Cliffs of Moher

Helt plötsligt var våren över och det är åter sommar. Ljuvliga, ljuvliga sommar som jag alltid längtar efter så! Tänker tillbaka på förra årets sommar som innehöll galet många resor och konstaterar att i år kommer det att bli betydligt lugnare. Av alla platser jag besökte förra sommaren är det en av dem som jag gärna hade återvänt till även i år är Cliffs of Moher på Irlands västra kust.

En gråmulen dag under roadtripen på Irland besökte vi de dramatiska Cliffs of Moher. Flera lager kläder var nödvändigt för att inte frysa trots att det var precis i början av augusti. Himlen var täckt med regntunga moln och hotet om regn kändes onekligen närvarande. Fast just de timmarna hade vi turen p vår sida, vi slapp regnet och kunde njuta av utsikten. Jag skulle gärna se platsen i solsken men tror att oavsett väder är detta en av de vackraste platser jag har besökt.

Det är inte möjligt att beskriva detta landskap som annat än dramatiskt! Klippor som störtar rakt ner i havet och möts av virvlande vågor. Den här dagen blåste det friska vindar och vågorna slog hårt mot klippväggarna. Ett landskap i rörelse!

 Vackert också med kontrasterna i färgerna. Den gröna växtligheten mot klippans dova färger och havets alla nyanser av blått.

Det finns ett utsiktstorn på området som en kan klättra upp i längs en svindlande brant spiraltrappa. Upp gick ganska bra att gå men på vägen ner insåg jag att det klokaste sättet var att gå baklänges för att slippa se hur högt upp jag faktiskt var. Jag trotsade dock min höjdrädsla och belönades av en spektakulär utsikt. Inte bara över hav och klippor utan också in mot landen över de böljande gröna fälten.

På avstånd ser utsiktstornet litet ut och det är svårt att förstå att det krävdes stort mått av mod för en höjdrädd att våga ta sig an utmaningen.

Under timmarna vid Cliffs of Moher tog jag bild efter bild efter bild. Allt var ju så vackert och allt var värt att fästa på bild. När jag gick igenom bilderna till det här inlägget hade jag flera hundra bilder att  välja bland och hade mer än gärna lagt upp varenda bild. Så fint att ha alla dessa detaljer med sig hem och kunna resa i minnet och uppleva platsen igen och igen.

Att bila på Irland är verkligen en upplevelse eftersom där är så otroligt vackert. Jag hade gärna tillbringat flera veckor och verkligen ha tiden att stanna på varje plats som väcker min nyfikenhet. Det finns ju de givna landmärkena som Cliffs of Moher men lika intressant var det spännande landskapet som bjöd på överraskningar. Som på vägen till de omtalade klipporna när vi råkade köra fel och hittade ett slott.

Att köra fel och hitta ett slott

I somras var jag på Irland och reste runt under en veckas tid. Under åren min syster bodde i Dublin besökte jag landet många gånger men oftast bara området runt just Dublin. Har länge velat se mer av landet men det har aldrig blivit tillfälle. Så i somras kom det perfekta tillfället när en väninna skulle gifta sig på Irland. Då var det ju helt givet att ge sig ut på roadtrip och se mer av den gröna ön. Resans första mål blev byn Lisdoonvarna på västkusten. Från byn är det inte långt till de kända klipporna Cliffs of Moher. På vägen dit körde vi lite fel och hamnade på en slingrig väg som ledde ner mot havet.

Doonagore Castle

Mitt ute i ingenstans hittade vi ett slott med fantastisk utsikt över vidderna. Det visade sig vara slottet Doonagore som är byggt på 1300-talet. Det har en lång historia och har erövrats och bytt ägare många gånger. På 1970-talet var slottet i riktigt dåligt skick och renoverades av en privatperson. Idag är slottet ett semesterboende för en privat ägare och inte öppet för allmänheten.

Onekligen en udda sommarstuga! Platsen är otroligt vacker och utsikten från tornet bör vara helt fantastisk.

Intill slottet låg en stuga med en lika vidunderlig utsikt som själva slottet. Även en sommardag blåste det och det var lätt att föreställa sig hur vindpinad platsen måste vara om vintern.

Så fint att ta en oplanerad väg och genom det upptäcka platser som en annars aldrig hade sett. Att låta slumpen ibland få avgöra vart i världen du hamnar. I livet behövs visserligen viss planering men ibland är det nog klokt att fara längs oplanerade vägar för att kunna göra nya upptäckter.

På väg från slottet drog molnen in över landskapet och regnet hängde i luften. Var så säker på att regnet skulle vräka ner en stund senare men istället var det uppehåll hela dagen. Vi följde en slingrande väg genom landskapet och hamnade till sist i en liten by precis intill havet.

Från stranden kunde vi se slotten vi nyss besökt men också det som var resans egentliga mål, Cliffs of Moher.

Mest fascinerande var att se bäckarna som rann ut i havet. Eftersom landskapet slutade helt tvärt och störtade ner i havet blev bäckarna till vattenfall som rann ner över klippkanten. Onekligen både märkligt och intressant. Hade vi kört rätt från början, då hade vi missat allt detta. Nu fick vi istället förmånen att upptäcka ett vackert landskap som vi inte visste fanns och efter det lyckades vi till sist hitta vägen som ledde dit vi skulle från början

Roadtrip och bröllop

Det är nästan lite märkligt att vara hemma i Hult igen efter en vecka på resa. Det har verkligen varit en veckas resande eftersom vi befunnit oss på roadtrip på Irland och rest från plats till plats. Resan började i Dublin för fortsatt färd mot västkusten och den lilla staden Lisdoonvarna. En stad jag hittade av en slump eftersom det var omöjligt att hitta boende i Galway som jag hade tänkt från början. Jag är dock mycket glad över detta då Lisdoonvarna är en otroligt charmig liten stad ute på landet och något annat att uppleva än en större stad. Jag har ju varit många gånger på Irland men aldrig haft möjligheten att åka till västkusten och se Cliffs of Moher vilket jag länge önskat. Trots att vädret var grått och dimmigt var det helt fantastiskt att äntligen få se det dramatiska landskapet och klippväggarna.

När resan fortsatte norrut var det längs den västra kusten och sedan snett genom landet med sikte mot Belfast. Slumpen har varit en viktig faktor under resan och istället för att spendera tid i just Belfast hittade vi den mindre staden Lisburn och följde sedan krokiga vägar till den nattens boende.

Själva målet för resan var dock den lilla kuststaden Newcastle där vännerna Louise och Robby skulle gifta sig. Det var ett helt magiskt bröllop på ett slott och dessutom på en av de vackraste platserna jag har besökt. Helt säkert är det en stad jag aldrig hittat på egen hand, men nu är det en plats dit jag vill återvända. Omgivningarna var helt otroliga med vandringsleder och dessutom gott om slott och ruiner och annat spännande att upptäcka.

Bröllopet var verkligen ett minne för livet! Det var storslaget men ändå familjärt med varma tal och fina stunder. Det är onekligen något speciellt att få möjligheten att dela någons bröllopsdag och jag känner mig mycket tacksam över möjligheten. Det var en dag och en resa som har gett mig minnen för livet!

Ett blommande museum

En blomma som hör till mina favoriter är pelargon. Min egen samling började med en rosenpelargon jag fick av min farmor för 16 år sedan. Jag har fortfarande den kvar och dessutom har jag genom åren tagit många sticklingar och på så vis kunnat glädja andra. Lite speciellt med pelargonen från farmor är att den är en stickling från en planta hon fick av sin mamma någon gång på 30-talet. Efter den där första blomman har sedan fler smugit sig på och nu har jag en riktigt fin samling blommor här hemma. När Regina i förra veckan föreslog att vi tillsammans med Sophie skulle åka på utflykt till Orust och gå på pelargonmuseum kändes det som en given plan.

Själva museet ligger i handelsträdgården Orust blommor och är värt ett besök även för resten av deras blommor. Dessutom har de en fin restaurang där både dagens och fika serveras i mycket fin miljö.

Själva museet består av ett rum till bredden fyllt av olika sorters pelargoner. Där gick det att tillbringa mycket tid och bara njuta. Variationerna är verkligen oändliga både vad gäller färg och form.

Tycker om kontrasten mellan sten och blommor. Det blir verkligen fint och lyfter fram blommorna än mer.

Med så många olika färgstarka blommor var det lätt att missa många skönheter!

Det här tar jag med som inspiration till mitt uterum. Så enkelt och fint med terrakottakrukor och hyllor med flagad färd. Bedagad skönhet men likväl vackert!

Förutom att det fanns gott om blommor att titta på fanns det givetvis också pelargoner till försäljning. Att välja vilka som skulle följa med hem var allt annat än enkelt. Måste nog planera in ett nytt besök snart eftersom jag ångrade att jag inte köpte denna fantastiska flerfärgade pelargon.

Sophie fångade mig på bild när jag tittade runt på blommorna och försökte att välja vad jag skulle köpa. Verkligen svårt att begränsa sig och inte bli helt köpgalen när utbudet var så stort. Vanligtsvis är ju utbudet av pelargoner tämligen begränsat.

Vi tog oss givetvis en titt på det övriga utbudet och jag tycker verkligen om hur hela handelsträdgården är uppbyggd. Mycket luft och möjligt att se alla olika plantor.

Det här inspirerade mig även om det kanske inte är helt praktiskt! Fast nog är det så att skönhet går före funktion?!

Det blev en härlig men blåsig utflyktsdag på Orust tillsammans med mina bästa vänner i hela världen. Jag är verkligen lyckligt lottad som har dessa båda människor i mitt liv. De har funnits där genom de senaste årens många svårigheter. Aldrig tröttnat när jag behövt deras stöd och hjälp utan ständigt funnits där och varit mina trygga fina vänner.

Binz

När jag gjorde min årskrönika för några dagar sedan satt jag och tittade igenom bilder från året som gått. Så många vackra platser jag varit på och så många resor som gjorts. Den resan som nog gjorde djupast intryck på mig var resan Frida och jag gjorde till Rügen i Tyskland. Trots att vi bara var där i lite mer än ett dygn så vandrar mina tankar ofta till den resan. Exakt vad det var som gjorde just den resan särskilt speciell vet jag inte riktigt egentligen. Det var förvisso otroligt vackert, men jag har varit på många vackra platser. Mitt resesällskap var synnerligen trevligt, men jag brukar sällan resa med otrevliga människor. Kanske var det då den oväntade gåvan att få en sommarhelg vid havet i slutet av september. Att solen sken från klarblå himmel och det var varmt som en sommardag. Kanske var det just kombinationen av allt det vackra, en vän där samtalet alltid är otvunget och att vi besökte sommaren.

På resans andra dag som var en söndag passade vi på att se lite av ön. Vi hade sett orten Binz på kartan och såg att den låg intill Prora som var vår enda egentliga måste på hela resan. Eftersom Binz låg nära intill tänkte vi att det kunde vara en passande plats att besöka. När vi väl kom dit snurrade vi runt och försökte hitta en parkering i centrum men utan resultat. Konstaterade att där verkade ändå ganska tråkigt och bestämde oss för att fortsätta vidare direkt till Prora. Det visade sig vara enkeltriktat i stort sett överallt vilket innebar att vi tvingades in på en väg vi inte alls hade tänkt oss. Först lite irriterade men ganska snart byttes det mot ständiga utrop om hur vackra husen var.

Vilken tur att det var enkelriktat och att vi med det inte gav oss av och missade denna otroligt vackra lilla plats. Nästan så att det var löjligt vackert och pittoreskt.

Vi tog oss tid att strosa genom en park och kom sedan ut till huvudgatan som ledde oss ner till havet och piren. Där möttes vi av en oändligt lång sandstrand och vatten som glittrade i solskenet.

På stranden fanns lustiga små solstolar som även fanns att köpa som souvenirer. För den som så önskade gick de att köpa som prydnadssak, kylskåpsmagnet eller varför inte som motiv på en t-shirt?

Sen var det ju den där sanden. Alldeles perfekt och härlig att gå barfota i.

Vi strosade i sakta mak, njöt av utsikten och av solen. Av att allt var så där löjligt perfekt som livet väldigt sällan är. En stund helt utan stress och där det var möjligt att bara vara. 

Besöket i Binz avslutades med fika på ett konditori med ett gigantiskt utbud av kakor, tårtor och bakelser. Svårt att välja när valmöjligheterna är många! Till sist lyckades vi bestämma oss, fikade i lugn och ro och fortsatte sedan till Prora.

Galet många intryck

Det har varit en intensiv och alldeles fantastisk helg. Galet många intryck och upplevelser på kort tid men jag känner att jag i helgen ar samlat på mig minnen jag alltid kommer att minnas. Helgen inleddes med en heldag på bokmässan i Göteborg. Lyssnade på flera intressanta föredrag, träffade spännande människor och köpte givetvis massor av böcker. Satt på första parkett när Anna-Karin Nyberg och Clara Lidström pratade om Sociala medier och härskartekniker. Anna-Karin har skrivit en helt fantastiskt bra bok som heter just så som jag nästan läst sönder. Sällan har en bok varit så användbar som den har varit.

När dagen på bokmässan var slut mötte jag upp min fina vän Frida och vi for söderut med Trelleborg som destination för vidare avfärd mot den tyska ön Rügen. Efter att ha sett otroligt mycket vackra bilder från ön var mina förväntningar skyhöga. Ön överträffade dem alla och jag längtar redan tillbaka och funderar på hur snart det är möjligt att åka tillbaka. Det var vackert och trevligt. Dessutom fick utmana mig själv lite vilket alltid är intressant. För mig var det här första gången jag körde bil i ett annat land. Eller nja jag körde ju faktiskt några kilometer i Namibia förra året men det var så kort att det inte riktigt räknas. Dessutom for jag iväg med sju par skor och ingen necissär. Onekligen en tuff nöt att knäcka! Som tur var låg min gymväska kvar i bilen och resten kunde jag lösa genom att låna och att köpa.

Resan var verkligen helt fantastisk och bestod av allt som gör en resa riktigt bra. God mat, fint sällskap, spännande platser och otroligt fint sommarväder. Känner mig tacksam och glad över möjligheten att fara iväg några dagar och fullkomligt översköljas av intryck.

Ständigt dessa rosor

Det sista stoppet på sommarens roadtrip i Skåne var Simrishamn. En stad som jag känt till namnet men inte haft någon uppfattning om alls egentligen. Den låg bra till längs vår rutt och därför planerades ett stopp in där. Vi hade således inte några förväntningar alls bortsett att vi med tanke på läget vid havet utgick från att den skulle vara en stad med havet som fokus. Det vi mötte var en otroligt charmig småstad med fina butiker, charmiga caféer och mycket att se.

Finns det rosor i en stad då är jag såld. I Simrishamn finns det dessutom ett rosentorg vilket var ett absolut måste att se. Även här var vi lite sent ute för att se all rosenprakten men det som fortfarande blommade var onekligen vackert att skåda.

Tänk det är egentligen inte mycket som krävs för att skapa en vacker och inbjudande park. En sådan här plats hade jag gärna sett i Munkedal också.

Många av rosorna var gamla sorter som växt i Skåne under lång tid. De har sedan identifierats och med det fått ett namn och en historia. En del av ett grönt kulturarv helt enkelt.

En sådan här portal önskar jag mig i rosenträdgården i Hult. Helt översållad av ljuvliga rosor och verkligen inbjudande. Skrev upp namnet på denna ros för att se om den går att få tag i och kan tänka sig att trivas i Hult. Det är ju lite andra förutsättningar här än i Skåne men jag håller tummarna för att det skall gå bra.

Rosor, ständigt dessa ljuvliga rosor. De får mig att falla i alla lägen och nu är även Simrishamn en plats jag gärna besöker igen.

Blå huset i Borrby

Vissa platser gör särskilt intryck på en och stannar kvar i minnet. Blå huset i Borrby är en sådan plats som både gjorde intryck och dessutom får mig att vilja åka tillbaka. Så otroligt fint med vintage- och retrobutik och café och dessutom en alldeles ljuvlig trädgård. Så fint med trädgårdar där det lagts både arbete och kärlek.

Sophie, Regina och jag fikade i den otroligt vackra trädgården och njöt både av omgivningen och fikat. Det var gott om andra gäster i trädgården men det märktes knappt eftersom den är så pass stor och det finns många platser att sitta på. Konstaterar att det här är en plats där en behöver gott om tid på sig eftersom butiken rymmer otroligt mycket fint och trädgården verkligen är ett måste att gå runt hela.

Många fina blickfång och jag fick mycket inspiration till min egen trädgård i Hult. Älskar verkligen byrån med blommor i och tänker att nästa sommar ska jag också ha en blomstrande byrå.

Något som jag också inspirerades av var hur de använt vatten i trädgården. Det skapar verkligen liv och lekfullhet. Vi skulle fara hem samma dag som vi var på Blå huset vilket gjorde att vi egentligen inte stannade så länge som vi önskade. Det var egentligen så med flera platser vi besökte under vår roadtrip i Skåne. Vi hade ju bara tre dagar och fick fördela tiden för att hinna se allt vi önskade. Otroligt fint egentligen när en lämnar platser och känner att en ville stanna längre och gärna kommer tillbaka. Då är det onekligen som bäst!

Jag glömde helt att fotografera i butiken men delen med café lyckades jag komma ihåg att ta några bilder på. Verkligen fint och genomtänkt och kändes lite som att förflyttas i tiden. Den röda soffan skulle jag verkligen vilja ha hemma i huset i Hult. Den hade varit perfekt i biblioteket eller pysselrummet. När köket är klart blir det nog något av de rummen som det är dags att ta sig an.

Måste ju visa upp min passade outfit när vi besökte Blå huset. Den fina scarfen var ett loppisfynd från Trelleborg dagen innan. Det loppisbesöket resulterade i riktigt fina fynd, nog de bästa den här sommaren faktiskt!

Ett besök i syd

Sommaren tycks helt ha försvunnit även om jag hoppas på att det bara är en kortare paus. Augusti är ju egentligen en alldeles ljuvlig sommarmånad och dessutom den tid då trädgården är som härligast med allt som går att skörda. I väntan på att sommaren skall komma åter blickar jag bakåt på den sommar som hittills passerat. Funderar även framåt på kommande resor och tänker vilken fantastisk tur jag har som haft förmånen att uppleva så fina saker. Återkommer ofta till roadtripen Sophie, Regina och jag gjorde. Dels för att sällskapet var attans trevligt men också för att platserna vi besökte var särskilt fina och trevliga.

Sophie och Regina

Ett av stoppen vi gjorde var i Smygehuk. Ännu en av de där platserna som en hört talas om och kändes som ett stopp vi definitivt var tvungna att göra. Däremot hade jag innan besöket ingen uppfattning alls om vad som väntade i Smygehuk förutom att det är Sveriges sydligaste punkt.

Sophie och jag

Vi hade tur med vädret när vi gjorde vår roadtrip och jag har gott om soliga härliga bilder att titta tillbaka på. Smygehuk visade sig vara en synnerligen vacker plats att besöka. Förutom att själva landskapet var vackert fanns där mycket att titta på. Mysiga caféer och små butiker fanns där dessutom.

En vägvisare som sporrar fantasin. Vart skall nästa resa gå och vilka av skyltens platser hade vi besökt? Moskva skulle jag gärna besöka, tror det skulle vara ett riktigt äventyr. Har alltid känt mig lockad av att resa till Ryssland för att uppleva kulturen. Onekligen spännande arkitektur och musik. Vem vet vad framtiden har att erbjuda och ett besök i Moskva skulle göra framtiden till en än mer spännande plats.

Längre söderut är det inte möjligt att komma och fortfarande befinna sig på svensk mark.

Även marken innehöll en vägvisare och påminde om att vad som väntar på andra sidan havet är Tyskland. Ska bli spännande att göra resan dit i höst.

Det fanns även lekfull och fantasiväckande konst att uppleva i Smygehuk.

När vi satte oss i bilen och fortsatte vår resa mot Ystad var det med känslan av att vi gav oss av alldeles för tidigt. Att vi egentligen borde ha spenderat en hel dag i Smygehuk och det är ju verkligen ett bra betyg. Jag tycker så mycket om den där känslan när jag lämnar en plats och redan då känner att jag vill komma tillbaka till den.