söndag 23 mars 2014

Ledsamheter

Egentligen hade jag idag tänkt skriva om det ljuvliga i att åter kunna trädgårdsarbeta och hur rosorna i rosenträdgården trivs och frodas. Fast det där ryms inte riktigt i mina tankar just nu. Säkerligen får de utrymme igen framöver men just nu känns livet som husägare i Hult tungt. Dagens dystra tankar började när maken visade hur väggen i vårt garage inte mår bra av de allt tyngre transporter som passerar förbi vårt hus. När vi köpte huset i Hult för nästan tio år sedan var här knappt någon trafik. Nu passerar tunga fordon flera gånger om dagen och ofta med en mycket hög hastighet. Nu behöver väggen i garaget åtgärdas ganska så akut eftersom vi faktiskt är oroliga för att den skall rasa. Vi påbörjade även projekt putsa fönster idag. Våra fönster är ju tänkta att bytas ut och det är bara att konstatera att det räcker inte längre att tänka, de borde ha varit bytta för länge sedan.

Så kommer då den där känslan av att vi har tagit oss vatten över huvudet. Vi har hållit på och greja och jobba i nästan tio år och är långt från klara. När vi köpte huset i Hult insåg vi inte vidden av det arbete som skulle krävas eller de kunskaper en skulle behöva för att åtgärda allt. Fast så för två år sedan anlitade vi en snickare och äntligen skulle taket läggas om samtidigt som vi själva skulle renovera köket. Tänk nytt kök och nytt tak på en och samma gång. Nu blev det inte riktigt så. Istället blev det en byggfuskare, mycket ökade omkostnader, ett tak som till slut blev klart men inte riktigt så som det var tänkt. De ökade kostnaderna åt upp besparingarna som skulle täcka köksrenoveringen och två år senare har vi fortfarande samma kök. Ett kök från tidigt femtiotal som är så slitet att det känns omöjligt att få rent.

Jag brukar försöka se det positiva i vårt renoveringsprojekt. Har lärt mig att blunda för små bagateller som hål i taket i biblioteket eller kanske att det helt saknas räta vinklar i detta hus. Idag kan jag inte se förbi det där, det är för mycket helt enkelt. Tror att det som hela tiden gjort det värt allt arbete är att jag verkligen älskar platsen där vi bor, men just nu känns inte ens det riktigt bra. Känns som att jag bara väntar på nästa traktor som skall meja ner något som jag gjort i ordning. Jag brukar vara duktig på att tänka att allt som sker har en mening och försöka se det positiva i det som sker. Just nu känns det dock svårt och jag känner mig ledsen rakt igenom.

Tur att våren är här i alla fall så jag får lite sol och grönska i min dysterhet

9 kommentarer:

Rapport till Vänfors sa...

Svårt att ge tröst när det är så dyster och tungt för er :( I bland blir det bara för mycket och man kan inte se något ljus överhuvudtaget. Sen tror jag mig ana att du är en kämpe utöver det vanliga och du skriver själv att det brukar finnas en mening med allt. Så tänker jag också och om man orkar ge tiden en chans så brukar det uppdagas. Jag vågar nästan lova, nej, jag lovar, du/ni kommer att få se förklaringen framöver...Har man ett gott hjärta och försöker ge så blir det bra...till slut <3
Kram Annika

Hannis sa...

Men fy! Det är stora saker.
Det finns ju liksom saker som tar över ibland. Där man känner att det är svårt att vara optimist.
Så måste det också få vara.

Sen tror jag, utan att egentligen känna dig och din familj, att ni kommer igen i det här.
Att ni kommer att hitta en lösning.
Men jag förstår att det känns jobbigt just precis nu!

Skickar lite ork via cyberrymden/Kram Hannis

Ninette sa...

Vad tråkigt att höra - sånt där kan minsann förstöra ens vardag för en, fuskbyggare och farlig trafik och allt... Jättejobbigt att höra, hoppas ni hittar nån lösning på det

Choices by Annie sa...

Önskar jag kunde lindra de tunga tankarna. Känner med er och hoppas att ni finner en lösning som lättar hjärtat lite.
Kram
Annie

Sessie♔ᴳᴽᵀᴱᴮᴼᴿᴳ sa...

Men vad tråkigt att du känner såhär och att det är så himla mycket som återstår. Tyvärr är det så med hus att det uppkommer nya saker hela tiden och lagom när man är färdig med ett problem så är det nästa och nästa och så fortsätter det så. Men tyvärr tänker man ju inte så när man hittar sitt drömställe. Och att ni sedan ber en byggare att hjälpa er och att han sedan fuskar, det är ju inget ni kan rå för, men det är tråkigt.

Skickar lite styrka!
kramar

Pemsplatser sa...

Usch, det låter verkligen tungt! Kommer ihåg förra året när vi stod mitt i värsta renoveringen. Jag höggravid och putsen i väggarna som rasade ner bara man tittade på den, då kan jag lova att jag inte kunde tänka positivt. Men, så, rätt vad det är, så ser man ljuset i tunneln. Hoppas att allting kommer att lösa sig för er snart:) Kram till dig

Fru Eriksson sa...

Nae...Så tråkigt blir ledsen för din/er skull :(

/Kramar om

Bakom dörr nr. 11 sa...

Nej fy vad tråkigt. Sånt som tyvärr tar mycket kraft och energi och pengar, men jag hoppas ni kommer på en bra lösning.

Kram Pia

Villa Freja sa...

Åh vad ledsamt att det blivit så. Att ert fina hem känns som ett tunggrott projekt. Så blev det lite för oss där vi bodde förut. Ett nybyggt hus förvisso, men det krävdes så mycket arbete för oss. Vi inredde hela övervåningen själva. Förutom badrummet. Det hade vi inte råd med. Och sen hade vi hela stora trädgården som skulle anläggas och... och... Det blev för mycket helt enkelt.
Inte roligt att läsa att ni blivit drabbade av fuskbyggare. Hoppas så att det löser sig till det bästa för er. Kram.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...