Sassnitz

En fredagseftermiddag för en månad sedan satte Frida och jag oss i bilen och for hela vägen till Trelleborg. Tidigt nästa morgon tog vi båten över till Tyskland och kom till kuststaden Sassnitz. När det gällde Rügen som helhet var mina förväntningar höga men jag hade inga förväntningar alls på Sassnitz. Vi parkerade i ett parkeringshus och strosade längs havet för att hitta någonstans att äta lunch. Det vi hittade var en otroligt charmig liten stad som vi nog egentligen önskat oss mer tid i.

Till att börja med fanns där en pir. Av någon anledning är jag svag för platser som har just en pir. Precis intill låg dessutom en mycket trevlig vegansk restaurang. Verkligen inte vad jag förväntat mig så jag var onekligen positivt överraskad. God lunch med trevligt sällskap och vacker utsikt är onekligen ett trevligt sätt att spendera en lördag på. Lägg dessutom till att det var strålande sol och härlig sommarvärme.

Den gamla delen av staden är verkligen en charmig sekelskiftesbadort. Den påminde mig om Marstrand i mina egna barndomstrakter. Kan tänka mig att återvända hit och ha som mål att bo i något av de där vackra husen. Att i sakta mak strosa längs stranden, äta god mat och läsa en bok vid havet. Tänker redan att den där semestern måste planeras in i min kalender.

De där husen är onekligen helt omöjliga att motstå med alla sina vackra detaljer. De flesta platser är förvisso tilltalande när solen skiner och vinden är ljum. Fast här skulle jag nog trivas även om hösten när havet är grått och vinden viner. Tänk vilken dramatik precis utanför fönstret när det blåser upp till storm. När vi lämnade Sassnitz var det onekligen med känslan av att vi stannat för kort och det ser jag som något tämligen gott.

Bray

Nu när min syster inte längre bor på Irland så har jag ju inte någon anledning att åka dit många gånger om året. Har tänkt att då kan jag ju vidga mina vyer och åka någon annanstans istället. Drömmer om Paris om Prag och om Krakow men kommer på mig själv att längta till Dublin och till Irland. Om hösten måste jag ju åka dit för att njuta lite längre av hösten än här hemma. Sen är det ju inte riktigt jul om jag inte har sett julbelysningen på Grafton street i Dublin. Vet inte om jag botar min längtan till Irland genom att titta på foton från i början av sommaren då vi var där eller om det blir värre!

Bilderna ovan kommer från kustsamhället Bray som ligger drygt en halvtimme med tåg från centrala Dublin. Det är en ort som hade sina glansdagar innan charterresorna slog igenom och irländarna valde att åka ut i världen istället för att åka till badorter utmed den egna kusten. Bray ligger otroligt vackert med en oändligt lång strand samt fina vandringsleder.

Här finns spår av sådant som varit men inte längre är. När vi vandrade på små vindlande stigar på hög höjd kom vi till slut ner till en strand med betongfundament och trappor. Märkligt med havsnära graffiti!

Fast det ligger något vackert även i det övergivna. Jag tycker om hur övergivna platser sätter igång fantasin och öppnar upp för många olika tolkningar om hur där en gång har varit.

Stranden i Bray är inte någon sandstrand utan består av miljontals små små stenar som slipats alldeles släta av havet. Även om fotografierna togs i mitten på juni så var det inte någon direkt värme. Vid havet blåste det dessutom friskt så vi fick klä på oss ordentligt sommaren till trots!

Själva samhället Bray såg vi inte så mycket av eftersom vi mest lockades av att vandra längs kusten. Det lilla vi såg var dock en blandning av bedagad badortscharm och nyare tjusiga hus samt gamla båt- och fiskemagasin.

När jag tänker tillbaka så här några månader senare är det stranden jag tänker på när jag tänker på Bray. Malahide ligger inte så långt därifrån men där är det till skillnad från i Bray sandstränder så långt ögat kan nå. Bray har faktiskt lite likheter med Brighton även om Bray är väldigt mycket mindre.