tisdag 16 januari 2018

En sommardröm

Hela natten har jag kunnat höra vinden slita i mitt hus. Undrar nästan om vinden till sist skall klara av att knuffa ner mitt lilla hus i älven intill. Igår morse när jag klev ut genom ytterdörren kändes luften mild och inom mig väcktes hoppet om att nu var nog våren faktiskt på väg. När jag många timmar senare åter kom hem till Munkedal var det tydligt att vintern var här och jag hann bli helt genomfrusen på den korta promenaden från buss till hus. Det snöade och blåste på mig och jag kände mig tämligen ynklig när jag klev in genom dörren här hemma. Kröp ner i en kall säng och bävade redan när jag skulle sova för att till morgonen behöva kliva upp. Det är verkligen svårt att lämna den om morgonen varma sängen och kliva upp i ett kyligt hus och komma igång med dagens sysslor. Märkligt nog vaknade jag helt uppfylld av en annan känsla. Jag hade drömt att jag satt i skuggan av ett träd på en strand. En sådan där dag när det är för varmt för att en riktigt skall orka göra något annat än att bara vara och ta sig tiden att titta på vågorna som slår in mot stranden. En märkligt verklig dröm där jag vaknade och hade känslan av solvarmhud med mig när jag klev upp. Så även om vintern bestämde sig för att komma åter med besked har jag gått vidare till våren. Onekligen en märklig känsla att vakna ur en sommardröm och en timme senare kliva ut i snö och kyla!

Kanske var det en dröm eller fragment av sommarminnen som gjorde sig påminda när längtan efter våren börjar bli allt för stor. Har med åren insett att jag är ganska känslig för frånvaron av ljus och värme. Jag avskyr verkligen att frysa och konstaterar att jag egentligen borde flytta till ett varmare land för att slippa den svenska vintern helt. Å andra sidan kanske våren inte skulle kännas så där ljuvlig och fantastisk om det inte var så efterlängtad som den faktiskt är när den väl kommer. Som med så mycket annat här i livet krävs ofta det som är lite svårt för att en till fullo skall uppskatta allt det fina en har omkring sig. Om allt ständigt skulle vara lätt tror jag risken är stor att en skulle missa att stanna upp och njuta av det enkla. Alltså uthärdar jag vintern eftersom jag vet att belöningen kommer i form av barnslig förtjusning över upptäckten av vårens första tussilago. Kort efter det väntar solvarma dagar i skuggan av ett träd. Då ska jag tänka tillbaka på mina iskalla promenader från bussen och känna hur otroligt skönt jag har det i sommarvärmen.

En strand där jag en sommar tillbringade mycket tid i skuggan med att göra just ingenting

måndag 15 januari 2018

Mutor

Att komma igång med träningen igen har stått på min lista över saker att göra under alldeles för lång tid. Egentligen är jag ju en tränande människa och verkligen längtar efter att få röra på mig. Särskilt när det gäller löpning. Trots att jag verkligen känner en träningsglädje har det varit motigt att komma igång igen. Jag blev sjuk i två månader i höstas och tappade mina vanliga rutiner helt och det visade sig vara helt omöjligt att komma igång igen. Gjorde ett tappert försök vid advent men blev sedan ordentligt förkyld och då var det åter bara att vänta. Sedan blev det märkligt svårt att åter ta tag i att träna, trots att jag älskar det och trots att jag vet hur mycket bättre jag mår när jag gör det.

Nyår är ju ett tillfälle att starta om även om jag inte brukar ge nyårslöften. Däremot lovande jag mig själv att komma igång igen och hitta min träningsglädje och åter göra det lätt att ta mig till gymmet. Istället för att göra några stora löften valde jag att börja med promenader och med core hemma. Lovande mig själv att när jag kommit igång skulle jag muta mig själv med nya träningskläder som motivation för att komma iväg till gymmet. Så i lördags hittade jag fina nya träningskläder och då var jag ju tvungen att åka till gymmet. Det går ju inte an att ha köpt kläder som jag inte använder! Nu är nästa morot att när jag har avverkat tio pass på plats på gymmet ska jag belöna mig själv med nya löparskor eftersom mina egentligen är helt slut. Känns lite fånigt att behöva muta sig själv men jag konstaterar att just nu är det alldeles nödvändigt för att hitta tillbaka.

Träningspasset igår gick trögt och det är frustrerande att inte orka springa så långt eller så snabbt som jag är van vid att kunna göra. Insåg igår hur mycket musiken betyder för att hitta pepp och ork när en är trött. Jag har en spellista när jag springer som jag har haft i flera år med musik som gör mig glad och som har bra tempo. Hör jag någon av de låtarna på radion känner jag alltid en sådan lust att börja springa. Konstaterar att jag orkar mer på grund av musiken bara för att jag blir så glad av att höra den och för att kroppen minns hur det är att springa fort i takt med musikens tempo.

Träning är ju en vana och inte ett tillstånd men nu är jag på väg tillbaka i mina träningsvanor.

Nöjd och glad efter söndagens träningspass

torsdag 11 januari 2018

Höga klackar och vårpepp

Under 2017 beslutade jag mig för att ha ett köpstopp vad gäller nytillverkade kläder. Jag insåg att egentligen borde det där köpstoppet också omfatta skor eftersom det verkligen är min stora svaghet. Trots det valde jag att bara låta köpstoppet omfatta kläder och inte skor. Däremot kan jag konstatera att med två undantag har de skor jag köpt under året som gått inte varit nytillverkade. När det gäller just skor går det verkligen att göra fantastiska fynd om en har lite tålamod. Tidigare har jag mest fokuserat att köpa vintageskor på loppisar men under året som gått har jag insett att det finns ett riktigt bra utbud även av moderna skor.

Fantastiska skor från Ida Sjöstedt

Jag har under en längre tid varit på jakt efter ett par rosa pumps med höga klackar. Tittade i affär efter affär men hittade inte det jag sökte. Däremot hittade jag de perfekta skorna på Tradera. De var verkligen precis vad jag var ute efter och utropspriset var lågt trots att det var ett par Ida Sjöstedt. Dessvärre var det fler än jag som tyckte att skorna onekligen var perfekta och en budgivning inleddes. Det är verkligen lätt att låta sig ryckas med när en verkligen vill ha något. Risken är ju då att jag råkar betala betydligt mer för en vara än vad jag tänkt mig från början. Vis av mina erfarenheter (läs misstag då jag rycks med i budgivningen) sätter jag nu ett maxbelopp för mig själv. Vad är det högsta priset jag kan tänka mig att betala för det jag vill ha? När det är gjort ändrar jag mig inte även om jag blir överbjuden. Det svider ibland men det är absolut nödvändigt har jag insett. Vad gäller de perfekta rosa skorna vann jag budgivningen med god marginal till mitt maxbelopp och de väntar nu på att användas. Jag har en klänning som de matchar perfekt som jag ska ha på en tillställning i sommar, men det finns verkligen ingen anledning att vänta så länge med att använda dem.

Den här färgen gick inte att motstå

När det gäller de rosa skorna var jag verkligen på jakt efter precis sådana skor men så är inte fallet. Ibland bara en råkar att snubbla över en annons i sista stund. Dessa skorna var verkligen ett riktigt kap! Skyhöga klackar och i perfekt skick, men ingen hade lagt ett enda bud på dem när det bara var några minuter kvar av aktionen. Förvisso hade jag gott om skor i min garderob men färgen gjorde att jag föll för dem och kunde inte låta bli att klicka hem dem. Jag var ensam om att bjuda på dem så för femtio kronor plus frakt var de mina. Det är dessutom ett par kvalitetsskor som inte är i syntet och är otroligt välbalanserade. Klackhöjden till trots är det ett par skor jag kan trippa runt på en hel dag utan att klaga det minsta.

Ännu ett par favoritskor

Förutom att Tradera är ett bra ställe att titta på moderna skor så är även loppisar värda ett besök. Vad gäller både skor och kläder hör Myrorna till mina favoriter. Det finns alltid ett brett utbud och dessutom känns deras butiker i stort sett alltid välorganiserade. Jag avskyr loppisar där det känns som att en kliver rakt in i ett kaos. Mina lila skönheter hittade jag på Myrorna i Göteborg. Jag skulle egentligen titta efter ett skärp till ena dottern men så stod dessa fantastiska skor på en hylla och hade i stort sett mitt namn på dem. Jag menar lila är ju min favoritfärg, barnens smeknamn på mig är Lila och dessutom älskar jag skor med höga klackar.

På rad blir skorna som en färgsprakande vårbukett!

Så här års gör vädret att en behöver ha på sig varma skor som det dessutom går att gå i om det är halt. Jag avskyr dock att gå inomhus i kängor och har därför i stort sett alltid skor med mig i väskan som jag kan byta till. På så vis förlänger jag säsongen då det är möjligt att trippa runt på höga klackar. Även om det alltid är snyggt med en svart klacksko så väljer jag så här års ofta färg. När resten av världen är grå och trist behöver en lite färgpepp för att inte misströsta helt innan våren är här.

onsdag 10 januari 2018

Tillfälligheter

När jag var barn började min mormor att samla en servis till mig. Vid jul och födelsedagar fick jag en kopp eller en assiett. Servisen heter Linnéa och är av märket Hackefors. Redan ganska tidigt lyckades jag övertyga min mormor om att det var en synnerligen tråkig present att få och att jag önskade mig helt andra saker. Som barn förstod jag ju givetvis inte att kopparna jag tyckte var fåniga i själva verket var dyra och kostade mycket för min mormor. Som vuxen uppskattar jag verkligen hennes tanke att vilja ge mig något som skulle vara livet ut. Något som alltid skulle ge mig glädje och vara till nytta för mig i mitt liv.

Koppen Linnéa

Att prata och vara övertygande lärde jag mig som sagt tidigt vilket gjorde att jag tidigt övertygade mormor om att sluta ge mig dem. Det gjorde att jag bara hann få sex koppar och tre assietter. Fram tills för några år sedan stod de oanvända i ett av mina skåp. Dels för att de var för dyrbara att använda men också för att servisen inte var komplett. Tittade på dem ibland men aldrig mer än så. En dag konstaterade jag att det var dags att jag började tänka på mina fina koppar på samma sätt som mina finkläder. Att livet är alldeles för kort för att låta saker stå oanvända i ett skåp och att varje dag är en anledning till att använda det som är fint.


Jag har i flera år tittat efter min servis på olika loppisar men aldrig hittat några delar till den. Det irriterade mig att bara ha tre assietter när jag hade dubbelt så många koppar och hoppades verkligen på att hitta fler. När anrika affären Hanssons i Munkedal stängde ner hade jag inte tid att gå på deras utförsäljning. Regina skulle dit och eftersom jag visste att de verkligen hade allt möjligt i sina gömmor bad jag henne titta efter assietter till mig. Av en tillfällighet hade de precis tre assietter till försäljning.

Koppen Kaprifol

Till jul fick jag dessutom ännu fler koppar och assietter i julklapp av Sophie. Kaprifol som också kommer från Hackefors. Lite annorlunda i modellen än Linnea men de matchar varandra fint. Dessutom är ju kaprifolen Bohusläns landskapsblomma.

Allt fint samlat i samma skåp

Nu står alla koppar, fat och assietter i skänken i matrummet där jag kan se dem varje dag. Även den nya servisen har hunnit vara med på både kafferep och kalas. Min mormors tanke om att jag skulle få något som gav mig glädje under lång tid framöver har blivit verklighet. Si så där trettio år senare är mormor och jag av samma uppfattning, nämligen den att kaffe smakar bäst när det dricks ur en kopp.

söndag 7 januari 2018

Den bästa klänningen

Jag har en förkärlek för tjusiga klänningar vilket har resulterat i att jag har tämligen många. Flera av mina fina klänningar hänger framme på en klädstång så jag kan se dem och njuta av dem varje dag. Trots alla dessa klänningar så finns det en som sticker ut. Inte för att det är den tjusigaste klänningen eller ens för att den sär särskilt ovanlig. Däremot är den speciell på så vis att den alltid är rätt. Om jag är stressad och inte vet var jag ska ha på mig då är den ständigt mitt säkra val. Den passar i de mesta situationer i vardagen eftersom den kan kläs upp och bli lite mer formell samtidigt som den också funkar med med ett par kängor på hundpromenad i skogen. Tänk att ett reafynd som jag köpte för 100 kronor för fyra år sedan skulle bli mitt mest använda plagg. Jag brukar alltid tänka på det här med kläders ekonomi (länk) det vill säga vad kostar varje användning av ett plagg. Skulle jag köpa en klänning för 1000 kronor och använda den en enda gång då blir klänningens pris per tillfälle just 1000 kronor. Använder jag den två gånger blir klänningens pris per tillfälle istället 500 kronor. Ju oftare ett plagg används desto lägre blir kostnaden per gång. För min bästa klänning ligger priset per tillfälle nu på någon krona skulle jag gissa eftersom jag haft den i dryga fyra år och använder den väldigt ofta. Konstaterar att även om jag köpt klänningen till dess fullpris på 1100 kronor då hade priset per användning fortfarande varit väldigt lågt.


Här har jag matchar klänningen med en kofta som jag köpt på Tradera i våras för endast tio kronor. Är fånigt förtjust i midjekorta koftor som passar till både klänning och kjol. Tycker att en alltid blir så välklädd med kofta, det gör en outfit mer komplett. Jag har ju en förkärlek för vintage och retro och då är det inte dumt att ha några koftor i sin garderob.

Bilder från Four Fit Challenge hösten 2015
Det jag gillar bäst med min fina denimklänning är att den verkligen passar till det mesta. Bilderna ovan kommer från när Regina och jag testade att göra Four Fit Challenge. Utmaningen gick ut på att under en vecka endast använda sig av fyra plagg och att på något sätt dokumentera detta. När vi summerade vår vecka kom många insikter. Dels att detta troligen är den mest användbara klänningen jag äger, men också att en egentligen har alldeles för mycket kläder. Det skulle verkligen gå att klara sig med en betydligt mindre garderob.

Bilder från våren 2014

Redan när min klänning var ett ganska nytt tillskott i garderoben skrev jag om dess förträfflighet och hur den enkelt kunde stylas på flera olika sätt. Då hade jag ingen aning om att klänningen skulle vara lika uppskattad fyra år senare. Trots att den verkligen är använd mycket under åren som har gått är den inte det minsta sliten. Bara att tvätta och hänga upp den eftersom den inte ens behöver strykas. Måste säga att jag gillar kombinationen att den håller hög kvalitet plus att jag slipper att stryka. Just det där med strykningen är annars något jag lätt hamnar efter med.






fredag 5 januari 2018

En utmanad läsare

Att läsa hör till livets nödvändigheter i min mening. Nästan lika viktigt som mat och vatten och till och med viktigare än skor! Ända sedan jag lärde mig att läsa har jag ständigt haft böcker som följeslagare i mitt liv. En del av de där böckerna från barndomen är som vänner jag har växt upp tillsammans med. En del av dem så nötta och lästa att de knappt håller ihop längre. Jag skulle nästan kunna slå upp vilken sida som helst i berättelserna och med en gång veta vart jag är eftersom jag läst dem så ofta. Som jag tidigare skrivit om är jag en tämligen fladdrig läsare med böcker överallt. Jag läser aldrig bara en enda bok åt gången utan ofta flera. Det där gör att det ibland tar lång tid att läsa ut en bok eftersom jag växlar mellan de olika böckerna. Ett tag fick jag för mig att jag nästan slutat att läsa, det kändes så i alla fall. Livet susade på i snabbt tempo och jag hade inte längre en bok i varje handväska. Hur var det möjligt? När hade jag någonsin tidigare åkt någonstans utan att ha en bok med mig? Alltså bestämde jag mig för att börja räkna mina böcker och samla dem under #lizasböcker2017

Årets sista bok visade sig vara en oförutsägbar historia

Jag är nog betydligt mer tävlingsmänniska än vad jag tidigare har förstått. När det gäller löpningen tävlar jag alltid med mig själv och vill springa lite längre och lite fortare än gången innan. När jag började räkna mina utlästa böcker insåg jag ganska snart att det sporrande mig att läsa mer. Att jag faktiskt började att prioritera tiden för att få tid till att läsa mer än vad jag gjort innan. Plötsligt började jag avverka en efter en av alla de där böckerna jag ställt in i bokhyllorna de senaste åren och tittat på med dåligt samvete. För även om jag är en fladdrig läsare som har flera böcker igång samtidigt var det tveklöst så att jag de senaste åren läst betydligt mindre än tidigare.

Några av årets lästa böcker

Det är faktiskt lite roligt att kunna gå tillbaka och se vad jag har läst under året. Det har varit många feelgood böcker men också en del lite tyngre. En bok som verkligen berörde mig var Elizabeth är försvunnen av Emma Healey som handlar om en dement äldre kvinna vars väninna har försvunnit. Årets kanske bästa bok var Boel och Oscar som handlar om en oväntad vänskap mellan en ung deprimerad kvinna och en äldre man vars fru bor på ett demensboende. Tyckte om de båda böckerna eftersom de skildrar människor som sällan får vara huvudkaraktärer i varken böcker eller filmer.

Totalt blev det 24 böcker under året som gick och tävlingsmänniskan och boknörden i mig fnyser nästan lite föraktfullt åt detta. Det fanns nämligen en tid då jag läste två till tre böcker i veckan. Å andra sidan var det långt innan jag hade barn och hundar och hus att ta hand om. Däremot är det tydligt att jag gillar utmaningar och tänker att jag måste helt klart läsa fler böcker under 2018 och fortsätter därför att räkna dem

torsdag 4 januari 2018

Finfina loppor

Barnen har fortfarande jullov och idag bestämde vi oss för att äta lunch på stan och sedan ta en loppistur. Jag älskar verkligen att gå på loppis eftersom en aldrig vet vad en kommer att hitta.


Den här dagen gjorde jag synnerligen bra fynd! Blusen som ligger underst är hemmasydd och är i stort sett ett konstverk. Fantastiskt många fina detaljer och otroligt fint gjord. Blir lite nyfiken på människan som varit så kreativ och skapat ett så vackert plagg. Förutom den hittade jag också en fin topp och en poncho.

Något jag alltid tittar efter på loppisar är knappar. Just nu var jag på jakt efter knappar till en blus jag köpt på Tradera som visade sig sakna några knappar. Riktigt irriterande men idag hittade jag fina knappar som jag kan byta ut dem med. De fina knapparna på kartong har jag inte något speciellt plagg som jag tänkt mig till men de var så fantastiskt fina att jag var tvungen att köpa dem. Tror att de kommer att verkligen lyfta det plagg som jag till sist sätter dem på. Den lilla aftonväskan var också en sådan där sak som jag inte kunde låta bli. Vintageaftonväskor är onekligen min svaghet!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...