söndag 6 mars 2016

Våren tycks dröja

Våren låter visst vänta på sig i år och Hult är fortsatt inbäddat i snö. För precis ett år sedan hade jag en arbetsdag i trädgården då jag för första gången tyckte det var varmt nog att ha bara armar. Idag har jag istället svurit över att jag åkte till Göteborg över helgen och missade att ta med mig vantar. Det har varit synnerligen kallt och tråkigt väder och nu har nog mitt tålamod tagit slut tror jag. Säger som så ofta förr att tålamod är inte en dygd jag besitter och då är det ju tur att jag ges många tillfällen att öva upp den egenskapen. Vill våren inte komma till Hult får jag därför skapa vår på egen hand. Att så mina första fröer är onekligen en vårsyssla. Har försökt få tiden att räcka till för sådd de senaste veckorna men inte lyckats med detta. Imorgon väntar dock en ledig dag, vilken tur att jag då kan spendera den med mina fröer. Har flera spännande nya sorter för i år och ser verkligen fram emot att säsongen skall ta ordentlig fart. Om några dagar kommer det att börja grönska och spira i mina fönster och då spelar det ingen roll om det är snö ute eftersom jag har vår inne.

Bild från förra året då våren kommit lite längre än i år

onsdag 2 mars 2016

Jag lever hennes dröm!

Min farmor Anny föddes 1920 som äldsta barnet i en arbetarfamilj i Halland. Hon var bara tonåring när hon var tvungen att börja arbeta för att försörja sig själv, något annat alternativ fanns inte. Under resten av sitt liv skulle hon dock sörja över att hon aldrig haft möjligheten att studera vidare. Vi stod varandra nära farmor och jag och pratade ofta om de där viktiga sakerna i livet. Om drömmar och önskningar. Nu så här i efterhand kan jag önska att jag lyssnat lite mer och pratat lite mindre om mina  egna drömmar. Skulle så önska att jag vetat mer om hur hon tänkte, nu är det ju inte längre möjligt att fråga henne. Samtidigt vet jag att det gladde henne att jag hade drömmar och hon lyssnade mer än gärna.

När jag började engagera mig politiskt som femtonåring stöttade hon mitt val och menade att det var alldeles nödvändigt att även kvinnor engagerade sig. Själv tog hon aldrig steget till politiskt engagemang och fick aldrig  heller möjligheten att studera. Däremot stöttade hon och uppmuntrade nästa generation. Under tiden som hon med ett förkläde ordentligt knutet runt midjan bakade kakor, lagade mat eller gjorde andra viktiga insatser så som andra kvinnor i hennes generation avhandlade vi de där drömmarna och det viktiga i livet. Vi pratade om att förändra världen och hur jag i likhet med min far ville se hela den där världen jag skulle förändra. Min farmor menade att världen kunde förändras från köksbordet lika gärna som från andra sida jordklotet. Det viktiga var inte vart i världen en befann sig utan vad en valde att göra.

Min farmor hade inte lika många valmöjligheter som jag. När hon växte upp var utbildning inte en alternativ för de flesta av arbetarklassens barn. Förvisso kunde hon ha engagerat sig politiskt men för kvinnorna av hennes tid krävdes det ett särskilt mod att göra det. Inte ens idag är det helt enkelt att vara kvinna och politiker. För kvinnorna av hennes generation var det oändligt mycket svårare. Hennes val var att ta hand om sina barn och efter det sina barns barn. Att ständigt finnas där med middagen på spisen, med en extra säng och med tid att lyssna och bidrog hon till att skapa trygghet och utrymme för oss att drömma stort.

Min farmor gick bort hösten 2002 då jag ganska precis hade tagit klivet ut i vuxenlivet. Det var val den där hösten och hon var stolt över att då kunna kryssa mig till både riksdag och kommunen och sparade extra valsedlar för att kunna visa upp att hennes barnbarn minsann var med. För henne spelade det ingen roll hur långt ner jag stod på den där riksdagslistan, jag var ju med och det var det viktiga.

 Hon gjorde det möjligt för mig att drömma stort och jag önskar att hon kunnat finnas med längre tid under mitt vuxna liv. Att göra henne stolt var och är fortfarande viktigt för mig. När jag kom in på högskolan höstterminen 2001 tog jag med mig antagningsbeskedet och cyklade hem till farmor. Jag tvekade lite på om jag skulle tacka ja eftersom jag då hade jobb. Hon sa till mig att jobba kunde jag göra resten av livet men att studera var en möjlighet som jag inte fick missa. Jag följde mina egna drömmar men genom dem kom jag också att leva hennes dröm. Till skillnad från henne fick jag möjligheten att själv välja väg i livet. Dessutom lärde hon mig vikten av att förändra världen i det lilla precis där en är. Att samtal hemma i köket kan vara de allra viktigaste samtalen av alla!

Min farmor Anny, älskad och saknad!

tisdag 1 mars 2016

Farväl till februari!

Äntligen är det första mars och med det en vårmånad. Förvisso bjuder den första dagen på minusgrader men det gör som ingenting när det äntligen är mars! Fast februari som nu läggs till handlingarna var även det en trevlig månad. Har egentligen ingenting emot själva månaden det är bara vinter, mörker och kyla jag har svårare för.


Den första delen av februari präglades av lilltösens TV-inspelning. 10 program spelades in av Smartare än en 5:e klassare och det var riktigt roligt. När det sista programmet spelades in satt vi med i publiken vilket verkligen var kul. Varvat med inspelningarna var det dagar hemma med politik och jobb. Jag lyckades äntligen ta tag i att rama in min fina poster från Kapstaden och blir glad och stärkt varje gång jag ser den. En bra påminnelse i vardagen om politikens betydelse.

 Ett nytt bokprojekt har dragit igång vilket känns fantastiskt roligt. Det nya projektet handlar om traditioner i förändring och känns som en viktig bok att skriva.


När inspelningarna var över följde mycket annat roligt. Jag var på första träffen med Den röda bokcirkeln där vi diskuterade Egalias döttrar. Läste den första gången i sjuan men den är fortfarande lika bra.

Har bott in mig ordentligt i mitt nya rum och trivs verkligen med att sitta där och arbeta. Har fin utsikt medan jag skriver och får dessutom sällskap av katt eller hund vilket är riktigt trevligt.

Har inventerat mina fröer och konstaterar att det bara är att sätta igång! Skulle ha sått redan förra helgen men konstaterar att jag är lite väl mycket tidsoptimist ibland (läs nästan alltid!)


Lyckades en lördag klämma in loppisshopping på tio minuter vilket resulterade i fina fynd. Har även hunnit ha sportlov tillsammans med kidsen och shoppat även med dem. Årets ständiga vånda kring skolavslutningskläder löste sig helt smärtfritt denna gång. Vi råkade springa på de perfekta klänningarna och så var den saken klar.

Februari bjöd också på härlig vårsol vilket gjorde att solglasögonen fick invigas för i år. Onekligen härligt! Lägg dessutom till att jag under två soliga dagar besökte goda vänner i Västerås så kan det inte bättre bli. Sol och vänner är en oslagbar kombination!


Så är då februari till ända och även årets sportlov. Avslutade med fika med mor, två av barnen och svärsonen. Själva månaden varade en dag längre än veckan och den där extra skottdagen blev dagen då våren också kom till Hult.

måndag 29 februari 2016

Vackert i vardagen

Vintage är en passion  jag som bekant har. Väskor, skor och klänningar är sådant som gör mig på synnerligen gott humör. Kort och gott älskar jag sådant som är vackert och ofta brukar det som är gammalt vara som vackrast. Livet består till största delen av vardagar och då vore det ju tråkigt att spara på de vackra kläderna. Sedan några år tillbaka är detta min strategi i livet och sedan dess har mina vardagar blivit betydligt roligare och jag gladare. Kanske inte så att de vackra kläderna gör vardagens sysslor roligare i sig men jag blir alltid på gott humör av vackra kläder och det mesta blir roligare med ett gott humör.

Förutom att vintagekläder är vackra är de också lite av en utmaning. Det är ju lite skillnad i att shoppa vintage eftersom det inte riktigt går att åka till närmaste köpcentrum som med konventionella kläder. Ibland kan det vara synnerligen frustrerande. Förra våren letade jag efter den perfekta vintageklänningen till en tjusig tillställning men lyckades inte hitta någon. Det resulterade i en ny klänning i gammal stil fast med jacka, skärp och väska från 50-talet. Så när en inte letar efter något särskilt då hittar en plötsligt flera klänningar i rätt stil och även rätt storlek. Jag har lärt mig att aldrig tveka även om jag hittar flera fantastiska klänningar samtidigt, en vet ju inte när en hittar en nästa gång! En given fråga är ju då hur många vackra klänningar som behövs? Får ofta den frågan även när det gäller skor och väskor. Mitt svar brukar vara: så många som det krävs! Ett lite mer nyanserat svar är kanske: så många som en hinner använda! Antalet vackra klänningar beror alltså på hur många tillfällen en har att använda dem. Om en sparar på tillfällena och bara klär sig vackert till fest då behövs inte särskilt många. För min del är varje dag ett bra tillfälle för en vacker klänning och således behövs många!


lördag 27 februari 2016

Omöjliga projekt!

Solen skiner i Hult idag och trots de många minusgraderna finns det ett löfte om vår i solskenet. Jag ägnade en stund igår till att inspektera trädgården inför den kommande säsongen. Än så länge ligger den i dvala även om det här och var tittar upp lite grönt. Onekligen ett gott tecken att de lökar jag har satt är på väg upp. Så här vid vinterns slut inser jag hur mycket jag har saknat min trädgård och hur viktig den är för mitt välbefinnande. Bara att vistas i trädgården gör gott för själen. Det allra bästa jag vet när jag har mycket arbete och stress är att gå ut och gräva och arbeta i trädgården. Där får tankarna vila.

Trädgården i Hult 2012
Trädgården jag älskar så har dock inte alltid varit den avkopplande oas den är idag. Under många år gav den mig mest ångest eftersom jag inte visste hur det alls skulle vara möjligt att komma i ordning. Vart skulle vi börja? Arbetet kändes oöverstigligt och helt ärligt alldeles omöjligt. Idag fungerar trädgården som en påminnelse om att även det som ter sig omöjligt och är en källa till stress och ångest är helt möjligt att förändra. Tror att det i sig är en anledning till att jag trivs så gott i min trädgård. Min trädgård är min ständiga påminnelse om att allt är möjligt, det handlar bara om vilja och beslutsamhet!

Växthuset 2013
Det allra mesta i trädgården har vi gjort själva men de större arbetena har vi fått leja bort. Att göra två gårdsplaner samt att plana ut den nedre delen av trädgården var inte möjligt på egen hand.


Att det här skulle bli ett funktionellt växthus kändes inte särskilt troligt den dagen vi ställde det på plats. Det tog mycket tid och mycket arbete att bli klara men resultatet överträffade alla mina förväntningar. Just därför är det ibland klokt att titta tillbaka på gamla bilder för att påminna sig om hur långt en har kommit och hur mycket arbete som har krävts. Jag tycker om att arbeta och blir stolt när jag ser resultatet av den tid jag investerar i sådant som är viktigt för mig.

Midsommar 2013
En gång i tiden var här en djungel av två meter hög rönnspirea. Ett antal år senare byggde vi en altan. Under maj 2013 slet Raimo för att den skulle vara klar till vår midsommarfest det året. Altanen blev färdig men när det var dags att sätta sig till bords öppnade sig himlen. Minns när jag tog det här kortet att jag tänkte att vi skulle ha byggt ett uterum istället.

Sommaren 2015
Året därpå började därför bygget av vårt uterum med förhoppningen att bli klara till dotterns student 2014. Då hade taket ännu inte kommit på plats och vädret tvingade oss åter att hålla kalas inomhus. Tur att huset i Hult är stort och med lätthet rymmer många människor.


Förra sommaren bjöd på allt annat än behagligt väder men familjen har nog aldrig tillbringat mer tid i trädgården. Vädret till trots flyttade vi nästan ut i uterummet. I stort sett alla middagar och frukostar åts där under sommarmånaderna. I uterummet befinner en sig mitt ute i trädgården men ändå under tak.

Rosenträdgården 2015
De få dagar vädret var gott nog intogs middagarna och även frukost, lunch och kvällsmat i rosenträdgården. Tänk att det här är precis samma plats som den första bilden!

Växthuset 2015
Det där växthuset som jag var tveksam till är en plats som jag nu längtar efter. Att gå där inne och vattna och pyssla om mina växter är något av det bästa jag vet. Att verkligen se hur mitt arbete bär frukt är en härlig känsla.

Vid växthuset 2015
Hur många uteplatser behövs i en trädgård? Så många som det krävs tänker jag! Ju mer tid jag tillbringade i växthuset och vid odlingarna desto tydligare blev det att det också behövdes en plats där för vila. En plats att dricka kaffe och utrymme att sitta och filosofera över livet och allt dess innehåll. Den allra bästa platsen jag vet för eftertanke och reflektion är i min trädgård. Mitt i själva beviset för att ingenting är omöjligt men att det ibland kan ta lite tid att nå dit en vill!

torsdag 25 februari 2016

Vår, vänner och sol

Tänk så gott det gör med lite sol! Lägg dessutom till att hälsa på goda vänner och bli lite bortskämd så kan livet inte bli bättre. Igår fick jag inviga solglasögonen för i år, körde sedan genom en soligt landskap på min väg hem efter att ha hälsat på vänner. Trots att jag inte är särskilt förtjust i att köra bil kunde jag inte låta bli att njuta av att susa fram genom solskenet. Dag har jag kunnat lägga till ännu ett vårtecken på min lista. Nu har jag äntligen fått se de första vårdropparna. Förvisso inte hemma i Hult ännu, men det är ändå ett säkert tecken på att vintern får maka på sig.

Det är som lite spännande med vänner och vänskap. Vissa människor är det möjligt att plocka upp samtalet precis där det slutade sist gång. Det spelar inte så stor roll om samtalet var i förra veckan eller för två år sedan. Relationen är helt enkelt sådan att den förblir oavsett hur lång tid som passerar. Andra vänskapsrelationer behöver mycket arbete för att de skall fungera. Där ett uppehåll på en månad kan innebära att en plötsligt är som främlingar för varandra. När jag var iväg hade jag förmånen att plocka upp ett samtal som sist fördes för nästan ett år sedan. En härlig känsla men samtidigt lite vemodigt att vi ses så sällan. Goda vänner borde en prioritera att omge sig med ofta!

Vår, utsikten i en annan stad, fika och solglasögon är onekligen en bra kombination!

måndag 22 februari 2016

Ett alldeles eget rum

I mellandagarna påbörjades renoveringen av det rum som numera är alldeles egna rum. Tidigare var rummet något av ett skräprum sedan dottern Anna flyttat ut för ett år sedan. Det har varit ett roligt men också jobbigt arbete att få ordning på allt. Känns dock helt fantastiskt att ha ett eget rum. Tidigare hade jag ett mycket litet arbetsrum där det var svårt att kombinera förvaring och möjlighet att hålla på med olika projekt. Trots ett rejält försök för något år sedan att lösa bot på detta blev det aldrig riktigt bra.


Nu har jag istället ett rejält rum som dessutom har fin utsikt över trädgården. Med lite god vilja kan jag se både växthus och odlingar från mitt fönster. Mitt rum är en inrett med en salig blandning av gammalt och nytt. En del ärvt, somligt loppat och en del jag har fått. Fåtöljen kommer från min farmor och stod i hennes vardagsrum från det den köptes 1961 till hon gick bort 2002. Trasmattan är arvegods från mammas sida. Någon faster eller möjligen moster som gick ur tiden långt innan jag föddes. Sekretären fick jag från min väninna Sofie för några år sedan och var ett av mina första målningsprojekt.


En utmaning med renoveringen och planeringen för mitt rum var att där också behövde rymmas förvaring. Dottern har fortfarande de flesta av sina saker här hemma eftersom hon ännu inte har någon permanent bostad. Alltså måste de förvaras någonstans och mitt rum är det enda utrymmet som är stort nog. För att lösa förvaringsproblemet sattes en skena upp i snedtaket och med hjälp av ett draperi döljs det som förvaras där bakom. Draperiet såg dock riktigt tråkigt ut men detta löstes genom en klädställning fylld med mina vackraste vintageklänningar. Jag såg även till att leta upp mitt gamla sminkbord som under några år fått så gömt i ett förråd.


Väggen på rummets ena sida togs bort för flera år sedan för att göra rummet lite större och nu har vi även öppnat upp och gjort i ordning den andra sidan. Under snedtaket ryms sedan en liten sovalkov. Mindre roligt är dock röret som passerar rakt genom öppningen. Det är ett skvallerrör som så snart vi byter panna skall tas bort. Tills vidare får det vara som det är och det går alltid att dra för draperiet så det inte syns. Dessutom är det ett praktiskt sätt att dölja en obäddad säng om en skulle vilja.


Inte helt enkelt att bädda snyggt inne i sovalkoven men med lite god vilja fungerar det. Till sängens huvudända har vi återbrukat en gammal växasäng som stod i huset när vi köpte det. Den var ett sådant där projekt som blev stående men som ingen tog tag i att renovera. Till slut var barnen för stora för att använda den men jag kunde inte förmå mig att kasta den. Nu fick en del av sängen i alla fall ett nytt liv. En liten tavellist intill sängen skapar möjlighet för att ställa några böcker trots att där inte ryms något sängbord.


Eftersom jag är en människa med tämligen spretiga intressen behövs gott om förvaring för att allt skall rymmas. Målning, stickning, smyckestillverkning, trädgård och lite annat smått och gott hör till sådant som jag tycker om att roa mig med. Dessutom måste jag ha plats att förvara alla mina vackra vintageväskor.


Gott om plats för böcker är alldeles nödvändigt! Vad är väl ett rum utan böcker?


Jag tycker om blickfång och får erkänna att jag är svag för vackra saker. Har alltid varit mycket förtjust i glas och då särskilt kristall. Det är något alldeles särskilt med ljuslyktor i just kristall. Ljuset i dem blir något annat än i vanliga ljuslyktor. Minnessaker hör också till det jag är svag för. Jag tycker om saker med historia vilket inte är särskilt förvånande egentligen med tanke på att jag är etnolog. Kanske också anledningen till att jag tycker om fotografier. De sparar ju själva ögonblicket till skillnad från en sak som bara kan påminna dig om minnet. Det lilla kortet till vänster i bild är så fint tycker jag. Det är min farmor och jag när jag inte ens var ett år gammal. Så mycket kärlek i den bilden och jag är tacksam över att just den stunden sparades åt mig eftersom jag själv inte kan minnas den.


Ett slagbord får fungera som extra arbetsyta för att jag skall kunna breda ut mig ordentligt. Det har dessutom försetts med hjul för att kunna vara riktigt flexibelt. Mina gamla resväskor som jag har samlat på mig genom åren får fungera som förvaring. De största har staplats på varandra och ersätter en byrå. Lika praktiskt men mycket vackrare!


Ett alldeles eget rum, inrett helt efter eget huvud och med de funktioner som jag önskar i ett rum. Bättre kan det egentligen inte bli. När jag sitter och skriver har jag utsikt över trädgården. Om några veckor kommer jag att kunna ha öppet fönster och lyssna till fågelsång. I mitt tidigare arbetsrum låg fönstret precis intill farstun och att ha öppet var direkt farligt. Om någon inte var uppmärksam var risken att den gick rakt in i fönstret. Nu har jag åter en dörr att kliva in igenom när det är dags att arbeta samtidigt som detta är ett rum där jag gärna sitter och läser eller pysslar. Ett rum för hela vardagslivet helt enkelt! Det gamla arbetsrummet då? Det har fått den funktionen som det alltid råkade få fast det inte var meningen. Det har helt enkelt blivit ett förråd och nu dessutom med betydligt bättre förvaring sedan mina saker flyttats därifrån.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...