Att landa i 20-talet

Hur göra en när en vill komma tillbaka efter en lång tids frånvaro? Smyger tillbaka in i bloggandet som om ingenting har hänt eller gör en markering om att en är tillbaka och minsann kommer att skriva igen? Och hur vet jag helt säkert att jag verkligen kommer att fortsätta att skriva och hur regelbundet kommer det egentligen att bli? Hinner jag alls skriva längre och om jag skriver finns det då någon kvar som kommer att läsa det jag skriver? Kanske behöver en inte ha en färdig plan utan kanske räcker det helt enkelt med att bara börja skriva. Att foga samman ord efter ord tills de bildar ett helt inlägg! Det jag med säkerhet vet är att jag saknar att skriva, jag har massor av ord i huvudet som vill bli till både blogginlägg och berättelser. Alltså gör jag precis så! Jag börjar skriva, har inte en plan och får helt enkelt se i vilken omfattning det kommer att bli framåt. Ett nytt år är ju alltid en ny början och löften om vad som kan kan tänkas bli. Kanske särskilt just nu då det inte bara är ett nytt år som har inletts utan även ett nytt decennium. 

Det är onekligen en intressant tanke att fundera över vart livets vägar har fört mig i slutet att detta nya årtionde. Om jag blickar bakåt till januari 2010 hade jag inte kunnat föreställa mig att det liv jag nu lever är min självklara vardag. Då var jag timvikarie inom äldreomsorgen med en ständig oro över om jag skulle få tillräckligt många arbetspass per månad och om ekonomin skulle gå ihop. Jag bodde ute på landet i ett älskat men utmanande renoveringsobjekt som jag mer och mer började inse att det var ett omöjligt projekt att ro i land. Jag var gift och dessutom mamma till två tonårstjejer varav en av dem fortfarande bodde hemma. Att bo på landet var verkligen ett projekt och det inte bara på grund av renoveringsobjektet utan på grund av all planering som krävdes för att få vardagen att gå ihop eftersom jag inte hade körkort. En liten passande detalj i sammanhanget är att 2010 även var året då jag startade VisaLiza och lite försiktigt började att blogga.  När jag blickar tillbaka känns det som om det snarare passerat tjugo eller kanske trettio år sedan 2010 med tanke på allt som hänt sedan dess. 

Det har inte varit en rak väg från 2010 till 2020 och längs vägen har jag många gånger undrat vart jag är på väg någonstans i livet. När jag nu till sist har landat i tjugotalet då känns tillvaron verkligen helt självklar. Idag har jag den otroligt fina förmånen att arbeta med folkbildning och har sedan flera år tillbaka en fast anställning. Vilken otrolig skillnad det är att känna tryggheten i att veta att jag varje månad har en inkomst och inte behöver känna stress och oro för hur ekonomin ska gå ihop. Sedan ett år tillbaka är jag tjänstledig på halvtid och är oppositionsråd i min hemkommun. Ett uppdrag som visade sig vara oändligt mycket svårare och mer utmanande än vad jag hade kunnat föreställa mig. Det är något helt annat att vara förtroendevald än att vara den som förväntas leda och hålla ihop en hel grupp av förtroendevalda. Renoveringsobjektet på landet är bytt mot mitt älskade blå hus med utsikt över älven. Särskilt viktigt att notera att det är mitt hus som jag äger själv. Något som jag under åren som timvikarie inte ens hade kunnat föreställa mig att det en dag skulle vara möjligt. Barnaskaran har utökats och jag har numera fyra fantastiska flickor och dessutom ett barnbarn. Jag har även hunnit med att skilja mig och att ta steget att våga gå vidare i livet. Jag var helt säker på att gå vidare i livet innebar att leva ensam, att det var vad jag ville! Så precis i slutet av tio-talet dök någon upp som ställde allt på ända! Han visade sig vara min någon och den jag vill dela mitt liv med!

 Att sammanfatta allt som hänt under tio år är egentligen helt omöjligt, särskilt när en lever ett aktivt liv och tycker om att ha högt tempo. Det har varit år med mycket glädje men också mycket sorg, med nya upplevelser och nya vänskaper, med studier, ledarskapsutbildningar och resor. Alla dessa händelser som har format och omformat livet och lett fram till idag. Det liv jag lever är mitt och jag skulle inte vilja byta ut varken glädjen eller sorgen som lett fram till hur livet utformat sig!

Övre raden från vänster: jag 2010, Anna och Regina i Edinburgh 2011, döttrarna Anna, Sofia och jag 2012
Mittenbilden: Sydafrika 2015
Nedre raden från vänster: barnbarnet 2013, mamma och jag 2014, Maggy och jag i Namibia 2015

Övre bilden: mina fyra tjejer i december 2019
Nedre raden från vänster: föreläsning om Berättelser från Gamlestaden (bok jag varit med och skrivit) 2016, möhipperesa till Prag 2017, inför en debatt i valet 2018 då jag kandiderade som kommunalråd.

Sensommardagar

När jag nu i november blickar tillbaka till augusti känns det nästan märkligt att jag då tyckte det var kallt och började bli mörkt. Fast det är väl så att även om förändringen från ljusa nätter till mörka kommer smygande så är det först i augusti som en blir riktigt medveten. Nu när jag precis kommit hem från Namibia där det grönskar och är varmt då känns sommaren inte så långt borta som den gjorde innan.

Solnedgång i Saltkällan

Det var lite märkligt när augusti bjöd på lite mer normalt sommarväder. Jag hade ju vant mig vid ständigt soliga och varma dagar och känslan av att bo vid medelhavet. Å andra sidan var det skönt med lite lägre temperaturer och möjligheten att faktiskt få något gjort. Samtidigt har jag tränat på att göra just ingenting och att njuta av stunden. Den här sommaren och även augusti bjöd på många vackra solnedgångar och möjligheten att stanna upp en stund och bara vara i nuet.

Ljuvliga sommardagar hemma och på utflykt i närområdet

Tiden passerar så märkligt fort och förste augusti var det precis ett år sedan jag fick nycklarna till det blå huset. Även i augusti tillbringades den mesta av tiden hemma på min härliga altan. Ofta i sällskap med en bok. Den här sommaren tillbringades till största delen hemmavid med kortare utflykter i närområdet. Bohuslän är onekligen vackert oavsett tid på året, men det är märkligt vad hemmablind en så lätt blir.

Skördetider med hjälpredor i trädgården

I augusti flyttade katten Elvis in i blå huset och då kändes det som om huset äntligen blev ett hem. Har varit lite nervös för att flytta honom från storskogen med tanke på trafik och allt sådant. Han verkar dock trivas och ser ut att ha vett på att hålla sig undan bilarna.

Även om det varit en mycket varm och torr sommar då det mesta av min trädgård vissnat bort så har en del växt väldigt bra. Under större delen av sommaren skördade jag flera kilo squash om dagen och har nästan, nästan börjat tröttna på att ha det i maten. Har även haft otroligt mycket björnbär och plommon i min trädgård. Har aldrig haft fruktträd tidigare men alltid känt att det har saknats i trädgården.

Pride, traderafynd, fika och hemmagjord ketchup kan hinnas med på några dagar

I augusti var det pride i Göteborg samtidigt som kulturkalaset pågick. Jag och tjejerna var där eftersom 15åringen skulle uppträda med sitt band från popkollo. Det blev ett riktigt lyckat framträdande och dessutom hann vi med att göra stan ordentligt med både fika och shopping.

Bröllop och skor som matchar himlen

Att få vara gäst på ett bröllop är alltid fint, men att få möjligheten att vara bröllopsfotograf är nervöst. Det var ett enkelt och fint bröllop med fokus på det som är viktigt, själva vigseln. Lite befriande med ett bröllop som inte förlorar sig i alla detaljer runtomkring.

Skördetider, vackra kvällar och ministerbesök

När skolan började för kidsen då återgick vardagen lite mer till det normala. Då var de långa lediga dagarna över. Fast jag fortsatte att prioritera solnedgångar vid havet så ofta som möjligt. Solnedgångarna finns ju kvar även när en inte är ledig. Kanske är det då en behöver den stunden som mest. Konstaterar att vissa dagar blir lite märkliga. Att en dag kan börja med att skicka iväg barnen till skolan, ha en minister på besök mitt i valrörelsen och sedan plocka plommon om kvällen för att kunna koka sylt. Vitt skilda sysslor men alla viktiga på sitt sätt.

Loppisfynd, rosor och promenader längs älven

Något jag verkligen saknat sedan jag flyttade från Hult är min rosenträdgård. Det har varit svårt att komma igång med arbetet i trädgården. Vart ska en börja? I vilket hörn och med vad? När jag till sist köpte in de första rosorna och bar runt dem i trädgården då var placeringen given. Nu börjar en ny rosenträdgård så sakta att växa fram och jag ser fram emot nästa säsong.

Kaffe på altanen, brunch och födelsedag

Augusti var en härlig månad som slutade fint som alltid. Jag fyller år den siste i månaden vilket gör att augusti alltid får ett fint avslut. Dessutom blev det en dag då jag och kidsen hängde i Göteborg då yngsta dottern var på audition för en film. Om några veckor väntar inspelning och det är verkligen spännande.

Tycker så mycket om att sammanställa varje månad i bild och text. Så lätt att en glömmer alla de där fina små stunderna som varje månad innehåller.

I denna ljuva sommartid

Även om det för varje månad tycks ta allt längre tid att göra en återblick över månaden som gått så är det något jag tycker om att göra. Det är så fint att samla livets viktiga händelser under en månad i ett inlägg och få en möjlighet att minnas och reflektera över de dagar som alldeles nyss passerat. Juni har ju en tendens att inte alltid vara en ljuvlig sommarmånad. Ofta bjuds vi på tämligen mycket regn och kyla lagom till midsommar. Så även i år även om det var betydligt mindre av det dåliga vädret än annars. Nu när halva juli har passerat är regn och svalka snarare något mycket efterlängtat.

Sol, hav och bohuslänska klippor

Juni har verkligen varit en ljuvlig sommarmånad även om det kändes som att jag inte riktigt hann med att njuta av sommarblommorna och grönskan.

Strandfrukost, examen och blomstertid

Månaden inleddes med en härlig picknickfrukost på stranden. Så härligt att ha stranden bara några minuters väg bort. Det ger guldkant på tillvaron och gör det enkelt att göra en kort utflykt mitt i vardagen. Maltes stig är verkligen en favoritpromenad för mig och har det sista även visat sig fungera alldeles utmärkt som löparrunda. Motsatsen till en utflykt till stranden är kanske en tur till Göteborg. Kidsen och jag mötte upp lillsyster på hennes examensdag och åt middag på restaurang för att fira att hon nu är färdig radiojournalist.

Barndomsstad, hemmafix och ljumma kvällar

Att få hålla kurs om ämnen som engagerar en är alltid en förmån. Om kursen dessutom hålls med utsikt över Bohus fästning och även innehöll en guidad visning då är det onekligen riktigt fint. Fast även om det är fint att komma iväg så är det också gott att ha tid att vara hemma och pyssla och greja. Jag har länge tänkt att jag skulle göra i ordning ett av rummen i källaren till arbetsrum men det har som inte hunnits med. Till sist såg jag till att helt enkelt ta mig tid att göra ordning rummet. Eftersom källaren inte är inredd och i ordning så blir det ett tillfälligt rum, ett sommarrum. I vinter kommer det vara för kallt att sitta där och arbeta, men nu är det alldeles ljuvligt! Tänk vilken lycka en varm sommar som denna att ha ett svalt rum med utsikt över trädgården.

En tur till Stockholm med inspirerande möten

I mitten av juni fick jag möjligheten att åka till Stockholm och under en dag lyssna på inspirerande föreläsningar med politiska företrädare från olika delar av landet. Jag måste erkänna att det är något lite märkligt med möjligheten att få träffa vår statsminister och byta några ord med honom. Det är verkligen något fint och värdefullt med vårt öppna demokratiska samhälle som gör sådana möten möjliga!

Det känns som att havet och min altan har blivit denna sommarens kännetecken. Så ofta jag kan ger jag mig ut till havet. Älskar de karga bohuslänska klipporna och den saltmättade luften. Vissa mornar när jag sitter i soffan på min altan då luktar det salt i luften trots att havet ligger flera kilometer bort.

Altanhäng, vänner och träning

Jag har lovat mig själv att se till att ha mer tid till sådant som är viktigt för mig. Vet att jag ständigt återkommer till vikten av att prioritera träningen men behöver ofta påminna mig själv. Min kropp mår bra av att träna och träningen ger mig både balans och fokus. Själen mår gott av att umgås med familj och vänner. Ett riktigt fint tillfälle var när Regina och Erika kom över för att titta på premiären av Younger. Massor av prat samt bubbel och jordgubbar gjorde det till en riktigt fin kväll.

Midsommar med tårta, blomster och Wiknerspelen

Till midsommar bjöds det på lite svalare väder, men det är väl helt enligt traditionen tänker jag! Eftersom rosenträdgården i Hult blommade för fullt redan till midsommar var det i år enkelt att skapa en tjusig midsommartårta. Midsommardagen bjöd dessutom på ljuvligt väder vilket gjorde det riktigt trevligt att som alltid fira dagen på Kaserna. Jag vet inte riktigt varför det alltid är ett firande på midsommardagen istället för på midsommarafton men tycker om att det är så. Då blir det midsommar i två dagar istället för bara en.

Trädgårdsarbete, kvällspromenader och familjetid

Under stor del av våren låg jag efter med mina odlingar men i juni lyckades jag äntligen fått tagit tag i att plantera om allt och och dessutom göra ordning uterummet till ett växthus. Nu har altanen fått en konkurrent när det gäller vart jag ska dricka mitt morgonkaffe! Träningen är en del i balansen i tillvaron för mig men trädgården är nog den andra. I trädgården kan jag arbeta i timmar utan att titta på klockan eller känna mig stressad. Arbetet tar den tid det tar och det går inte att jäkta eller skynda på. Odlingarna växer inte snabbare även om jag skulle vara stressad.

Rosor, Sörbygdsdagen och en tur till Gotland

Juni avslutades med en heldag i Hedekas på Sörbygdsdagen. Alltid lika fint arrangerat och så trevligt med möjligheten att träffa folk och dessutom titta på alla fina bilar. Lite ovant dock att inte vara ensam om tjusiga lockar i håret och retrokläder! Efter en dag bland folk var jag tämligen trött och ville inte något hellre än att tillbringa kvällen i min soffa framför någon film. Istället packade jag min bil med allt som kunde behövas för en vecka iväg och körde sedan hela vägen till Oskarshamn och tog en färja till Visby. När vi lade ut från Oskarshamn bjöds vi på en fantastisk solnedgång och jag konstaterade att det varit både en riktigt fin dag och att juni varit en riktigt fin månad i livet.

När maj var både höst och sommar

Sedan någon vecka tillbaka är den svenska sommaren åter sig lik. Det är lite småkyligt och med inslag och regn. Innan dess var det verkligen ett alldeles fantastiskt sommarväder. Märkligt när maj gick från att lite tveksamt ta sig an våren och sedan ge sig direkt på högsommaren. För min egen del fick jag också möjligheten att uppleva ännu en årstid under maj.

Ljuvligt blommande syrener redan i maj

När sommaren kom var den onekligen efterlängtad. Så ljuvligt med all fantastisk grönska och med allt som blommar. En ljuvlighet som varar endast ett ögonblick och det gäller verkligen njuta i stunden.

Första maj i Munkedal

Det ligger något betryggande i traditioner och att göra saker på samma sätt vid samma tid år efter år. En av de traditioner jag tycker mest om är att fira första maj. Dagen är en fin påminnelse om hur många vi är som engagerar oss politiskt och vill förändra världen. I år kom riksdagsledamoten Paula Holmqvist till Munkedal och höll tal. Paula är verkligen en inspirerande och engagerad företrädare och det var verkligen intressant att lyssna på henne.

Underbart med ledig helg hemma

 Sol och ledighet var något maj bjöd på med råge. Så fort jag är ledig och vädret tillåter dukar jag upp brunch på altanen och sitter länge och njuter och sällskapet, maten och utsikten. I ett aktivt och stundtals hektiskt liv blir de där stunderna särskilt viktiga. Det är de som sätter guldkant på tillvaron!

Sommar, sommar ljuvliga sommar

Att bo i Bohuslän är verkligen en förmån oavsett tid på året. Jag hävdar alltid med bestämdhet att den årstiden som är precis nu är den allra vackraste. Om inte annat så är det i nuet en har möjligheten att njuta. De övriga årstiderna kommer tids nog och då finns det tid att njuta av dem. Det är dock lite synd att värmen kom så snabbt i år eftersom det innebar en snabb och intensiv blomning. För min del är det första året med min nya trädgård och jag känner att jag helt ärligt inte riktigt hann med. Har försökt dokumentera och ha koll på vad som blommar och var för att kunna planera inför nästa år.

Kristi himmelfärd och långledighet

Något jag verkligen njöt av i maj var de långa ledigheterna. Vilken ynnest att få vara ledig och fylla sina dagar med sådant som gör en glad. För min del innebar det en blandning av promenader, vackra solnedgångar och att umgås med vänner samt en hel del folkrörelsearbete. Först en tur till Rabbalshede marknad följt av en tur till Strömstad för att umgås med johannorna. På lördagen var det äntligen dags för vår familjedag i Munkedal. I år var det tredje dagen Arbetarrörelsen i Munkedal arrangerade familjedagen fylld med roliga aktiviteter för barn. Runt 400 besökare kom till Folkets park under dagen och det var verkligen en riktigt lyckad dag.

Nätverksmöte i Pretoria med Nina Unesi och Liz Frank

Efter långledigheten for jag till Pretoria i Sydafrika för att vara med på ett nätverksmöte för Olof Palmes internationella centers alla projekt i södra Afrika. Närmare hundra engagerade folkrörelsemänniskor träffades under tre dagar. Det var en fantastisk möjlighet att nätverka och få veta mer om alla projekt och den otroliga bredden som finns i projektens verksamhet. Dessutom fick jag möjligheten att träffa Liz Frank, engagerad feminist som varit en av mina stora förebilder sedan min första resa till Namibia 2005. Under den där första resan skrev jag min kandidatuppsats i kulturvetenskap och skrev bland annat om organisationen Sister Nambia som Liz varit med och grundat. Det var otroligt inspirerande dagar men också riktigt kallt eftersom det var höst i Sydafrika och dessutom kallare än vanligt. Mitt flöde i sociala medier hemifrån fylldes av sol, stränder och ljuvlig sommar och jag hoppades verkligen att sommaren skulle vara kvar när jag kom hem igen.

Besök i Katutura och möjligheten att träffa familj och vänner

Efter mötet i Pretoria åkte Bella och jag vidare till Namibia för att träffa organisationen NAWA som Unga Örnar driver projektet Childrens Movement tillsammans med. Efter mötet åkte vi ut till Katutura och träffade Maggy och Jeanine. Den här gången var mitt besök i Namibia så kort att jag inte hade möjligheten att åka till dem i Swakopmund men då kom de istället till Windhoek för att vi skulle få chansen att umgås. Det är verkligen en ynnest att kunna träffas så ofta som vi ändå gör. Det spelar inte heller någon roll om det gått några månader eller några år mellan gångerna vi ses. Vi plockar ständigt upp precis där vi sa på återseende sist gång. Det har gått nästan tretton år sedan vi träffades första gången. Då anade vi inte att det mötet skulle innebära ett livslångt syskonskap och en vänskap som nu också omfattar nästa generation. Det där om något är verkligen något att vara tacksam över.

Konfirmation

Väl hemma igen var det dags för konfirmation för fjortonåringen. Det var en strålande sommardag och så varmt att tårtan kollapsade under tiden den serverades. Tur att den hann fotograferas innan och att den smakade riktigt gott trots sitt kollapsade utseende. Det blev en riktigt fin dag då huset var fyllt med gäster och vi hade det trevliga bekymret om hur alla skulle rymmas på altanen.

Fina sommarkvällar på altanen

Som så ofta när jag tittar tillbaka på en månad blir jag häpen över allt som kan rymmas i en enda månad. Maj var verkligen inte något undantag som innehöll ledighet, sommar, resa och fantastiska stunder. Under vintern längtar jag som mest efter ljumma sommarkvällar när en kan sitta ut länge. Skulle det inte bli en enda till sådan kväll så är jag ändå nöjd eftersom jag fått så många precis sådana kvällar. Det har visat sig att altanen har blivit till ett extra rum i huset sedan jag fick dit uterummet, soffa och matbord. Eftersom huset är litet är det verkligen fint att under sommaren har den extra ytan.

Tre år senare

Idag är det tre år sedan Ebba blev en del av familjen och nu känns det märkligt att hon inte alltid har varit här. Numera är det konstigt att tänka att Ida länge var ensam hund i familjen. När Ebba kom tvivlade jag på om hon skulle kunna stanna. Hon hade bott i flera hem tidigare och var rädd för precis allt. Trots att hon var nästan två år var hon inte helt rumsren och hon skällde konstant. Att någon reste sig upp ur soffan var tillräckligt för att hon skulle skälla besinningslöst i någon timme. Hon har ett gällt skall som skär i huvudet och situationen var ohållbar. I mötet med andra människor blev hon så rädd att hon bara skakade. Helt ärligt var jag beredd att ge upp och tänkte att det bästa för henne kanske inte var att fortsätta försöka. Så en dag när jag satt och tittade på TV då hoppade hon upp i mitt knä och kröp nära intill mig. I den stunden kände jag att den rädda lilla hunden litade på mig och kände att jag ville henne väl. En tid senare började hon för första gången att vifta på svansen och var en allt gladare hund.

Solälskande vovven Ebba

Idag är Ebba en trygg, men bestämd liten dam. Om hon vill bli klappad då duger det inte att greja med datorn eller att göra något annat eftersom hon helt enkelt lägger sig på tangentbordet. Hon sover helst under täcket nära de människor hon älskar. När hon blir rädd då kryper hon upp i famnen och litar på att vi ska ta hand om henne.

Ebba vill gärna sova nära och hålla tass

När det kommer besök då skäller hon fortfarande och jag inser att det där lyckas jag nog aldrig få henne att sluta med helt. Däremot så finner hon sig efter någon minut och när hon fått hälsa brukar hon vara nöjd och accepterar att det kommer in gäster i hennes hem. Det har varit ett hårt arbete att få henne att bli en trygg och glad hund men det är verkligen värt varje möda. Hon är en ljuvlig liten varelse som jag är innerligt tacksam över att ha i mitt liv. Hon är smart, rolig, söt och även lite knäpp. Om en hund kan sägas ha humor då passar det in på Ebba!

Trygg tillsammans med storasyster Ida

Hunden Ida var inte helt förtjust över att behöva dela sin familj med en jobbig liten hund. Ebba dyrkade genast sin storasyster medan Ida länge var avvaktande mot den nya familjemedlemmen. Ida är fortfarande noga med att markera att hon är den som bestämmer av de båda. Hon skulle aldrig acceptera att Ebba hälsar först när jag kommer hem. Ebba har till sist lärt sig och väntar snällt på sin tur numera. Så fint att se dessa båda tillsammans när de är ute på promenad eller ligger och sover. Ida hade blivit en ganska bekväm vovve innan Ebba men den lilla sätter fart på henne. Ida är till skillnad från Ebba en hund som alltid varit trygg och alltid varit omgiven av människor som älskar henne. Hon är lugnet och Ebba är kaos och tillsammans är de båda helt underbara!

Selmer

Berättelsen om mig är inte bara berättelsen om Liza utan också en berättelse om katten Selmer. I nästan 18 år har han funnits vid min sida och varit min följeslagare genom hela mitt vuxna liv. Mycket har hänt under alla dessa år men Selmer har ständigt varit där och varit en del av mitt liv. Under påskhelgen blev han sjuk och behövde akut till veterinären igår. Det var först när samtalet kom att han vaknat ur narkosen och mådde bra som jag kände att jag kunde andas igen. Jag vet ärligt inte hur mitt liv skulle vara utan honom, han har ju alltid funnits där.

Selmer och jag sommaren 2016

När Selmer var kattunge åkte jag hela vägen till Hovmantorp i Lessebo för att hämta hem honom. Jag anade att han skulle bli en speciell katt eftersom hans mamma var den mest sociala katt jag någonsin träffat. Jag mötes av en kattunge med alldeles för stora öron och svans i förhållande till resten av kroppen. Eftersom min morbror sagt att det var en liten kattjej skulle katten heta Selma men jag konstaterade att någon Selma var det inte och ändrade namnet till Selmer. Det var egentligen en lite märklig stund den där första gången jag träffade Selmer. Det var som om han förstod att han skulle följa med mig och att vi hörde ihop. Ibland tänker jag att han måste vara den mest tåliga av katter med tanke på alla förändringar i livet som jag har utsatt honom för. Ett kort tag var jag sambo, sedan bodde Selmer och jag en vända hemma hos min pappa innan vi flyttade in i en egen liten etta. Jag reste ganska mycket under en tid och då brukade min granne titta på TV i min lägenhet och hålla katten sällskap. Under en tid mådde jag väldigt dålig och hade svårt att ta mig ur sängen. Livet var lite mer än vad jag klarade av just då. Selmer fanns där närvarande, ställde aldrig några krav som jag inte klarade av och jag mådde gott av att ha honom hos mig. Det var en tuff tid och jag är honom evigt tacksam för att han fanns där för mig!

Livet förändrades och singelliv byttes mot familjeliv och barn, flyttade mellan olika lägenheter och till sist till hus. Det blev fler katter i mitt liv men också marsvin, kaniner och hundar. Vad gäller hundarna har Selmer varit tydlig i sitt ogillande även om han till sist resignerat och tillåter dem att bo i hans hem. För det är ju så det är när en delar sitt liv med en katt! Selmer är vänlig nog att låta mig bo i hans hem och ta hand om honom. Han ser sig som familjens ledare och för husfridens skull låter jag honom hållas. Hunden Ebba har gjort några försök att sätta sig upp mot honom men fick snabbt lära sig vem det är som bestämmer.

Han är hemma igen och på bättringsvägen. Jag förstår att han är gammal och inte alltid kommer att finnas kvar hos mig, men jag är innerligt tacksam över att det inte var dags riktigt än.

Det som skulle ha varit vår

Mars skall ju vara en vårmånad men så har det verkligen inte känts i år. Snarare har mars varit mer vinter än många vintermånader. Det har varit kallt, snöigt och grått och det har verkligen känts som att vintern aldrig skulle ta slut. Snö, mörker och kyla hör som bekant inte till mina favoriter vilket gör att jag känt mig gnällig och plågad över den ständiga vintern. Min cockerspaniel Ida har däremot älskat att vintern stannat så länge som den gjort. Snö är i hennes mening det absolut bästa som finns och något som ständigt gör henne lycklig.

Ljuvliga krokus i ett soligt läge i trädgården

Den allra sista dagen i mars upptäckte jag att det växer krokus i min trädgård vilket kändes som ett löfte om att vintern till sist är slut!

Kurs, politik, årsmöte och lite tid för vila hemma också

Jag brukar förundras över hur mycket en enda månad kan rymma och vad gäller mars är det inte något undantag. De allra första dagarna i mars var hektiska då jag hann med att hålla en pedagogisk ledarutbildning vilket var en riktigt rolig utmaning. Sedan följde några dagar i politikens tecken vilket känns oundvikligt under ett valår. När Socialdemokraterna i Munkedal hade årsmöte 6 mars var det dags för medlemmarna att fastställa valsedeln till kommunfullmäktige. Jag fick det otroligt fina förtroendet att stå som nummer ett på listan och vara vår kommunalrådskandidat. Det om något kommer att bli en utmaning framåt!

Styrelsemöte och 90-års jubileum på Viskadalens folkhögskola

Internationella kvinnodagen tillbringade jag på Viskadalens folkhögskola i Seglora. Skolan firade 90-års jubileum och passade då på att bjuda in till föreläsningar. Bland annat pratade S-kvinnors förbundsordförande Carina Olsson om den feministiska kampen i ett historiskt perspektiv. Förutom föreläsningar hanns det också med en långpromenad i vinterlandskapet. Även om det alltid är vackert runt Viskadalen så hoppas jag verkligen att det inte är någon snö kvar nästa gång jag kommer dit.

Träning, bra vanor och kvalitetstid med kidsen

 När det är kallt och grått vill jag helst bara krypa ner i sängen och sova. Det går liksom inte att peppa igång mig när det är kallt. Alltså gäller det att tvinga sig själv att komma igång! Att äta uppiggande frukost och se till att komma iväg till gymmet är två saker som alltid ger mig lite mer energi. Att dessutom få tid att umgås med kidsen en heldag utan några måsten är också sådant som ger energi och välbefinnande.

Hemma i blå huset

 När våren dröjer får en se till att låta det blomstra inomhus istället. Så här års har jag alltid tulpaner hemma vilket gör det vårfint hemma. Den märkliga maten till vänster i bilden ovan är nog den mest glädjande maten någonsin. Regina hittade en kokbok på bokrean som vi båda två köpte och sedan skulle testa. Valet föll på en rawfood korsning mellan sushi och tacos. Det tog nästan två timmar att få maten klar och det var ju tur att det var gott när vi väl var klara. Konstaterar att det hade nästan inte spelat någon roll om det varit gott eller ej så mycket som vi skrattade under tiden vi lagade maten. Har däremot svårt att se att det kommer bli en frekvent tillagad rätt här hemma.

Lunch, sol och glasspremiär

Även om värmen inte riktigt kommit ännu så har solen återvänt vilket är ljuvligt. Om det är soligt då gör det nästan inget att det är kallt ute. Fast några lite varmare dagar har det blivit och då passade vi på att ha glasspremiär på altanen. Jag har verkligen saknat att kunna sitta ute på altanen och fika och njuter av varje möjlighet.

En alldeles vanlig måndag bjöd Sophie hem Regina och mig på lunch. Vilken lyx mitt i vardagen att få komma till ett vackert dukat bord och dessutom bjudas på otroligt god mat. Mat och prat med goda vänner hör verkligen till två av livets bästa kombinationer i min mening.

Outfits och utsikt

 Två dagar i mars tillbringade jag på Vann tillsammans med ABF i hela Västra Götaland. Runt hundra folkbildare samlades under två dagar för samtal, workshops och inspiration. En riktigt fin energipåfyllning och det dessutom i en otroligt vacker miljö. Som alltid tycker jag om när en har chansen att klä upp sig till middagen och den här gången blev det en riktigt tjusig klänning från 70-talet som jag fyndat på Tradera. Härligt grön och satt helt perfekt, det var som om den var sydd för att passa just mig!

Petra och jag på kongress, tid i solen och givetvis lite tulpaner

Det skulle vara så lätt att bara klaga över vintern som aldrig vill ge med sig och tänka att mars varit en dålig månad. I själva verket har det varit en riktigt fin och som alltid mycket händelserik månad. Det har funnits stunder med en kopp kaffe på altanen, jag har haft fantastiskt vackra tulpaner här hemma, har umgåtts med familj och med fina vänner. Allt sådant där som gör livet lite extra bra!

Vårblommor, Fjällbacka och Örekilsälven

Avslutade mars med att fira påsk och att njuta av vårsolen. På långfredagen var det verkligen ljuvligt väder när jag var i Fjällbacka. På påskafton fylldes det blå huset till bredden av gäster för att fira påsk. Vi åt god mat, pratade och kvällen blev sen innan alla hade åkt hem. Det hann faktiskt bli natt och ny månad innan alla lampor släkts och det blå huset blev tyst och stilla.

Från sommar till vinter

Dag efter dag passerar i ett märkligt snabbt tempo just nu. Blir lika förvånad varje gång jag sammanställer månaden som har gått över hur mycket som går att hinnas med på en enda månad. Februari har verkligen inte varit något undantag när det gäller att hinna med märkligt mycket. Jag har hunnit fara kors och tvärs i landet och även en tur ut i världen.

Strandhäng tillsammans med Jeanine

Den där turen ut i världen gjorde verkligen gott på så många sätt. Rent själsligt var det gott att får komma iväg till Namibia och njuta av lite sol och värme när våren helt tycks ha glömt bort att komma i år. Sen är det ju dessutom en fantastisk förmån att få möjligheten att krama om den delen av familjen som bor i en annan del av världen.

Från intensiva planeringsdagar i Windhoek till några dagars ledighet i Swakopmund

Själva syftet med resan till Namibia var inte att varken njuta av solen eller att kramas, det där var bara en bonus av att ändå vara på plats. Själva syftet var att planera och stämma av det projekt Unga Örnar Väst driver tillsammans med Childrens Movement i Namibia. Det var några intensiva planeringsdagar och dessutom besök på en av skolorna vi arbetar med samt en tur till ett barnhem i Katutura. Att jag sedan hade möjlighet att stanna några dagar till kändes skönt eftersom det gav mig möjligheten att komplettera alla intryck och känslor efter dagarna i Windhoek.

En kort tur till Varberg och sedan äntligen hem till familjen igen

Väl hemma i Sverige igen for jag raka vägen till Varberg för att hålla en kurs. Det var en tämligen frusen Liza som anlände Varberg eftersom kontrasten mellan Namibias sommar och Sveriges vinter var stor. Trots flera lager kläder kändes det som om ingenting kunde få mig varm igen! Även om kroppen var frusen fick jag ett varmt välkomnande när jag äntligen kom hem till familjen igen. Det fina med att resa bort är ju att få välkomnas hem och vara saknad.

Fika, träning och lite lugn och ro

Något jag försöker att planera in i livsschemat är att fika, träning och att bara vara. När livet går i ett snabbt tempo är de där tre punkterna särskilt viktiga. Fika och att bara vara står för en typ av välbefinnande och träningen en annan. Det är verkligen en lyckokick att få utmana kroppen och springa en mil eller lyfta tungt. Det är lätt hänt att prioritera bort dessa tre när det är fullt upp, men är det någon gång som de måste finnas med så är det då. Jag fikar ju gärna fint även till vardags och använder finporslinet så ofta jag kan. Jag skrev ju tidigare i år om hur jag av en tillfällighet lyckades komplettera mina assietter till finservisen min mormor börjat samla till mig. Att gå på loppisar öppnar ju alltid upp möjligheten att göra kompletteringar. Jag har i många år letat efter min servis på olika loppisar utan resultat och var därför så glad när jag trots allt kunde komplettera lite. På en loppistur i februari hittade jag åtta koppar och fat vilket gör att jag nu känner mig mer än nöjd över antalet delar i min servis.

Valkonferens i Stockholm tillsammans med drygt 500 socialdemokrater

Månadens sista helg spenderades i Stockholm på valkonferens med Socialdemokrater från hela landet. Fint och peppande när vi samlas så många människor på en och samma gång. Valrörelse är alltid något lite spännande att ge sig in i. Jobbigt, nervöst och attans roligt! Förutom att det givetvis var givande och intressant på alla sätt att tillbringa en helg med fokus på valet var det en fin möjlighet att också få träffa kamrater från hela landet. Så många kloka, engagerade människor som jag genom rörelsen fått möjlighet att lära känna!

Vabruari, blommor och middag med kidsen

De sista dagarna i februari blev det tydligt att det verkligen råder vinter alltså gäller det att fylla upp hemmet med blommor. Ju mer det grönskar och blommar inomhus desto lättare blir det att uthärda snön och kylan på utsidan. Jag fick dessutom möjligheten att testa på lite vabruari några timmar och ha min femåriga lilla kompis på besök. Film och prat om My little pony samt fika verkade funka bra för att distrahera en liten sjukling. På månadens allra sista dag överraskade jag kidsen med middag på restaurang fast det var mitt i veckan. För egen del är jag rätt trött på att äta ute eftersom det händer så ofta, jag längtar istället efter gott om tid att laga mat hemma i lugn och ro. Fast för kidsen är det fortfarande speciellt att gå ut och äta och få välja och då får det bli så!

Galet vad mycket som kan hinnas med på en enda månad som sagt! Särskilt fint att ha fått möjligheten att uppleva både sommar och vinter på samma månad. Nu längtar jag dock efter våren och känner att det räcker med vinter!

Årets slut

Jul och nyår har passerat och januari är här med milt men regnigt väder. I december önskar jag mig alltid lite snö. Vill gärna att det skall vara så där julkortsvacker när det ändå är jul. Lite snö bjöds det dessutom på under december även om själva julen var grön.

Torps herrgård i vinterskrud

Även om jag är tämligen skeptisk till snö och kyla kan jag inte hävda annat än att vintern blir vackrare när den är vit. Det kan dessutom bli så andlöst vackert att jag måste stanna och fotografera.

Kurshelg, advent och marsvinsbad

Månaden inleddes med lätt pudersnö och ett löfte om en vit jul. Jag hade förmånen att ha med mig yngsta barnet som prao när jag höll kurs i Vänersborg. Dessutom hann vi med att fira första advent den helgen och hade ändå tid till annat smått och gott. Bland annat att bada marsvinen. I alla år jag har haft marsvin har de avskytt att bli badade men marsvinet Greta är det stora undantaget. Hon fullkomligt älskar att bada och älskar att bli ompysslad.

Flera påminnelser om vikten att ta vara på varje ögonblick i livet!

Inledningen av december innehöll en sådan blandning av saker. Jag var hemma i Kungälv en sväng för att hålla en workshop. Märkligt nog lyckades jag få tiden att räcka till för att också fika med mamma vilket jag inte riktigt hunnit med under hösten. De gånger jag har haft vägarna förbi har hon varit på språng eller så har min tid varit allt för knapp. Jag var på en helt märkligt fin begravning när en av mina väninnor begravde sin make. Märkligt fin känns som rätt beskrivning eftersom jag aldrig tidigare suttit och smålett på en begravning. Det var så rätt stämning och så fint i allt det hemska och jag är tacksam över att det blev precis så.

Lite vinter och lite bokrelease

När jag var ungefär femton år lärde jag känna min kamrat Evert. En klok man som har gett mig många kloka råd genom åren. Dessutom en man med ett synnerligen spännande liv som han nu har skrivit en bok om. Boken heter Mitt namn är Evert och handlar dels om åren då han satt i riksdagen men också om så mycket mer han hunnit med i sitt drygt nittioåriga liv. Det var så fint att få vara med på bokreleasen av hans bok och få höra alla fina hälsningar till honom samt höra honom berätta en del av historierna i boken. Det är lite märkligt att lyssna till någon berätta om historien, den stora historien som rör ett land samtidigt som det var en del av hans alldeles vanliga vardag.

Fula jultröjor, pepparkakor och julklappar

Den lilla snön som kom regnade bort lagom till jul men jag ersatte julkänslan med att ta på mig min fulsnygga julkofta, spela julmusik och baka pepparkakor. Regina och Sophie och min fyraåriga lilla kompis kom hit en onsdag före jul. Vi åt galet god pizza med pesto, grönkål och granatäpple, åt massor av de nybakade pepparkakorna och bytte julklappar. Kvällen var väldigt sen innan gästerna sa hej då vilket onekligen är tecken på en bra kväll.

Jufirande, gran och klappar

Själva julen inleddes med en traditionsenlig tur till Liseberg. Barnen åkte allt de förmådde och hann med medan vi vuxna nöjde oss med att strosa och dricka kaffe. Själva julafton tillbringades i Hult med en ovanligt tjusig gran. Jag brukar hävda att årets gran är den tjusigaste men i år menar jag det verkligen. Attans vilken praktfull gran vi hade i år. Julafton innehöll allt som sig bör i form av god mat, godsaker, klappöppning, ännu mera mat och filmtittande. Ganska lagom men himla fint!

Födelsedagsfrukost, shopping och nyår

De sista dagarna på året hör alltid till de viktigaste eftersom det är då yngsta barnet fyller år. Den här gången hela tretton år och det firades med en shoppingdag i Göteborg tillsammans med min syster. Många fina fynd gjordes men vi var helt slut när vi lämnade stora staden. Nyårsafton firades i det nya huset vid älven och jag kan konstatera att det är ett hus som passar för kalas. En ganska stillsam tillställning med många skratt. Mest nöjda och mest irriterade med kvällen var vovvarna Ebba och Ida eftersom min syster hade med sig hunden Svante. Å ena sidan var han rolig att leka med men mina gamla tanter tyckte att valpen var lite jobbig efter ett tag. Nåväl, han blir äldre och de kommer att vänja sig vid honom. Det blev en fin avslutning på ett märkligt år. När jag tänker tillbaka på året som gått har jag nästan svårt att peka ut vad som varit de största händelserna eftersom det varit ett år så fullt av liv. Att blicka tillbaka på året som gått får helt enkelt bli en syssla för en annan dag. Just nu nöjer jag mig med att lägga december till handlingarna.