lördag 14 mars 2015

Sommaren som väntar

Våren är här och som jag njuter av solen och att den faktiskt värmer. Struntar i måsten och låter mig själv stanna upp och verkligen njuta. En härlig tid väntar och kanske är den som allra bäst nu när vår, sommar och tidig höst ligger framför oss.


Året som gick var kantat av sorger och svårigheter vilket gjorde att den här tiden till viss del passerade utan att jag hade möjlighet att njuta av den. I år tänker jag inte gå miste om allt det som jag verkligen älskar. I år väntar utflykter i skog och mark. Jag längtar efter att plocka både bär och svamp. Vill strosa längs ändlösa stränder och åka till de där platserna som jag så länge velat se. Vill också återuppleva platser som vi åkte till som barn och genom det hålla minnet av pappa kvar lite starkare. Sommar och hav är nära kopplat till de finaste minnen jag har från barndomen.


Jag vill äta tårta i min trädgård och njuta av iskallt kaffe smaksatt med lite vanilj och kanske även lite kardemumma. I min rosenträdgård har jag överblick över hela vår trädgård och kan njuta av resultatet av många års hårt arbete. Allt som finns där är där för att vi har grävt, byggt och planterat. Det är något att vara riktigt stolt över och som gör att vi borde lägga lite extra tid på att bara njuta av att titta på allt fint som nu finns i Hult.


Ida är vår ständige följeslagare oavsett årstid. Hon älskar att vistas ute när vi arbetar i trädgården men är lika nöjd en dag då vi är inne och gör just ingenting. Som bäst tror jag dock att hon trivs på långpromenaderna i skogen här hemma tillsammans med oss och katten Elvis. I sommar behöver vi hitta nya stigar att vandra längs när de gamla inte längre finns. Det är både vemodigt och välkomnande på en och samma gång.


Ägodelar har vi så det räcker och blir över. Trots det hör loppisturer om sommaren till något jag verkligen älskar. Förra sommaren var turerna alldeles för få. Förvisso var de turer som gjordes riktigt trevliga, men något som en älskar borde en se till att göra oftare. De där loppisturerna handlar egentligen väldigt lite om de fyndade grejerna. De handlar betydligt mer om sällskapet och om platserna som en aldrig hade besökt om det inte varit för skyltar längs vägen med det lilla ordet loppis.

Vintern som passerat har varit ovanligt mild men ändå har den känts svårare än vanligt att uthärda. Förutom att vi drabbades av sorg tror jag att en viktig orsak är allt det där som inte blev under vår, sommar och höst. Det naturliga är att under de tre årstiderna fylla på med ljus och upplevelser och sedan kunna njuta av dessa minnen under vinterns mörker och kyla. Nästa utmaning får sedan bli att faktiskt trivas med det där mörkret och kylan. Jag kan ju inte göra något åt det vilket innebär att jag helt enkelt måste lära mig att trivas med det.

1 kommentar:

mammi sa...

Ljuvliga foton

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...