Inventering och planering

Det är februari och med det har årets odlingssäsong inletts. I helgen var jag iväg och köpte de fröer som behövdes för årets odlingar och till denna helgen tänkte jag börja så det första. En del av det jag skall odla behöver tämligen gott om tid på sig för att gro, växa och sedan ge skörd. Förra året skaffade jag mig en odlingsdagbok samt ett trädgårdshäfte i min Evernoteapp. Dessa båda verktyg har visat sig vara helt ovärderliga i planeringen för årets säsong. Konstaterar att det var en tuff säsong som varit och där mycket inte alls blev så som jag hade tänkt mig. Å andra sidan har det gett mig otroligt värdefull kunskap när jag nu planerar för nästa säsong.

Förra året skapade jag en lista i Evernote över allt jag odlade. I år var det således bara att kopiera den och använda som inköpslista. En hel del fröer hade jag redan eftersom jag sparat fröer från senaste skörden. Tomater, paprika, physalis, bönor och ett gäng olika sorters pumpor hör till det som fanns utöver fröer till ettåriga blommor. Innan jag handlade stämde jag av listan mot mina anteckningar i trädgårdsdagboken. Vissa grödor kommer jag inte att odla igen. Rättika var förvisso lätt att odla men den uppskattades inte av någon här hemma. Inte ens kaninerna och marsvinen uppskattade den. Majrovan var inte heller något som uppskattades av människorna i Hult. Gnagarna gillade den däremot men jag tänker att jag odlar nog i första hand mat till människorna. Gnagarna får ändå gott om mat från det som rensas och gallras bort och bör även de bli nöjda. Viktigt att hålla dem glada eftersom de är en viktig del i vårt kretslopp här hemma. Allt som blir över i grönsaksväg får de att äta och när burarna sedan städas hamnar allt på komposten. Komposten hamnar i odlingslådorna och blir där till raketbränsle för mina odlingar. Ett vinnande koncept för alla helt enkelt!

Årets odlingar blir i ungefär samma omfattning som förra året, men känns betydligt lättare. Nu är alla odlingslådor på plats, växthuset är i ordning och potatislandet grävt. Potatislandet kommer förvisso behöva grävas om inför sådden men det är betydligt enklare än att gräva ett helt nytt land. I år kan jag alltså fokusera helt på att så och plantera samt drömma om den där odlingstunneln jag skulle vilja ha. Jag har hittat den perfekta platsen för en tunnel men det blir ett stort projekt att få den på plats eftersom det innebär att ta ner en stor gran. Så när allt är sått och planterat behöver jag helt enkelt inte oroa mig för att vara sysslolös!

Min frölåda är än så länge välfylld men på söndag börjar sådden och med det vårbruket!

Två riktigt fula lampor

I somras köpte jag mig två riktigt fula lampor på loppis. Så fula att de resulterade i frågan: är du säker på att du verkligen ska ha dem? Fast jag var helt säker på att det var just dem jag ville ha. Jag hade gått igenom loppisens alla lampor och konstaterade att dessa faktiskt var de allra finaste som fanns där. Eller nja, de var ju faktiskt anskrämligt fula men de hade potential att bli riktigt fina.

Jag undrar lite hur resten av inredningen såg ut i det hem där lampan med tofsarna hängt? Föreställer mig ett hem med många dukar, med tunga gardiner och svepande överdrag till soffor och fåtöljer. Givetvis alltsammans noga dekorerat med tofsar!

Det som gjorde att jag föll för dessa båda lampor var dess fina form under allt tyg. Tanken var att lite snabbt och lätt befria dem från allt tyg och sedan sprejmåla dem vita. Det där med snabbt och lätt visade sig sedan inte riktigt stämma. Konstaterar att den som klätt lamporna gjort ett synnerligen bra jobb. Men tanke på hur lång tid det tog att få bort sammetstyget är det lätt att börja fundera över hur lång tid det tog att sätta dit det. Tanken gav mig nästan lite dåligt samvete när jag klippte, sprättade och drog. Sen var då lamporna klara att sprejmålas och sedan hängas upp. Har testat dem i lite olika rum men har inte riktigt blivit nöjd där de har hängt.

Den ena lampan har fått flytta in i mitt nya rum. Det där med att fotografera en vit lampa mot ett vitt tak visade sig inte vara helt enkelt. Har också kommit fram till att jag skall byta ut sladden mot en i textil istället. Det finns ju så fina sladdar och upphängningar idag och det dessutom i en stor mängd färger.

Lampan är på plats i mitt rum och här får den nog stanna kvar tänker jag. En viktig fråga i mitt rum har varit den om belysning. Att kunna sitta med olika projekt även om kvällarna är viktigt för mig och då är ljuset onekligen av stor betydelse. Med den här lampan får jag bra ljust med en fin inramning.

It's complicated!

Mitt förhållande till bloggen och till tiden är lite komplicerat just nu. Har så mycket jag vill skriva om samtidigt som jag har så pass fullt upp med livet att jag inte riktigt hinner med. Fast just det här med att skriva och att fotografera hör till något av det roligaste jag vet att lägga min tid på. Att vara vuxen innebär dock ibland att en måste ge avkall på det en vill göra till förmån för det som måste göras. Då är det dock tur att mycket av det som måste göras dessutom är sådant som är riktigt roligt.

Någonstans längs vägen från Windhoek till Swakopmund

Bloggen är aldrig ett måste utan har alltid varit något roligt och som jag ser fram emot. När annat kan vara svårt att skriva är det sällan svårt att hitta orden och bilderna att dela med mig av. Har ägnat mycket tid åt att redigera mina bilder från resan till södra Afrika i november och längtar verkligen efter att dela med mig av både bilder och berättelser. Först måste dock en del måsten skrivas. Sådana där måsten som jag inte kan skjuta på fast jag onekligen försöker. Lite lustigt när en kommer på sig själv att förhandla med just sig själv. Att om jag gör det här tråkiga först då kan jag skriva det roliga som jag hellre vill sedan.

Gatukonst i Dublin

 De måsten som skall skrivas just nu är två bokprojekt och en uppsats. Egentligen riktigt roligt, spännande och kreativt. Det handlar nog mest om att hitta fokus, att bestämma vad jag skall börja och sedan bara sätta igång. Även om det är stora projekt så påbörjas de precis på samma sätt som de små och avslutas även på samma sätt. Det är bara det där i mitten som är lite längre. Fokus som sagt! Fokus är vad som krävs och även lite planering. Tror dock att små avstickare från planen är alldeles nödvändigt. Utan det där som är extra roligt blir livet synnerligen tråkigt. Alltså ska jag planera både för bloggande och för fotograferande. När alla projekt har rotts i land skall jag dessutom planera in en resa som belöning. Dublin känns som ett lämpligt mål att jobba mot.

Konster jag önskar behärska

Det finns vissa konster jag önskar att jag behärskade. Stickning är en och sömnad en annan. I höstas bestämde jag mig för att bemästra konsten att sticka och köpte in ett helt gäng böcker på ämnet samt material. Blev inte så mycket klokare av böckerna utan behövde mammas hjälp för komma igång med mitt projekt. Konstaterar att stickning är något som kräver tålamod vilket är alldeles utmärkt då detta är något jag ständigt behöver öva på. Tålamod är verkligen inte en dygd jag besitter! Samtidigt är det så att det ligger något riktigt fint i att skapa med sina egna händer. Även om min stickning ännu inte är den mest avancerade så gör den mig glad. Tycker om att se hur projektet allt mer börjar likna vad det är tänkt att bli.

Kanske är det då dags att ta tag i nästa konst jag önskar behärska nämligen sömnad. Jag har ett helt gäng böcker, en amerikakoffert fylld med tyg och dessutom två symaskiner. Alltså borde det ju bara vara att sätta igång. Fast så är det den där jobbiga lilla rösten som påpekar att det skall ju bli bra också! Vad är det för mening att sy om det en syr inte blir till användning? Bestämmer mig idag för att sluta lyssna på den där rösten! Förvisso kommer nog mina första sömnadsprojekt inte bli de allra vackraste. Å andra sidan ger övning färdighet och om jag inte börjar någonstans kan jag ju aldrig lära mig att behärska konsten att sy!

Hatkärlek

I normala fall ondgör jag mig över rönnspirean i min trädgård som jag ständigt slåss mot. När vi köpte huset täckte den större delen av trädgården och det senaste tio åren har jag kämpat för att hålla den borta. Jag har sällan svurit så mycket som över den förhatliga rönnspirean. Det är dock lite av en hatkärlek eftersom när den är tuktad och växer där jag vill då är den riktigt fin. När rönnspirean blommar lockar den gott om fjärilar och bara det gör den till en trevlig invånare i min trädgård. Det som gör att jag till och med går så långt som att tycka om den förhatliga rönnspirean är att den är först ut att grönska. Redan nu i februari har den gröna knoppar trots att det alldeles nyss var snö och kallt är den ett löfte om att våren är i antågande.

 Så här års tar jag alltid in några kvistar av rönnspirea och sätter i vaser lite här och var i huset. Det tar bara någon dag för kvistarna att slå ut. Fint att kunna ta in våren när den ännu inte anlänt Hult.

 Tänk att något jag avskyr tämligen stor del av året just nu ger mig en känsla av lycka. Lite som livet är i stort tänker jag. Att allt inte är svart eller vitt. Att hur en ser på saker förändras över tid eller beroende på situationen. Egentligen inte särskilt mycket att fundera över utan istället bäst att konstatera att det är härligt att kunna ta in våren och bara njuta.

Trädgårdslängtan

Idag har det känts som vår i luften. Flera plusgrader och strålande sol gör att en känner sig lätt om hjärtat. Kände hur jag ville strunta i alla måsten och istället städa ur mitt växthus och att gräva i komposten. Just det där med att städa ur växthuset skulle jag egentligen ha gjort i höstas men då var jag ju inte hemma och alltså blev det inte gjort. Å andra sidan är det inte så mycket som kan göras i trädgården så här tidigt på säsongen och då passar det egentligen bra att ha uppgifter kvar att göra. Jag älskar verkligen att arbeta i trädgården, det ger tydliga resultat och tar den tid det tar. När jag har grävt igenom en odlingslåda då är det gjort och uppgiften avslutad. Enkelt och rationellt helt enkelt vilket tilltalar mig. Sen är det förvisso så att ogräset är något som måste rensas hela tiden. Märkligt nog stör det mig inte alls utan jag tycker faktiskt om att just rensa ogräs. Även när en rensar ogräs blir det ett tydligt resultat och jag ser vad min arbetsinsats betyder.

Sen är det märkligt nog så att trädgårdsarbete inbjuder till att bara vara. Att ställa ifrån sig spaden, hämta en kopp kaffe och slå sig ner bland odlingarna och bara titta på allt. Oavsett tid på året kan jag helt förlora mig i att bara vara i min trädgård. Att titta på det som växer, att fundera över vad som skulle kunna planteras eller förändras. Kanske skulle jag ha ett träd intill den där busken eller borde busken i själva verket flyttas till en annan plats. Ibland leder de där funderingarna till omedelbar handling men ofta stannar de just vid att vara tankeexperiment. Det skulle vara möjligt men inte nödvändigt och särskilt inte om jag istället kan dricka kaffe.

Växthuset i oktober precis innan jag for iväg.

Januari i korthet

Februari inleds med regn och mildare väder. Kanske är det trots allt så att våren nu är på väg. Egentligen på tok för tidigt att hoppas men jag kan som ändå inte låta bli. Januari var i år en synnerligen hektisk månad inser jag när den lagts till handlingarna. Mycket att göra men otroligt spännande och roliga saker nästan hela tiden.

 Månaden inleddes med renovering hemma. Jag har fått ett alldeles nytt rum att husera i och trivs fantastiskt gott. Så härligt med ett eget rum anpassat för både arbete och vila. Började även månaden med att hinna med två kalas. Ett för yngsta barnet som fyllt 11 år och ett för Regina som fyllt 25 år. Egentligen fyllde Regina år redan i november men då var ju jag ute och reste. Alltså sparade vi firandet till nu så det kunde göras ordentligt.

I mitten på januari blev det snö och ordentligt kallt. Jag tillbringade några dagar i Stockholm i strålande vackert väder. Kände mig varm om hjärtat när jag deltog i en manifestation för öppna gränser och att stoppa vinsterna i asylmottagandet. Att vara politiskt engagerad har känts tungt en längre tid när fler och fler väljer att se till sig själva istället för till det som är rätt och medmänskligt.

Under månadens andra del var det äntligen dags för inspelningarna av Smartare än en femteklassare att dra igång. Yngsta barnet är med i årets klass och vi ser verkligen fram emot att programmen skall börja sändas. Något som jag också sett fram emot var releasepartyt för boken Berättelser från Gamlestaden. Det kändes nästan overkligt att äntligen hålla i den tryckta boken och se mitt eget namn på omslaget. Den känslan kommer jag alltid att bära med mig, känslan av att jag nu faktiskt ser mig som författare på riktigt. Releasepartyt följdes av resa till Stockholm där jag tillbringade några dagar tillsammans med goda vänner, shopping, fest och god mat. Bättre än så blir livet nog inte!

Januari är också månaden då de politiska aktiviteterna drar igång igen. Min favoritaktivitet varje månad är när vi har fikaprat hemma i Munkedal. Det är precis så enkelt som det låter. Vi fikar och pratar! Att prata politik utan dagordning är inte ofta vi har möjlighet till så därför blir de där träffarna otroligt värdefulla och viktiga. Att ha utrymme att vara visionär och pröva sina tankar och dessutom dricka kaffe till det.