fredag 11 april 2014

Ett år senare...

Idag är det precis ett år sedan vi var hos veterinären med vår katt Elvis och fick veta att han var svårt sjuk. Så pass sjuk att han i bästa fall om han svarade på medicineringen skulle leva i några veckor till. Han svarade på medicineringen och började må mycket bättre och veckorna och dagarna gick. Plötsligt hade hela sommaren passerat och vår Elvis fanns fortfarande hos oss och vi gjorde ett nytt besök hos veterinären. Nya röntgenplåtar och undersökningar konstaterade att han var fortsatt lika sjuk och egentligen inte borde må bra. Samtidigt konstaterade veterinären att Elvis onekligen är en välmående katt som trivs med livet. Veterinären menar att katten egentligen inte borde leva och definitivt inte vara stark och orka leka och klättra i träd. Elvis själv verkar inte förstå det märkliga i att han finns kvar hos oss. Han är fortsatt busig och kelig och vill vara med överallt. Så fort jag tar fram min kamera kommer han springande. Vet inte hur många kort som fått tas om för att det kommit med en bit av Elvis som inte borde vara med på kortet. Han får medicin varje dag och specialkost men annars är livet som vanligt för honom. Under vintern hade han det svårare och hostade mer än tidigare och vi konsulterade åter veterinären som rådde oss att hålla katten inne vid minusgrader. Efter några dagar försvann det mesta av hostan och vi kunde åter andas ut. Veterinären säger att katten inte borde vara i livet men att han märkligt nog tycks kunna leva och må gott sitt tillstånd till trots. Det håller säkert inte för evigt men vi har fått ett helt år till med vår älskade lille vän och för det är jag enormt tacksam!

 

Här har vi Elvis om morgonen när han och jag väntar på skolbussen tillsammans med barnen. För stunden sitter han stilla men alldeles nyss var han längst upp i granen på andra sidan vägen. En stund senare jagar han katten Nemi över gräsmattan och hamnar längst upp i en björk. Nu ligger han bredvid datorn och försöker att hjälpa till och trycka på tangenterna. Inte helt lätt att skriva när en har en katt som vill hjälpa till!

9 kommentarer:

Johannas Retro sa...

Naw lilleman! Får hoppas att han blir bättre med tiden och att ni hår fortsätta att ha honom kvar :)
Så söt!

SV: Åh! Vart ska fröken resa?

Min Lilla Kokvrå sa...

Är egentligen ingen kattmänniska men sedan vår katt Molly valde att flytta in hos oss (bodde från början hos grannen men blev mobbad av sina bröder och flydde över gatan till oss för att få lite lugn och ro, och här blev hon kvar)så är hon ett kärt sällskap och källa till glädje. Skulle absolut sakna henne om hon inte längre fanns hos oss, så jag förstår din tacksamhet över att fortfarande ha er Elvis hos er. Kram!

Pemsplatser sa...

Så söt. Jo men de har väl nio liv?! :)Kram

Hannis sa...

Den där herren är en fighter=))
Ler när jag läser!
Våra djur är en sann gåva.

Kram Hannis

Christina sa...

Kanske har han sparat alla sina nio liv tills nu! Vilken lycka för er att han mår bra, den sötnosen!
Önskar er en finfin helg!
Kram Christina

Choices by Annie sa...

Vilken hjälte Elvis är. Håller tummarna att ni får ytterligare ett år med honom.
Kram
Annie

bara anna sa...

Så fin! Jag älskar katter men tyvärr är min man allergisk....
Ha en skön helg!

Fru Eriksson sa...

Naw...Lille Elvis sååå söt ♡ ...
Hoppas ni får många år tillsammans/Nospuss & Kram

bosseliden sa...

Vad söt Elvis är. Skönt att läsa att veterinären inte hade rätt när det gällde det mörka. Hoppas Elvis "lurar" döden flera år till.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...