Att landa i 20-talet

Hur göra en när en vill komma tillbaka efter en lång tids frånvaro? Smyger tillbaka in i bloggandet som om ingenting har hänt eller gör en markering om att en är tillbaka och minsann kommer att skriva igen? Och hur vet jag helt säkert att jag verkligen kommer att fortsätta att skriva och hur regelbundet kommer det egentligen att bli? Hinner jag alls skriva längre och om jag skriver finns det då någon kvar som kommer att läsa det jag skriver? Kanske behöver en inte ha en färdig plan utan kanske räcker det helt enkelt med att bara börja skriva. Att foga samman ord efter ord tills de bildar ett helt inlägg! Det jag med säkerhet vet är att jag saknar att skriva, jag har massor av ord i huvudet som vill bli till både blogginlägg och berättelser. Alltså gör jag precis så! Jag börjar skriva, har inte en plan och får helt enkelt se i vilken omfattning det kommer att bli framåt. Ett nytt år är ju alltid en ny början och löften om vad som kan kan tänkas bli. Kanske särskilt just nu då det inte bara är ett nytt år som har inletts utan även ett nytt decennium. 

Det är onekligen en intressant tanke att fundera över vart livets vägar har fört mig i slutet att detta nya årtionde. Om jag blickar bakåt till januari 2010 hade jag inte kunnat föreställa mig att det liv jag nu lever är min självklara vardag. Då var jag timvikarie inom äldreomsorgen med en ständig oro över om jag skulle få tillräckligt många arbetspass per månad och om ekonomin skulle gå ihop. Jag bodde ute på landet i ett älskat men utmanande renoveringsobjekt som jag mer och mer började inse att det var ett omöjligt projekt att ro i land. Jag var gift och dessutom mamma till två tonårstjejer varav en av dem fortfarande bodde hemma. Att bo på landet var verkligen ett projekt och det inte bara på grund av renoveringsobjektet utan på grund av all planering som krävdes för att få vardagen att gå ihop eftersom jag inte hade körkort. En liten passande detalj i sammanhanget är att 2010 även var året då jag startade VisaLiza och lite försiktigt började att blogga.  När jag blickar tillbaka känns det som om det snarare passerat tjugo eller kanske trettio år sedan 2010 med tanke på allt som hänt sedan dess. 

Det har inte varit en rak väg från 2010 till 2020 och längs vägen har jag många gånger undrat vart jag är på väg någonstans i livet. När jag nu till sist har landat i tjugotalet då känns tillvaron verkligen helt självklar. Idag har jag den otroligt fina förmånen att arbeta med folkbildning och har sedan flera år tillbaka en fast anställning. Vilken otrolig skillnad det är att känna tryggheten i att veta att jag varje månad har en inkomst och inte behöver känna stress och oro för hur ekonomin ska gå ihop. Sedan ett år tillbaka är jag tjänstledig på halvtid och är oppositionsråd i min hemkommun. Ett uppdrag som visade sig vara oändligt mycket svårare och mer utmanande än vad jag hade kunnat föreställa mig. Det är något helt annat att vara förtroendevald än att vara den som förväntas leda och hålla ihop en hel grupp av förtroendevalda. Renoveringsobjektet på landet är bytt mot mitt älskade blå hus med utsikt över älven. Särskilt viktigt att notera att det är mitt hus som jag äger själv. Något som jag under åren som timvikarie inte ens hade kunnat föreställa mig att det en dag skulle vara möjligt. Barnaskaran har utökats och jag har numera fyra fantastiska flickor och dessutom ett barnbarn. Jag har även hunnit med att skilja mig och att ta steget att våga gå vidare i livet. Jag var helt säker på att gå vidare i livet innebar att leva ensam, att det var vad jag ville! Så precis i slutet av tio-talet dök någon upp som ställde allt på ända! Han visade sig vara min någon och den jag vill dela mitt liv med!

 Att sammanfatta allt som hänt under tio år är egentligen helt omöjligt, särskilt när en lever ett aktivt liv och tycker om att ha högt tempo. Det har varit år med mycket glädje men också mycket sorg, med nya upplevelser och nya vänskaper, med studier, ledarskapsutbildningar och resor. Alla dessa händelser som har format och omformat livet och lett fram till idag. Det liv jag lever är mitt och jag skulle inte vilja byta ut varken glädjen eller sorgen som lett fram till hur livet utformat sig!

Övre raden från vänster: jag 2010, Anna och Regina i Edinburgh 2011, döttrarna Anna, Sofia och jag 2012
Mittenbilden: Sydafrika 2015
Nedre raden från vänster: barnbarnet 2013, mamma och jag 2014, Maggy och jag i Namibia 2015

Övre bilden: mina fyra tjejer i december 2019
Nedre raden från vänster: föreläsning om Berättelser från Gamlestaden (bok jag varit med och skrivit) 2016, möhipperesa till Prag 2017, inför en debatt i valet 2018 då jag kandiderade som kommunalråd.

Megaloppisen i Majorna

Igår var det megaloppis i Majorna i Göteborg och jag var där tillsammans med dottern Anna. Megaloppisen arrangeras av Hyresgästföreningen och är verkligen ett helt otroligt bra arrangemang. I år fyllde loppisen dessutom tio år! Konceptet är enkelt, Hyresgästföreningen har sökt tillstånd för loppisen och den som vill sälja behöver bara ta med sig sina grejer och hitta sig en plats att stå på. Det senare kan nog ha varit en utmaning med tanke på hur otroligt många säljare som var på plats. Anna och jag laddade upp med brunch när vi kom till Göteborg och spenderade sedan många timmar med att strosa genom Majorna och titta på både grejer och folk. Det var verkligen otroligt mycket folk på plats och det är tydligt att intresset för loppis är riktigt stort.

Anna och jag

Vilken lycka att hitta både väckarklocka och väska som är vintage!

Att gå på loppis är i min mening alltid roligt. Även de gånger då en inte hittar något. Fast det är klart att allra roligast är det när en gör oväntade och fina fynd. Tjusningen med loppis är att möjligheten alltid finns men en har inte en aning om vad en kan tänkas hitta. Jag är ju tämligen svag för vintageväskor vilket gör att jag inte kunde motstå denna fantastiska vita vintageväska. Lite för stor för att vara en handväska egentligen och lite för liten för att vara en övernattningsväska. Å andra sidan har jag en tendens att släpa med mig många saker i vardagen så kanske är den trots allt en perfekt vardagsväska för mig. Jag är också riktigt förtjust i gamla väckarklockor. Det är nästan en fördel om de inte fungerar eftersom jag inte riktigt står ut med ljudet. Däremot tycker jag att de är riktigt fina och omger mig gärna med dem. Denna röda klocka blev ett fint tillskott i samlingen.

Omöjligt att motstå när en hittar så mycket fint!

 Konstaterar att det egentligen inte finns någon anledning att köpa nytillverkade kläder med tanke på hur mycket fint en kan köpa second hand. På loppisen igår hittade jag en topp, en blus, en kjol, en klänning samt en vintageklänning från 50-talet i nästan perfekt skick. För alla kläderna betalade jag 130 kronor!

Morsdagspresenter från dottern

Dottern gjorde också flera riktigt fina fynd till sig. Dessutom köpte hon två morsdagspresenter till mig. Verkligen fint att få bli lite bortskämd! Vi var båda trötta men mycket nöjda med vår dag i Göteborg och jag hoppas att vi lyckas vara lediga och kan gå även nästa år.

Aktivera garderoben

Under april antog jag en utmaning från Stilkontot på Instagram som handlade om att aktivera sin egen garderob samt att införa ett köpstopp under en månad. Jag insåg redan från början att jag inte skulle lyckas helt med utmaningen eftersom den även gick ut på använda allt i garderoben. Med tanke på att jag landade på 175 klänningar när jag räknade in mina klänningar var det en enkel matematik att en enda månad skulle räcka till för att använda allt i garderoben. En skulle förvisso kunna fundera över antalet klänningar och ställa sig frågan om det verkligen är en rimlig mängd klänningar att ha. Det snabba svaret är att det är givetvis inte en rimlig mängd klänningar. Det lite längre svaret är att det ändå kan ses som lite försvarbart med tanke på att det allra mesta är köpt på loppisar eller Tradera. En hel del har jag även bytt till mig på klädbytardagar. Med åren har de nytillverkade plaggen i min garderob blivit allt färre. Det allra mesta går ju faktiskt att hitta ändå.

Klänning inköpt till näst äldsta dotterns student återanvändes på yngsta dotterns konfirmation

Att aktivera garderoben handlar om att använda det som redan finns där. Som jag redan har konstaterat är innehållet i min garderob tämligen stort. Alltså finns där plagg som sällan eller aldrig används. Vissa av plaggen var ganska enkla att sortera ut och skänka vidare till loppisar eller att lägga i högen för att ta med till nästa klädbytardag. En del saker vet en med sig att de inte kommer att användas igen.

Klänning från senaste klädbytardagen, loppat skärp och älskade favoritskor

Plaggen som är svårare är de som inte känns helt rätt av någon anledning men som en ändå tycker om och inte kan göra sig av med. För att aktivera dem kan det vara klokt att testa dem lite förutsättningslöst och matcha dem med sådant som en inte brukar matcha dem med annars. Andra smycken, en annan modell av skärp eller kanske ett par jeans till en klänning som en tidigare haft barbent.

Ljuvligt traderafynd som jag dessutom har även i orange

Jag har länge hävdat att livet är för kort för att gå klädd i tråkig kläder. Alltså ser jag till att alltid planera mina outfits för hela veckan och hänger fram dem på garderoben. På så vis är jag alltid genomtänkt klädd och sparar dessutom tid varje morgon. Jag är verkligen inte någon morgonmänniska vilket gör att varje minut om morgonen är dyrbar. Att slippa tänka på vad jag ska ha på mig gör verkligen min morgon mindre stressig vilket onekligen är uppskattat. Planeringen har dessutom underlättat att aktivera garderoben. Även efter utmaningen har jag fortsatt att plocka fram plagg som sällan används. 

Sköna hemmakläder

Att fota sina outfits under trettio dagar visade sig vara en utmaning i sig. Det krävdes en del planering för att hitta bra platser att fota outfits på eftersom jag var en hel del på resa. Fast den största utmaningen kom när jag fick ryggskott och bara ville gå klädd i myskläder. Dem ville jag ju inte visa upp på bild tänkte jag. Å andra sidan är de där mysiga hemkläderna en viktig del i garderoben. Det där som en längtar efter att byta om till efter en lång dag på jobbet. De där plaggen som en har när en grejar hemma, går ut med hundarna eller bara sitter och slappar vid TVn i. För min del hamnar de där kläderna aldrig på bild annars men de är en viktig del av min garderob. För även om jag älskar vackra kläder så är det kanske inte det mest praktiska alla gången!

Vardagsoutfit som är både snygg och bekväm

Det var en tankeväckande utmaning på många sätt. Dels för att jag behövde fundera över min egen konsumtion. Även om jag sedan många år tillbaka sällan handlar nytillverkat så shoppar jag ändå betydligt mer kläder än vad jag egentligen behöver. Förvisso vintage, second hand, loppis och så vidare men det är ändå klokt att fundera över den. Kläder är förvisso ett intresse för mig men det finns ju också en rimlighetsnivå även för mig. Att ge sig själv ett köpstopp är nyttigt! Det ger perspektiv och eftertanke och för egen del har det fått mig att återigen tänkta till, tänka om och framförallt att aktivera min egen garderob.

Längtan och förväntan

Luften är ljum och mättad med doft av syren och av salt. Havet ligger helt stilla framför mig medan syrenens doft tycks komma från ingenstans. Dess blommor är inte synliga men påtagligt närvarande trots allt. Omsluts av den milda luften, blir en del av salt och syren. Sitter stilla, så stilla med vattnet intill. Ett stilla hav i ett försiktigt vågspel. Saltsmak på tungan och väderbitet bryggträ under min bara fot. En förväntan inför att nudda vattenytan. Kallt, eller isande kallt vatten? En skräckblandad förtjusning inför det oväntade. Till sist två motsägelsefulla känslor, isande kallt vatten och behagligt mild luft. En sol som går ner vid horisonten och bäddar in världen i ett mjukt gyllene ljus.

Följande morgon är himlen grå och mättad med regn. Isande vind och kyla med jackan ordentligt knäppt och dess huva noga uppdragen. Kalla händer nerstoppade i jackans fickor, genomfrusen men ändå helt uppfylld av känslan av att vara omsluten av salt och syren. Fylld av längtan och förväntan inför det som komma skall. Inför kväll efter kväll med ljumma vindar och stilla hav. Längtan gör kylan inte bara uthärdlig utan också njutbar. Snart, snart byts det gråkalla mot det solvarma och genom att längta tillåts jag njuta av det som kommer redan nu!

Säg inte grattis idag!

Idag är det internationella kvinnodagen och då kan det vara på sin plats med lite råd och tips för hur en på bästa sätt hanterar dagen. Det är nämligen inte helt givet varför dagen finns eller varför den uppmärksammas. Dagen har funnits sedan 1910 efter ett initiativ från Clara Zetkin (1857-1933) som var en tysk kommunist och en kvinnorättskämpe. Sedan 1978 är dagen dessutom en högtidsdag som erkänns av FN. Så vad gäller då när det är dags att ta sig an 8 mars?

Säg inte grattis!

Kvinnodagen är inte en födelsedag och inte heller en högtidsdag i stil med mors dag eller alla hjärtans dag. Visst är det fint med hyllningar till alla fantastiska kvinnor som finns, för det finns verkligen alldeles fantastiska kvinnor. Fast internationella kvinnodagen handlar om att uppmärksamma kvinnors situation i världen och då särskilt den utsatthet kvinnor befinner sig i just för att de är kvinnor!

Vill du uppmärksamma kvinnor idag, säg inte grattis utan poängtera istället det märkliga i att kvinnor som grupp fortfarande tjänar mindre än män som grupp. Hur det fortfarande är kvinnor som gör det mesta av det oavlönade arbetet i hemmet, tar ut mest föräldraledighet och dessutom är de som i störst utsträckning är hemma med sjuka barn. Påtala det galna i att det 2019 pågår allt mer omfattande diskussioner om att inskränka möjligheten till abort och med det förnekar kvinnor rätten att bestämma över sina egna kroppar.

Vill du uppmärksamma en kvinna på internationella kvinnodagen? Gör det, men inte för att hon är underbar utan beskriv istället vad som gör att hon är en fantastisk människa. 

Köp inte presenter

Som sagt det är inte en dag som firas med presenter. Känner du ändå att det är svårt att motstå impulsen att konsumera så finns det många fina projekt som arbetar för att förbättra kvinnors förhållanden. Sätt in en slant till valfritt projekt, skriv gärna varför på sociala medier och var på så vis en god kraft som sprider vidare intentionen med internationella kvinnodagen. (Fatta är en utmärkt organisation att skänka ett bidrag till)

Säg inte: men männen då!

Bara nej gör det inte! Det finns en internationell mansdag som infaller 19 november. Det står var och en fritt att uppmärksamma den dagen på sätt som en kan tycka är lämpliga. 8 mars är dagen då kvinnor står i fokus, en dag då vi konstaterar att kvinnor som grupp fortfarande har sämre möjligheter i samhället än vad män som grupp har och det är inte acceptabelt!

Gör något!

Det kommer att finnas gott om arrangemang runt om i landet under dagen. Passa på att delta på något av dem och fundera över varför samhället ser ut som det gör. Vilken betydelse har det för ett samhälle att kvinnors och mäns möjligheter ser så olika ut?

Då så, jag är redo för internationella kvinnodagen och ser fram emot konstruktiva diskussioner, hyllningar till fantastiska kvinnors styrka och att kvinnors situation i världen för en gångs skull får fullt fokus!

Ordning och reda minskar svinnet

Matsvinnet per person i Sverige idag är 97 kilo per år. Det är egentligen svindlande mycket mat som bara kastas i soporna. Sett till mängden kilon är det svårt att förstå hur det ens kan vara möjligt att så mycket mat slängs. Fast uppdelat per dag på ett år är det betydligt enklare att förstå hur det kan vara möjligt. Det är ju trots allt lätt hänt att en hittar ett äpple längst ner i lådan som har blivit dåligt eller en matlåda som hamnat längst in i kylen och börjat mögla. När jag tänker tillbaka har jag nog nästan varje dag kastat något i min kyl som inte längre gått att äta. Alla de där småresterna blir på ett år däremot något helt annat än smårester, de blir till ett ganska omfattande matsvinn! Jag har de senaste femton åren kunnat stilla mitt dåliga samvete lite vad gäller maten som förfars genom att alla dåliga grönsaker blir till mat för mina kaniner och marsvin. Samtidigt har det där dåliga samvetet ändå skavt, trots att jag inte slänger särskilt mycket har jag ändå känt att det behövs en förändring och jag behöver vara mer klimatsmart.

Äggen förvaras i en skål för att jag enkelt ska se dem

Konstaterade att för mig var den främsta orsaken till att mat slängs helt enkelt att det var rörigt i mitt kylskåp. Att saker hamnade längst bak, att jag inte såg dem och att de på så vis kunde förfaras. Alltså behövde jag bättre ordning för att kunna ha bättre koll på maten i kylen. Det är ju synnerligen dumt att ta hem mat bara för att slänga den. Jag valde att satsa på genomskinliga förvaringskorgar i kylen där varje korg har olika teman. En för smörgåspålägg, en för smaksättare, en för frukt och en för grönt och så vidare. På så vis får jag en enkel överblick över vad som finns i kylen vilket också gör det lättare att se till att använda allt innan det blir dåligt.

När var sak har sin plats har matsvinnet minskat!

Alla matlådor är utbytta till glaslådor med lock för att det även där ska vara enkelt att se vilka matrester de innehåller. Den tämligen röriga lådan längst upp i kylen innehåller alla möjliga sorters nötter eftersom de håller sig bättre i kylen än i skafferiet. Äggen förvaras i en skål eftersom jag även då snabbt ser hur många som finns kvar utan att behöva öppna någon förpackning för att veta. Riktigt smart eftersom det gör att jag alltid vet hur många som finns där.

Det har gått en tid sedan jag tog ett helhetsgrepp och organiserade om kylen och redan märker jag resultat. Jag slänger nästan ingenting längre vilket känns otroligt bra! Dessutom är det mer inspirerande att titta in i kylskåpet när där är ordning och reda vilket också gör att det blivit roligare att laga mat. Både trevligt och klimatsmart alltså!

Ett köpstopp som inleds med ett köp

Under 2017 hade jag ett köpstopp när det gällde nytillverkade kläder. Det var ett år som gav flera insikter när det gäller min egen konsumtion. Som att ibland har nöden ingen lag och trots goda intentioner kan inköp ibland vara helt nödvändiga. I alla fall om en är på väg till ett möte och ens byxor går sönder. Eller att tristess kan vara en anledning till att jag shoppar och att en har märkligt mycket tid över när en inte shoppar. När en väl vant sig fungerar det riktigt bra att inte handla nytillverkade kläder. Inte bara för den som i likhet med mig älskar vintage, allt finns verkligen att hitta. Under året som gått har jag inte haft något köpstopp för nytillverkade kläder men det mesta jag har handlat har varit på loppisar och via Tradera. Dessutom var jag med och arrangerade två klädbytardagar då jag bytte till mig kläder som hunnit bli favoriter i garderoben. Något plagg från den första dagen kändes helt fel när jag väl var hemma, jag gav det flera försök men konstaterade att det enda rätta var att lämna in det till nästa klädbytardag.

Under julledigheten har jag försökt bringa lite ordning bland kaoset som mina kläder skapar. Jag har ordnat mer förvaring och plats att hänga kläder på och förvara väskor och skor men det räcker inte till. Jag har kläder nog inte bara för resten av mitt eget liv utan även för mina barn och grannar! Jag brukar ibland lite skämtsamt hävda att jag har en utrymmeskrävande hobby. Förvisso helt sant eftersom jag har ett stort intresse för kläder, men samtidigt ett bekymmer eftersom jag dels ska få plats och även hinna använda allt jag har. Det var därför tämligen enkelt att ett köpstopp är det enda rätta och att det även kan vara på sin plats att rensa och sortera bland det som finns. Sådant som inte används gör bättre nytta genom att tas med till en klädbytardag eller att skänkas till någon loppis. På så vis ingår de åter i klädkretsloppet och blir till glädje för någon annan. Den här gången har jag bestämt mig för att köpstoppet omfattar nytillverkade kläder, skor och väskor. Underkläder och strumpbyxor blir däremot undantagna från stoppet. Dessutom har jag valt att utmana mig själv genom ett totalt köpstopp, det vill säga även loppis och tradera under årets två första månader och kanske mer. Ett enda plagg bestämde jag mig för att undanta från köpstoppet och istället se till att köpa så fort som möjligt, nämligen en vettig löparjacka. I många år har jag främst tyckt om att springa på löpband men på senare tid tycker jag allt mer om att springa ute. Vintertid ställer det lite andra krav på kläder än vad löpningen inomhus gör. Efter ett antal rundor har jag konstaterat att jag faktiskt inte äger en funktionell jacka för löpning vintertid. Har prövat lite olika hoodies och andra tröjor men det har helt enkelt inte fungerat. Alltså inleddes köpstoppet med ett köp av en funktionell jacka och nu längtar jag efter att komma ut och springa! I övrigt ska det bli spännande att se hur det totala köpstoppet fungerar. Planen är att utvärdera efter två månader och se hur länge jag kan klara mig utan att köpa något alls.

Årets första löparrunda på årets första dag. Pepp inför alla årets utmaningar och särskilt den att ha ett köpstopp!