lördag 3 december 2016

Berättande väskor och skor...

Så länge jag kan minnas har jag haft två passioner i mitt liv som varit starkare än det mesta. Jag är en hopplöst splittrad människa och har haft många passioner och de varierar över tid. Det som dock är bestående är intresset för väskor och skor. Ett av mina allra första loppisfynd var just en handväska. Älskade redan som barn att klä ut mig och gå i klackskor som mamma hittat på någon loppis. Kanske är de där utklädningskläderna orsaken till att jag älskar vintage. När jag var barn i början på 80-talet köpte mamma en utklädningsgarderob till mig på loppis. Det tog något år för henne att samla ihop kläderna och de blev snabbt älskade favoriter. Kläderna kom från 40-talet till 60-talet och kom att bidra till att skapa min bild av hur kläder skulle vara. Det är ju precis de årtiondena jag ständigt återvänder till i min vintagegarderob. Som tonåring var jag dessutom väldigt förtjust i 70-talet vilket är en förtjusning som återkommit det senaste året. Min utklädningsgarderob blev ett sätt för mig att testa olika roller, att pröva min identitet och att berätta berättelser. När jag sedan lärde mig att skriva ersatte det skrivna ordet garderoben. Då kunde jag berätta min berättelser genom min penna och på så vis blev de också mer bestående än när de berättades genom lek. Kanske är det just berättelserna och historierna mina väskor och skor bär på som gör att de är ett så stort intresse för mig. Jag undrar ständigt över de människor som haft dem före mig. För en tid sedan hittade jag en tågbiljett i en av mina vintageväskor. Biljetten var för en resa mellan Malmö och Arlöv. Vem var det som hade rest och varför. Otroligt spännande att börja fundera över vilken historia väskan bär med sig. En av mina vintageresväskor har en etikett på sidan som berättar att den rest från Göteborg till Malmö. Tänk om det var samma person som ägt väskan som farit mellan Malmö och Arlöv. Helt omöjligt är det inte då båda väskorna är loppisfynd från Göteborg.

Kanske är det så att mammas loppisfynd i min barndom är orsaken till att jag blev etnolog. Som etnolog är det ju just människors minnen och berättelser som intresserar mig. Dessa är i sin tur ofta knutna till de ting som vi omger oss med. Alla våra saker representerar en tid i vår liv och har våra minnen knutna till sig. Även om jag inte känner till de berättelser mina väskor och skor bär på kan jag ändå ana dem. I en av mina aftonväskor hittade jag en spegel och på dess baksida fanns en kalender från 1956. Då får jag en ledtråd till människan som haft väskan före mig. Någon behövde en aftonväska i mitten av 50-talet. I samma väska fanns också ett litet syetui samt tändstickor från en restaurang i Uddevalla. Således en praktisk person som förstod vikten av att ha med sig nål och tråd samt en spegel. Var tändstickorna för hennes eget bruk? Med tanke på tidsandan är det troligt men väskan luktade inte av rök så kanske hade hon dem med för någon annans skull. Mer än så vet jag inte om ägaren till väskan men det är tillräckligt för att bli till en berättelse som i sin tur sätter igång fantasin och väcker författaren i mig.

En loppad resväska, en ärvd handväska från tidigt 1900-tal och ett par skor som är nya men med rätt känsla

fredag 2 december 2016

Att inte köpa nytt!

Det har gått några dagar sedan mitt beslut om att inte köpa nytillverkade kläder under 2017 och med det har jag också hunnit få en del frågor kring beslutet. Vad innebär det egentligen att inte handla nytillverkade kläder under ett år? Varför tycker jag att det är ett klokt beslut? Kul att mitt beslut har väckt frågor tycker jag och dessutom ger det mig anledning att tänka igenom utmaningen en gång till.

Detta är nog min favorit i sommargarderoben. Ett riktigt fint loppisfynd från 50-talet

Så vad innebär då mitt beslut? Tanken är inte att sluta köpa kläder. Jag är alldeles för förtjust i tjusiga klänningar för att helt kunna avstå. Kanske blir det nästa års utmaning men för nu är beslutet att undvika det som är nytillverkat. Min shopping det kommande året kommer därför att begränsas till att handla second hand. Det lär inte bli särskilt svårt eftersom det finns gott om möjligheter genom loppisgrupper på sociala medier, loppisar, klädbytardagar och andra fina initiativ.

Loppisfyndad ullkappa. Ett riktigt fynd då den bara kostade 30 kronor!

Jag har valt att göra några undantag vad gäller mitt köpstopp av nytillverkade kläder. Undantaget omfattar underkläder och träningskläder. Till underkläder räknar jag även strumpbyxor och tights. Även om jag valt att undanta dessa båda kategorier innebär inte det att det så att säga är fritt fram att köpa vad som helst. Här kommer jag att leta efter goda alternativ med en etiskt hållbar tillverkning.

Kofta, blus och sjal är samtliga fina loppisfynd. Halsbandet är ett vintagesmycke jag fått i present.

Under året kommer jag att skriva om hur det går med min utmaning. Kanske låter det inte som en så märkvärdig utmaning men det är det. För några år sedan valde jag att under ett år helt sluta att köpa kläder. Även då var undantaget underkläder. Den gången kändes ett totalt köpstopp motiverat eftersom jag befann mig i den omvandling som min gastric bypass operation innebar. Det kändes helt enkelt märkligt att köpa kläder som snart skulle vara för stora. Trots det kändes utmaningen svår och många gånger tittade jag in i min välfyllda klädkammare med känslan av att där inte fanns några kläder alls.

En av mina outfits under veckan med Four Fit Challenge

Det är ju märkligt hur en kan ha gott om kläder men ändå ha känslan av att där verkligen inte finns något som är rätt. Förra hösten deltog Regina och jag i Four Fit Challenge som kort och gott gick ut på att under en vecka bara använda fyra plagg. Själva utmaningen var att tänka nytt kring de kläder som en redan har. Veckan då utmaningen fick mig att tänka nytt och dessutom att våga pröva andra sätt att kombinera mina kläder. Jag hävdar med bestämdhet att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder. Trots det har även jag klänningar reserverade för fina tillfällen. En del av dem skulle bli konstigt att använda i vardagen men de allra flesta är möjliga att tona ner och använda. En fin festklänning passar bra till vardagen när den kombineras med en stickad tröja. På så vis blir det fler möjligheter att använda kläder som annars mycket sällan används.

Känns som att det här kommer att bli ett spännande och intressant år. Det kommer krävas nytänkande och kreativitet och det är ju onekligen positiva förutsättningar för ett nytt år.

torsdag 1 december 2016

Mitt eget paradis

Tidigare idag gick jag igenom mina bilder i jakten efter julbilder. Tänkte jag skulle inspirera mig själv till lite pyssel här hemma. Istället fastnade jag länge med att titta på bilderna från när jag för några år sedan besökte Läckö slott. Själva slottet var helt klart fint men det som verkligen gjorde intryck på mig var slottsträdgården. Den var alldeles fantastiskt vacker och bestod av ett helt otroligt överflöd av både blommor och ätbart. En synnerligen fin kombination av det vackra och det praktiska. Jag kunde inte se mig mätt på allt det vackra och ville helst fånga varje blomma och varje blad genom linsen på min kamera.

Dessa tjusiga tistlar föll jag särskilt för. Har en plan för vart jag ska plantera likadana i trädgården i Hult

Jag var som förlorad när det gällde all uppfattning av tid. Hade jag varit i trädgården i en timme eller en dag? Det var som att betydelsen av tid upphörde att existera. Det enda som fanns var nuet och allt det vackra. En upplevelse för alla sinnen och inte bara för ögat eftersom luften var mättad av dofter från trädgården och själva luften sjöd av liv och rörelse.


Minns hur jag där och då tänkte att precis så här är det jag önskar att min trädgård skall vara. En plats där växtligheten talar högre än ord och där en förlorar sig helt inför deras skönhet.



Trädgårdsland i slottsträdgården

Insåg att just kombinationen av nytta och skönhet i sig är vacker. Maten som odlas är inte bara praktisk odling även den är vacker.

Vackert blommande squash i trädgården i Hult

Så när jag bläddrade genom de senaste två åren av trädgårdsbilder från min egen trädgård här i Hult insåg jag att jag faktiskt har lyckats. Förvisso är min trädgård inte fullständig ännu men den trädgård som finns skänker mig samma glädje och känsla som slottsträdgården på Läckö slott. Jag har en kombination av det praktiska som skall ätas och konstaterar att det onekligen skapar vackra blickfång i trädgården.

Hemodlad gurka

Det ligger också en extra glädje i att odla grönsaker och se hur ens framtida middag växer framför en ögon. De där sommarmiddagarna på egenodlade grödor smakar bättre än allt annat. Särskilt som jag vet vad som har krävts längs vägen från sådd till skörd.


Alla de där blommorna som bara är vackra men inte kan ätas kan även de ses som föda. De är näring för själen helt enkelt, det där som gör att en känner sig lätt om både hjärta och sinne.


Numera kan jag förlora mig även i min egen trädgård. Särskilt när jag har kameran med mig på jakt efter fjärilar Då kan minuter bli till timmar utan att en ens har reflekterat över att det är så.


Här är då mitt eget lilla paradis i somras. Det är inte många veckor sedan jag stängde dörren till växthuset för i år och ställde undan mina spadar och verktyg men jag längtar redan. Har storslagna planer för fler planteringar samt att utöka odlingarna än mer. Behöver ta ner en gran till våren och sedan får jag plats med ett tunnelväxthus om jag så skulle önska. Dessutom har jag fyllt på önskelistan med rosor som är absolut nödvändiga att plantera i rosenträdgården. Nu skall jag fylla på med doftande rosor och på så vis skapa en trädgård för alla sinnen.

onsdag 30 november 2016

November

Den elfte av årets månader är nu till ända och bara december återstår innan ett nytt år väntar. Känns som att jag gärna lägger det här året till handlingarna och hoppas att mycket gott väntar under nästa år. Det har onekligen varit en allt annat än enkel tid. Inte bara just november utan egentligen de senaste två åren. När livet är tungt är det lätt att fokusera på hur svårt allt är och missa allt det där fina som också finns. Det är ju sällan så att allt är nattsvart men ibland kan det vara svårare att se det som är bra när en är upptagen med att hantera sådant som är mindre enkelt. Det är därför jag tycker om mina sammanfattningar av varje månad som går eftersom de på ett fint sätt visar varje månad från sin bästa sida.

Vintagemässa i Trollhättan med fina fynd

November inleddes med att Sophie och jag åkte till Trollhättan på Vintagemässa. Den dagen hittade jag tre alldeles fantastiska klänningar och dessutom en riktigt fin gammal väckarklocka. Förutom att vi hittade fina fynd hann vi också med att strosa i solen och att fika. Onekligen en smått perfekt lördag i min mening.

Halloweenpynt, soffmys och trädgårdsarbete i Hult

November inleddes med höstlov och med fint väder och några sista timmar i trädgården innan årets första snön kom. Trappan pyntades fint med både ljung och pumpa och för första gången någonsin kändes november som en välkommen månad.

Oväntat mycket snö och framgång i köksrenoveringen

När årets första snö kom då kom den onekligen med besked och bäddade in hela Hult. Över en natt förvandlades höst till vinter och jag började längta efter julen. Funderade en stund på hur tidigt en kunde börja julpynta men valde sedan att fokusera på att bli klar med det nya köket. Det har tagit ganska många månader men nu är köket nästan klart. Det är några lister och handtag som saknas samt en köksö. Fast den där köksön skall jag inte bygga förrän efter jul har jag lovat mig själv.

Träning, bokprat och ett riktigt fint loppisfynd

November har varit en månad då jag haft förmånen att hålla flera föredrag om Berättelser från Gamlestaden vilket är otroligt roligt. Känner mig lika stolt varje gång jag har möjligheten att prata om den fina boken jag har varit med och skrivit. Att prata böcker är något jag tycker om och då inte bara om min egen bok utan även om andra. I Den röda bokcirkeln läste vi den här månaden boken Modeslavar vilket ledde till mitt beslut att under 2017 inte köpa nytillverkade kläder. Det enda undantaget från detta får vara träningskläder.

Familjetid, advent och skogspromenader
Månaden avslutas med ett hus som är både städat och pyntat och inväntar julen. Jag har hunnit med att umgås med både barn och barnbarn och göra viktiga saker som att julfika. Tänker att just det där med julfika måste vara det absolut bästa med att november nu skiftar i december. Julmånaden måste ju vara en tämligen bra anledning till julfika varje dag!

tisdag 29 november 2016

Det där får du allt tåla!

I hela mitt vuxna liv har jag varit politiker. Jag var inte ens 20 år när jag för första gången blev vald till ett kommunalt förtroendeuppdrag. Att vara politiker i en kommun innebär att det är något jag gör på min fritid. En del spelar fotboll, andra sysslar med orientering men jag ägnar mig åt politik och det är fantastiskt roligt. Det är verkligen både spännande och utvecklande att få vara med och påverka hur kommunen ser ut. Däremot upplever jag att något har förändrats de senaste åren. Dels är min upplevelse att de flesta jag möter tror att jag som politiker arbetar heltid med detta och även har en hög heltidslön. Så är det alltså inte! I den kommun där jag bor är det bara en enda politiker som arbetar med politik på heltid och det är kommunalrådet. Som politiker bestämmer jag vad som skall göras i en kommun men hur det skall göras är en fråga för förvaltningen. Det vill säga kommunens personal. Det innebär att jag har inflytande över mycket men verkligen inte allt.

Det som är den största förändringen på de här åren jag har varit politiker är bemötandet. I en Facebookgrupp gick människor till angrepp på en av mina bästa vänner som även hon är politiker.  Hon hade gjort precis det som många frågade efter. Svarat på varför hon valt att fatta ett beslut i en fråga. Hon var tydlig och saklig och förklarade i en öppen status på Facebook. Hon förklarade vad hon som politiker kan bestämma över och vad förvaltningen bestämmer. De kallade henne för riktigt otrevliga saker i gruppen och skrev dem även till henne på Facebook. Någon skrev Tvi för politiker som dig! De var sedan helt oförstående när hon efter flera riktigt otrevliga kommentarer valde att ändra inställningarna på sitt inlägg så bara de som är vänner kunde se vad hon skrivit. Diskussionerna i gruppen fortsatte och flera menade att hon var lättstött. De kritiserade ju henne som politiker inte som privatperson menade en annan. "Att vara en politiker innebär ju att man får räkna med personangrepp i denna form..." Här håller jag inte med! Det ingår inte i mitt uppdrag att bli hånad och att ta personangrepp. Dessvärre börjar även jag bli van vid detta vilket känns helt galet. Det som däremot ingår i uppdraget är att lyssna till människor, att stå för de beslut jag fattar och att kunna förklara varför jag valt att agera som jag gör. Att lyssna innebär däremot inte att jag alltid kommer att hålla med den jag talar med. Däremot respekterar jag den som uttrycker en åsikt som inte stämmer överens med min egen. Respekt är som jag ser det grunden för alla samtal oavsett om det är ett samtal öga mot öga, via sociala medier, från en talarstol eller i telefon. Jag är sällan lättstött men jag reagerar på att bemötas med otrevligheter enbart för att jag är politiker.

Vad gäller min väninna var det just på grund av att hon ville vara tydlig och tillgänglig i en fråga som berör många som gjorde att hon blev till en måltavla för människors hat. Jag tror att det är lätt att glömma bort att det en skriver faktiskt påverkar en riktig människa, för det är precis vad vi är de där politikerna. Vi är inte något diffust långt borta istället är det så att politikerna i en kommun bor och lever på samma sätt som resten av invånarna i kommunen. Vi hämtar och lämnar barn på förskolan, åker bil eller kollektivt till arbetet, är ibland sjuka och behöver gå till vårdcentralen, vi arbetar inom kommunen, på företag eller är kanske företagare. Enda skillnaden är egentligen den där lilla faktorn att vi lägger vår fritid på att engagera oss politiskt. Jag räknar inte med att det ska generera några hyllningar men jag skulle verkligen önska att det inte skulle innebära att utsättas för näthat och förakt. Det som gör mig mest frustrerad är att den här typen av påhopp är ett direkt hot mot demokratin. Vem kommer att våga engagera sig politiskt om engagemanget innebär att du ska räkna med personangrepp? Alla har möjlighet att engagera sig politiskt, det är inte ens särskilt svårt. Det gäller bara att välja ett parti, bli medlem och sedan börja gå på partiets verksamhet. Det är egentligen något alldeles fantastiskt att alla har möjlighet till detta. Det är inte alltid enkelt eller ens roligt att vara politiskt engagerad däremot är det alltid givande. Jag vet att det jag gör har betydelse för andra människor och det känns onekligen gott.

Personangrepp och otrevligheter är alltså inte något som jag anser att någon bör utsättas för. Däremot välkomnar jag diskussion och frågor eftersom det är något som främjar demokratin.

Liza Kettil, en alldeles vanlig människa som råkar ha politik som fritidsintresse

måndag 28 november 2016

Hagalund trädgård om julen

Av en slump hittade min väninna Sophie och jag till Hagalund trädgård för tre år sedan. En lycklig slump som har lett fram till en älskad tradition. Ett besök på julmarknaden på Hagalund är numera ett absolut måste bland mina jultraditioner. Det är nämligen få platser som är så otroligt mysiga och trevliga att besöka. Allt är verkligen genomtänkt och trevligt. Det enda jag skulle kunna klaga på är att det är ibland lite väl många som i likhet med mig vill dit och fika och julmysa. Onekligen ett kärt bekymmer för dem och en uppmaning från oss besökare att ha öppet oftare.


Bara själva platsen i sig är verkligen värd ett besök. Alltså det där huset och den trädgården hade jag verkligen kunnat tänka mig. Läget vid havet är dessutom alldeles fantastiskt vackert.


Jag tror att en av de främsta anledningarna till att jag trivs så gott på Hagalund är att det är både småskaligt och genuint. Det finns en charmig liten butik men för mig är målet alltid fikat. Att sitta och fika i lugn och ro med en brasa som sprakar i sällskap med goda vänner och familj. Det blir som inte bättre än så!


Jag tycker så mycket om platser där jag känner mig inspirerad när jag åker hem. Den där inspirationen som väcker en önskan om att själv skapa är onekligen något alldeles särskilt.


Efter att ha fikat, barnen testat gungorna och vi tittat oss mätta på den fantastiska utsikten var det så dags att fara hemåt igen. Hem för att adventsstäda och pynta huset i Hult. Skulle nog våga påstå att huset i Hult nu är minst lika julfint som det i Hagalund.

lördag 26 november 2016

Det galna med kläder

Idag har jag fattat ett beslut för det kommande året! För en tid sedan läste jag ut boken Modeslavar vilket fick mig att åter titta på dokumentären the True Cost och konstaterar åter att modebranschen är alldeles fruktansvärd. Kläder har aldrig varit så billiga som idag, de har inte heller varit av så dålig kvalitet tidigare. Däremot har textilindustrin nästan alltid varit fysiskt tung och dessutom präglad av kemikalier. När Sverige stiftade lagar för att förbättra både miljön och arbetet för dem som arbeta i fabrikerna dröjde det inte länge innan industrin flyttade utomlands. På så vis försvann en smutsig industri från Sverige. Däremot slutade inte industrin att vara smutsig och tung. Det som har förändrats sedan 70-talet då den svenska textilindustrin flyttade är vårt förhållningssätt till kläder. Vi konsumerar allt mer samtidigt som vi slänger allt mer kläder. Kläder har blivit en förbrukningsvara som kan slängas efter en eller två gånger. Det där är nog en av anledningarna till att jag älskar vintage. Det är något särskilt med en klänning som varit använd och älskad längre än vad jag har levt.

Även miljömärkningarna inom modeindustrin är problematiska och det är svårt att veta vad en kan lita på. Givetvis finns det en hel del alldeles fantastiska initiativ och klädmärken som faktiskt strävar efter att göra kläder som är hållbara vad gäller miljö och människor och även över tid när det gäller själva plagget. Det som är allra bäst ur miljösynpunkt är dock att köpa sådant som redan är tillverkat och se till att kläder fortsätter att användas istället för att slängas. En behöver inte älska vintage för att handla kläder på second hand. Det som är så praktiskt är ju att precis allt finns. Det som är mindre praktiskt är att en behöver ha lite mer tålamod än när en handlar i vanliga affärer eftersom det du söker kanske inte finns just nu.

För egen del konstaterar jag att jag har en klädkammare som är välfylld och att jag troligen aldrig mer skulle behöva köpa ett enda klädesplagg. Fast så var det ju den där lilla men ack så betydelsefulla detaljen att jag verkligen älskar kläder. Så vad göra? Jag tänker helt enkelt utmana mig själv som ett steg i att förändra min egen konsumtion och under 2017 inte köpa några nytillverkade kläder. Steget är egentligen inte så stort eftersom jag till stor del redan handlar på loppis men det känns som ett viktigt steg att ta trots allt.

En av mina fina vintageklänningar som jag köpt under året