En sommarpromenad

Efter att ha tillbringat en stor del av helgen i ett konferensrum var det skönt att igår få möjligheten att ta en promenad. Förvisso var vi iväg en stund även igår och besökte Katutura där en av skolorna vi arbetar med ligger. Dessutom fick vi en rundtur i kåkstaden och besökte även ett barnhem. Det har varit otroligt många intryck på få dagar och då är det fint att få göra något helt annorlunda en stund. Alltså for vi in till centrala Windhoek och promenerade en stund i parlamentsträdgården.

För en vintertrött svensk är det verkligen helt ljuvligt att få se både att det grönskar och blommar. Samtidigt är det lite svårt att helt kunna njuta av den bevattnade trädgården när en vet att det råder stor vattenbrist i landet och att vattnet behövs till så mycket annat. Fast blommorna är vackra oavsett och de väcker en stark längtan efter våren.

Det finns gott om färgsprakande blommor och en del av dem är helt okända för mig.

Andra som hibiskusen är stundtals gäster i mitt eget hem. Fast skillnaden är stor mellan de krukväxter jag köper och de buskar som växer här. Hibiskusbuskarna är verkligen helt fantastiska när de blommar.

När solen gassar är det skönt att kunna strosa genom en allé av växtlighet. Att för en liten stund komma undan det starka solljuset. Fast även när det är som varmast vägrar jag att klaga, istället tänker jag att det här kommer jag att sakna när jag är tillbaka i vinterkylan hemma.

Ovanför parlamentsträdgården ligger den vackra parlamentsbyggnaden Tintenpalats. Den är en byggnad från en annan tid och från helt andra ideal än de som råder idag. Den andas kolonialism och väcker både känslor och frågor. En relik från en svunnen tid men som används även nu och ger andra människor möjligheten att ta del i den demokratiska processen. Samtidigt är det bara ett hus, en bedagad skönhet som tronar ovanför en härligt grönskande trädgård.

I rosornas tid

Nu blommar rosenträdgården här hemma i Hult och då finns det ingen plats där jag hellre vill vara. Kan sitta i timmar och bara njuta av allt det vackra som finns där just nu. Det gäller ju att passa på att njuta i stunden eftersom rosorna snart blommat över.

New Dawn

För fem år sedan gjordes det första spadtaget till rosenträdgården vilket nästan är lite svårt att tro med tanke på hur den har vuxit upp. Nu täcker rosorna snart både tak och väggar och vill vi sitta i solen och fika kommer vi få söka oss en annan plats om något år eller så.

Rosenträdgården sett från balkongen

 De gula blommorna hör till honungsrosen och de röda är rosen Flammentanz. Det är två sorter som tar för sig och breder ut sig helt fantastiskt. När de blommar är de helt spektakulära. Däremot blommar de bara under en period vilket är lite synd då väggar och tak inte blommar hela säsongen.

Flammentanz

 Jag har planterat två andra röda rosor i rosenträdgården med förhoppningen om att de skall breda ut sig och ta plats när Flammentanzen blommat över. Dessvärre verkar ingen av dem trivas så kanske får jag tänka om.

Rosa Helenae

 Visst är det fint att se hur rosen har täckt både tak och väggar. Det är bara fyra år sedan denna rosen planterades men den trivs onekligen bra där den är!

Om sommaren brukar vi äta dagens måltider i rosenträdgården men den här sommaren har hittills bjudit på få möjligheter. När det i förra veckan var ljuvligt väder såg vi därför till att duka upp en ordentlig sommarbrunch för att verkligen kunna sitta länge och bara njuta av solen och av rosorna. Brunchen var inte så tokig den heller även om den kom på andra plats i förhållande till sol och rosor.

Några av de rosor som hittills blommat och fortfarande blommar

Min rosenträdgård är verkligen en fantastisk plats på jorden. Det är i stort sett omöjligt att inte må gott när en sitter där i trädgården omgiven av allt det vackra!

En promenad för både hjärta och sinne

Tidigt imorse landade jag i Angola för vidare avfärd mot Namibia. Väl framme var jag trött och sliten men det glömde jag bort så snart jag klev ut i solen. Hela kroppen reagerade med glädje över att befinna sig i värmande solsken igen. Den känslan var verkligen värd alla timmars resande och jag passade på att sitta i lugn och ro och njuta av solen. Under färden mellan flygplatsen och hotellet slog det mig hur grönt landskapet var. Med tanke på den brännande sommarsolen som varit är det inte något självklart.

Väl framme kände jag mig smått lycklig över att befinna mig i en blommande trädgård. Överallt både blommar och grönskar det otroligt fint.

Rummen ligger som inbäddade i lummig grönska och trots att jag vet att här är höst så sjunger mitt hjärta av glädje inför att befinna mig mitt i sommaren.

Eftersom jag hade tid att spendera valde jag att ta en promenad och njuta av hotellområde. Tänkte dessutom passa på att gå till affären intill som jag såg på vägen hit. Det är ju alltid skönt att ha vatten och lite mellanmål så en slipper vara törstig och hungrig.

Under den korta promenaden kunde jag lokalisera att borta vid den där kullen bodde jag när jag var student vid universitetet i Namibia. Känns både märkligt och ändå inte att jag har haft en vardag här. Att jag levt mitt liv, handlat mat, tvättat och städat och allt annat som hör vardagen till. Jag har slösat på mina dagar så som en gör i vardagen då en vet att de kommande dagarna, veckorna och månaderna befinner jag mig på just den här platsen.

Precis intill den kombinerade affären och bensinstationen ligger en brädgård. Det är egentligen bara ett stenkast från hotellet men det kunde lika gärna varit helt skilda världar. På brädgården utför arbetarna sina sysslor utan skugga för solen och i en plågsam hetta. Till och med jag som är svältfödd på sol och värme plågas av solen under min korta promenad.

Alldeles intill brädgården ligger en informell bosättning. Den omgärdas av hårt trafikerade vägar och ligger precis intill brädgården och bensinstationen. Här lever människor också sin vardag med allt vad det innebär. De försöker att hålla rent och snyggt fastän hemmet delvis består av sopsäckar. Jag pratar med en ung kvinna som sitter intill vägen. Hon berättar att de som arbetar på brädgården bor här, men de flesta av invånarna i den lilla bosättningen har inte något arbete. För mig var det så enkelt att gå och handla lite av det jag tyckte mig behöva. I den informella bosättningen är det inte lika enkelt. När jag passerar ser jag hur någon lagar mat över öppen eld och jag funderar på det korta avståndet till bensinstationen. Knappast en säker plats att bo på vare sig gällande brandrisk eller kemikalier. Väggar gjorda av sopsäckar har dessutom lite att sätta mot om någon vill ta sig in med våld. Att vara just ung kvinna och bo på en sådan här plats måste kännas mycket oroligt.

Efter en kort promenad är jag tillbaka på hotellområdet och har min påse med det jag handlat med mig. Nu är jag inte längre lika överväldigad av grönskan och allt som blomstrar. Jag påminner mig själv om att Namibia är ett land som till största delen består av öken. För att en trädgård skall grönska krävs stora mängder vatten och trädgårdsmästare på heltid. En lyx som de flesta inte har möjligheten att unna sig. Det är alltid detta som är så svårt med att vistas här. Att hantera det vackra och det svåra, den ofantliga rikedomen och den totala misären. Det gäller att orka ha en dörr på glänt i både hjärta och sinne för att inte stänga av. För om en stänger av och bara ser det vackra då har en förlorat sin möjlighet att förändra världen!

Ljuvligheter

Det ord jag främst förknippar med våren är ordet ljuvligt. Tror inte det finns ett bättre ord att beskriva våren med. Det är verkligen helt ljuvligt när vinden blir lite ljummare, när solen åter värmer och när trädgården här hemma i Hult börjar blomstra igen.

De senaste åren har jag satt massor med olika sorters lökar i trädgården. Jag önskar mig ett hav av krokus och andra fina vårblommor. Det krävs nog lite mer tålamod och än fler planterade lökar innan jag får mitt krokushav. Däremot är det fler och fler blommor i mina planteringar för varje år. I höstas gjorde jag iordning en helt ny plantering som nu blommar för allra första gången. Tidigare var där bara en slänt med ogräs och nu är det en fin plantering med vackra vita krokus.

Just krokusen är en blomma som får mig fånigt glad. Tänker att det kanske är att den är så pass färgglad som gör en lätt om både hjärta och sinne. Den gör sig både ensam och i grupp dessutom.

Det är något alldeles särskilt att se den egna trädgården växa och blomstra. Allt som finns där har jag själv planterat och planerat. Det fanns några få blommor och buskar i trädgården i Hult när vi köpte huset. Allt annat är ett resultat av eget arbete och det är onekligen fint när det egna arbetet blomstrar!

Allt ljuvligt som väntar

Februari kommer alltid med ett löfte om våren. Även om det skulle vara så att Hult är inbäddat i snö och det råder minusgrader så kommer februari med en förändring. Det börjar åter bli ljust och med det finns den första tanken om att våren är på väg hur kallt det än skulle vara. Den där första känslan av vår känns nästan nödvändig för att klara av februarikylan.

Förra veckan såg jag för första gången i år hur det tittade upp något grönt i min trädgård. Jag blir nästan fånigt lycklig över att det åter grönskar i min trädgård. Förvisso mycket, mycket blygsamt men ett definitivt tecken på att våren kommer åter även i år.

För när det är kallt och mörkt är det nästan omöjligt att tro att världen åter skall bli varm och grönskande grön. Att solen åter skall värma och att vinden skall vara ljum och träden skifta i skir grönska. Den där känslan är svår att slå, känslan när en för första gången lägger märke till den gröna skiftningen i träden.

Jag längtar så efter min trädgård, min alldeles ljuva trädgård och oas i livet. Det känns som att min själ krymper när jag inte har möjlighet att på samma sätt vistas i min trädgård. Hur tung till sinnes jag än kan vara blir jag lättare i tanken av att gräva i mina odlingslådor eller att rensa ogräs. Jag har noga inspekterat mina odlingslådor och planerat hur jag ska plantera i år. Nu väntar jag bara på att det skall bli vår och med det dags att börja arbetet.

Längtar också tills dess min gräsmatta översållas av vitsippor. För varje år har de blivit fler i antalet och det skall bli spännande att se hur detta året blir. Första våren i Hult var det bara någon enstaka vitsippa och sedan dess har de blivit hundratals. Så länge som vitsipporna blommar är det förbjudet att klippa gräset här i Hult. Tiden de blommar är ju så kort och då vill jag hellre njuta av vitsippornas skönhet än av en prydligt klippt gräsmatta.

Tänk så mycket ljuvligt som väntar! Allt det vackra ligger framför oss som ett oskrivet blad och ett löfte om vackra dagar. Dagar då himlen är blå och bäst betraktas liggandes i ett av av vitsippor. Dagar då allt känns möjligt bara för att solen skiner och världen är grön.

Oväntat loppisfynd

Det jag gillar allra mest med att gå på loppis är att jag aldrig vet vad som väntar. Det är ju faktiskt helt omöjligt att veta vad som kommer att finnas till försäljning på loppis. Om en är på jakt efter något specifikt kan det vara lite frustrerande att inte veta om det kommer att finnas det jag söker. Om en har tidspress är det nog en del saker som kanske är enklare att inte köpa på loppis. Fast om en planerar och är ute i god tid fungerar det oftast alldeles utmärkt. Jag tycker om det där oväntade momentet som loppisshoppingen innebär. Att jag på förhand faktiskt inte har en aning om vad jag kommer att komma hem med. Som den gången då vi hittade en tvättho för femtio kronor. Den är inte något jag hade tänkt på att plocka med mig hem men maken menade att den var praktisk. Vi kunde ställa den i källaren och ha den för grovrengöring. Det blev dock aldrig så att tvätthon kopplades in. Istället flyttades den runt i källaren för att inte vara i vägen. Till slut rensades den ut när källaren städades och ställdes ut på gården.

När den stod där ute på gården, mitt i grönskan, slog det mig att den inte alls skulle skickas till skroten. Istället ordnades en plats vid förrådet där den kunde stå. En spegel köptes in för att hänga ovanför och lite andra småsaker samlades ihop.

Tänk att en loppad tvättho skulle bli ett riktigt vackert blickfång i trädgården. Varje vår fyller jag på med nya blommor och blir lika glad varje gång. Jag hade inte väntat mig varken att köpa en tvättho eller hur den sedan skulle användas. Däremot uppskattar jag den mycket. Tänker att det där är också en av fördelarna med loppis. Att en faktiskt tänker lite utanför ramarna och genom det utökar sakers användbarhet. På så vis kan något som varit utrensat få ett nytt liv genom att användas på ett nytt sätt.

Mitt eget paradis

Tidigare idag gick jag igenom mina bilder i jakten efter julbilder. Tänkte jag skulle inspirera mig själv till lite pyssel här hemma. Istället fastnade jag länge med att titta på bilderna från när jag för några år sedan besökte Läckö slott. Själva slottet var helt klart fint men det som verkligen gjorde intryck på mig var slottsträdgården. Den var alldeles fantastiskt vacker och bestod av ett helt otroligt överflöd av både blommor och ätbart. En synnerligen fin kombination av det vackra och det praktiska. Jag kunde inte se mig mätt på allt det vackra och ville helst fånga varje blomma och varje blad genom linsen på min kamera.

Dessa tjusiga tistlar föll jag särskilt för. Har en plan för vart jag ska plantera likadana i trädgården i Hult

Jag var som förlorad när det gällde all uppfattning av tid. Hade jag varit i trädgården i en timme eller en dag? Det var som att betydelsen av tid upphörde att existera. Det enda som fanns var nuet och allt det vackra. En upplevelse för alla sinnen och inte bara för ögat eftersom luften var mättad av dofter från trädgården och själva luften sjöd av liv och rörelse.

Minns hur jag där och då tänkte att precis så här är det jag önskar att min trädgård skall vara. En plats där växtligheten talar högre än ord och där en förlorar sig helt inför deras skönhet.

Trädgårdsland i slottsträdgården

Insåg att just kombinationen av nytta och skönhet i sig är vacker. Maten som odlas är inte bara praktisk odling även den är vacker.

Vackert blommande squash i trädgården i Hult

Så när jag bläddrade genom de senaste två åren av trädgårdsbilder från min egen trädgård här i Hult insåg jag att jag faktiskt har lyckats. Förvisso är min trädgård inte fullständig ännu men den trädgård som finns skänker mig samma glädje och känsla som slottsträdgården på Läckö slott. Jag har en kombination av det praktiska som skall ätas och konstaterar att det onekligen skapar vackra blickfång i trädgården.

Hemodlad gurka

Det ligger också en extra glädje i att odla grönsaker och se hur ens framtida middag växer framför en ögon. De där sommarmiddagarna på egenodlade grödor smakar bättre än allt annat. Särskilt som jag vet vad som har krävts längs vägen från sådd till skörd.

Alla de där blommorna som bara är vackra men inte kan ätas kan även de ses som föda. De är näring för själen helt enkelt, det där som gör att en känner sig lätt om både hjärta och sinne.

Numera kan jag förlora mig även i min egen trädgård. Särskilt när jag har kameran med mig på jakt efter fjärilar Då kan minuter bli till timmar utan att en ens har reflekterat över att det är så.

Här är då mitt eget lilla paradis i somras. Det är inte många veckor sedan jag stängde dörren till växthuset för i år och ställde undan mina spadar och verktyg men jag längtar redan. Har storslagna planer för fler planteringar samt att utöka odlingarna än mer. Behöver ta ner en gran till våren och sedan får jag plats med ett tunnelväxthus om jag så skulle önska. Dessutom har jag fyllt på önskelistan med rosor som är absolut nödvändiga att plantera i rosenträdgården. Nu skall jag fylla på med doftande rosor och på så vis skapa en trädgård för alla sinnen.

Oktoberträdgård

Luften har en ton av kyla i sig men solen värmer fortfarande. Ljuset blir så fint vid den här tiden på året. Det är som lite mjukare med en ton av guld i sig. Omöjligt att motstå helt enkelt.

En trädgård gör sig verkligen från sin bästa sida i höstsol. Tänk så mycket fint som fortfarande blommar. Kärleksörten har växlat färg från ljust rosa till en djupare ton.

Det börjar smyga sig in fler och fler blå inslag i trädgården. Det har inte riktigt varit planerat men det är onekligen fint och jag tänker att mer blått kan ju vara bli ännu finare.

Rosenträdgården blommar vidare även den. Vissa sorter är överblommade för i år medan andra blommar för fult. Rosen Leonardo da Vinci planterades förra året och ser verkligen ut att trivas.

New Dawn brukar vara alldeles översållad med blommor så här års. Så är det dessvärre inte i år eftersom den tog mycket stryk under vintern. Däremot ser den ut att ha växt till sig fint och jag håller tummarna för att den skall klara vintern bättre den här gången.

Tycker om att ta med mig kameran ut i trädgården eftersom jag då bättre hittar detaljerna i helheten. Genom linsen blir även det som är smått och annars lätt att missa till viktiga detaljer. Det är ju trots allt så att helheten består av alla de små delarna.

Även om säsongen närmar sig sitt slut finns det fortfarande mycket arbete kvar i odlingarna.Mycket som skall skördas och sedan än mer som skall städas undan. Det har varit en fin säsong även om resultatet inte blev riktigt som jag hade tänkt mig. Känner att jag har lärt mig mycket på den här säsongen som är värdefullt inför nästa. Till nästa planering kommer jag att tänka om och lägga ambitionsnivån lite annorlunda. Inte lägre utan just annorlunda. Jag ska fokusera på det jag tycker är roligt att odla, det jag tycker om att äta och som inte kräver extremt mycket tid. Ett annat år kanske jag ägnar mig åt lite svårare projekt igen men just nu vill jag mest bara ha bra utdelning på mitt arbete.

Dessa dagar

Har haft många dagar då jag kunnat njuta av härliga promenader här hemma i Hult. Idag fick vovvarna och jag sällskap av Sophie på vår eftermiddagspromenad. Tanken var att vi skulle plocka björnbär men där det annars brukade vara fullt av bär var det idag helt tomt. Tur för mig att min gäst alltid har med sig goda kakor när hon kommer på besök. Fast snart, snart är mitt kök så pass färdigt att jag åter kan börja baka kakor. Känner hur jag kan andas lite lättare av att renoveringskaoset närmar sig sitt slut. Det i kombination med dagar som dessa med härlig höstluft och fin promenad är sådant som ger guldkant på tillvaron.

Det är september men märkligt nog blommar lupiner i dikena i Hult. De blommar inte samma överflöd som i sommarens början men tillräckligt för att sätta färg längs vägarna. Å andra sidan behövs det inte extra färgsättning just nu när hela skogen är som ett färgsprakande fyrverkeri. Alla dessa skiftningar från grönt till gult till orange och rött är verkligen fantastiskt vackert. Våren känns skir och och beskrivs bäst som ljuvlig. Hösten känns mer robust och då passar kanske ståtligt bättre som beskrivning.

Hittar små söta äpplen längs vägen. Söta enbart till utseende dock eftersom de smakade attans så surt. Fast trots det helt oemotståndliga när de är så små och helt ryms i min hand. Allt blir gulligt i miniformat.

Dagens promenad avslutades med fika i rosenträdgården. I stort sett alla rosor är översållade med knoppar och kommer snart att blomma igen. Väntar med förtjusning på att i nästa vecka kunna fika i en rosenträdgård som åter står i blom. Alltså beställer jag dessutom vackert väder som sällskap till mitt kaffe och mina rosor.

Vissnande skönhet

I många år drömde jag om att ha vackra hortensior i min trädgård. Anledningen till att det bara var en dröm var först att min trädgård var en otämjd djungel. När jag senare fått ordning på trädgården då kunde jag inte alls komma på vart jag skulle sätta några hortensior. Så märkligt det där hur det ibland kan vara helt omöjligt att tänka vart något skulle passa in.

Så förra året köpte jag mig helt enkelt en hortensia och flyttade runt den i trädgården. Testade ett stort antal planteringar innan jag till sist kände mig nöjd och grävde ner den. När den väl var på plats var placeringen så självklar att jag undrade hur det alls kunnat vara ett problem.

Nu växer det fram en ny plantering där den första hortensian planterats. Den har i år fått sällskap av en pion och ännu en hortensia. När jag väl hade en utgångspunkt finns det ingen hejd på kreativiteten.

Den milt gula hortensian har precis börjat blomma medan den rosa närmar sig slutet på blomningen. Den har varit ett fantastiskt blickfång under sommaren och har verkligen en härlig färg. Det jag särskilt tycker om med hortensior är att de är vackra även när de vissnat. De vissnade blommorna kan om en har tur stå sig fint genom större delen av vintern.

Lavendelskörd

Lavendeln blommar så fint i min trädgård och jag ser ut att kunna få en riktigt fin skörd i år. Förra året gjorde jag i ordning en ordentlig lavendelplantering eftersom jag då upptäckt hur otroligt användbar blomman är. Tidigare har jag haft lavendel i rabatterna mest för att den är vacker. Brukade som barn göra små doftpåsar med lavendel att lägga i garderober och lådor men någon större användning för blomman hade jag inte sett. Så fick jag för två år sedan en burk med lavendelsocker i present. Detta använde jag sedan för att baka ljuvligt goda kakor med en antydan av lavendel i. Det blev gott men det var just det där med en antydan till lavendelsmak, jag ville ju ha mer! Prövade därför att helt enkelt hacka blommorna och hälla direkt i smeten. Resultatet blev över förväntan. Alldeles vanliga kolasnitt smaksatta med lavendel är nog bland det godaste jag har ätit. Det är däremot inte bara bakverk som blir ljuvligt goda med lavendel. Har även testat att göra lavendelkyckling och potatissallad med lavendel. Låter som märkliga kombinationer men i själva verket otroligt gott. Ju mer jag använder mig av den söta blomman desto mer konstaterar jag att jag odlar alldeles för lite av den. Har därför ägnat morgonen till att stega runt i trädgården och fundera över vart det borde växa mer lavendel. Ett trevligt problem att börja veckan med känns det som.