Ibland när man befinner sig mitt i någonting kan det vara bra att stanna upp och fundera över vart det hela egentligen började och hur långt man kommit sedan dess. Efter sex år av renovering är det lätt att glömma bort hur det egentligen såg ut när vi började. De första fyra åren var vi glada helgrenoverare som varannan helg packade bilen med barn, katter och hund för att tillbringa några dagar med hårt arbete. Efter denna fram och tillbaka tillvaro flyttade vi till sist upp till vårt hus för dryga två år sedan och kunde konstatera att vi var ganska mätta på det där med renovering. Att leva sju dagar i veckan i ett renoveringskaos var inte lika charmigt som man skulle kunna tänka sig. Ekonomin tillät inte hellre att vi bara ringde någon och lejde in lite arbetskraft utan det handlade om att hitta lusten till att komma vidare igen. Då var den där lilla påminnelsen om var vi började det där lilla extra som gjorde att självförtroendet och känslan av att vi trots allt är duktiga kom tillbaka.
 |
Här började vi med orange kök och 70-tals tapeter
|
 |
| Mitt i det första rivningskaoset |
 |
Vi är fortfarande på väg men pausar med ett vilsamt vitt kök
|
 |
| Den där första rivningen gjorde oss modiga och nu har huset betydligt färre väggar. Tänker ibland att det är tur att det är just ett renoveringsobjekt för den händige vi har så man vågar låta fantasin flöda! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar