Avsked

Senare idag ska jag på begravning, vilket av förklarliga skäl inte är något jag ser fram emot. Den här gången är det inte egentligen jag som ska på begravning utan jag följer med min mamma som sällskap i en svår stund. Oavsett vems begravning det är drabbas jag alltid av stundens allvar och av vemod. Varje begravning väcker tankar på de begravningar man tidigare varit på, tankar om de nära och gärna som man under livet har förlorat. Det som förenar oss människor är de förluster vi bär med oss.

Somliga förluster kan vara sorgliga men ändå enklare att bära än andra. Att förlora den äldre generationen i mitt fall farmor och mormor, när farfar gick bort var jag för liten att riktigt förstå var svårt men ändå möjligt att acceptera. Farmor var en stor del av mitt liv och jag har saknat henne i nio år nu och önskar att hon fått träffa min man och mina barn. När en av mina jämnåriga väninnor dog för några år sedan var detta helt omöjligt att acceptera, jag har fortfarande inte vant mig vid tanken. Begravningar påminner om livets ändlighet och det sköra i tillvaron. Hur väl vi än planerar kan vi varken förbereda oss på hur det kommer att kännas eller när det kommer att ske.

Bemärkelsedagar, ett tillfälle att hylla och gratulera!

Tänker ibland att vi ägnar allt för lite tid till att hylla de människor som finns runtomkring oss. Ofta blir det bara födelsedagen som blir var och ens speciella dag. Egentligen borde vi gratulera varandra betydligt oftare. Ställa till med kalas, ge bort presenter och visa vår uppskattning. Så blir det oftast inte. Dessutom tror jag att man många gånger känner att det kan bli lite fånigt, tänk om hon/han tycker att jag är fånig när jag gör så här! Då är det trots allt tur att födelsedagen finns, en dag då vi inte riskerar att känna oss fåniga för att visa uppskattning eller för att komma med presenter. Eftersom idag är en sådan dag, en födelsedag tänkte jag passa på att komma med uppskattning till en klok kvinna som jag har äran att arbeta tillsammans med. Visserligen är alla dagar födelsedagar, det är ju alltid någons födelsedag!

Nåväl idag gratulerar jag Regina som fyller år. Tänker dock inte skriva hur mycket hon fyller, inte av hänsyn till hennes ålder utan snarare för att det får mig att känna mig oändligt gammal. Sedan drygt ett år tillbaka driver vi MakeMyDay Event tillsammans. Det har varit ett oerhört spännande år med både motgångar och medvind. Det har satt vår vänskap på prov. Att driva ett företag tillsammans är något annat än att bara vara vänner, det blir ett partnerskap där både vänskap och ekonomi sätts på spel. Jag känner mig tacksam över att ha möjligheten att arbeta tillsammans med någon så kreativ, klok och smått galen som Regina. Stort grattis på födelsedagen!

Regina i loppisfyndad kappa.

Fotografen alltså jag övervakar arbetet noga

Hosta och tenta

Förra veckan inleddes med att jag hade tre sjuka barn här hemma. I mitten av veckan var barnen bättre men då var det istället min tur. Har varit sjuk i nästan en vecka och fortfarande inte någon bättring. Hostar om nätterna, sover dåligt på grund av detta och sedan är jag trött hela dagen. Trots detta skall tentan skrivas och mer än en gång de senaste dagarna har jag tänkt att nu struntar jag i allt, bäddar ner mig och tittar fram igen någon gång i vår! Jag har så mycket annat jag vill göra just nu än att hosta och snora. Tentan är egentligen jättespännande, litteraturen mycket intressant och föreläsningarna har varit mycket bra. Jag skulle gärna dyka ner ordentligt och verkligen inte tänka på något annat förrän tentan är klar. Istället blir det små ytliga plask mellan sovstunder och hostningar. Jag känner mig så eländig att jag till och med har uppdaterat på Facebook att det är väldigt synd om mig idag! Nåväl än är det flera timmar kvar att skriva eller sova på innan jag måste vara färdig. Hemmet och barnen lämnas med varm hand över till min make som när han kommer hem ska få förse mig med rykande varmt te resten av kvällen!

Ogräs och skridskor

Att barn växer som ogräs är knappast någon nyhet för den som är förälder. Själv har jag blivit ordentligt påmind om detta den senaste veckan då min stora tös fyllt 20 år. Småtjejerna är dock än så länge just små, men frågan är hur länge. De växer verkligen som ogräs och jag funderar på att det kanske är klokt att ge dem "sluta-väx" eller något liknande. Det känns som om vi konstant rensar i garderober och lådor eftersom det som ligger där blivit för litet. Så även barnens skridskor. Skridskor är något som måste finnas hemma, är fantastiskt trevligt att använda men görs alldeles för sällan. Att köpa nya känns uteslutet sett till hur många gånger de används per år. När de stora tjejerna var små hade jag skridskor i säkert sex eller sju olika storlekar hemma. Några var mina gamla och några var loppisfynd. Dessvärre har dessa rensats ut eller förkommit under åren. I helgen passade vi därför på att åka till pingstkyrkans second hand för att se om de hade några skridskor. Givetvis fanns det skridskor, dessutom så pass många att vi hittade rätt storlek och kunde välja mellan olika modeller. Priset var bra och att det dessutom hjälper människor i behov av hjälp känns riktigt bra!

"Nya" skridskor till småtrollen för 40 kr paret

Födelsedagsfirande!

Idag fyller min stora tös 20 år! Alldeles nyss var hon liten och nu är hon redan både sambo och mamma. Åren går fortare än vad man ibland skulle önska. Samtidigt skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt. Var tid i livet har sin tjusning och att ha stora barn är en fas som jag gillar. Stort grattis till Sofia idag på hennes 20 års dag. Tänk nu är hon vuxen på riktigt och inte någon tonåring längre!

Min vackra äldsta dotter

Enklare tillvaro önskas

Att sköta ett hem är inte så enkelt som man skulle kunna tro. För vår del försvåras det dessutom av ständiga renoveringsprojekt som gör att vi inte har några bestående lösningar här hemma. Minns att jag tyckte det var svårt att hinna med allt när jag bodde själv i min lilla etta med katten Selmer. Sedan dess har familjen fyllts på med barn och djur och hemmets yta är betydligt större än då. Tänker ibland att familjelivet kanske kräver att en person är hemma på heltid för att sköta all markservice. Att vara hemmafru är dock inte särskilt realistiskt eller för den delen önskvärt. Istället får man förlita sig till tekniken för en enklare tillvaro. Vi har under två månader varit utan diskmaskin och jag kan inte nog beskriva hur skönt det är att åter ha en här hemma. Är så innerligt trött på att diska! Disken efter en familj på fem blir ju dessutom ganska omfattande. Att plocka ur diskmaskinen förut gav nästan en frihetskänsla! Nu har jag äntligen fått tillbaka tid, tid som jag slipper lägga på det tråkigaste jag vet. Tidigare under hösten skaffade vi en annan tidssparare, nämligen en torktumlare. För min del har inte detta varit något prioriterat, man kan ju trots allt inte torktumla allt ändå. Nu förstår jag inte hur vi har kunnat vara utan den! Tänk att slippa hänga alla strumpor det är onekligen en tidsvinst.

Just nu pågår ett projekt här hemma som skulle kunna kallas förenklingsprojektet. Jag försöker förenkla vardagen, hitta tidsvinster (torktumlare och diskmaskin bra exempel på detta) och förändra vår förvaring. När vardagsrummet är klart går vi från tillfälliga lösningar till något permanent över tid och då behöver vi ha tänkt igenom det ordentligt.

Inspiration från oväntat håll

Inspiration kan komma vid olika tidpunkter i livet. Att ge sig ut och resa kan vara ett bra sätt att fylla på med intryck och inspiration. När vi var i Edinburgh i slutet av oktober besökte vi ett författarmuseum som var riktigt mysigt och just inspirerande. När vi gick därifrån visste jag precis hur jag vill göra i vårt bibliotek för att sudda ut gränsen mellan böckerna och rummet. Vart på museet hittade jag denna inspiration? På toaletten så klart!

Inspirerande toaletter

På väg till författarmuseumet fanns citat från kända skottska författare

Förstår inte ett ord men det låter onekligen roligt när man försöker att läsa texten högt!