onsdag 26 december 2012

Mitt liv 28 kilo lättare

Den 5 september 2012 kommer att vara ett datum jag minns så länge som jag lever. De var nämligen den dagen då jag gjorde en gastric bypass. Jag hade funderat länge och väl innan jag i slutet på 2011 beslutade mig för att ansöka om att få göra operationen. De var inte ett enkelt beslut och jag tvekade många gånger innan det väl var dags. Min vikt har de senaste åren gått sakta men säkert uppåt trots ett aktivt liv. En av förklaringarna är samma förklaring som varför jag inte har biologiska barn, nämligen att jag har PCOS. Kvinnor med PCOS har en högre benägenhet att öka i vikt och har även mycket svårt att kunna gå ner i vikt.

För min del hänger det här med ofrivillig barnlöshet och vikt tätt samman eftersom vi inte fick möjlighet att göra fertilitetsbehandlingar på grund av att jag hade ett BMI som låg över 35. Riskerna blir helt enkelt för många om den tilltänkta mamman är drabbad av fetma. Själv har jag i övrigt inte varit särskilt påverkad av att vara tjock, det har varit så jag har sett ut helt enkelt. Det som var avgörande för mig i mitt val att göra en gastric bypass var hälsovinster och möjligheten att kunna bli med barn. Vad gäller hälsan var den inte något problem innan operationen men på tio eller kanske tjugo års sikt med en så pass kraftig övervikt var det många tänkbara problem som väntade. Möjligheten att kunna bli med barn är fortfarande mycket liten, men nu kommer jag på sikt i alla fall ges möjlighet att pröva.

Att välja att göra en gastric bypass är inte en genväg. Det är livsförändrande på ett sätt som inte går att föreställa sig innan. Jag visste ju innan att jag bara skulle kunna äta mycket små portioner. Däremot visste jag inte hur svårt det skulle vara att lära ögat hur mycket mat som faktiskt är lagom. Jag var inte förberedd på hur trött jag skulle bli av mat eller att maten skulle smaka annorlunda mot tidigare. Innan operationen ens kom på tal hade jag under många år prövat olika metoder för att gå ner i vikt. Jag prövade mediciner och dieter och kände till slut att nu fick det vara nog! Antingen fick jag acceptera att övervikt var något som skulle följa mig genom livet eller så fick jag göra en radikal förändring. För mig blev den radikala förändringen en operation.

Den 7 juni 2012 skrevs jag in på NÄL i Trollhättan inför operationen och vägde då 110 kilo till en längd på 158 cm. Då hade jag börjat känna mig medveten om min vikt och kände att det gick inte längre så bra att trolla genom att klä sig klokt. Nu väger jag 28 kilo mindre och förstår inte hur min kropp orkade bära all den vikten. Min minsta dotter väger precis 28 kilo och jag prövade att bära runt henne en stund för att se hur det kändes att ha all den vikten tillbaka. Det går nästan inte att föreställa sig att jag har vägt så mycket mer. Jag orkar betydligt mer idag än tidigare och det är roligt att träna igen. Promenaderna med Ida har plötsligt blivit dubbelt så långa som tidigare och jag känner hur hela jag trivs med att åter kunna röra på mig ordentligt. Jag är glad över att jag vågade ta steget och operera mig. Däremot är det inte bara positiva erfarenheter. Jag har svårt att veta vad jag kommer kunna äta eller inte. Att gå på restaurang är något av en prövning på många sätt. Det är svårt att behöva förklara för främmande människor varför jag vill ha en mycket liten portion. Det är också svårt med mat som jag inte vet exakt vad den innehåller.


För mig har det varit viktigt att inte ta fula förebilder och sedan jämföra med ett nytt fantastiskt jag. Jag var ju fantastisk även innan, jag var bara tjockare än nu. Att vara tjock ses som fult och att man på något sätt skulle vara en sämre människa för att man inte kan kontrollera den egna vikten. För flera år sedan fick jag höra på jobbet att jag antagligen smygåt hemma. Anledningen menade hon att jag åt alltid så nyttigt på jobbet och om man åt nyttigt kunde man ju inte vara tjock. Visst kändes det tungt att behöva en operation för att kunna gå ner i vikt men det gör mig inte till en sämre människa. Jag är tacksam över att ha fått möjligheten till ett mer hälsosamt liv och med det kanske också en ökad livslängd.

Något som är lite märkligt som har hänt den sista tiden är att jag nu plötsligt känner mig tjock! Jag har gått ner nästan trettio kilo och är fortfarande överviktig och kanske var det orsaken till att jag plötsligt blev medveten om min kropp på ett nytt sätt. Sen har kroppen förändrats med viktnergången. Även om jag tränar regelbundet så märker jag redan hur huden inte riktigt hänger med. För många kan det bli aktuellt med ytterligare operation för överskottshud. Jag hoppas att det inte skall bli nödvändigt eftersom den senaste operationen var något av det läskigaste jag varit med om i hela mitt liv.

Några månader har gått sedan mitt liv förändrades och jag var nog inte helt förberedd trots allt jag hade läst innan. Jag ångrar mig däremot inte en sekund. Jag mår bra, min kropp mår bra och jag har gett mig själv möjligheten att pröva fertilitetsbehandlingar. Livet är gott helt enkelt!


8 kommentarer:

Queen of Kammebornia sa...

Vad du är modig och stark! Och det är klart att du var fantastisk innan! Det viktigaste är att du mår bra! Stora kramar!!!

VisaLiza sa...

Tack! Kramar Liza

Lilla Kullan sa...

Vad härligt för dig att gå ner så mycket. Fin är du... så det så!;-) Kram Stina

Hannis sa...

Vad jag gillar din öppenhet!
Och din inställning till dig själv, att du var fantastisk innan också. Jag applåderar sånt.
Förstår att det inte är helt lätt att gå igenom operationen och det som följer efter.

Sen vill jag tacka dig för dina rader i samband med min sorg!
Det har varit ett enormt stöd att läsa.
Det blir sån kaos när en människa går bort.
Obegripligt,fast man varit där och suttit bredvid så känns det vissa stunder som att det inte är sant...
Livet blir konstigt ibland.

Stor kram Hannis

VisaLiza sa...

Ja min kropp är onekligen nöjd över att vara lite lättare :) Tack för fin komplimang Kramar Liza

VisaLiza sa...

Tack snälla för varma ord! Sorg är svårt men något vi alla går igenom förr eller senare, helst senare. Skönt att min erfarenhet kunnat vara till stöd för dig. Kramar Liza

alexandra sa...

oj vilken resa, det där med pcos suger, har det med... vikten är som klister :( . hur vet du att chanserna är små att bli gravid på egenhand? alltså har läkaren sagt det till dig?

VisaLiza sa...

Ja PCOS är inte någon höjdare direkt. För min del så är det enligt läkaren inte möjligt att bli gravid på egen hand ens efter viktnedgång. Jag var normalviktig när vi började försöka. Däremot så ökar chanserna för lyckad fertilitetsbehandling med minskad vikt. Liza

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...