De där djuren

Att ha många djur innebär också mycket jobb. Vad som är många är kanske lite av en definitionsfråga. Särskilt som vi bor på landet där det inte alls är ovanligt att ha ett helt gäng med kor, grisar eller kanske får. Just får är något som jag gärna vill ha men maken är lite tveksam till detta. Han menar att vi redan nu har ganska fullt upp med de djur som bor här i Hult. Vi delar ju vårt hem med fem katter, fem marsvin, två kaniner och en hund. Det har egentligen inte varit planerat att det skulle bli så många utan det har snarare blivit så allt eftersom. Fast även om det är mycket jobb känner jag tacksamhet varje dag över att de här små varelserna förgyller min tillvaro. Det är något särskilt att höra marsvinen bli alldeles tokiga av lycka och börja vissla när de hör någon i trappan.

Katten Selmer är en trogen följeslagare som har delat liv med mig i dryga 14 år nu. Jag hävdar givetvis att det är Selmer som bor hemma hos oss men han skulle nog hävda motsatsen. Den här herren ser sig som flockens ledare och styr upp om det skulle bråkas och då spelar det inte någon roll om det är de andra katterna eller barnen som bråkar. Han går emellan och styr upp och ingen skulle komma på tanken att säga mot honom.

Katten Elvis till vänster är vår lille mirakelkatt. Förra våren fick vi besked att han hade kort tid kvar att leva på grund av förstorat hjärta och lungödem. Sedan gick månaderna och katten som då fick medicin mådde allt bättre. Veterinären menar att katten inte borde vara i livet och definitivt inte må bra. Men bra mår han och lever gör han och veterinären påpekar ofta det märkliga i detta. Vi är tacksamma över att ha honom kvar hos oss oavsett hur lång tid det blir

Om jag skulle definiera lycka då skulle jag kanske säga att det är att vakna med en kurrande katt på magen. Så vaknar jag de flesta dagar och tycker att det är otroligt mysigt. Djuren ger ovillkorligt kärlek och älskar dig så länge som du behandlar dem väl. Jag mår gott av att ha dem som följeslagare i livet och tänker att vilken tur jag har som har dem. Hunden Ida är även hon en trogen följeslagare som trivs som allra bäst om hon får vara precis där vi är. Hon är ständigt glad vilket också påverkar det egna humöret. Det är svårt att själv vara på dåligt humör när en har en viftande svans i närheten. Så även om de skapar jobb så skulle jag tro att belöningen en får är betydligt högre än den insats som läggs. Huset i Hult hade onekligen var ett tomt hus utan våra lurviga små vänner.