Gör om och gör rätt!

De senaste veckorna har livet susat på i ovanligt hög fart och jag har känt att det inte har varit ett helt behagligt tempo. För att hinna med allt som skall hinnas med har träningen fått prioriteras bort, den har helt enkelt inte hunnits med. Tänk när skall jag egentligen lära mig, det är ju träningen som gör att jag orkar med ett högt tempo och mår bra. Märkligt ändå hur lätt det är när man är mitt uppe i livet att glömma bort det där som är nödvändigt för att både kropp och själ skall må bra. Jag har de senaste dagarna faktiskt börjat fundera över om något varit fel eftersom jag känt mig så trött och sliten. Nu har jag sett över mina prioriteringar, planerat in träning i kalendern igen och dessutom sett till att ha hunnit med alla dagens möten och att dansa zumba. Jag gör om och gör rätt helt enkelt!

Det är lite mycket nu!

Livet är sedan en tid tillbaka märkligt intensivt och jag längtar efter pauser i livet. Tittade i mitt bloggarkiv från förra året och insåg att även då var november en ovanligt hektisk månad. Kanske är det så att allt skall hinnas avslutas innan året tar slut. Det är ju trots allt bara 42 dagar kvar av 2013! Jag brukar inte ge nyårslöften men i år funderar jag mycket på det här med målsättningar inför året som kommer. Min ambition för det nya året är att prioritera om och skapa fler pauser i livet. att ge mig själv tid att bara vara och tid att göra sådant som jag tycker om. Idag när folk frågar hur det är svarar jag att det är lite mycket nu. Kommer på mig själv och tar bort det där nu eftersom det är lite mycket jämt.

Fast det där med prioriteringar är inte helt lätt när man vill göra allt på en och samma gång. Sen finns det förvisso en mycket tydlig prioriteringsordning i vårt liv. Barnen kommer alltid först, sedan kommer allt annat. Vi gör mycket tillsammans som familj vilket jag tycker är helt rätt. Många gånger när vi går på möten om kvällarna följer tjejerna med. De sitter och ritar och pysslar men lyssnar också på det som sägs i rummet. Dagarna efter kan det komma frågor vid middagsbordet om vad olika saker betydde som sades på mötet. Varför gillar inte alla vindkraft? Vad är demokrati eller kanske viktigast: varför hade de inte ekologiskt kaffe på mötet? Barn lär sig i sin egen takt tänker jag och lyssnar på det som intresserar dem. Genom att ibland vistas i den vuxna arenan får de tillgång till samtalsämnen som inte kommer upp i skolan vilket vidgar deras horisonter. De kan välja att lyssna och de kan välja rita och pyssla. Idag blir det dock skola för barnen och möten på egen hand för mig. Dessutom skall jag göra en intervju till min mastersuppsats idag. Arbetet går långsamt framåt, men det går lite fram varje vecka och det börjar kännas som att jag inom överskådlig tid kommer att ro det iland.

Förvaring för det viktigaste

Väskor av äldre datum hör som bekant till mina passioner här i livet. Skor och väskor hör till de saker som man aldrig kan få för många av anser jag. Med det sagt kan det dock vara klokt att påpeka att jag trots detta inte tycker att konsumtion är livets främsta uppgift. För min del som gärna vill ha både skor och väskor som är vintage så handlar det om att titta på loppisar och köpa saker som så att säga redan är en del av kretsloppet.

Aftonväskor är riktigt fiffiga tycker jag. De rymmer precis lagom mycket när man skall på fest eller annan tillställning. Att ha en väska som rymmer allt för mycket kan bli ett problem eftersom den då blir tung. Det är ju lätt hänt att man packar med sig för många saker när de ändå ryms i väskan.

Den här lilla skönheten rymmer absolut bara det nödvändigaste såsom plånbok, mobil, läppstift och kam. För egen del blir jag lite nervös av att åka iväg utan min kalender som rymmer hela mitt liv. Jag har funderat på det här med kalender i mobilen men känner mig fortfarande mest trygg med min gammaldags helt analoga kalender. Dock ryms den inte i aftonväskan och kanske är det lika bra. När man skall ut och roa sig kan det vara klokt att lämna kalendern hemma.

Även denna väska är ett av fynden jag gjorde på Saltkällans marknad i september och den kostade mig hela tio kronor. Har hittills hunnit använda den två gånger vilket än så länge ger ett PPT (pris per tillfälle) på fem kronor. Undrar vad varje användning kommer att ha kostat mig om tio år?

My darling clementine

Jag fullkomligt älskar clementiner och anser att det är just clementiner som gör november möjlig att uthärda trots allt. Nu har jag dessutom upptäckt något som är godare än att äta dem bara precis som de är. för en tid sedan skrev jag om glass gjord på banan som verkligen är något jag kan rekommendera. Nästa nya glasshöjdare här hemma är glass gjord på clementiner.

Det är en både nyttig och enkel glass att göra. Bästa kombinationen helt enkelt. Skala och frys in lämplig mängd clementiner. En clementin per person är ganska lagom. Viktigt att clementinerna är hela när man fryser in dem. Annars blir nästa steg nämligen lite svårt att genomföra. När frukterna är ordentligt frysta tar man upp dem och river dem fint på ett rivjärn. Prövade att göra detta med en köksmaskin men det blev inte alls lika bra som att riva för hand. Har ett litet handtag som jag fått som present på ett plastparty någon gång och nu kom det till användning som hållare för clementinerna. Klokt att ha något att hålla i eftersom man annars riskerar frostskador på händerna!

Den rivna clementinen blir som en läskande sorbet och smakar alldeles ljuvligt. Servera gärna med en klick kardemummagrädde. Har också prövat att göra samma sak med frysta jordgubbar och även det blev riktigt bra även om clementinsorbeten var godast!

Spegel, spegel

I förra veckan var vi och hämtade lite arvegods och idag har vi äntligen sett till att de har hamnat där de ska. Arvegodset som vi hämtat är en stor förgylld spegel med tillhörande bord som har varit min farmors. Det känns både märkligt och bra att ha farmors fina spegel här hemma. Var så nervös när vi körde hem den och tänkte att tänk om den skadas under transporten. En sådan sak få verkligen inte hända när man kör ömtåligt gods. Även om själva spegeln är vacker så får den sin betydelse för mig från de minnen den representerar. I alla år hängde spegeln på väggen i farmors hall mellan dörren till gästrummet och hennes eget sovrum.

Vart spegeln skulle hängas här hemma i Hult var inte självklart men det slutade i att vi flyttade spegeln vi redan hade till en ny plats. På bilden ovan syns spegeln till höger i bild och det känns som om den balanserar upp tavlorna på ett fint sätt. Som vanligt när jag fotograferar här hemma vill katten Elvis vara med på bild.

Här har vi då farmors spegel. Känns lite ovant med allt guld, inte riktigt min stil egentligen. Hade jag hittat spegeln och bordet på loppis då hade jag antagligen valt att måla dem vita eller ljust grå istället. Att måla om farmors spegel känns dock inte riktigt bra, det känns som att den skall vara som den är och alltid har varit.

Tids nog vänjer jag mig nog vid guldet också tänker jag. Tänk så många gånger jag har stått framför den här spegeln när den hängde hemma hos farmor. Bordet gjorde att den var perfekt när man skulle sminka sig. Bara att lägga fram allt som skulle användas. Det var uppskattat av farmor att inte låsa in sig för sminkning på den enda toaletten. Inte för att hon misstyckte till smink utan för på den tiden tog det eoner av tid bara att lägga på maskara. När jag gick på gymnasiet bodde jag mycket hemma hos farmor eftersom hon bodde i centrala Kungälv och vi ute på landet. När man gick på gymnasiet i Göteborg underlättade det onekligen att ha kortare väg att åka och fler bussar att välja mellan.

Ärvda saker är onekligen speciella eftersom de bär på minnen från personen man har ärvt dem ifrån. Jag vet att farmor ärvt spegeln och bordet från sina föräldrar och jag önskar att jag hade frågat mer om dem medan jag hade chansen. Nu är minnena av dem förlorade när den som mindes dem inte längre finns kvar. Min farmor var en viktig person i mitt liv från det jag föddes till dagen då hon dog. Av den anledningen pratar jag ofta om henne med mina barn. Vill att de skall minnas mina minnen av henne även om de aldrig fick möjligheten att träffa henne. När någon så ärver farmors spegel efter mig så finns inte bara mina minnen knutna till den utan även minnet av min farmor.

Träffas på en tisdag

Igår träffade vi vårt barnbarn eftersom vi var och hälsade på dottern som fyllde år. När man bor långt ifrån varandra blir det lyx att träffas mitt i veckan. Tio mil är visserligen inte ett enormt avstånd men det är tillräckligt långt för att man inte bara skall kunna ses lite kort i vardagen. Det innebär att det ibland kan gå veckor utan att man ses och att lilla fröken hunnit lära sig nya saker mellan gångerna. När Manda var mindre kändes det där riktigt jobbigt men nu när hon är lite större är det enklare. Tidigare var jag faktiskt orolig att hon inte skulle minnas oss mellan gångerna. Just därför har det varit viktigt för oss att ha henne hos oss över helgerna med jämna mellanrum. Dels för att hennes föräldrar skall få lite barnledig tid men främst är motiven helt själviska för vi vill få rå om henne själva. Att få barnbarn är givetvis speciellt när det än händer i livet. För vår del har första barnbarnet kommit medan vi själva har barn hemma. De barnbarn som kommer senare i livet kommer ha en annan tillgång till mormor och morfar om vi den dagen har utflugna barn. Samtidigt är det en ynnest att vara ung när man blir morförälder eftersom vi kommer kunna finnas där när hon får barn och det är onekligen ett trevligt att tänka sig barnbarnsbarn i framtiden. Det känns fint att veta att vi har möjlighet att finnas med under stor del av hennes liv tycker jag.

När Manda kommer hem till oss är vi i första läget inte så intressanta. Den hon alltid frågar efter först är vår hund Ida. De där två har älskat varandra från första stund! När Manda var en liten bebis släppte Ida inte henne med blicken och så snart tösen blev något större har de varit oskiljaktiga lekkamrater. Blir stolt över vovven som är så duktig med barn och känner sådan tacksamhet över att vi har henne. Känns som ett bra läge att börja dagen med tacksamhet!

Här är Manda i somras när hon hjälper mormor att vattna blommorna.

Förväntan

Vi är en bit in i november och nu börjar jag känna att det känns helt okej att börja tänka jul och att affärerna har julpyntat. Helst skulle jag dock önska att det var som när jag var barn hemma i Kungälv. Dagen innan första advent täcktes affärernas fönster längs Västra gatan. Jag brukade åka och hälsa på min farmor som bodde på just Västra gatan och sen brukade vi promenera längs gatan och titta. I affärerna kunde man se att det var tänkt och att man arbetade med julskyltningen. Det var alltid lite spännande att gissa hur det skulle bli tyckte jag. På söndagen klockan tio visade affärerna sedan upp sina julskyltningar och det var fullt med aktiviteter längs hela gatan. På den tiden var ju affärerna normalt sett inte öppna på söndagarna vilket gjorde det särskilt speciellt med just skyltsöndagen.

Även om jag högst motvilligt accepterar julens intåg redan nu så hör jag till dem som fullkomligt frossar i jul. Har alltid älskat julen och det har inte minskat med åren. Däremot har min uppfattning om vad julen skall innehålla varierat genom åren. Sedan jag fick barn är det givetvis mycket fokus på att det skall vara en jul som de trivs med. De senaste åren har vi inlett julen med glöggmys på första advent. Huset har varit fullt av gäster, det har spelats julmusik och doftat av både pepparkakor och glögg. Bättre kan det knappast bli! Barnens favorit är istället det årliga besöket på Liseberg. För egen del så tycker jag att det är lite för mycket folk och en aktivitet som inte är ett måste varje år. Fast för barnen är det helt magiskt att åka karuseller när det är mörkt och se isshowen och att dricka varm choklad för att tina efter att ha gått runt och sett allt spännande. Deras glädje gör det helt klart värt att besöka jul på Liseberg varje år. Egentligen gillar jag julmarknader men den på Liseberg är som sagt lite väl stor. Alltså har jag gjort lite efterforskningar och konstaterar att det finns gott om lokala julmarknader nära där vi bor. Två söndagar i december kommer därför att ägnas åt julmarknader och nu är jag nästan lika förväntansfull som barnen!

Liseberg