torsdag 24 maj 2018

Det är helt okej att inte orka

Jag läste ett blogginlägg för en tid sedan som jag har gått och irriterat mig på. Det handlade om hur en på ett enkelt sätt kan hålla sitt hem stökfritt genom att passa på och plocka lite hela tiden och att utnyttja tiden på bästa sätt. Att till exempel passa på att plocka undan på köksbänken och fylla diskmaskinen under tiden som vattnet kokar i vattenkokaren. Förvisso smart tänkt men också ett skuldbeläggande! Jag kanske inte orkar vara effektiv medan vattnet kokar, vad jag behöver är kanske någon minut då jag kan titta ut genom fönstret och göra just ingenting. Mitt hem blir lätt en källa till ångest för min del. En organiserad mamma ska ju klara av att hantera familjen, lösa allt som måste lösas och dessutom se till att hemmet är prydligt. Ett stökigt hem är ett tecken på att du inte riktigt håller ihop. Tror att många av oss är fostrade till att vara duktiga flickor som får allt att funka samtidigt som hemmet dessutom är städat och propert.

På senare tid, egentligen i flera år har mitt liv snurrat ganska snabbt av olika skäl. Alltså står jag ofta sent på kvällen och laddar tvättmaskinen, städar köket och plockar undan medan just vattnet i vattenkokaren bubblar. Oftast leder det till att jag går och lägger mig efter midnatt och först när kag krupit ner i sängen kommer på att jag glömde bort att dricka mitt te som jag kokat vatten till. Jag hade så fullt upp med att vara effektiv att jag helt glömde att det jag skulle göra var att ta en kopp te, en smörgås och sitta en stund i fåtöljen med en bok. Alltså har vattnet kallnat, smörgåsen blev aldrig gjord och boken är fortfarande oläst. Förvisso är hemmet städat men jag fick aldrig den där stunden av lugn och ro som jag verkligen behövde. Så när jag kom hem sent igår satte jag på vattenkokaren och skulle som alltid börja plocka och vara effektiv när jag kände att nu räcker det! Det är okej att inte orka och det är okej att hemmet ibland, kanske till och med ofta är stökigt. Anledningen är ju att jag har fullt upp med att leva livet. Så jag väljer att titta ut genom köksfönstret och lyssnar på vattenkokaren. Gör sedan mitt te och går igenom mitt stökiga matrum och ut på altanen. Där sitter jag sedan under tystnad, tittar på älven precis nedanför och dricker mitt te. Jag är helt ineffektiv, hemmet är stökigt och det är helt okej!


onsdag 23 maj 2018

En klänning för lagom varma dagar

För tre år sedan hittade jag en riktigt fin röd klänning på en loppis lagom till första maj. Det är en ofta använd vintagepärla i min garderob men också en klänning som kräver viss planering för att kunna använda. Den är nämligen i äkta polyester från 60-talet vilket innebär att det absolut inte får vara för varmt när den används. Rött passar toppenfint till jul vilket gör att i december är detta en flitigt använd klänning tillsammans med en kofta och tjocka strumpbyxor.


Till första maj vill jag gärna både klä upp mig och klä mig i rött, för mig är det ju trots allt en av årets stora högtidsdagar. Förra året satsade jag på långärmad klänning i polyester från 70-talet och var mycket tacksam över att solen lyste med sin frånvaro. Kortärmad polyester är inte ett riktigt lika vågat val men jag tittade noga på väderleken innan jag bestämde mig för vilken klänning jag skulle välja. Det fina skärpet fyndades på samma loppis i början av förra sommaren och kostade hela tio kronor. Älskar verkligen de där resårskärpen från 80-talet. De är lätta att använda och lyfter varje outfit. De fina skorna premiäranvändes första maj och har budats hem via Tradera. Konstaterar att de där klackarna representerar rekordet i skogarderoben med sina fjorton centimeter. klackhöjden till trots är det en riktigt bekväm. Gillar ju att få chansen att känna mig riktigt lång!


En röd vintageklänning för lagom varma dagar är kanske inte den mest lättanvända men den är ändå en kär favorit. Nu hoppas jag dock att det kommer dröja många månader innan vädret åter är lagom varmt. Nu njuter jag av den härligt sköna sommaren och vågar tänka tanken att det kanske är så här det kommer att vara ända fram till i början av september!

måndag 14 maj 2018

Cliffs of Moher

Helt plötsligt var våren över och det är åter sommar. Ljuvliga, ljuvliga sommar som jag alltid längtar efter så! Tänker tillbaka på förra årets sommar som innehöll galet många resor och konstaterar att i år kommer det att bli betydligt lugnare. Av alla platser jag besökte förra sommaren är det en av dem som jag gärna hade återvänt till även i år är Cliffs of Moher på Irlands västra kust.

En gråmulen dag under roadtripen på Irland besökte vi de dramatiska Cliffs of Moher. Flera lager kläder var nödvändigt för att inte frysa trots att det var precis i början av augusti. Himlen var täckt med regntunga moln och hotet om regn kändes onekligen närvarande. Fast just de timmarna hade vi turen p vår sida, vi slapp regnet och kunde njuta av utsikten. Jag skulle gärna se platsen i solsken men tror att oavsett väder är detta en av de vackraste platser jag har besökt.


Det är inte möjligt att beskriva detta landskap som annat än dramatiskt! Klippor som störtar rakt ner i havet och möts av virvlande vågor. Den här dagen blåste det friska vindar och vågorna slog hårt mot klippväggarna. Ett landskap i rörelse!


 Vackert också med kontrasterna i färgerna. Den gröna växtligheten mot klippans dova färger och havets alla nyanser av blått.



Det finns ett utsiktstorn på området som en kan klättra upp i längs en svindlande brant spiraltrappa. Upp gick ganska bra att gå men på vägen ner insåg jag att det klokaste sättet var att gå baklänges för att slippa se hur högt upp jag faktiskt var. Jag trotsade dock min höjdrädsla och belönades av en spektakulär utsikt. Inte bara över hav och klippor utan också in mot landen över de böljande gröna fälten.


På avstånd ser utsiktstornet litet ut och det är svårt att förstå att det krävdes stort mått av mod för en höjdrädd att våga ta sig an utmaningen.



Under timmarna vid Cliffs of Moher tog jag bild efter bild efter bild. Allt var ju så vackert och allt var värt att fästa på bild. När jag gick igenom bilderna till det här inlägget hade jag flera hundra bilder att  välja bland och hade mer än gärna lagt upp varenda bild. Så fint att ha alla dessa detaljer med sig hem och kunna resa i minnet och uppleva platsen igen och igen.




Att bila på Irland är verkligen en upplevelse eftersom där är så otroligt vackert. Jag hade gärna tillbringat flera veckor och verkligen ha tiden att stanna på varje plats som väcker min nyfikenhet. Det finns ju de givna landmärkena som Cliffs of Moher men lika intressant var det spännande landskapet som bjöd på överraskningar. Som på vägen till de omtalade klipporna när vi råkade köra fel och hittade ett slott.

måndag 7 maj 2018

April, april

Ofta blir jag förvånad över hur lång en månad är men så är inte fallet med april 2018. Det kändes lite som att jag blinkade och sen var månaden slut. Möjligen säger det mer om mitt tempo än själva månaden men, men.


När mars inte ville vara en vårmånad i år fick april ta över dess roll. Förvisso med den äran men allt för sent.. Jag vet att jag tidigare har skrivit om min längtan efter våren och efter ljusets återkomst men i år blev det särskilt tydligt. Tror att min intensiva längtan efter våren hänger ihop med min längtan efter trädgårdssäsongen.

Sol och politik

April inleddes med en sol som lite tveksamt tittade fram, som om den inte var riktigt säker på att den vågade. Konstaterar att en har många olika roller här i livet och att ena stunden är en mamma och ordnar våffelfika på altanen och i nästa stund är en fotograf och har som uppgift att fotografera alla kandidater till kommunfullmäktige. Dessutom fick jag möjligheten att pröva en helt ny roll, den som kommunalrådskandidat. Första uppdraget blev ett samtal med P4 Väst som handlade om landsbygdens utmaningar. Viktig fråga att diskutera! Särskilt när en bor i en landsbygdskommun som Munkedal.

Vårhelg i vacker miljö

Första helgen i april tillbringades på vackra Bjertorps slott och det var den helgen våren kom på riktigt. Att äntligen få till en löprunda utomhus var helt underbart och gav pepp och energi som räckte i flera dagar efteråt.

Vemod och sorg men ändå lugn och framåtblickande

Även om det på så många sätt varit en fin månad har den också varit riktigt svår att ta sig igenom. Min älskade katt Selmer blev allvarligt sjuk och med tanke på att han var nästan 18 år var min oro stor. Det såg först ut att gå bra och jag pustade ut och kände mig tacksam över att få ha honom kvar i mitt liv. En vecka senare blev han åter dålig och veterinären konstaterade att det inte fanns något de kunde göra för honom. Alltså ställdes jag inför det värsta med att vara djurägare, att ta beslutet om att nu skulle hans liv ta slut. Trots att det gått några veckor nu så har jag svårt att vänja mig vid att han inte finns mer. Han har ju funnits med mig i hela mitt vuxna liv och varit en viktig del av livet.

Inspirerande tal från SSUs förbundssekreterare Andra och en helt magisk solnedgång!

En torsdagseftermiddag åkte Johanna, Johanna och jag till Stockholm. Det blev en härlig roadtrip med samtalsämnen som aldrig sinade trots timmarna det tog att åka. Så fint med vänner där det aldrig blir tyst eftersom en har så mycket att säga varandra. Först tillbringade jag en dag med i Stockholm medan Johannorna for vidare till Bommersvik. På lördagen anslöt jag till Bommersvik och till årets avslutning av Bommersviksakademin. Alltid lika fint att få komma till platsen som är en så viktig del av min historia. Dessutom härligt att få träffa alla de där människorna från hela landet som är engagerade och aktiva men som en sällan träffar.  Det var en inspirerande helg med fina samtal, massor av pepp och otroligt vacker miljö. Jag fick möjlighet att använda min fina nya klänning som jag var tvungen att köpa trots att den är nytillverkad. Det var också en helg som går till historien som helgen när jag dödade mina favoritskor! Jag har aldrig tidigare lyckats verkligen döda ett par skor men det lyckades jag med nu. Redan på lördagen lyckades jag fastna i en skoskrapa och skala av klacken. På söndagsmorgonen skulle jag dricka kaffe och lyckades hälla kaffet över hela mig och över skorna som stod intill. Mina stackars skor!

Gott med tid hemma med hundarna och vid älven.

Efter några dagar på resa är det så skönt att komma hem igen. Jag trivs så otroligt gott vid älven och känner mig tacksam över den vackra miljön jag har precis utanför dörren. Att börja eller avsluta dagen med en promenad längs Örekilsälven gör gott i själen. Härligt dessutom att Ebba och Ida är lika nöjda som jag över att gå vår vanliga promenad. Vi går under tystnad och i en samstämd glädje och det är onekligen riktigt fint.

Fina och inspirerande dagar på Viskadalens folkhögskola

En helg tillbringade jag på Viskadalens folkhögskola och höll kurs för studieorganisatörer. Det är verkligen förmånligt att få möjligheten att tillbringa tid i ännu ett vackert landskap. April har verkligen varit en månad då jag fått möjlighet att vistas på några av de vackraste platserna jag vet. Att dessutom få prata om folkbildning är även det synnerligen förmånligt. Två saker gjorde ordentligt intryck på mig under helgen. Dels när Kim Petersson pratade om sin resa från att vara sd-sympatisör till att bli fackligt engagerad och sedan socialdemokrat. Otroligt starkt och bra! Nästa sak som gjorde intryck var när kursdeltagarna redovisade vad de gjort under kurshelgen. Två grupper valde att redovisa med teater och det var verkligen fantastiskt fint. Härligt att få möjlighet att vara med och inspirera människor i deras engagemang.

Klädbytardag och tid för familjen

Sista helgen i april arrangerade Regina, Erika och jag en klädbytardag i Munkedal. Det var verkligen en lyckad dag och vi är redan peppade på att arrangera en ny. Dagen efter klädbytardagen var jag på konsert i Foss kyrka och lyssnade på Diana som sjöng. Konserten arrangerades till förmån för unga med psykisk ohälsa. Så stolt över Diana både för hennes sång och för hennes engagemang i viktiga frågor.

April inleddes med en längtan efter vår och avslutades med att våren kommit för att stanna. Så många fina stunder men också svårt, som livet i sin helhet alltså!

söndag 29 april 2018

Vardagsmysterium

Det finns några mysterier i livet som jag hittills inte har lyckat lista ut. Ett av dem är vad som händer med alla hårnålar. Eftersom jag är förtjust i vintagefrisyrer hör hårnålar till vardagens viktiga ting. Märkligt nog har jag ofta helt slut på hårnålar trots att jag är den enda i familjen som använder dem. Jag brukar alltid plocka ur alla nålar på kvällen innan jag ska sova och lägger dem alltid på samma plats. Trots detta försvinner mina nålar spårlöst och jag behöver ständigt köpa nya. Någonstans borde det ju ligga massor av förkomna hårnålar men hittills har jag inte hittat dem utan det är ett mysterium vart de tar vägen.

En kaffekopp fungerar som förvaring för mina hårnålar
Det vanligaste mysteriet i de flesta familjer är frågan om vart alla strumpor tar vägen. Hur är det möjligt att lägga ett par strumpor i tvätten men när en sorterar den rena tvätten då finns det plötsligt bara kvar en strumpa av paret. Sedan många år samlar jag alla uddasockar i en korg. Varje gång jag tvättar hamnar det någon strumpa i korgen. Då och då går jag igenom alla strumpor men konstaterar att det är inte ofta jag faktiskt lyckas matcha några par!


Det sista stora mysteriet i vardagen handlar om hårtofsar. De är något som en ständigt behöver och vi är tre i familjen som använder dem. Jag köper nya ofta men de tar ständigt slut. Ofta, alldeles för ofta har jag bara en enda kvar som jag bevakar för att inte tonåringarna här hemma ska lägga beslag på den. Nu är förråden av hårnålar, strumpor och tofsar påfyllda och det finns gott om dem. Frågan är hur länge det dröjer innan allt åter är slut?

lördag 28 april 2018

Bytt är bytt och blir till glädje på nytt

Idag var det äntligen dags för klädbytardagen i Munkedal som Erika, Regina och jag arrangerar. Det var lite nervöst på morgonen, tänk om det inte skulle komma någon! På förmiddagen var det möjligt att lämna in kläder och på eftermiddagen ägde själva bytet rum. De som lämnade in kläder fick en biljett per plagg men max 5 biljetter. När de sedan kom tillbaka på eftermiddagen kunde de hämta ut lika många plagg som de hade biljetter.

ABF i Munkedal förvandlades för några timmar till en klädbutik

Vi fick in otroligt mycket fina kläder och det fanns gott plagg att välja blad för alla deltagarna. Erika har ordnat klädbytardagar tidigare men för Regina och mig var det första gången. Det blev riktigt lyckat och trevligt men vi har också lärt oss en hel del som vi kan göra bättre till nästa gång.  Konstaterar att det viktigaste för den som deltar är att inte ha för bråttom. Det tar tid att titta igenom alla kläder och det är viktigt att prova. En vill ju inte få med sig nya kläder hem som inte kommer att användas. Jag är verkligen förtjust i att handla kläder på loppis och på Tradera men att byta kläder är ju än bättre. Att sådant som hänger i min garderob och inte används istället kan bli till glädje för någon annan. För egen del såg jag till att lämna in några felaktiga köp på Tradera. Fina klänningar men som dessvärre inte passade.

Dessa var helt omöjliga att motstå!

De flesta lämnade in kläder men några lämnade också in skor vilket jag onekligen är nöjd med. Jag fick med mig flera fina par skor hem. Förvisso kanske inte min skogarderob behövde påfyllning men jag har svårt att låta bli vackra skor.

Enkla och snygga och med bra höjd på klackarna

Detta paret tror jag kommer bli riktiga favoriter. Snygga både i vardagen och till fest och passar dessutom både till byxor och klänning.

Mina fynd från idag. Halsbandet är ett loppisfynd från en sommarloppis

Att lyckas få till en outfitbild visade sig vara en utmaning idag. Tydligen är det en sådan dag då jag gör grimaser på alla bilder, men jag är ju tvungen att visa upp outfiten som jag har bytt till mig. En söt klänning med en fin grön kofta till. Undrar just hur många gröna koftor jag äger nu? Blev riktigt förtjust i denna eftersom den är midjekort och passar till de flesta av mina retro- och vintagekläder. Skorna var jag nästan på väg att låta bli men de var alldeles för söta för att inte få följa med hem. Nu får jag se till att planera in trevliga tillställningar framöver som ger mig anledning att använda alla dessa nya skor.

Det var verkligen riktigt trevligt att arrangera en klädbytardag och i höst blir det dags igen. Vi har ännu inte spikat något nytt datum men vi har bestämt att det helt självklart blir en ny klädbytardag i Munkedal.

tisdag 24 april 2018

Tre år senare

Idag är det tre år sedan Ebba blev en del av familjen och nu känns det märkligt att hon inte alltid har varit här. Numera är det konstigt att tänka att Ida länge var ensam hund i familjen. När Ebba kom tvivlade jag på om hon skulle kunna stanna. Hon hade bott i flera hem tidigare och var rädd för precis allt. Trots att hon var nästan två år var hon inte helt rumsren och hon skällde konstant. Att någon reste sig upp ur soffan var tillräckligt för att hon skulle skälla besinningslöst i någon timme. Hon har ett gällt skall som skär i huvudet och situationen var ohållbar. I mötet med andra människor blev hon så rädd att hon bara skakade. Helt ärligt var jag beredd att ge upp och tänkte att det bästa för henne kanske inte var att fortsätta försöka. Så en dag när jag satt och tittade på TV då hoppade hon upp i mitt knä och kröp nära intill mig. I den stunden kände jag att den rädda lilla hunden litade på mig och kände att jag ville henne väl. En tid senare började hon för första gången att vifta på svansen och var en allt gladare hund.

Solälskande vovven Ebba

Idag är Ebba en trygg, men bestämd liten dam. Om hon vill bli klappad då duger det inte att greja med datorn eller att göra något annat eftersom hon helt enkelt lägger sig på tangentbordet. Hon sover helst under täcket nära de människor hon älskar. När hon blir rädd då kryper hon upp i famnen och litar på att vi ska ta hand om henne.

Ebba vill gärna sova nära och hålla tass

När det kommer besök då skäller hon fortfarande och jag inser att det där lyckas jag nog aldrig få henne att sluta med helt. Däremot så finner hon sig efter någon minut och när hon fått hälsa brukar hon vara nöjd och accepterar att det kommer in gäster i hennes hem. Det har varit ett hårt arbete att få henne att bli en trygg och glad hund men det är verkligen värt varje möda. Hon är en ljuvlig liten varelse som jag är innerligt tacksam över att ha i mitt liv. Hon är smart, rolig, söt och även lite knäpp. Om en hund kan sägas ha humor då passar det in på Ebba!

Trygg tillsammans med storasyster Ida
Hunden Ida var inte helt förtjust över att behöva dela sin familj med en jobbig liten hund. Ebba dyrkade genast sin storasyster medan Ida länge var avvaktande mot den nya familjemedlemmen. Ida är fortfarande noga med att markera att hon är den som bestämmer av de båda. Hon skulle aldrig acceptera att Ebba hälsar först när jag kommer hem. Ebba har till sist lärt sig och väntar snällt på sin tur numera. Så fint att se dessa båda tillsammans när de är ute på promenad eller ligger och sover. Ida hade blivit en ganska bekväm vovve innan Ebba men den lilla sätter fart på henne. Ida är till skillnad från Ebba en hund som alltid varit trygg och alltid varit omgiven av människor som älskar henne. Hon är lugnet och Ebba är kaos och tillsammans är de båda helt underbara!

måndag 23 april 2018

Skiftet mellan vinter och vår

Tiden som är precis nu är nog min favorit om året. Stunden då världen skiftar från livlös och karg till att åter livfullt grönska. Skiftet mellan vinter och vår är egentligen ett ögonblick kort och på någon dag har mark och träd blivit gröna. Jag är lika hänförd varje år över hur det kan fungera varje år, att världen åter fylls av liv och att sommaren kommer tillbaka.


I helgen som gått kom värme och sol med besked. En sådan där helg som en egentligen skulle ha tillbringat i trädgården med att röja och rensa och förbereda inför trädgårdssäsongen. När det inte var möjligt då gäller det istället att se till att skapa sig utrymme att njuta av våren. Skiftet är ju så kort och då går det inte att tänka att en har några dagar ledigt längre fram. Våren väntar inte och då gäller det att njuta precis nu.


Så trots att jag tillbringat helgen på kurs på Viskadalens folkhögskola så har jag sett till att hitta stunder för att komma ut. I lördags morse fick jag en alldeles ljuvlig löprunda i den vackra miljön runt folkhögskolan. Såg till att komma ut extra tidigt eftersom jag ville ha tiden att verkligen kunna vara ute. Jag kan ibland vara en ganska motvillig löpare, men den här morgonen kände jag mig ivrig att springa och ville inte alls gå in. Lite som att bli utsläppt på grönbete kan jag tänka mig.


Sist jag tog den här vägen var det snö och kallt och det kändes mest plågsamt. Var helt genomfrusen när jag kom fram. Nu var det helt ljuvligt och trots att vägen var precis lika lång så kändes det helt annorlunda.


Så fint att kunna följa grönskan. Hur det faktiskt händer mycket på bara några timmar!


Förutom löpning tidigt om morgonen såg jag också till att komma ut när solen var på väg ner. Jag hade tänkt springa men distraherades helt av den fantastiska fågelsången. Det är verkligen en ynnest att ha tiden att gå en sakta promenad genom skogen och lyssna till fåglarna. På mjuka stigar som tidigare var okända för mig men som jag nu ser fram emot att åter trampa.


När en varit tvungen att tillbringa en ljuvlig vårhelg inomhus då får en också ta med sig våren in. Min tjusiga retroklänning med rosor blev ett sätt att känna att jag tog med mig våren.

fredag 20 april 2018

En klänning i solnedgången

Märkligt vad snabbt tiden tycks gå just nu. Det är redan helg och jag som inte ens har hunnit packa upp väskan från förra helgens resa. Förra helgen tillbringades på vackra Bommersvik. Platsen som är så viktig för mig och som rymmer så många av mitt livs minnen. Det blir alltid fint att komma tillbaka dit där minnen från historien samsas med nuet.


På lördagskvällen var det dags för middag och då måste en ju givetvis vara sitt tjusigaste jag. Klänningen är ett nytt tillskott till garderoben och inte ett loppisfynd eller ens köpt på Tradera. Denna eleganta klänning gick inte att motstå trots att den är nytillverkad. Enkel svart klänning översållad med små gulddroppar. En riktig klassiker som alltid kommer att kännas rätt. Aftonväskan är ett fint loppisfynd och skorna är mina absoluta favoriter.


När vi gick till middagen var solen på väg ner och vi stannade för att fotografera den vackra utsikten. Jag kanske missade att riktigt ha koll på vilken vy mina väninnor ville fotografera och ställde mig mitt i vägen för alla! Nåväl då fick jag ju även bild på min klänning bakifrån.


Har ju svårt för det här att hålla mig seriös framför en kamera!


Tycker om att min fina tatuering till minne av pappa syns när jag har den här klänningen


Det blev en fin kväll på Bommersvik med en otrolig solnedgång, gamla och nya vänner och som sagt den mest eleganta klänningen av alla.

torsdag 12 april 2018

Färgglada favoriter

Ibland blir jag förvånad över all färg jag omger mig med nu för tiden. Backar jag tio år i tiden då föredrog jag svart, grått och plommonlila. Trygga färger som inte sticker ut för mycket. Någonstans längs vägen ändrades detta och numera är min garderob tämligen färgglad. Helt ärligt trivs jag bäst bakom kameran snarare än framför den och har därför svårt att hålla mig allvarlig.

Färg och höga klackar piggar upp
Vissa kläder är jag särskilt förtjust i och denna outfit består enbart av favoriter. Den fina blusen köpte jag på Johannas Rockabilly för nära två år sedan. En helt fantastisk blus som passar både till kjol och byxor, till vardags och till fest. Koftan har hängt med i många år och köptes på en utförsäljning för flera år sedan. Tycker så mycket om den, dels för färgen men också för att den är så retroperfekt. Passar som del i en färgglad outfit eller som färgklick till en lite dystrare outfit. Kjolen är även den en garderobsfavorit. En pennkjol i strechigt tyg som gör att den känns bekväm att ha på sig.


Det fina skärpet som nästan syns i bild köpte jag på Beyond Retro i Stockholm förra året. Jag behövde ett skärp till en klänning för att se om den blev bättre med skärp. Det blev den inte men jag konstaterade att skärpet var en vinnare. Några veckor senare hittade jag ett nästan likadant fast vitt på en loppis. Båda skärpen är sedan dess älskade favoriter till mina outfits. Kan nästan inte föreställa mig hur det var att inte ha mina helt perfekta skärp. De höjer varje outfit och gör det där lilla extra!


Till sist måste också något sägas om de fantastiska skorna. Förutom att färgen gör en på gott humör så är det otroligt sköna skor. Har flera skor från Ida Sjöstedt och alla paren är verkligen något alldeles extra. Dessa har jag dessutom köpt via Tradera så de är nya för mig men har haft en annan ägare innan. Kanske var det fel storlek eller fel färg, hur det än är så är jag mycket förtjust i dem.

tisdag 10 april 2018

Att köra fel och hitta ett slott

I somras var jag på Irland och reste runt under en veckas tid. Under åren min syster bodde i Dublin besökte jag landet många gånger men oftast bara området runt just Dublin. Har länge velat se mer av landet men det har aldrig blivit tillfälle. Så i somras kom det perfekta tillfället när en väninna skulle gifta sig på Irland. Då var det ju helt givet att ge sig ut på roadtrip och se mer av den gröna ön. Resans första mål blev byn Lisdoonvarna på västkusten. Från byn är det inte långt till de kända klipporna Cliffs of Moher. På vägen dit körde vi lite fel och hamnade på en slingrig väg som ledde ner mot havet.

Doonagore Castle
Mitt ute i ingenstans hittade vi ett slott med fantastisk utsikt över vidderna. Det visade sig vara slottet Doonagore som är byggt på 1300-talet. Det har en lång historia och har erövrats och bytt ägare många gånger. På 1970-talet var slottet i riktigt dåligt skick och renoverades av en privatperson. Idag är slottet ett semesterboende för en privat ägare och inte öppet för allmänheten.


Onekligen en udda sommarstuga! Platsen är otroligt vacker och utsikten från tornet bör vara helt fantastisk.


Intill slottet låg en stuga med en lika vidunderlig utsikt som själva slottet. Även en sommardag blåste det och det var lätt att föreställa sig hur vindpinad platsen måste vara om vintern.


Så fint att ta en oplanerad väg och genom det upptäcka platser som en annars aldrig hade sett. Att låta slumpen ibland få avgöra vart i världen du hamnar. I livet behövs visserligen viss planering men ibland är det nog klokt att fara längs oplanerade vägar för att kunna göra nya upptäckter.



På väg från slottet drog molnen in över landskapet och regnet hängde i luften. Var så säker på att regnet skulle vräka ner en stund senare men istället var det uppehåll hela dagen. Vi följde en slingrande väg genom landskapet och hamnade till sist i en liten by precis intill havet.

Från stranden kunde vi se slotten vi nyss besökt men också det som var resans egentliga mål, Cliffs of Moher.


Mest fascinerande var att se bäckarna som rann ut i havet. Eftersom landskapet slutade helt tvärt och störtade ner i havet blev bäckarna till vattenfall som rann ner över klippkanten. Onekligen både märkligt och intressant. Hade vi kört rätt från början, då hade vi missat allt detta. Nu fick vi istället förmånen att upptäcka ett vackert landskap som vi inte visste fanns och efter det lyckades vi till sist hitta vägen som ledde dit vi skulle från början
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...