Normalt sett älskar jag att gå på loppis. Igår fick jag lite oplanerat tid över och dök in på en loppis jag inte besökt på mycket länge. Min första tanke var:hjälp vad har hänt? Det var så fullproppat med saker att jag nästan kände att det var bäst att stå still för att inte riva ner något. Förutom att det var så fullt med saker att man inte riktigt kunde ta in allt så var priserna på en nivå som inte är försvarbart. Loppis ska vara roligt och billigt tycker jag, det är liksom själva grejen. Visserligen tycker jag att det är helt okej om fina antikviteter kostar lite mer men då ska det vara skälig kostnad. När saker på loppis kostar mer än de gjorde när de var nya på Ikea då har man missat målet.
Istället för att känna mig fylld av inspiration och stolt ägare till något nytt lämnade jag butiken med en känsla av ledsamhet. Tänker att någon borde ruska tag i ägaren och säga att ha en galen rea och bli av med minst två tredjedelar av alla grejer. När det är gjort fundera över hur du vill visa upp din butik och vad du vill. Vill du bara vara en antikaffär eller vill du också ha loppis. Om man väljer det senare då måste det vara billigt och roligt att handla. Inte en enda gång kände jag igår att jag ville ha något, jag kände mig mest klaustrofobisk!
 |
Dessa vackra damer kostade mig 15 kronor styck efter ett lyckat besök på en loppis.
Precis så ska det vara, billigt och roligt! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar