fredag 28 april 2017

Ibland glömmer jag

Att människor kommer och går i ens liv hör till vanligheterna. En del stannar länge och andra bara helt kort. En del går för att aldrig komma igen och en del av dem lämnar en större saknad än andra. Jag har flera gånger tidigare skrivit om min far som gick bort för dryga två år sedan. Jag trodde nog att jag vid det här laget skulle ha kommit längre i min egen process. Att jag skulle ha gått vidare och inte längre känna behovet av att prata om att han är borta och hur han fattas mig. Idag lyssnade jag på radion samtidigt som jag körde mellan Hult och Göteborg. Kom på mig själv med att tänka att jag borde berätta för pappa om programmet jag lyssnat på, tänkte att han skulle tycka att det var intressant att diskutera. Jag glömde mig bara i några sekunder innan jag insåg att vi inte längre kan diskutera något alls, den tiden är förbi. Samtidigt vet jag ungefär hur samtalet hade blivit. Vad han hade sagt och vad jag hade svarat. Han hade verkat vara ointresserad men inte kunnat lämna ämnet ändå. Märkligt hur jag ibland glömmer att han är borta. Samtidigt märker jag hur de där tänka samtalen fyller en funktion. Det ligger en tröst i att veta att mot slutet då kände vi varandra så väl att jag på förhand visste vad han skulle svara när jag frågade. Det ligger något fint i det tänker jag och ser med värme på den tiden och väljer att släppa alla åren då vi inte pratade med varandra alls.

En av mina favoritbilder på pappa och älskade vovven Ida

2 kommentarer:

Min Lilla Kokvrå sa...

Har ännu inte mist någon så nära, så jag vet inte hur jag skulle reagera, men jag kan tänka mig att det är svårt att ta in att någon för alltid är borta. Man träffas ju kanske inte dagligen, utan det kan gå veckor utan att man hörs eller ses, så att inte talas vid eller ses på ett tag är ju inget konstigt...
Min mormor dog för ca 15 år sedan och när jag går förbi huset där hon bodde tittar jag alltid upp mot fönstret där hon alltid stod och vinkade och förväntar mig nästan fortfarande än idag att hon ska stå där.

//Birgitta

Christina Karlsson sa...


Saknad är en sorgsen men samtidigt fin känsla <3

Önskar dig en fin valborgshelg
Kram Christina

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...