Mitt hem är min borg

Det har regnat i Hult hela veckan vilket börjar kännas lite tråkigt. Idag trotsade Ida och jag vädret och gick på långpromenad i regnet. Helt överkomligt när man väl hade bestämt sig och Ida älskar alla väder. Utanför huset i Hult har vi numera en vallgrav! Det där uttrycket att mitt hem är min borg passar således hos oss eftersom vi till och med har en vallgrav runt huset. Stuprören har kommit på plats och då visade det sig att rören i som legat i backen sedan tidigt 50-tal var helt igensatta. Kanske inte så konstigt att vi har problem med vatteninträngning i källaren när allt vatten från taket forsar ner i backen under huset. Det är onekligen inte bara att ha ett hus. Tusen och åter tusen saker som behöver fixas och ordnas med. Just nu alltså lite grävarbete i trädgården, men tänk så bra att problemet upptäcktes och att vi nu kan lägga nya rör.

I övrigt önskar jag mig nu en renoveringsfri tillvaro! Vårt husbygge har blivit allt annat än vad vi hade tänkt oss och jag blir alldeles matt bara av att tänka på det. Funderar på om jag kanske skulle omskola mig till snickare så jag har kunskap att göra allt som krävs själv. Det är svårt det här när man skall ta in någon i ens hem. Mitt hem är min borg, det som vi har oss allra närmast efter familjen. Det är den mest privata och intima sfären i våra liv och att beträda den sker med respekt. Jag har i många år arbetat inom omsorg och då mest inom hemvården. Där kliver man in i människors privata sfärer varje dag fast man inte känner varandra alls. Det är ett arbete som kräver fingertoppskänsla och förmåga att känna in den man arbetar hos.