Hundra klänningars rimlighet

Jag har inte riktigt haft ordning på mina kläder i det nya huset utan haft dem spridda lite här och var på grund av platsbrist. För någon vecka sedan fick jag äntligen ordnat ordentligt med garderober och kunde strukturera upp mina kläder. Konstaterar med det att rörigheten hade viss fördel eftersom jag då inte hade koll på hur mycket kläder jag egentligen har. Funderade på hur jag bäst skulle organisera kläderna och började sortera ut alla klänningar och hängde dem för sig. Någonstans i processen ställde Regina frågan till mig om hur många klänningar jag egentligen har. Vi har genom åren diskuterat min förkärlek för skor och det faktum att jag äger tämligen många par höga klackar. Däremot hade jag aldrig räknat efter hur många klänningar jag äger. När alla klänningarna hängde så fint på rad framför mig då blev jag helt enkelt nyfiken på hur många de egentligen var och räknade in hundra klänningar. Jag skulle alltså kunna ha på mig olika klänningar de kommande hundra dagarna.

En härlig vintageklänning som är en favorit om sommaren

Svårt det där med balans när en har ett intresse för kläder. Det är ju lätt hänt att det blir lite många klänningar. Ser jag en tjusig vintageklänning som passar ja då är det ju helt omöjligt att motstå. Chansen kommer ju inte igen om en låter klänningen hänga kvar.

En och en annan klänning i garderoben är nytillverkad och nyinköpt!

Även om min garderob till stor del består av vintagekläder så finns där också en hel del nytillverkat. Under förra året hade jag bestämt mig för att inte köpa nytillverkade kläder under hela året. Istället skulle jag handla loppis, tradera och liknande. Med några avsteg under året lyckades jag ganska väl i min ambition. Mitt beslut innebar däremot inte att jag slutade shoppa utan jag förflyttade egentligen bara min konsumtion från nytt till lite mer hållbart.

Älskar denna klänning som jag fyndade på Tradera förra året

Att se kläder som en del av ett kretslopp känns klokt. Att det jag inte har användning för det skänker jag vidare eller säljer och låter det bli till glädje för andra. Det var just det som var anledningen till att Erika, Regina och jag arrangerade en klädbytardag i Munkedal i våras. För att kläder ska komma till användning och bli till glädje på nytt.

En del av mitt klänningsarkiv

 Jag har länge hävdat att livet är för kort för att gå klädd i tråkiga kläder! Med det som motto har jag fyllt mitt klänningsarkiv med många alldeles ljuvliga, vackra, tjusiga, söta, eleganta klänningar. Det finns nog inte en enda tillställning i livet som jag inte har en passande klänning till!

Ännu ett fint loppisfynd, men vägrar kalla den vintage då den är från 80-talet och yngre än vad jag är!

Någonstans infinner sig frågan om hundra klänningars rimlighet! Är det verkligen rimligt att kunna ha olika klänningar i hundra dagar i följd? Det är nog dags att inventera klänningsarkivet och fundera över om alla dessa klänningar verkligen används och kommer vara till glädje för mig eller om de kan få dansa vidare med någon annan. Samtidigt vet jag att det där är en svår process, jag är ju smått förälskad i alla mina vackra klänningar. Så kanske är hundra klänningar rimligt men inte fler! Väljer därför att inleda processen med att införa ett totalt shoppingstopp under juli och augusti och se till att verkligen använda mina hundra klänningar!