onsdag 13 december 2017

Vissa mornar

Vissa mornar finns möjligheten att när barnen gått till skolan att ta det lite lugnt. Då tar jag med mig en kopp kaffe och datorn och kryper ner i sängen igen till hundarnas stora förtjusning. Ebba och Ida fullkomligt älskar de där dagarna när jag går och lägger mig igen. Ebba kryper ner under täcker och lägger sig vid mina fötter medan Ida sträcker ut sig bredvid mig. Sen går jag igenom dagens mail och tar hand om sådant som kan hanteras via datorn. När kaffet är slut och alla mail lästa kan vi sedan ta en promenad längs älven. Så här års är det en frisk promenad då luften biter i kinderna. Ida fullkomligt älskar kylan och blir helt lycklig om det dessutom skulle vara snö. Ebba däremot avskyr kylan och vill helst att jag ska bära henne om det är snö eller frost på marken. Hon har en blå tröja som min mamma har stickat till henne som hon är mycket förtjust i. Tror faktiskt att hon skulle vägra att gå ut om hon inte hade sin blå tröja. När vi kommer in igen byter vi till en rosa luvtröja och det är svårt att hitta någon som är sötare än Ebba då.

Ebba

Det är givetvis inte möjligt att börja alla dagar på det här viset men de dagar det är möjligt känns särskilt fina. Just den här morgonen när regnet vräkte ner nöjde vi oss med att stanna kvar länge i sängen för att sedan göra en mycket snabb promenad. Inte en meter mer än nödvändigt när temperaturen är låg och hela världen är blöt.

Ida

Att umgås med Ebba och Ida är verkligen något som ger både glädje och energi. De blir glada när vi går upp för dagen och ännu gladare om vi går och lägger oss igen. De blir helt lyckliga över frågan om vi ska gå ut och gå men precis lika glada när vi går in igen. De är fullt nöjda så länge som de får lov att vara med och om de får en klapp då och då. Det är få relationer en har i livet som är så okomplicerade som relationen mellan människa och hund. Så länge som du ger din hund vad den behöver kommer den att älska dig villkorslöst. Särskilt fint är det att det spelar inte någon roll om jag är borta i tio minuter eller i några timmar, jag får ändå ett översvallande mottagande.

tisdag 12 december 2017

Julmarknadstraditioner

För några år sedan var min väninna Sophie och jag ute och körde runt en decemberdag. Målsättningen var att besöka några julmarknader och ha en riktigt mysig dag. Vi hade en planerad rutt och det såg riktigt lovande ut. I själva verket blev det inte särskilt roligt alls eftersom marknaderna vi besökte inte alls var vad vi hade hoppats. Alltså satte vi oss i bilen och beslutade att åka och fika på ett närliggande köpcentrum istället. Precis innan vi skulle svänga ut på motorvägen såg vi en skylt där det stod Julmarknad. Sophie frågade om vi skulle chansa och se vad det var för marknad. Det var värt en chansning tyckte även jag och vi började att följa skyltarna som ledde oss fram till Hagalund Trädgård. Plötsligt befann vi oss på en julmarknad som var precis vad vi hade önskat oss. Sedan dess har vi varit där också på våren när de har påskmarknad och det har blivit en tradition att alltid åka dit.

Mysiga Hagalund trädgård
Det är en kombination av saker som gör att jag älskar att åka och fika på Hagalund trädgård. Det ena är att allt alltid är så genomtänkt. Det är alltid fint pyntat och dekorerat både ute och inne. Fikat är alltid gott och även det noga genomtänkt.

Bohuslän från sin bästa sida

Fast det som gör mest intryck har de som driver marknaden inte kunnat råda över. Utsikten från trädgården är verkligen helt fantastisk. Jag tror att det där är en sådan utsikt en aldrig tröttnar på. En sådan som är vacker oavsett tid på året och oavsett vilket väder det är. Skulle julmarknaden i övrigt varit lite medioker då hade utsikten ändå varit värt besöket.

Gott om fina blickfång

Julmarknaden är liten men vi brukar alltid stanna länge. Det är kallt inne i butiken men inne i cafédelen brinner alltid en brasa och det är varmt och skönt. Det är dessutom mysigt att behöva trängas lite för att kunna få plats. Den här gången trängde vi ihop oss fem personer kring ett runt litet bord. Talesättet Finns det hjärterum, finns det stjärterum kändes onekligen passade. Vi fick allt plats med alla koppar och fat men fick spara på de yviga gästerna.

Regina och jag
Jag har en tendens att glömma bort att ta kort på människor men Sophie lyckades fånga Regina och mig på bild vid fikat. Vi är verkligen tre små tanter Regina, Sophie och jag. Förvisso skiljer det ganska mycket i ålder mellan oss men jag har insett att tantigheter är tidlösa. En del väljer att se det som ett skällsord men jag tycker det är en synnerligen fin egenskap att vara tantig. Tanter gör som de själva vill utan att bry sig om vad andra tycker om det.

Hagalund i skymmningen
Vi kom i skymningen och åkte när det blivit helt mörkt och jag kände mig innerligt tacksam över det fina besöket. Det har funnits så mycket svårt och så mycket sorg under en tid och det har gjort att fina stunder som dessa blivit särskilt värdefulla. Så lätt att glömma bort det där enkla och fina i livet när en har fullt upp.

torsdag 7 december 2017

Grått men vackert

November var en grå månad med märkliga temperaturväxlingar. Från flera minus ena dagen till flera plusgrader nästa dag. För mig har månaden främst varit en månad då livstempot äntligen saktade ner lite och jag för första gången kände att jag hade tid till sådant jag vill göra och inte bara till sådant som jag måste göra.

Promenad längs älven

November har bjudit på många helt underbara promenader längs Örekilsälven. Konstaterar att den vägen är som vackrast att gå när vädret inte är perfekt. Skulle jag välja en enda bild som representant för månaden som gått då skulle jag välja den ovan. Känner att jag har hamnat på rätt plats och mår så gott av att varje dag ha älven precis intill huset.

Höstlov med ledighet, sovmorgon, promenader och hundgos

Månaden inleddes med att barnen hade höstlov. Fina dagar med mycket fika, möjlighet att ta långa sovmornar och att umgås mitt i vardagen. De där korta loven är verkligen en fin paus i vardagen. Då hinner en njuta av ledigheten men behåller samtidigt vardagens alla rutiner och struktur.

Invigning av ABF i Munkedal, höstmöte för socialdemokraterna och lite renovering

Precis i början av november höll vi en högtidlig invigning i Munkedal med anledning av att vi har en ny lokal för ABF och Socialdemokraterna. Nu äntligen får all vår verksamhet plats i lokalerna och det är verkligen riktigt roligt att det drivs så otroligt många härliga studiecirklar och annan folkbildningsverksamhet i Munkedal. Att vara cirkelledare är något av det roligaste jag vet och det är onekligen både utvecklande och utmanande.

Vackra dagar och firande av Regina som fyllt år

Mellan de grå dagarna har det också varit några alldeles fantastiskt vackra dagar under november. Dagar då det märkligt nog har känts som att det är vår i luften. Det är nog kanske bara mitt undermedvetna som helst skulle hoppa över det här med vinter och gå direkt från höst till vår. Längtar redan efter nästa odlingssäsong och möjligheten att börja skapa något nytt i min nya trädgård.

En helg med kalas, föreläsning, sol och en tjusig loppisoutfit

De saker som gjorde störst intryck på mig under månaden som gick råkade infalla under samma helg. Den började med att vi överraskade grannen i Hult med kalas på hans 50-års dag. Det blev en synnerligen lyckad kväll och jag uppfann en ny efterrätt. Vad sägs om en mustig chokladtårta toppad med karamelliserade popcorn med havssalt och dessutom rostade marshmallows? I min mening några av de bästa smakerna i kombination. Dagen efter kalaset tillbringades i Trollhättan då jag hade möjligheten att lyssna på Mirre Sennehed som pratade om sin superkraft ADHD. Otroligt inspirerande och spännande föreläsning. Tankeväckande och engagerande på alla sätt! I en av dagens pauser passerade jag en spegel och tänkte i någon sekund: vad gör mamma här? Insåg att jag i den dagens outfit såg ut precis som min mamma gjorde på 80-talet. Enda skillnaderna var att mina klackar är något högre, mitt hår rött istället för brunt och att jag är si så där tio år äldre än vad mamma var då. Men i övrig var det en märklig upplevelse att titta sig i spegeln och se sin mamma!

Läsning, träning och ordning hemma

Några saker som jag längtat efter under hösten när allt har varit hektiskt har varit att träna, komma i ordning i nya huset och att hinna läsa. Äntligen känner jag att jag faktiskt hinner med precis de där sakerna. Så otroligt lätt att tappa sin träningsvana och sin träningsmotivation men så otroligt svårt att hitta tillbaka till vanan och känna glädjen. Samtidigt är det ju så att om jag prioriterar träningen då orkar jag mer och allt känns mindre stressigt även om jag har lika mycket att göra.

Löpning, bokcirkel och start av en feministisk klubb

Finalen på november blev riktigt fin! Jag orkade äntligen att springa en mil igen, det trodde jag verkligen inte att det skulle vara möjligt. Vi hade årets sista träff på Den röda bokcirkeln där vi läst En droppe midnatt. Jag är inte riktigt färdig med boken men det blev fina diskussioner och jag håller som bäst på att läsa klart. Verkligen en tankeväckande bok som jag ser som viktig läsning. Viktigast av allt den här månaden var att jag var med och startade den socialdemokratiska kvinnoklubben FeminiSta. Helt underbart med en feministisk förening där vi kan lyfta frågor som intresserar oss och ha fördjupade diskussioner kring maktstrukturer, livet och politiken. Ser så otroligt mycket fram emot vår verksamhet under året som kommer.

måndag 4 december 2017

Ljuvligt, härligt och alldeles förfärligt

Så länge jag kan minnas har jag älskat julen. Denna fantastiska högtid med ett skimmer och magi över sig. Som doftar av kanel och kardemumma och bäddas in i ett täcke av snö. Underbar på så många sätt men samtidigt helt förfärlig om en inte är uppmärksam. Det är så lätt att låta sig svepas med i alla krav och måsten som omgärdar julen. Att helt tappa fokus på vad du själv vill och istället försöka uppfylla andras föreställningar av hur det borde vara.


För några år sedan insåg jag att jag inte längre kände någon glädje inför det som alltid varit min favorithögtid. Jag kände mig stressad och pressad och all glädje hade försvunnit. Först på juldagen kunde jag andas ut och börja njuta av julen och ledigheten. Så en dag för några år sedan konstaterade jag att det där inte var tillräckligt för mig. Varför accepterade jag att stressa mig igenom den högtiden som jag egentligen älskar som mest? Alltså bestämde jag mig för att bryta stressen och pressen och istället fokusera på att njuta. Första steget för att nå mitt mål blev att fundera igenom hur jag själv vill ha min jul. Vad med julen älskar jag och vad kändes mindre viktigt? Pepparkaksbak, julmusik och gott om tid att umgås hörde till det som jag älskar. Däremot är jag inte särskilt brydd med traditionell julmat eller julklappar. Julgranen gör mig barnsligt glad och då undrar jag varför jag bara hade en enda?

Förra årets jul, en fin kombination av allt det där som gör julen särskilt härlig!


Jag gjorde en lista med det som var viktigt och en lista med det som inte kändes särskilt viktigt. Nu har det gått några år sedan jag gjorde mina båda listor och jag känner inte längre den där julstressen. Däremot så njuter jag av att gå på julmarknader, av att fika, spelar julmusik på hög volym och jag har flera julgranar. Några stora och flera små. Det är fortfarande mycket som jag vill hinna med innan julen är över. Skillnaden mellan nu och tidigare är att jag har gjort prioriterade val, har rensat bort allt som känns oviktigt och fokuserar på det jag verkligen vill ha. Då är julen åter ljuvlig och härlig och väldigt lite av det stressade och förfärliga. Jag gör helt enkelt så som jag själv vill och struntar i hur mycket eller lite andra pyntar och köper julklappar. Jag gör det som gör mig lycklig och njuter åter av den älskade julen.

tisdag 28 november 2017

Längs älven

Det har gått tretton år sedan min familj en sensommardag svängde in i Kvistrum i Munkedal. Precis innan stenbron som leder över Örekilsälven svängde vi höger och fortsatte färden i ytterligare någon mil för att för första gången titta på huset i Hult. Sedan dess har jag passerat Kvistrum och stenbron åtskilliga gånger men har aldrig stannat till där och promenerat. Det blå huset ligger precis intill älven och från köksfönstret ser jag den fina gamla stenbron.

Gott om vatten i älven och den lilla bänken som sportfiskarna använder är nästan helt under vatten.

Tänk så många gånger jag har kört över den där bron och inte haft en aning om det vackra promenadstråk som löper längs älven. Det är verkligen något märkligt i att upptäcka något nytt med en plats som är så bekant.


Om jag har gott om tid om morgonen då börjar jag dagen med en promenad längs älven. Ofta är det dimma tidigt om morgonen och en stund in på förmiddagen. Det blir nästan magiskt vackert när solen bryter igenom.

Svårt att hitta vackrare miljö att promenera i
På andra sidan älven går vägen som leder in till Munkedal. Numera passerar någon bil då och då och det är sällan mycket trafik. Förr var vägen en del av E6an genom Bohuslän och trafiken betydligt mer omfattande. Tänker att på den tiden hade min morgonpromenad inte alls varit lika tyst och stilla som den är idag.

Längs älven finns en gammal övergiven småbåtshamn
Jag är lite svag för sådant som är övergivet och som befinner sig i ett mellanrum. Det vill säga tillståndet mellan att en plats varit något och tills den åter är något och används. Ibland kanske mellanrummet blir det permanenta tillståndet och ibland kan en plats förvandlas helt. Längs min promenadväg finns en övergiven småbåtshamn med trasiga bryggor. Den är övergiven men samtidigt syns det så tydligt att den varit använd och hur människor tillbringat sin tid där. Det finns ett gistet gammalt picknickbord där jag gärna slår mig ner och bara tittar. För trots sitt förfall är det en vacker plats.

Utsikten från altanen
Skulle jag inte ha tid att promenera har jag ändå alltid tid att beundra utsikten. Det är verkligen en förmån att kliva ut på altanen om morgonen och mötas av den här vyn. Sånt gör gott för både kropp och själ.

måndag 27 november 2017

Färgsprakande höstmånad

En efter en passerar dagarna och snart har hela november passerat och med det går hösten över i vinter. Att det börjar närma sig vintern märks onekligen och i förra veckan var det till och med gott om snö. I alla fall i en dag innan det började regna och världen åter var novembergrå. En månad som var allt annat än grå var oktober. Tänker att det kan ju vara på sin plats att sammanfatta oktober innan det om några dagar är dags att sammanfatta november. Just det där med färgen känns passande för oktober. Det var verkligen en färgsprakande och vacker månad, precis så som en höstmånad skall vara i min mening.

Sol, soffhäng, kalenderflicka och dessutom tid att umgås med kaninen Nisse


Oktober inleddes med att jag vände blad i min fina pinupkalender och äntligen var det min månad. Är så otroligt stolt och glad över att ha varit med i Pinupakademins fina kalender. Månaden inleddes också med att jag fick hem min fina soffa som jag fyndat på loppis. Min ambition är att inte köpa nya möbler till det nya huset utan att använda det jag redan har. Fast en soffa hade jag inte någon över och då började jag med att leta på loppis. Hittade den perfekta soffan och det till en bråkdel av vad en ny soffa skulle ha kostat. Dessutom är det ju fiffigt att köpa sådant som redan finns istället för att alltid köpa nytt.

Älskade Bommersvik
En av helgerna i oktober hade jag förmånen att åka till mitt älskade Bommersvik och vara med på en studiekonferens för Socialdemokraterna och ABF. Fantastiskt roligt att under en helg få prata om sådant som engagerar mig allra mest nämligen folkbildning och politik. Det är onekligen något riktigt fint att vistas tillsammans med andra kloka och engagerade människor och få möjligheten att utbyta erfarenheter och inspirera varandra.

Fina stunder trots mycket att göra

Det är något alldeles särskilt med ljuset om hösten. Dessutom har jag insett att det nya huset ligger synnerligen vackert och att det gör gott för själen att varje dag ha ett vackert landskap utanför fönstret. Även om oktober var en märkligt hektisk månad fanns det också tid för många fina lugna stunder. Dottern Anna fyllde år vilket firades ordentligt hemma i hennes lägenhet. Blir fortfarande glad varje gång jag kan åka den korta biten in till grannstaden och hälsa på henne. Tyckte inte alls om när hon bodde längre bort och vi inte sågs lika ofta. Från det nya huset tar det inte låg tid från dörr till dörr vilket är något jag verkligen uppskattar.

Härliga dagar i Amsterdam

I mitten av oktober fick jag möjligheten att tillbringa några dagar i Amsterdam och en liten kort tur till Haag vilket var som att resa tillbaka till sommaren. Luften var ljum och solen sken tillräckligt ofta för att en skulle bli smått lycklig. Jag hade aldrig besökt staden innan och visste inte riktigt var jag hade att vänta mig. Amsterdam visade sig vara en charmig stad med många kanaler som var mycket trevlig att besöka. Vi passade på att ta en tur på kanalerna och fick en guidad tur på flera språk. Lite lustigt att höra samma sak fyra gånger om.

Höstfägring och renovering

Väl hemma i det blå huset igen var det dags att ta tag i renoveringen av tjejernas rum. Båda rummen skulle tapetseras och målas innan det var möjligt att flytta in. Fast helt ärligt är det svårt att jobba med det vackra utsikten utanför fönstret. Jag vill ju helst bara sitta på altanen, dricka kaffe och titta på älven och höstlandskapet. Tänk att kunna bo så centralt och ändå ha naturen alldeles nära inpå.

Fika och familjetid

En av oktoberhelgerna tillbringades på bästa sätt, nämligen med loppis och fika. Först tillsammans med tre av mina kids och sedan kom min fyraåriga lilla kompis på besök om kvällen och ville fika. Den sortens helger älskar jag! När det inte finns några måsten eller bestämd planering utan en kan göra lite vad som faller en in. Kanske är de där helgerna särskilt uppskattade eftersom de är sällsynta numera.

Från kommunfullmäktige i Munkedal till studiekonferens i Viskadalen
som inleddes av s-kvinnors ordförande Carina Ohlsson

Oktober har varit en månad präglad av politik på många sätt. Det har varit många möten och viktiga frågor att hantera. Jag debatterade i kommunfullmäktige hemma i Munkedal vilket känns som viktigt att göra i frågor som engagerar. Särskilt när det gäller demokrati och alla människors lika värde med tanke på att det finns krafter idag som menar att det är skillnad på folk och folk. Sista helgen i oktober handlade också den om politik då det var dags för en regional studiekonferens på Viskadalens folkhögskola tillsammans med Socialdemokraterna och ABF. Samma tema som på träffen i Bommersvik men den här gången var det för oss som är engagerade i Västsverige. Fina möten och möjlighet till erfarenhetsutbyte även där.

Höstlovsvecka, halloween och tid för läsning
Månaden avslutades med höstlov för kidsen. Förutom att vi hann med klippning hos Sara på Rockstart och en shoppingdag så for jag en kväll till Ulricehamn. Det är en ort där jag aldrig varit tidigare och inte hade någon tanke om innan jag kom dit. Där visade det sig finnas ett av de vackraste Folkets hus jag någonsin besökt. Jag tycker verkligen om att besöka alla olika Folkets hus runt om i landet eftersom de bär med sig en stor del av 1900-talets historia. De har varit platsen för politiska diskussioner som har lett till samhällsförändring samtidigt som det varit platsen dit människor gått för att se på bio, gå en studiecirkel eller gå på dans. Hela livet ryms i ett folkets hus eftersom människor där blivit förälskade, glada, arga och alla de känslor som hör livet till. Folkets hus i Ulricehamn var verkligen värt ett besök och jag ser fram emot att komma tillbaka dit.

onsdag 1 november 2017

Det bubblar av ord

Det fullkomligt bubblar av ord inom mig. Ord som vill formas till meningar och stycken. Ord som vill bli blogginlägg, som vill bli böcker och dom vill bli skarpa debattinlägg. De där orden virvlar runt mig när jag promenerar, på bussen och i kassakön i affären. Jag har fullt av saker som vill bli sagda och berättelser som vill bli berättad. Sen räcker inte tiden till för att fånga orden utan istället får de fortsätta virvla runt i likehet ned höstlöven som just nu dansar vid varje gånge vinden sveper förbi. För mig är det här något både nytt och märkligt. Det skrivna ordet har varit en oskiljaktig del av mig sedan jag lärde mig läsa och skriva. Jag har ständigt formulerat mina tankar i skrivna ord. I dagböcker, i berättelser och under de senaste åren här på VisaLiza som är mitt alldeles egna hörn i världen. Oavsett hur mycket jag haft att göra har tiden alltid funnits för att fånga orden och pränta ner dem i skriven text.

Att tappa bort mitt ord är istället ett tecken på att allt snurrar lite för fort, att det händer så pass mycket i livet att tiden för eftertanke och reflektion saknas. Min bearbetning av dagen och livet i stort har alltid varit att skriva. Många gånger att skriva bara för mig själv och mina ögon men andra gånger att skriva för andra att läsa. Oavsett vilket fyller skriverit funktionen att samla och sortera tankar och intryck för mig. Utan skrivandet är jag inte riktigt jag. Märkligt nog är det så svårt att komma tillbaka när en tappat vanan och rutinen att skriva. Inte helt olikt känslan av att komma tillbaka till träningen efter en tids frånvaro. När en vet att egentligen kan jag springa en mil men just nu protesterar kroppen efter bara någon kilometer.




onsdag 11 oktober 2017

Höstens första månad

Det känns som om hösten precis har börjat men i själva verket har vi redan nått halva oktober. Jag skrev någon gång i våras att det är mycket liv i livet just nu. Konstaterar att det stämmer bra bortsett från tidsangivelsen just nu. Jag befinner mig i en tid i livet då det konstant är mycket liv i livet. Var tid har sin charm och även den här tiden då det händer mycket är spännande att befinna sig i. September börjar kännas avlägset men är fortfarande inte summerad vilket känns synd när det var en månad som innehöll så mycket fint.


September inleddes med att fira min födelsedag hemma i nya huset. Regina och Sophie kom på besök och jag bjöd på trerättersmiddag. Efterrätten innehöll plommon som jag plockade från mina egna plommonträd i den nya trädgården. Det var en riktigt trevlig middag och dagen till ära invigde jag en fin blus som jag fyndat på loppis på själva födelsedagen.


Det finns så mycket vackert att titta på under september då trädgårdarna fortfarande blommar och träden börjar skifta från grönt till gult och orange. Själv valde jag att matcha den färgsprakande årstiden med en ny hårfärg. Det är spännande att ha en ny trädgård att utforska och upptäcka. Favoritupptäckterna så hår långt är plommonträden och vindruvsrankan, men jag kan tänka att mer väntar på att upptäckas. Andra helgen i september fick yngsta barnet och jag möjligheten att tillbringa helgen själva. Förvisso fint att umgås hela familjen men också skönt att umgås med ett barn i taget. Vi hann med att hänga en stund på köpcentrat i närheten och testa smink, åt gott och hade en filmkväll hemma i soffan. Kanske inte så märkvärdiga saker men något jag verkligen uppskattar att ha tid att göra. 



Nästan en hel vecka tillbringades i Stockholm med många spännande saker på agendan. En konferens om folkbildningsforskning samt utbildning tillsammans med Olof Palme internationella Center. Galet många intryck under intensiva dagar men otroligt givande och spännande. Det tar alltid lite tid att sortera intrycken men märkte redan där och då vilken nytta jag hade av kunskaperna jag fick med mig.



 Väl hemma igen fick jag möjligheten att se Västsverige i höstskrud och hann besöka Göteborg, Borås, Tidaholm och åter Göteborg under loppet av tre dagar. Hade en riktigt rolig workshop i Göteborg på temat tillgänglighet och normer. Spännande när en själv håller workshop och får med sig nya perspektiv och tankar hem.



Månaden avslutades hemma i nya huset med fika på altanen, långpromenad med hundarna och min fyraåriga lilla kompis och loppisbesök och middag med dottern Anna. En avslutning son innehåller allt det där som jag gillar allra mest i livet. De båda yngre barnen var iväg på eget håll och gick sin första politiska kurs vilket onekligen gör mig både glad och stolt. 

måndag 2 oktober 2017

Månadens kalenderflicka

Idag för precis ett år sedan gjorde jag något alldeles galet och helt fantastiskt. Jag blev fotograferad till Pinup Akademins kalender för 2017. Det var verkligen en fin upplevelse och jag träffade så starka coola kvinnor som i likhet med mig anser att det där med skönhetsideal är fånigt när hela världen består av skönheter. När kalendern väl kom ut fick jag många frågor kring det här att vara feminist och vara med i en pinupkalender. Egentligen en märklig fråga eftersom feminismen handlar om att kvinnor får vara och göra precis vad de vill. Att vi inte skall hållas tillbaka av normer som säger att vi måste vara på ett visst sätt för att passa in i rollen som kvinna. Det jag verkligen gillar med Pinup Akademins kalender är att den är kroppspositiv och helt struntar i vilken storlek du råkar ha. Skönheten sitter inte i en storlek! Jag tycker också om att de har använt sig av en kvinnlig fotograf som inte har återskapat en manlig blick. Istället består kalendern av kvinnor som tillåts vara agerande subjekt istället för stillastående objekt. Jag är med på mina villkor och har fått en fantastisk möjlighet att vara med i en kalender som speglar tolv vackra starka kvinnor! Jag är både stolt och glad över att ha varit med i den här fina kalendern och känner att det skickar bra signaler till de fyra flickor jag är mamma till. Att kvinnor ser ut precis som de själva vill och att kvinnor får lov att vara precis som de vill vara. I min mening är det till stor del vad feminism handlar om. Att kvinnor och män skall ha samma möjligheter och skyldigheter och att könet inte skall vara avgörande för dina möjligheter i livet.

Bilden som var med i kalendern
 För mig personligen var fotograferingen lite av en seger. Jag har gått från att ständigt försöka komma ner i vikt till att acceptera mig själv och trivas med den vikt jag har. Tiden efter att jag gjorde min gastric bypassoperation var jag helt besatt vid att gå ner i vikt och såg det som ett personligt nederlag när jag inte minskade i vikt. När jag en period gick upp lite i vikt skapade det ångest och en känsla av att  vara misslyckad. Tror att det var fotograferingen som fick mig att landa och acceptera mig själv. Det är så här jag ser ut och jag gillar det!


Klänningen i fotograferingen är en riktig favorit men en som dessvärre har blivit alldeles för stor. Fint att ändå kunna använda mig av den tänker jag. Inser dock att nästa steg med mitt köpstopp är att börja göra mig av med kläder jag inte kan ha och då är detta en klänning som på sikt ska säljas. Tänker mig att det egentligen är en alldeles ljuvlig bröllopsklänning även om det inte är vad den har använts till.


Det här är min månad och det känns onekligen som en ära och jag är så himla glad över att ha fått lära känna kvinnorna inblandade i kalendern. Nästa års kalender har redan fotats och jag är övertygad om att den kommer att bli helt spektakulär. Dessutom går allt överskott till Bröstcancerfonden och det i sig är ett skäl att köpa en kalender för 2018.

Det här är min månad!

Bild från en artikel i TT/Ela i december

måndag 25 september 2017

Skolan där alla får en ny chans

Under de senaste dagarna har jag befunnit mig i Stockholm på möte och kurs med Olof Palmes Internationella Center. Även om jag rent fysiskt har befunnit mig i den svenska huvudstaden har jag i tanken varit i Namibia där Unga Örnar Väst är med i ett projekt. Vi har pratat, utbytt erfarenheter och jag har fått lära mig otroligt mycket nyttigt. När flera dagar har ägnats till att prata om Namibia är det inte konstigt att tanken hela tiden far dit. Det tar alltid tid att sortera tankar och intryck efter en resa dit och jag inser att den här gången har jag inte riktigt tagit mig den tiden. Trots att jag var där i början av april är det först nu jag landar i mina upplevelser från den resan.

Ett av skolans klassrum

Under en av dagarna i Windhoek fick jag möjligheten att besöka Jacob Marengo School i Katutura i Windhoek. Skolan ligger intill en hårt trafikerad väg i ett område där många har det tufft ekonomiskt. Utbildning är inte en självklarhet vilket gör att skolan har en tuff uppgift att hantera. Sedan jag var där i våras får skolan tydligen inte längre pengar från staten för att betala lärarnas löner vilket försvårar situationen än mer.

Skolbänkar är sig lika vart i världen en än befinner sig

Arbetsmiljön för eleverna är något annat än i den svenska skolorna. Ljudvolymen är hög eftersom klassrummen är i sten utan något som dämpar ljuden. Det är varmt i klassrummen och för att få någon form av svalka står dörrar och fönster öppna. Det släpper in lite luft och gör klassrummet uthärdligt att vistas i men samtidigt släpper det också in alls ljud från skolgården och vägen utanför. Ännu en svårighet är att varje klass består av fler elever än vad det finns bänkar och stolar till. Jag fick chansen att möta en grupp elever och samtala med dem under drygt en timme. Många frågor handlade om hur skolsystemet i Sverige ser ut och vilka rättigheter barn och ungdomar har här. Det var en vetgirig och intresserad grupp som gärna svarade på mina frågor. De var stolta inte bara över sin skola utan också över sin utbildning, att ha möjligheten att utbilda sig var något stort vilket flera av dem noga poängterade. Att alla inte har den möjligheten och att detta gjorde dem priviligierade. Det fick mig att se den slitna skolan med lite andra ögon. I min tanke jämförde jag den med mina egna barns skola och kände lite av en förtvivlan inför kontrasten. De själva jämförde sin skola med alternativet att inte alls ha möjligheten att studera och då blir utgångspunkten en annan.

Skolgården

Tidigare var ytan mellan husen täckt av en grönskande gräsmatta. Eftersom det har regnat alldeles för lite de senaste åren har vatten blivit en bristvara och då blir en gräsmatta en lyx som måste avvaras. Avsaknaden av grönska gör skolområdet kargt och dessutom väldigt dammigt.

Mellan skolans olika byggnader

Träden är betydligt mer tåliga än gräset och erbjuder både grönska och skugga. 

Förskolans lokaler

I utkanten av skolområdet finns också en förskola för de yngre barnen.

Här odlar barnen själva

Allt spillvatten och eventuellt regnvatten används till att vattna barnens odlingar.

Barnen får vara med och odla och får möjligheten att följa hela odlingscykeln.

Skolans egna odlinar

Skolan odlar även majs och tidigare även andra grödor. Idag kan de dock bara odla sådant som inte är så vattenkrävande. Odlingen är ett viktigt inslag i skolans verksamhet eftersom det lär eleverna hur de med enkla medel kan odla trots att de bor mitt i en stad. Odlingen gör också att eleverna får lära sig kretslopp och hur de ska ta hand om både regnvatten och spillvatten.

Ottilie Abrahms

Ottilie Abrahms är rektor för skolan och arbetar träget vidare trots att hon sedan länge nått pensionsåldern. På bilden sitter hon på kanten till det som tidigare var en fiskodling. Två stora bassänger var användes för att odla fisk och vattnet från bassängerna användes sedan till att bevattna odlingarna. Nu är bassängerna torrlagda sedan länge på grund av bristen på regn. Hon hoppas att det åter skall bli möjligt att fylla på vatten och fisk men påpekar att det ser dystert ut.

Det finns fortfarande några platser kvar

På vägen ut från skolan lägger jag märke till en lapp på väggen och frågar vad den betydde. Ottilie berättar att skolan är öppen för alla som vill slutföra sin skolgång. Det innebär att även om du hoppat av skolan i årskurs sju har du här möjligheten att komma tillbaka och avsluta din skolgång tio år senare. Hon poängterade vikten av att inte stänga dörren för den som åter vill studera eftersom avslutad skolgång ger andra möjligheter i livet. Så länge som det finns platser kvar i klasserna är alla elever välkomna. Är deras klass full får de skriva upp sig på väntelista och får en chans så snart det blir tomma platser. Jag lämnade skolan med en känsla av hopp och framtidstro. Det kändes verkligen smått fantastiskt att besöka en skola som erbjuder alla en ny chans!

söndag 24 september 2017

Alla vackra saker...

Kanske är det något som har smugit sig på med åldern eller möjligen är det en insikt som kommit efter åratals besök på loppisar. Något som har slagit mig genom åren är mängden av finporslin som trängs på loppisarnas hyllor. Vackra, sköra små koppar och fat som ser ut att i stort sett vara oanvända. Troligen är det precis så som det är! De har stått noga inställda i skåpen, allt för fina och dyrbara att användas. Troligen har de plockats fram några gånger per år för att användas till riktigt fina kalas. Fast kanske plockas de inte fram ens då, risken är ju trots allt att kalas innebär kras. Älskade och omhuldade koppar som i årtionden är kära ägodelar slutar sedan sin tillvaro i staplar på bord och hyllor i en loppis. Alla de där kopparna och kaffekannorna väcker alltid min nyfikenhet. Vilka hem har de stått i innan de hamnade på loppisen? Vilka okända berättelser och öden är de knutna till?

I flera år stod mitt tårtfat oanvänt längst inne i ett skåp. Nu förvaras det väl synligt i köket och används ofta

Precis så har jag tidigare hanterat mitt fina porslin och glas och mina finkläder. Noga undanstoppade och mycket sällan använda. Någonstans längs vägen smög sig insikten på att livet är för kort för att förvara alla vackra ägodelar bakom stängda dörrar i skåpen. Alla de där sakerna gör mig glad och då borde jag helt självklart låta dem glädja mig varje dag istället för vid enstaka tillfällen. Började redan för flera år sedan att dricka kaffe ur fina koppar och konstaterar att det faktiskt får kaffet att smaka lite bättre. Det har också resulterat i att alla de där vaserna och ljusstakarna efter farmor och mormor är utplacerade lite här och var i hemmet. 

Loppisfyndad kaffekopp som är en riktig favorit


Samma livsfilosofi omfattar även min garderob vilket innebär att både tjusiga klänningar och klackar slits till vardags. Vissa klänningar är förvisso lite svårare att använda i vardagen men oftast passar även det tjusiga till vardagslivet.  För mig handlar det om att verkligen avhända mina ägodelar. Det är ju annars lätt hänt att en har kläder i i garderoben som inte använts på flera år och samma för hemmets alla andra pryttlar. Resultatet av den här filosofin är att jag i stort sett bara omger mig med sådant jag verkligen tycker om.

Till fest matchas skorna med vintageklänning och i vardagen med jeans och kavaj

Konstaterar att jag tycker väldigt mycket om klänningar, skor och väskor men tröstar mig med att jag använder det allra mesta jag har. Det som jag inte använder har jag så sakta börjat att rensa ut och planerar att fram till våren hålla en loppis i lillasyster som hör till det nya huset. Himla praktiskt att ha ett litet hus som står helt tomt och bara väntar på att användas.

En riktigt bra klänning som jag använder både till möten och riktigt tjusiga fester

Jag ser till att omge mig med alla vackra saker och låter dem bli till glädje varje dag. Vackra saker gör mig glad så varför skulle jag stänga in dem i skåp och lådor?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...