vara med i en kalender som speglar tolv vackra starka kvinnor! Jag är både stolt och glad över att ha varit med i den här fina kalendern och känner att det skickar bra signaler till de fyra flickor jag är mamma till. Att kvinnor ser ut precis som de själva vill och att kvinnor får lov att vara precis som de vill vara. I min mening är det till stor del vad feminism handlar om. Att kvinnor och män skall ha samma möjligheter och skyldigheter och att könet inte skall vara avgörande för dina möjligheter i livet.

Bilden som var med i kalendern
 För mig personligen var fotograferingen lite av en seger. Jag har gått från att ständigt försöka komma ner i vikt till att acceptera mig själv och trivas med den vikt jag har. Tiden efter att jag gjorde min gastric bypassoperation var jag helt besatt vid att gå ner i vikt och såg det som ett personligt nederlag när jag inte minskade i vikt. När jag en period gick upp lite i vikt skapade det ångest och en känsla av att  vara misslyckad. Tror att det var fotograferingen som fick mig att landa och acceptera mig själv. Det är så här jag ser ut och jag gillar det!


Klänningen i fotograferingen är en riktig favorit men en som dessvärre har blivit alldeles för stor. Fint att ändå kunna använda mig av den tänker jag. Inser dock att nästa steg med mitt köpstopp är att börja göra mig av med kläder jag inte kan ha och då är detta en klänning som på sikt ska säljas. Tänker mig att det egentligen är en alldeles ljuvlig bröllopsklänning även om det inte är vad den har använts till.


Det här är min månad och det känns onekligen som en ära och jag är så himla glad över att ha fått lära känna kvinnorna inblandade i kalendern. Nästa års kalender har redan fotats och jag är övertygad om att den kommer att bli helt spektakulär. Dessutom går allt överskott till Bröstcancerfonden och det i sig är ett skäl att köpa en kalender för 2018.

Det här är min månad!

Bild från en artikel i TT/Ela i december

måndag 25 september 2017

Skolan där alla får en ny chans

Under de senaste dagarna har jag befunnit mig i Stockholm på möte och kurs med Olof Palmes Internationella Center. Även om jag rent fysiskt har befunnit mig i den svenska huvudstaden har jag i tanken varit i Namibia där Unga Örnar Väst är med i ett projekt. Vi har pratat, utbytt erfarenheter och jag har fått lära mig otroligt mycket nyttigt. När flera dagar har ägnats till att prata om Namibia är det inte konstigt att tanken hela tiden far dit. Det tar alltid tid att sortera tankar och intryck efter en resa dit och jag inser att den här gången har jag inte riktigt tagit mig den tiden. Trots att jag var där i början av april är det först nu jag landar i mina upplevelser från den resan.

Ett av skolans klassrum

Under en av dagarna i Windhoek fick jag möjligheten att besöka Jacob Marengo School i Katutura i Windhoek. Skolan ligger intill en hårt trafikerad väg i ett område där många har det tufft ekonomiskt. Utbildning är inte en självklarhet vilket gör att skolan har en tuff uppgift att hantera. Sedan jag var där i våras får skolan tydligen inte längre pengar från staten för att betala lärarnas löner vilket försvårar situationen än mer.

Skolbänkar är sig lika vart i världen en än befinner sig

Arbetsmiljön för eleverna är något annat än i den svenska skolorna. Ljudvolymen är hög eftersom klassrummen är i sten utan något som dämpar ljuden. Det är varmt i klassrummen och för att få någon form av svalka står dörrar och fönster öppna. Det släpper in lite luft och gör klassrummet uthärdligt att vistas i men samtidigt släpper det också in alls ljud från skolgården och vägen utanför. Ännu en svårighet är att varje klass består av fler elever än vad det finns bänkar och stolar till. Jag fick chansen att möta en grupp elever och samtala med dem under drygt en timme. Många frågor handlade om hur skolsystemet i Sverige ser ut och vilka rättigheter barn och ungdomar har här. Det var en vetgirig och intresserad grupp som gärna svarade på mina frågor. De var stolta inte bara över sin skola utan också över sin utbildning, att ha möjligheten att utbilda sig var något stort vilket flera av dem noga poängterade. Att alla inte har den möjligheten och att detta gjorde dem priviligierade. Det fick mig att se den slitna skolan med lite andra ögon. I min tanke jämförde jag den med mina egna barns skola och kände lite av en förtvivlan inför kontrasten. De själva jämförde sin skola med alternativet att inte alls ha möjligheten att studera och då blir utgångspunkten en annan.

Skolgården

Tidigare var ytan mellan husen täckt av en grönskande gräsmatta. Eftersom det har regnat alldeles för lite de senaste åren har vatten blivit en bristvara och då blir en gräsmatta en lyx som måste avvaras. Avsaknaden av grönska gör skolområdet kargt och dessutom väldigt dammigt.

Mellan skolans olika byggnader

Träden är betydligt mer tåliga än gräset och erbjuder både grönska och skugga. 

Förskolans lokaler

I utkanten av skolområdet finns också en förskola för de yngre barnen.

Här odlar barnen själva

Allt spillvatten och eventuellt regnvatten används till att vattna barnens odlingar.

Barnen får vara med och odla och får möjligheten att följa hela odlingscykeln.

Skolans egna odlinar

Skolan odlar även majs och tidigare även andra grödor. Idag kan de dock bara odla sådant som inte är så vattenkrävande. Odlingen är ett viktigt inslag i skolans verksamhet eftersom det lär eleverna hur de med enkla medel kan odla trots att de bor mitt i en stad. Odlingen gör också att eleverna får lära sig kretslopp och hur de ska ta hand om både regnvatten och spillvatten.

Ottilie Abrahms

Ottilie Abrahms är rektor för skolan och arbetar träget vidare trots att hon sedan länge nått pensionsåldern. På bilden sitter hon på kanten till det som tidigare var en fiskodling. Två stora bassänger var användes för att odla fisk och vattnet från bassängerna användes sedan till att bevattna odlingarna. Nu är bassängerna torrlagda sedan länge på grund av bristen på regn. Hon hoppas att det åter skall bli möjligt att fylla på vatten och fisk men påpekar att det ser dystert ut.

Det finns fortfarande några platser kvar

På vägen ut från skolan lägger jag märke till en lapp på väggen och frågar vad den betydde. Ottilie berättar att skolan är öppen för alla som vill slutföra sin skolgång. Det innebär att även om du hoppat av skolan i årskurs sju har du här möjligheten att komma tillbaka och avsluta din skolgång tio år senare. Hon poängterade vikten av att inte stänga dörren för den som åter vill studera eftersom avslutad skolgång ger andra möjligheter i livet. Så länge som det finns platser kvar i klasserna är alla elever välkomna. Är deras klass full får de skriva upp sig på väntelista och får en chans så snart det blir tomma platser. Jag lämnade skolan med en känsla av hopp och framtidstro. Det kändes verkligen smått fantastiskt att besöka en skola som erbjuder alla en ny chans!

söndag 24 september 2017

Alla vackra saker...

Kanske är det något som har smugit sig på med åldern eller möjligen är det en insikt som kommit efter åratals besök på loppisar. Något som har slagit mig genom åren är mängden av finporslin som trängs på loppisarnas hyllor. Vackra, sköra små koppar och fat som ser ut att i stort sett vara oanvända. Troligen är det precis så som det är! De har stått noga inställda i skåpen, allt för fina och dyrbara att användas. Troligen har de plockats fram några gånger per år för att användas till riktigt fina kalas. Fast kanske plockas de inte fram ens då, risken är ju trots allt att kalas innebär kras. Älskade och omhuldade koppar som i årtionden är kära ägodelar slutar sedan sin tillvaro i staplar på bord och hyllor i en loppis. Alla de där kopparna och kaffekannorna väcker alltid min nyfikenhet. Vilka hem har de stått i innan de hamnade på loppisen? Vilka okända berättelser och öden är de knutna till?

I flera år stod mitt tårtfat oanvänt längst inne i ett skåp. Nu förvaras det väl synligt i köket och används ofta

Precis så har jag tidigare hanterat mitt fina porslin och glas och mina finkläder. Noga undanstoppade och mycket sällan använda. Någonstans längs vägen smög sig insikten på att livet är för kort för att förvara alla vackra ägodelar bakom stängda dörrar i skåpen. Alla de där sakerna gör mig glad och då borde jag helt självklart låta dem glädja mig varje dag istället för vid enstaka tillfällen. Började redan för flera år sedan att dricka kaffe ur fina koppar och konstaterar att det faktiskt får kaffet att smaka lite bättre. Det har också resulterat i att alla de där vaserna och ljusstakarna efter farmor och mormor är utplacerade lite här och var i hemmet. 

Loppisfyndad kaffekopp som är en riktig favorit


Samma livsfilosofi omfattar även min garderob vilket innebär att både tjusiga klänningar och klackar slits till vardags. Vissa klänningar är förvisso lite svårare att använda i vardagen men oftast passar även det tjusiga till vardagslivet.  För mig handlar det om att verkligen avhända mina ägodelar. Det är ju annars lätt hänt att en har kläder i i garderoben som inte använts på flera år och samma för hemmets alla andra pryttlar. Resultatet av den här filosofin är att jag i stort sett bara omger mig med sådant jag verkligen tycker om.

Till fest matchas skorna med vintageklänning och i vardagen med jeans och kavaj

Konstaterar att jag tycker väldigt mycket om klänningar, skor och väskor men tröstar mig med att jag använder det allra mesta jag har. Det som jag inte använder har jag så sakta börjat att rensa ut och planerar att fram till våren hålla en loppis i lillasyster som hör till det nya huset. Himla praktiskt att ha ett litet hus som står helt tomt och bara väntar på att användas.

En riktigt bra klänning som jag använder både till möten och riktigt tjusiga fester

Jag ser till att omge mig med alla vackra saker och låter dem bli till glädje varje dag. Vackra saker gör mig glad så varför skulle jag stänga in dem i skåp och lådor?

torsdag 21 september 2017

De mest märkliga insikter

Jag befinner mig på resande fot under några dagar. Ser mig själv som en van resenär och skulle nog hävda att jag är riktigt bra på att packa. Min lilla resväska packas aldrig upp helt eftersom den så ofta används. För att vara säker på att alltid ha vissa saker med nig har jag därför skaffat dubbletter för att väskan ska ha sitt innehåll. När jag gav mg iväg på den här resan slogs jag av hur mycket packning jag hade med mig. Förvisso skall jag vara borta i flera dagar men det är ju inte något ovanligt. Funderade över hur detta kunde komma sig. Under promenaden mellan tåget och hotellet ondgjorde jag mig till väninnan Regina om hur tung och otymplig packning jag hade. Hur det nästan var lite plågsamt att släpa med mig allt jag hade tagit med mig. Hon påpekade då klokt att det kunde bero på mitt köpstopp. Att nu var jag tvungen till att ha allt med mig och kan inte förlita mig till att shoppa när jag är iväg. Jag har fungerat mycket på det där de senaste två dagarna och inser att hon verkligen har rätt. Jag är ofta lite slarvig när jag packar men tänker att det som är glömt kan jag lösa på plats. Dessutom är det ett sätt att fylla tiden mellan möten eller att sysselsätta sig i väntan på tåg eller annat färdsätt. Detta har visserligen resulterat i att min packning ofta väger en del mer på vägen hem men det är inte något jag reflekterat över tidigare. Mitt totala köpstopp har alltså inneburit att jag behöver planera min packning mer noga. Konstaterar också att det är tur att köpstoppet inte omfattar även den glömda tandborsten. Vissa saker är alldeles nödvändiga oavsett om en vill konsumera eller ej.


Till skillnad från igår har Stockholm idag bjudit på strålande sol!

Förutom att mitt köpstopp påverkar min packnings omfattning påverkar det också hur jag spenderar min tid under resan. Den där tiden som jag tidigare lagt på att shoppa, även om det förvisso till stor del varit loppisshopping ägnas nu åt annat. Det har fått mig idag att upptäcka nya platser i Stockholm. Strosar i parker som jag inte tagit mig tiden att gå genom tidigare, tittar på vackra byggnader och allt annat som finns att se. Dricker kaffe på en uteservering och tittar på människorna som myllrar förbi. Som lever sina liv i den stora staden eller kanske precis som jag bara är på tillfälligt besök. När jag till sist promenerar till mitt hotell efter att dagens möten är slut börjar det regna och jag fryser. Inser att trots att min packning den här gången var välplanerad har den en stor brist. Den enda jackan jag har med mig är trekvartsärmad och dessutom tunn. Det är helt enkelt lite kallare än vad jag räknat med. Blöt och genomfrusen tar jag beslutet att titta in på Myrorna och köpa mig en varmare kappa. Får lite dåligt samvete över hur jag redan bryter mitt köpstopp men njöt hela vägen till hotellet av att ha en varm kappa på mig och att jag äntligen slipper frysa.

Hörde när jag vaknade den här morgonen hur regnet vräkte ner och kände mig nöjd över att veta att det inte skulle spela någon större roll. Nu skulle jag i alla fall inte frysa! När det väl var dags att möta dagen och lämna rummet då sken solen och Stockholm visade sig från sin bästa sida. Nästan så att jag nu önskar mig sämre väder för att min kappa skall ha varit ett vettigt köp!

Håller tummarna för sämre väder så jag får anledning att använda min varma nya kappa

torsdag 14 september 2017

Retrodröm i Prag

Under sommarens olika resor har jag hittat två riktiga retrodrömmar. Den ena i Emmaboda och den andra i Prag. Helt olika platser och helt olika ställen men båda lika fina och bjöd på lite av en tidsresa.


Retrodrömmen James Dean i Prag hittade vi lite av en slump en eftermiddag under möhipperesan när vi råkat hamna på fel väg och försökte hitta skydd från ett annalkande regn. Vi tittade efter ett ställe där vi kunde äta något lite lättare och samtidigt sitta och vänta ut regnet. Vi svängde runt ett hörn och där låg det perfekta stället som fullkomligt ropade på oss att vi skulle gå dit! Förutom att det verkligen var en häftig upplevelse att kliva in genom dörrarna var både mat och dryck toppenbra. Tror aldrig jag ätit en bättre burgare någon gång faktiskt!


Vi kom precis i skiftet mellan lunch och middag och hade därför i stort sett stället för oss själva. Först när vi var redo att gå började middagsgästerna att strömma till och stället blev snabbt fullt.


Namnet James Dean känns onekligen passande men Grease hade varit ett lika passande namn. Någon av tjejerna påpekade att det kändes lite som att befinna sig i någon av scenerna i filmen Grease.


Extra pluspoäng dessutom till att personalen var retrorätt klädd. Kul för min del att kunna matcha både personal och inredning med min klädstil, inte direkt varje dag det händer. Det här var en plats som vi hittade helt av en slump och inte hade en aning om att den fanns innan vi hittade den. Jag älskar när slumpen får avgöra och när allt på resan inte är planerat i detalj. Förvisso innebär det ibland att en hamnar på tråkiga bakgator och känner att en har slösat med sin tid. Fast oftast innebär det att en hamnar på platser som en aldrig hittat annat och som ger ett mervärde för hela resan. Jag ser därför alltid till att planera in tid för det oplanerade. För att helt enkelt ha gott om tid at strosa planlöst! Hittills har den planen fört mig till många spännande platser runt om i världen.

lördag 9 september 2017

Farväl till sommaren

Om någon skulle fråga mig vilken årstid som är min favoritårstid skulle jag utan tvekan svara hösten. Jag älskar verkligen hösten när luften om morgonen har ett litet stråk av kyla i sig och hela världen fullkomligt exploderar i färg. När den första frosten kommer blir jag nästan fånigt glad över hur vackert det är. Trots att jag älskar hösten är det med en kluven känsla jag möter årstiden varje år. Att omfamna hösten innebär att acceptera att sommaren är över för det här året och att det dröjer ett år till nästa gång. Det är alltid vemodigt att inse att tiden med de ljusa ljumma kvällarna har passerat och att nu väntar mörker och kyla. Å andra sidan är det också charmen med hösten. Mörkret och kylan ger en ständigt en anledning till att tända ljus, kura under filt och titta på film.

September har en tendens att vara en oförutsägbar månad. September kan mycket väl vara en något svalare men alldeles ljuvlig fortsättning av sommaren. När en nästan inte märker hur kylan sakta smyger sig på och det finns gott om tid att vänja sig på. Eller så kan september vara en definitiv höstmånad. En månad som från start känns mer som november än som sommarens slut. Efter en vecka av novemberväder konstaterar jag att det inte längre finns någon tvekan. Det här årets sommar har ersatts av höst och det är dags att säga farväl till sommaren. Som alltid ett vemodigt farväl men samtidigt en öppen famn för att välkomna en alldeles fantastisk årstid.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...