När man bloggar är det svårt att inte titta på besöksstatistiken. Visserligen skriver jag för att jag tycker att det är roligt, men det blir ju onekligen än roligare när många läser det jag skriver. Efter vårt internetstrul i december och min egen oförmåga att hitta inspiration under januari kan jag berätta att det går snabbt att tappa läsare, men det tar väldigt lång tid att få dem tillbaka.
Jag startade VisaLiza i augusi 2010 men var då inte särskilt aktiv. Det kändes så viktigt att det jag lade upp på bloggen skulle vara perfekt. Att texten skulle vara väl avvägd och verkligen säga något. Detta resulterade i några få inlägg under hösten som visserligen var välskrivna men det kändes inte särskilt roligt. Så i januari förra året när jag började vara hemma på heltid då hade jag plötsligt betydligt mer fritid än innan och började läsa andras bloggar. Skall man själv blogga då tror jag att det är nödvändigt att läsa andras bloggar. Inte för att kopiera men för att få inspiration, tips och idéer. Idag har jag ett tiotal bloggar som jag följer varje dag och som blivit en del av min vardag. Någon av bloggarna är någon jag känner, någon är stor och berömd men de flesta är precis som jag tämligen okända bloggare som tycker det är fantastiskt roligt att blogga och vara kreativ.
För min del fungerar bloggen lite som en sorts dagbok, inte en sådan där man delger sina innersta tankar men som en sorts kreativ dagbok. Här på VisaLiza finns de flesta av mina kreativa projekt dokumenterade och när jag känner mig låg är det bara att kika runt. Ibland har nog alla en sådan där dag, eller vecka när man känner att ingenting blir gjort, att jag aldrig någonsin får något gjort. Sådana dagar eller veckor är bloggen en bra påminnelse över allt man faktiskt gör och att vila är välförtjänt. Istället för att se de där dagarna som ett problem bör man istället försöka njuta av att för en gångs skull ta det lite lugnt.
För att återgå till det där som gör bloggandet lite extra roligt så har VisaLiza nu passerat 10000 besökare vilket onekligen känns som något av en milstolpe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar