Det är också en plats där jag träffat vänner som följer mig genom livet, den där sorten som alltid finns där oavsett vad som sker. Jag har sett gryningen över Bommersvik fler gånger än vad jag minns och märkligt nog tycks gryningen alltid komma tidigare där än på andra ställen. Som oftast känns det som om diskussionerna då precis har börjat och det omöjligt kan vara morgon redan. Jag har badat i sjön mitt i vintern efter bastubad och om sommaren när temperaturen är aningens mer behaglig. Har blivit förälskad, kysst och även hopplöst sviken så där som en bara blir när en är si så där 17 år. Fast att vara tillbaka gör märkligt nog att jag känner mig lite som 17 år igen och plockar med mig den känslan varje gång jag far därifrån. Den där känslan av att ingenting är omöjligt bara mer eller minre enkelt att lösa. Bommersvik är dessutom platsen där jag som vuxen hittat kompassriktning i livet. Utbildningen förra året gjorde mig helt säker på vart jag vill och främst av allt vad jag vill. Vet att jag ständigt återkommer till att vilja förändra världen men så är det verkligen. Så stod jag där förra helgen och såg solen gå upp över sjön. Det var lite drygt ett år sedan jag var där senast och kunde som inte låta bli att förundras över hur snabbt ett år egentligen passerar. Det var ju alldeles nyss som jag precis var färdig med min egen utbildning och nu var jag där som alumn. Just den där möjligheten att ständigt komma tillbaka är något riktigt fint. Om ett år är det dags igen men jag hoppas att tiden passerar med något lägre hastighet tills dess.
 |
| Gryning över Bommersvik |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar