torsdag 21 november 2013

Ett farväl

Kyla och snö har vi fått i Hult idag. Inte så mycket men det märks ändå att nu är det vinter och inte längre höst. Det har varit en sorglig dag här i Hult eftersom vårt lilla marsvin Wilma lämnat oss. Tänk att en så pass liten varelse kan lämna ett så stort tomrum efter sig. Jag tänker att det borde bli enklare med tiden och att man skulle vänja sig, men det går inte att vänja sig vid att förlora någon man älskar. Även om man inte vänjer sig så blir man trots allt bättre på att hantera sorg. Genom de av våra djur som lämnat oss har barnen fått hantera att livet en dag tar slut. Det gör att de mött även den fasen av livet och även om man aldrig är förberedd när det sker kan det kännas skönt att veta att man överlever även livets svåraste förlust.



Raimo förberedde tidigare idag med att gräva i vår lilla minneslund. När vi kom hem nu ikväll gick vi tillsammans ut och begravde Wilma. Ena barnet hade skrivit en egen text till Halleluja som handlade om Wilma och det var mycket fint och stämningsfullt.


Vi ägnade en stund åt att prata om hur vi mindes vårt marsvin och konstaterade att allra bäst trivdes hon i den stora uteburen. Hon gillade att sitta på övervåningen och kunna spana på allt som hände i buren. Det är onekligen sorgligt när de små lämnar oss. Ibland tänker jag att vi kanske inte skulle ha djur med tanke på hur svårt det är den dag de lämnar oss. Samtidigt kan jag inte föreställa mig en tillvaro utan djuren. Den livsglädje de tillför är onekligen tillräckligt för att man skall klara även det svåra!


7 kommentarer:

Hemkära Hanna sa...

Precis som du säger så tror jag att djurs liv och död är ett underbart sätt att lära sig att hantera de mest naturliga delar av livet, både glädje och sorg.

Unknown sa...

Oh så ledsamt, förstår att det känns.
Har en vän som inte vill ha hund fler gånger för det är så jobbigt när de dör. Så kan jag inte tänka. Man måste ju istället se allt det goda man får när de lever.
Kram
//bara anna

Hannis sa...

Det där med djur som dör är svårt.
Men det är också värt det, den där känslan man har för ett djur är oslagbar på något sätt.
Förstår att det blir ett tomrum!

Kram Hannis

Anonym sa...

Så sorgligt ...
R.I.P liten Wilma

/Kramar om

Villa Frejas bokblogg sa...

Åh vad ledsamt att höra. Man blir så ledsen när de små liven dör. Jag har också tänkt så som du, att man skulle kanske inte ha djur... men samtidigt, vi har ju dem för att vi älskar djur och skulle inte vilja vara utan det de ger. Kram på er.

choicesbyannie sa...

å det är så svårt när djur lämnar oss. Så ledsamt att höra att Wilma gått bort. Det blir ett tomrum efteråt.

Önskar er en fin dag
Kram
Annie

Linda i Berlin sa...

Fy, vad tråkigt för er. Du har nog rätt i att det är bra att barnen lär sig att alla inte finns i livet för alltid.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...